Sammanfattning: Vid min granskning av mottagandet av de sex böcker jag har behandlat i denna uppsats kan man se vissa likheter och skillnader hos recensenter och bloggare. Att gestalta könsöverskridande hos flickor verkar överlag vara lättare än när det gäller pojkar och inte alls lika uppmärksammande.  Också könsneutralitet verkar kunna passera som något positivt inom vissa gränser Men det är tydligt att flickpojkarna får mest plats i recensionerna och bloggarna eftersom detta alltid är något som nämns.  Detta gäller dock inte Kivi och monsterhund, som ju introducerade ett nytt begrepp inom barnlitteraturen, hen. Kanske är det så att flickpojken och böcker som använder ordet hen ännu är ett så ovanlig perspektiv att man reagerar mest på det? Stina Nylén som skrev en recension om Kivi och monsterhund i Göteborgs-Posten slår nog huvudet på spiken när hon skriver att författarna aldrig kan göra rätt när de skapar könsöverskridande barnbokskaraktärer. Böckerna fick nämligen kritik från alla håll som jag har visat här ovanför, även om de också hyllades i många fall. Antingen var pojkflickan för flickig eller för pojkig. Och flickpojken tycktes problematisk på grund av han skildrades med både kvinnliga och manliga egenskaper. Ingenting kunde bli helt rätt, inte ens när en av författarna bestämde sig för att använda ett könsneutralt ord – hen. Då blev det lite för mycket, enligt vissa. Men ingen tydlig skillnad visade sig vara mellan åsikterna hos recensenterna och bloggarna. Man kan också se, speciellt i diskussionen om hen-begreppet, att till viss del behandlas barnlitteraturen inte som enbart barnlitteratur utan som ett inlägg i en mycket större genusdebatt som har tagits långt ut från boken Kivi och Monsterhund. Konstruktion av kön och även könsneutralitet var något som ständigt pågick i de allra flesta recensionerna och på de allra flesta bloggarna. Skribenterna var mycket medvetna om vilka egenskaper som tillskrivs flickor och vilka som tillskrivs pojkar. Många skribenter var också mycket medvetna om teorier om kön som konstruktion, men det hindrar inte det faktum att när de pratar om könsöverskridande i berättelserna blir det också en konstruktion i sig eftersom man samtidigt uppmärksammar skillnader mellan det typiskt manliga och det typiskt kvinnliga. När det kommer till könsneutralitet verkar dock varken de professionella läsarna eller amatörkritikerna vara särskilt medvetna om konstruktionen om könsneutralitet. Det är många som ifrågasätter och pratar om konstruktionen om manligt och kvinnligt men vad gäller könsneutralitet verkar skribenterna inte lika medvetna. Men könsneutralitet måste ju vara en konstruktion om man menar att manligt och kvinnligt är det. Eva Heggestad påpekar att i barnböcker som behandlar kön och sexualitet finns det ofta en normalitetsdiskurs som präglar dessa ”queera” barnböckerna. Det vill säga att annorlundaskapet framställs som oproblematiskt på alla sätt. Detta är också fallet vad gäller många av böckerna jag har behandlad i denna uppsats, men också recensionerna av böckerna, båda professionell- och amatörkritik, där de i vissa fall inte heller tar upp den problematiken om annorlundaskapet eller könsöverskridandet. Det råder alltså tystnad även i recensionerna, inte bara själva böckerna.

Syftet med den här uppsatsen är att granska hur genus och genusrelationer uttrycks i svenska, medeltida ballader. Genom att förstå balladkaraktärernas handlingar som performativa, ämnar uppsatsen undersöka hur maskulinitet och femininitet etableras och omförhandlas i balladernas narrativ genom att kartlägga handlingsmönster. Av betydelse är att belysa hur karaktärernas handlingsmöjligheter påverkas av faktorer såsom kön, social status och familjerelationer, men även jämföra hur genusmönster i balladen reflekterar eller utmanar normer och ideal i det senmedeltida samhället. Uppsatsen åskådliggör hur män och kvinnor har möjlighet att utöva och förhandla om makt på olika sätt. Genom detta rör man sig bort från uppfattningen om passivitet och maktlöshet som analogt med femininitet, och aktivitet och makt som synonymt med maskulinitet. Resultaten uppvisar därmed en problematisering och nyansering av genusuttryck i medeltida ballader som saknas i tidigare forskning, och framhäver fördelarna att bedriva ett mer inkluderande synsätt gentemot den här typen av källmaterial inom historievetenskapen.

Denna uppsats undersöker hur unga tjejer upplever och påverkas av normer kring sex och sexualitet, samt hur dessa normer återspeglar uppfattningar av genus. Fokuset ligger på de normer kring sex och sexualitet som unga tjejer själva upplever och kan urskilja både i vardagen och i de olika medier de konsumerar, såsom filmer, TV-serier, pornografi och sociala medier. Det material som använts för att undersöka detta har samlats in genom kvalitativa gruppintervjuer med fem tjejer i övre tonåren, samt genom observationer på olika sociala medieplattformar. Genom detta material visar uppsatsen på hur ungdomarna upplever att män förväntas vara mer dominanta än kvinnor, och att män och kvinnor på så sätt görs olika, vilket är en bild de upplever till stor del reproduceras i olika medier. Studien visar även att de unga tjejerna upplever samhället de lever i som heteronormativt, samt att genusuppfattningar även speglas i föreställningar om homosexuella personer, då homosexuella män förväntas vara feminina utav sig, medan homosexuella kvinnor förväntas vara och bete sig mer maskulint.

Den konstnärliga gestaltningen av Nya Karolinska Solna (NKS) är det hittills största enskilda konstprojektet för offentlig miljö i Sverige. Totalt har 118 Mkr avsatts i enlighet med regeln om att två procent av kostnaden för vårdlokaler skall avsättas för konst. Den konstnärliga gestaltningen fanns med under hela uppförandeprocessen och har således integrerats med de arkitektoniska och verksamhetsmässiga förutsättningarna. Den centrala delen i uppsatsen utgörs av att undersöka processen för tillkomst av tre konstverk vid NKS, att analysera dem från konstvetenskapliga utgångspunkter samt att beskriva hur de kom att motsvara beställarens krav och förutsättningar. Valet av verk är gjort så att tre helt olika miljöer på sjukhuset ska komma i fokus. Följande tre verk har valts: Stenbrottet, Andreas Eriksson, olja på duk, 11 m x 6,5 m, placerad i stora entréhallen Without boundaries, Fredrika Linder, 24 objekt i glas, placerad i ett 40 m högt ljusschakt. Bländare, Helena Isoz, skivor i cement, totalt ca 50 m lång, placerad i en förbindelsegång. Uppsatsen avslutas med en litteraturexposé över forskning och praktik inom områdena kultur och hälsa samt konst och hälsa och med en genomgång av litteratur kring konst i vårdmiljöer i Sverige.

"I can't stop raving" is a qualitative study based on five semi-structured interviews with young women who participate in the rave culture of Stockholm, Sweden. The study aimed to explore in what ways these women's experiences are characterised by safeness and worries. It identifies what risk and protective factors are prevalent in the environment, and what strategies these women employ to negotiate the risks. Proceeding from risk and resilience research, further focus lies on negotiative processes of risk versus pleasure, to understand what actions propel participation in rave culture. Judith Butler's theories on performativity and agency were employed as models to situate risk-taking as part of identity-making processes. The study results tell how the young participants sometimes experience worry in the environment, but also their awareness and resilient capacities towards the risks involved. The community experience within rave culture was further identified as a strategic protective factor, in the informants' pursuit of risk reduction. The study also identifies how Swedish political discourse on narcotics negatively impacts the participants' reliance on law enforcement and health services, even when facing explicit risk situations, indicating evident challenges for mainstream society to interact with rave culture and its participants. / ”I can’t stop raving” är en kvalitativ studie som bygger på fem semistrukturerade intervjuer med unga kvinnor som deltar i Stockholms ravekultur. Studien har syftat till att undersöka hur de unga kvinnorna upplevelser präglas av trygghet kontra oro. Vidare undersöktes vilka risk- och skyddsfaktorer som finns i miljön samt vilka strategier de unga kvinnorna använder sig av för att hantera riskerna. Studien utgår från risk- och resiliensforskning och förhandlingsprocesser mellan risk och njutning har satts i fokus för att förstå mekanismerna bakom ravedeltagandet. Judith Butlers teorier om performativitet och agentskap har använts som modell för att situera risktagandet som del av identitetsskapande processer. Studiens resultat visar på att de unga deltagarna ibland upplever oro i sammanhanget, men att det finns en riskmedvetenhet och resilienta egenskaper hos individerna. Den upplevda gemenskapen inom ravekulturen identifierades som en strategisk skyddsfaktor i informanternas strävan efter riskreducering. Studien identifierar även hur den samhälleliga diskursen om narkotika negativt påverkar deltagarnas tillit till myndigheter—även vid explicita risksituationer—vilket indikerar utmaningar för majoritetssamhället att bemöta ravekulturen och dess deltagare.

En undersökning av hur online-exponering påverkar kreativa processer. Genom att arbeta i en öppen live-stream har Jerker Österlind inför publik skapat en EP under 30 Twitch-sändningar. Denna text utforskar effekterna av att bjuda in åskådare till vad som brukar ske bakom stängda dörrar, hur det musikaliska resultatet påverkas, hur arbetsprocessen förändras och funderingar om hur livestreaming kan ge nya möjligheter för marknadsföring och karriär. https://open.spotify.com/album/18uGeyxD00Ssayi1exCCJo?si=qbFel0xUTaeF4rXiwlR2GQ / An inquiry about the impacts of online exposure on creative processes. By working in a public livestream, Jerker Österlind has made an EP in front of an audience during 30 Twitch broadcasts. This text explores the effects of inviting an audience to things that usually take place behind closed doors, how the musical result is affected, how work methods are changed and how livestreaming can open up new opportunities for marketing and careers.  https://open.spotify.com/album/18uGeyxD00Ssayi1exCCJo?si=qbFel0xUTaeF4rXiwlR2GQ / <p>Arbetet presenteras i form av en EP med fem spår. Alla instrument är spelade av J. Österlind.</p><p>Musiken kan höras här:</p><p>https://open.spotify.com/album/18uGeyxD00Ssayi1exCCJo?si=qbFel0xUTaeF4rXiwlR2GQ</p><p>och här:</p><p>https://mudbody.bandcamp.com/album/underachieve-ep</p>

Syftet med studien var att analysera hur det kvinnliga geniet liksom kvinnlig genialitet representeras i Netflix-serien The Queen’s Gambit genom protagonisten Beth Harmon. På studien tillämpades en representationsanalys som utgår ifrån Stuart Halls representationsteori, och hade som utgångspunkt i feministisk filmteori med en queerteoretisk ingång. Vad som framkom i min analys var att det kvinnliga geniet/kvinnlig genialitet utgår ifrån normen om att genialitet är en manlig egenskap i enlighet med “brilliance=male”-stereotypen och att kvinnor med genialitet därav betraktas som anomalier. Detta förstärktes genom att Beth Harmon, det kvinnliga schackgeniet, gestaltas som dysfunktionell och avvikande i kontrast till dels de övriga kvinnliga karaktärerna, dels de manliga schackgenierna i serien. Därutöver identifierades ett mönster vari de manliga karaktärerna representeras genom hjälpsamma och villkorslöst generösa karaktärsdrag, medan majoriteten kvinnliga karaktärer framställs som avundsamma, maliciösa och bristfälliga.

CHILDHOOD REVOLUTION AT UNGA KLARA - A performance analysis of ’För att jag säger det’ from a gender perspective LINNÉA WÄISÄNEN Abstract The Swedish professional theatre for children and young audiences is in a constant change, development and renewal due to adulthoods shifting view and understanding of the child and childhood through the ages. The shifting discourse of childhood can be seen both in the various theatre performances for children and young audiences throughout the 20th century, but also in the constant shifting discussions and debates about what sort of performances are appropriate for children. The base of this thesis is a performance analysis of a recorded version of Unga Klara’s För att jag säger det from a gender perspective, with a focus on the stage setting and the mise-en-scène, along with the actors’ performative actions. The purpose is to examine if and how these theatrical signs counteracts or correlates with gender and hetero norms, but also investigate if the complex relationship between childhood and adulthood can be seen in the performance. To do this, I use a combination of hermeneutics, theatre semiotics and phenomenology as my main methodological starting point. Theories about gender performativity and discourse analysis in childhood studies serve as perspectives to the analysis and interpretation of the performance. The analysis starts with a brief introduction to the performance along with a discussion about the dramaturgical structure and the course of events and situations taking place in För att jag säger det. The analysis continues with a discussion about the theatrical space, in particular the stage space in relation to the starting point of the performance, along with the theatrical communication between the actors and the audience. Then, I discuss the theatrical signs that first caught my attention; the actors’ performative bodies and the music and stage sounds, where I analyse my comprehension of the actors’ performative bodies from a gender perspective. The analysis then continues to a more argument based interpretation of the interactions between the actors and the audience, and follows by a discussion of the actors impersonation of childhood and adulthood. In the last part of the analysis I identify and discuss my understanding of various themes and messages in För att jag säger det. The result of the study implies that a few sequences of the staging along with the actors’ performative bodies in För att jag säger det correlates to gender and hetero norms, but mostly the performance discourages normativity in general. The complex relationship between childhood and adulthood are however well established in the performance’s staging, and can be found in how the actors portraits childhood versus adulthood. It is also visible in the interactive communicational parts between the stage and the auditorium, which only occurs under the terms and conditions of the actors. Keywords: Unga Klara, gender, performativity, performance analysis, childhood revolution, theatre for children and young audiences

Is there a symbiosis between gender equality and teaching materials? If yes, are we talking about representation, a percentual divide of pages or of anti-oppressive pedagogy? This study has its origins in the social science subject within the Swedish school system and focuses on analyzing the gender equality in textbooks. It is of importance as gender equality is a central topic in the Swedish curriculum on which the education is built on. The purpose of the study is to gain knowledge about how gender equality is portraited in textbooks addressed for the Swedish upper secondary school. The basis for this study sets in the anti-oppressive theory combined with a performative approach and the discourse of sencemaking. The anti-oppressive pedagogy addresses social values in relation to gender roles and the upholding of hierarchies. The performative approach works together with sencemaking to describe the textbook’s co-creation upon perceptions of reality. It states that if something is repeated enough times, patterns and values are made that outlines the gender roles in society. The method used in this study is a qualitative text analysis by means of evaluating the concept of gender equality as well as to investigate how it is presented, pictured and mediated through the texts.   The study shows that gender equality is limited within the textbook to a political goal with emphasis on labor legislation, and foremost about wages. Gender equality is also portraited mainly by means of statutory formal change, which neglects the operative gender equality. It also shows that women somewhat are excluded from representation even within the content of their own historiography. Men are given more content in total which could lead to difficulties for female pupils to find the text meaningful by means of representation. Sweden is viewed upon as a pioneering country when it comes to gender equality and is compared to other countries less influent work on the subject. This could influence the correlation of power between westerners, Swedes included, and the others in relation to the performative approach. Finally, the study argues for the balance between managing gender equality as a separate text episode as well as it being integrated in other sections of the textbook.

This essay aims to investigate how the leaders for the Swedish parliamentary parties appear on their official Instagram accounts. By conducting a discourse analysis, looking at both text, visual images, and the combination of the two in the Instagram posts, the intention is to analyse how gender is being performed through the rhetorical concept of persona.  The analysis show that all eight party leaders mainly enact political/professional personas. Sub-personas derived to this category are individual vs group member, active vs passive, and critic. The male party leaders exhibit the individual, active and critical personas to a greater extent than their female counterparts, and thereby performing gender in a stereotypically masculine way – reproducing the image of the stereotypical male politician. The analysis also finds that some party leaders, mainly female ones, use personal personas to a greater extent.  The conclusion is that all party leaders mainly use professional personas, profiling them as first and foremost politicians. But when looking at how the personas are carried out, the female party leaders can be seen using numerously more personas than the male ones, especially adding on personal personas. In addition to enacting the traditional female stereotype of having to handle both carrier and family, this may reward them with additional Instagram followers. But when the number of followers is put in relation to surveys of trust and opinion polls, the conclusion is that the party leaders exhibiting masculine coded personas are more prosperous in actual politics.