Victim offender mediation is practiced to less extent in Sweden despite the method being a statutory municipal obligation. Recommendations from the existing research is to investigate the identified problems of mediation. In the first part of this qualitative study an integrative literature study has been applied to existing research on the experiences of professional mediators. The second part of the study is conducted through interviews with politicians with emphasis on the fact that a statutory municipal method is used to less extent while the nation is calling for crime prevention. The results are subsequently analyzed from organizational theory and new public management theory. The results show that there are uncertainties about the mediator's position in the legal system, indicating a discrepancy between the legislature´s intention and the social regulation and the practical activities, thus indicating existing exclusion processes within the mediation system. The results of the study also show that the legislation needs to be modified as to meet the need of social work with youth offenders. The increased debate regarding juvenile delinquency and the demand of punitive policies has created a polarization in society where the attitudes and knowledge of victim offender mediation as a method are disparate thus creating the paradox of calling out for new methods contrary using existing ones that are evaluated, implemented and legislated, such as victim offender mediation.

Abu Jacobsson, S. Artistic expression in social work. A road to empowerment? Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2018.One of the main tasks of social work is to contribute to the empowerment of individuals and groups, and by doing so, also promoting values such as democracy, participation, equality and liberation of resources. During the last decades the development of social work has been characterized by processes of rationalization and higher demands on scientific evidence and evaluation. Social workers use standardized models and forms in the interaction with individuals, creating clients and needs that suit the system. From a critical perspective this type of rationalized practices contribute less to empowerment and liberation of resources, and more to social stratification, limitation and marginalization of those who do not “fit in”.This qualitative study aims at highlighting the potential of artistic expression in social work in the quest to promote empowerment at individual, group and community level. The results show that artistic expression, offering opportunities of reflecting human diversity, promote empowerment of individuals and groups in various ways, and contributes to processes of participation, social inclusion and democracy.Keywords: Artistic expression, empowerment, human development, participation, social inclusion, social justice, social work.

Denna uppsats ämnar studera miljörättvisa i Stockholms län genom att undersöka om det finns skillnader inom länet gällande miljökvalitet, och huruvida det i så fall finns ett samband mellan miljökvalitetsfaktorer och socioekonomiska faktorer. En GIS-baserad metod i kombination med statistiska analyser användes för att besvara frågeställningarna. Parametrarna bullernivåer, kvävedioxid- samt partikelhalter och närhet till grön- och vattenområden studerades i relation till inkomst, sysselsättning och utbildning i korrelationsanalyser. Observationerna bestod av Stockholms läns 1287 demografiska statistikområden. Analyserna utfördes på hela länet samt kompletterades av analyser där observationerna i Stockholms innerstad exkluderades. Relativa miljökvalitetsrankingar och socioekonomiska rankingar skapades och visualiserades med kartor. Studien visar en mycket svag korrelation mellan låg socioekonomisk status och sämre miljökvalitet, ett samband som blir starkare när innerstaden exkluderas. Alla studerade socioekonomiska variabler korrelerade med avstånd till vatten, ett resultat som indikerar att avståndet till vattenområden är längre i socioekonomiskt svaga områden. Undersökningen påvisar även att socioekonomiskt svaga områden har högre bullernivåer men en större närhet till grönområden jämfört med socioekonomiskt starka områden. Exkluderandet av Stockholms innerstad påverkade sambandsstyrkan för samtliga variabler vilket indikerar att inom innerstaden är den socioekonomiska nivån generellt hög medan den miljömässiga generellt är låg. / This paper aims to study environmental justice in the Stockholm region by examining whether there are differences concerning environmental quality within the region and, if so, whether there is a correlation between the socioeconomic variables and the variables of environmental quality. A GIS-based method in combination with statistical analyses has been used to answer the research questions. Noise pollution, levels of nitrogen dioxide and particles, as well as distance to greenspace and waterbodies were studied in relation to income, employment and education in correlation analyses. The observations consisted of the 1287 demographic statistic areas in Stockholm region. The analyses were made on the entire region as well as complemented by analyses where the inner city of Stockholm had been excluded. Relative rankings of the areas based on environmental quality as well as socioeconomic standard were made and visualised with maps. The study shows a very weak correlation between lower socioeconomic standard and worse environmental quality, a correlation that strengthens when the inner city is excluded. All examined socioeconomic variables correlated positively with distance to water, indicating that the distance to water is greater in areas with lower socioeconomic standard. The study also shows that areas with lower socioeconomic standard have higher levels of noise pollution but a shorter distance to greenspace compared to areas with a higher socioeconomic standard. The exclusion of Stockholm inner city affected the correlation for all examined variables, indicating that socioeconomic standard within the inner city is generally high, while the environmental quality is generally low.

The implementation of the 2030 Agenda in Sweden has involved a reorganization of municipalities such as Halmstad through the creation of documents and strategic plans that serve as a guide to counteract the processes of gentrification and segregation. The Municipality of Halmstad is working to break the segregation, but the need to create an image of Halmstad as an attractive and interesting city to live and invest in does not consider a direct risk of creating further segregation through gentrification. Thus, the municipality fights segregation by targeting vulnerable risk areas without working simultaneously with voluntary segregation in the prosperous westernpart of the city by involving the entire city of Halmstad in this inclusion process. On the other hand, we see a low democratic participation by the poorest part of the city and more the participation of experts and private actors in making important decisions involving housing in Halmstad. We see a lack of trust on the part of citizens to political institutions and to authorities in general and this is a result of a deficiency that Fainstein calls justice, representation and equity.

Bakgrund och problem: Användning av bemanningspersonal är utbrett i Sverige, ca en tredjedel av den privata sektorn använder bemanningspersonal och det vanligaste motivet är för att uppnå flexibilitet och stabilitet i personalstyrkan. Bemanningspersonalens triangulära förhållande mellan bemanningsföretaget och kundorganisationen skapar utmaningar för kundorganisationen i ledningen av arbetet. Det har fastställts att ordinarie personalens arbetstillfredsställelse kan påverkas negativt vid närvaro av bemanningspersonal vilket kan leda till lägre produktivitet och resultat för organisationen. Tidigare forskning har identifierat organisatorisk rättvisa som en betydande faktor för att uppnå arbetstillfredsställelse men det finns begränsad kunskap om detta förhållande för personal som arbetar i organisationer som använder bemanningspersonal. Syfte och metod: Syftet med undersökningen är att utöka den teoretiska och praktiska kunskapen om förhållandet mellan organisatorisk rättvisa och arbetstillfredsställelse hos personal som arbetar i organisationer som använder bemanningspersonal. Med utgångspunkt i teori om organisatorisk rättvisa och arbetstillfredsställelse undersöktes frågeställningarna med en kvantitativ metod med tvärsnittsdesign. Enkäter som mätte upplevd organisatorisk rättvisa och arbetstillfredsställelse delades ut till både bemanningspersonal och ordinarie personal på två företag inom tillverkningsindustrin. Datan analyserades sedan i SPSS 28. Resultat och slutsats: Studiens resultat visade att det fanns skillnader i hur bemanningspersonal och ordinarie personal upplever organisatorisk rättvisa. Även att den sammantagna organisatoriska rättvisa kunde förklara en stor del av variansen av arbetstillfredsställelsen hos både bemanningspersonal och ordinarie personal. Endast den distributiva och interaktionella rättvisan hos ordinarie personal kunde påvisas som prediktorer för arbetstillfredsställelse. Ingen av rättvisedimensionerna kunde påvisas predicera arbetstillfredsställelse hos bemanningspersonalen. / Background and problems: The use of temporary agency workers (TAW) is widespread in Sweden, about a third of the private sector uses staff and the most common motive is to achieve flexibility and stability in the workforce. The temporary agency workers triangular relationship between the staffing company and the customer organization creates challenges for the customer organization in the management of the work. It has been established that the job satisfaction of regular workers can be negatively affected by the presence of TAWs which can lead to lower productivity and results in the organization. Previous research has identified organizational justice as a significant factor in achieving job satisfaction but there is limited knowledge about this relationship for workers in organizations that use TAW. Purpose and method: The purpose of the study is to extend the theoretical and practical knowledge about the relationship between organizational justice and job satisfaction for employees that work in organizations that use TAW. Based on theory about organizational justice and job satisfaction, the questions were examined with a quantitative method with a cross sectional design. Surveys that measured the perceived organizational justice and job satisfaction was distributed to both TAWs and permanent employees in two organizations in the manufacturing industry. The data was then analyzed in SPSS 28. Results and conclusion: The results of the study showed there were differences in perceived organizational justice between permanent employees and TAW. Also that organizational justice could explain a big part of the variance in job satisfaction of both the permanent employees and the TAWs. Only the distributive and interactional justice of the permanent employees could be demonstrated as predictors of job satisfaction. None of the justice dimensions of the TAWs could be demonstrated as predictors of job satisfaction.

Cities around the world are facing challenges of rapid population growth, social inequality, environmental degradation and climate change. Within the realm of planning and policy, one answer to these issues has been the invention of certification systems to support the transition to a sustainable urban development. In the last ten years a number of certification systems for sustainable urban development on neighbourhood level have been developed, such as BREEAM Communities and LEED Neighborhood Development. Though an important contribution for a systematic way to treat sustainability in urban development, such systems have been criticised in a number of criteria, among which an important deficiency is their lack of factors for social sustainability. A new Swedish certification system for neighbourhood level, Citylab Action, is since January 2016 being tested in a pilot round with twelve Swedish urban development projects. The aim of this study was therefore to investigate how three of the pilot projects worked with social sustainability and within which areas the Citylab Action Guide best could be developed to support socially sustainable urban development. The following research questions were formulated: What is a relevant understanding of social sustainability for contemporary urban development drawing on the academic literature? How do the selected Citylab Action projects understand and work with social sustainability? What are projects’ key challenges for creating socially sustainable neighbourhoods? What are the projects’ experiences with Citylab Action in relation to their work with social sustainability? The thesis had a critical approach and took ground in a literature study, which rendered an analytical framework and the normative standpoint that social sustainability needs to be concerned with increasing social justice. Täby Park, DrottningH and Masthuggskajen were selected as cases, and studies involved interviews with two civil servants from each project and analysis of planning documents related to the projects’ work with social sustainability. An analysis of the empirical material was carried out underpinned by the analytical framework, which contained the questions: How is social sustainability (implicitly) defined and operationalised? How is the project oriented in regards to the dualism of development and maintenance? Who is considered in the development of the district? Results showed theoretical understanding of social sustainability, as well as operational work, were very different between projects. Synthesis suggests a key challenge for the projects’ work with social sustainability concerns the tendency of marginalising people with less purchasing power. For the development of the Citylab Action Guide to better support socially sustainable urban development, four proposals are given. The Guide should include: more aspects for how to work with existing inhabitants, more distinct aims for projects to execute a comprehensive analysis of the effects on segregation patterns, more attention to the creation of affordable apartments and socially mixed housing, and aims for considering the seven discrimination grounds and socio-economic status in the outcomes of planning. / Städer världen över står idag inför svåra utmaningar såsom befolkningsökning, växande klyftor ökande resursanvändning och klimatförändringar. Ett svar på dessa utmaningar har inom policy och planering varit utvecklingen av certifieringssystem för att stödja övergången till en hållbar stadsutveckling. De senaste tio åren har ett antal certifieringssystem för hållbar stadsutveckling på stadsdelsnivå utvecklats, såsom BREEAM Communities och LEED Neighborhood Development. Dessa verktyg har utgjort ett viktigt steg framåt för ett systematiskt arbete med hållbarhet i stadsutveckling, men också kritiserats för att vara otillräckliga på flera punkter, däribland i sin behandling av social hållbarhet. Ett nytt svenskt certifieringssystem för stadsdelsnivå, Citylab Action, testas sedan januari 2016 i en pilotrunda av tolv svenska stadsutvecklingsprojekt. Föreliggande uppsats avsåg att undersöka hur tre av dessa pilotprojekt har arbetat med social hållbarhet, samt inom vilka områden Citylab Action-guiden kan utvecklas för att på bästa sätt stödja socialt hållbar stadsutveckling. Följande forskningsfrågor formulerades: Vad är en relevant förståelse av social hållbarhet för dagens stadsutveckling utifrån den akademiska litteraturen? Hur förstår och arbetar de utvalda Citylab Action-projekten med social hållbarhet? Vad är projektens största utmaningar för att skapa socialt hållbara stadsdelar? Vad är projektens erfarenhet av Citylab Action i förhållande till deras eget arbete med social hållbarhet? Uppsatsen utgick från en kritisk ansats och tog avstamp i en litteraturstudie, som utmynnade i ett analytiskt ramverk och den normativa hållningen att arbetet med social hållbarhet måste innefatta en ambition att öka den sociala rättvisan. Täby Park, DrottningH och Masthuggskajen valdes som fall, och studien innefattade intervjuer med två tjänstepersoner från varje projekt och textanalyser av plandokument som var kopplade till projektens arbete med social hållbarhet. En analys av det empiriska materialet gjordes utifrån det analytiska ramverket, som innehöll frågorna: Hur är social hållbarhet (implicit) definierat och operationaliserat? Hur är projektet orienterat i förhållande till dualismen mellan utveckling och bevarande? För vem görs utvecklingen av stadsdelen? Resultaten indikerade att förståelsen av social hållbarhet, liksom det operationella arbetet, var mycket olika projekten sinsemellan. I sammanvägningen av de olika fallen framstod tendensen att marginalisera människor med små ekonomiska resurser att vara en av huvudutmaningarna för att skapa social hållbarhet. Fyra förslag ges på vad som skulle kunna ändras i Citylab Action-guiden för att på bästa sätt stödja utvecklingen av socialt hållbar stadsutveckling: Om guiden är ämnad att användas för befintliga stadsdelar bör den omfatta fler aspekter kring att ta hänsyn till och adressera befintliga invånare. Guiden bör innehålla tydligare mål för analys av hur projektet påverkar segregationsmönster. Guiden bör ge mer uppmärksamhet till skapandet av billiga lägenheter i socialt integrerade stadsdelar. Guiden bör innehålla mål för att beakta de sju diskrimineringsgrunderna och socio-ekonomisk status i planeringens fysiska resultat och inte bara i planeringsprocessen.

Purpose – BecauseThe purpose of this thesis is to investigate what methods financial institutions use to inform and encourage their existing and potential clients to choose more sustainable and responsible investment alternatives. The thesis should also identify some key determinants of private investors’ choice of sustainable and responsible investments (SRI), with focus on the effect of limited knowledge and access to information about SRI has on private investors’ choice. Methodology – In this thesis, both qualitative and quantitative research methods are used to collect significant data. Qualitative data was collected through interviews with three representatives from different financial institutions. A questionnaire was distributed and answered by 36 respondents. Quantitative data was collected using a questionnaire, the processed and analyzed by using a comparison analysis of percentages. Findings – Overall, the thesis finds that financial institutions have limited focus on private investors and lack of concrete methods to provide private investors with relevant information and thus increasing the level of knowledge about SRI. Furthermore, the results indicate that earning steady financial returns by considering social responsibility is one of the motivations to invest in SRI. Women are more likely to choose SRI than men and millennials prefer SRI more compared to other generations. Limited knowledge and limited access to useful information are considered as strong obstacles for private investors when considering SRI. Research limitations – Since the sample size was very small, it’s probable that the respondents’ opinions and approach to SRI cannot represent the view of the entire population. Because of the sample size there’s an enormous variation in response patterns. Therefore, the results and conclusions need to be taken cautiously. / Syfte – Syftet med denna uppsats syfte är att undersöka vilka metoder som finansiella institutioner använder för att upplysa och uppmuntra både befintliga och potentiella kunder att välja mer hållbara och ansvarsfulla investeringsalternativ. Uppsatsen ska även identifiera faktorer som påverkar privata investerares val av hållbara och ansvarsfulla investeringar, med fokus på effekten av begränsad kunskap och tillgång till information. Metod/tillvägagångssätt – I denna studie har både kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder använts för att samla in data. Kvalitativa data samlades in genom intervjuer med tre representanter från olika finansiella institutioner. En enkät har distribuerats och besvarats av 36 respondenter. Kvantitativa data insamlades med hjälp av ett frågeformulär, sedan bearbetades och analyserades informationen med hjälp av en jämförelse av procentsatser. Iakttagelser – Sammantaget finner tesen att finansiella institutioner har begränsad fokus på privata investerare och bristen på konkreta metoder för att ge privata investerare med relevant information och därmed öka kunskapsnivån om SRI. Vidare tyder resultaten på att jakten efter stabil avkastning på längre sikt, genom att ta samhällsansvar är den främsta motivationen att investerare väljer SRI. Kvinnor och millenniegeneration är mer benägna att välja SRI än män och andra generationer. Begränsad kunskap och tillgång till relevant information betraktas som en stark barriär för privata investerare att välja SRI. Forskningsbegränsningar – På grund av att urvalets storlek är väldigt liten, är det troligt att de svarandes åsikter och förhållningssätt till SRI inte kan representera hela befolkningen. Urvalets storlek gör också att det finns stora variationer i svarsmönster. Därför bör resultaten och slutsatserna tas med stor försiktighet.

Bakgrund: Allt fler arbetsgivare inför individbaserad lönesättning för att kunna attrahera, knyta an och utveckla rätt kompetens och därigenom hantera de alltmer komplexa produktionsprocesserna och den växande konkurrenssituationen. Individuell lönesättning antas stimulera medarbetarnas arbetsmotivation vilket i sin tur bidrar till ökad arbetsprestation och förbättrat resultat för företaget. Systemet förutsätter dock att medarbetarna upplever lönesättningen som rättvis för att den individbaserade lönen ska få den avsedda effekten. Motivation och rättvisa är emellertid subjektivt, inrymmer flera element och tenderar ge lönen en relativ betydelse vilket gör utformningen av ett individbaserat lönesystem komplext. Syfte: Syftet med studien är att beskriva och analysera förhållningssätt hos aktörerna: företag, fack och medarbetare gällande individuell lönesättning, rättvisa och motivation. För att därigenom kunna jämföra och koppla samman aktörernas förhållningssätt och peka ut faktorer som kan främja arbetet med att utforma ett lönesättningssystem med inslag av individbaserad lönesättning som ska fungera motiverande, upplevas rättvis och bidra till ökad prestation. Metod: Studien bygger på en kvalitativ metod där empirin har samlats in genom intervjuer, enkäter samt analys av sekundärdata. Studien har ett fallföretag som utgångspunkt där informanter och respondenter har utgjorts av representanter från fack och företag samt anställda inom företaget. Datainsamlingsmetoderna och datainsamlingskällorna hanterades genom triangulering. Slutsatser: Studien visar att alla aktörer har ett positivt förhållningssätt till individbaserad lönesättning samt att det finns ett flertal gemensamma nämnare aktörerna emellan. Bland annat tycker alla aktörer att kompetens ska utgöra den främsta bedömningsgrunden, att högre lön är motiverande samt att ett transparent och tydligt lönesystem med lönekriterier som alla känner till och förstår är en förutsättning för att lönesättningen ska upplevas som rättvis och motiverande. Därtill pekas den lönesättande chefen ut som central för upplevelsen av rättvisa vid lönesättning samt att alla medarbetare ska få inflytande och likvärdiga förutsättningar att kompetensutvecklas och därigenom kunna höja lönen. / Background: More and more employers are introducing performance-based wage-setting in order toattract, connect and develop competence and in addition handle the increasingly complex production processes and the growing competitive situation. Performance-based setting is assumed to stimulate employees´ work motivation, which in turn contributes to increased work performance and improved results for the company. However, the system presupposes that employees perceive wage setting as fair in order for the performance-based salary to have the intended effect. Motivation and justice are subjective, contain several elements and tend to give the salary a relative significance, which makes the design of an performance-based salary system complex. Purpose: The purpose of the study is to describe and analyse the attitudes of the actors: companies, unions and employees regarding performance-based wage setting, justice and motivation. In order to thereby be able to compare and connect the actors' attitudes and point out factors that can promote the work of designing a wage setting system with elements of performance-based wage setting that must function motivatingly, be perceived as fair and contribute to increased performance. Method: The study is based on a qualitative method where the empirical data has been collected through interviews, questionnaires and analysis of secondary data. The study has a case company as a starting point where informants and respondents have consisted of representatives from the union and the company as well as employees within the company. The data collection methods and data collection sources were handled by triangulation. Conclusions: The study shows that all actors have a positive approach to performance-based wage setting and that there are several common denominators between the actors. Among other things, all actors think that competence should be the main basis for assessment, that higher pay is motivating and that a transparent and clear salary system with defined criteria that everyone have knowledge about and understand is a prerequisite for a salary setting to be perceived as fair and motivating. In addition, the payroll manager is pointed out as central to the experience of justice in wage setting and that all employees should have influence and equal opportunities to develop skills and thereby be able to raise salaries.

I skapandet av staden har människan möjlighet att göra om sig själv och förverkliga sitt hjärtas önskan. Hur och för vem staden ska utformas för är troligtvis en diskussion vilken kommer att finnas lika länge som staden i sig. Genom historien har privat ägande och andra samhälleliga former av dominans kontrollerat dess rum, vilket ofta resulterat i olika former av proteströrelser.   Tactical urbanism har i flertalet städer världen över blivit en populär metod för att förbättra livskvaliteten i staden. Detta genom att lokala aktörer, främst medborgarna, förändrar sitt närområde med småskaliga förbättringar. Denna uppsats beskriver vad tactical urbanism är, teorin bakom metoden och vilka möjligheter och följder den kan medföra i stadsmiljön och i planeringen av staden. Ur ett svenskt perspektiv undersöks detta genom en fallstudie utav Stockholms stads riktlinjer för idéburen stadsförbättring.   Uppsatsen går in på den kritik som finns inom modern stadsutveckling, vilken menar att den nyliberala urbanismen skapar ojämlikhet i samhället. Dessutom behandlas begreppet ”rätten till staden” vilken genomsyrar tactical urbanisms metoder, synsätt och grundläggande teori. Uppsatsens bidrag är en sammanläsning av teorier kring ”rätten till staden” med tactical urbanisms praktiska användning. Därmed visas hur tactical urbanism kan utvecklas till att bättre möta medborgarnas behov, i synnerhet svaga grupper i samhället. Det finns tendenser till att tactical urbanism införlivats i neoliberalismens stadsutveckling och därmed riskerar att förlora sin röst för de svaga. Fallstudien om Stockholm visar att tanken på ifall en eventuell konsekvens om gentrifiering som följd av idéburen stadsförbättring saknas. Dock visar fallstudien att det finns en oro över att metoderna främst gynnar innerstadsborna. Stockholms stads riktlinjer för idéburen stadsförbättring ligger i linje, men sammanfaller inte helt med vad tactical urbanism i teorin står för. Studien visar att det finns ett behov av någon form av samordnare för idéburen stadsförbättring och en djupare förståelse för tactical urbanism.   Staden har genom historien varit och fortsätter vara en plats där rummets struktur skiljer människor åt. Det säger mycket om våra värderingar, och om symbolen människan. Att främja metoder vilka tillåter medborgaren att skapa staden blir en symbol för en rättvisare stad. Om tactical urbanism och idéburen stadsförbättring möjliggör det får framtiden utvisa. Min förhoppning är att denna uppsats ska ge en förståelse för vad tactical urbanism och idéburen stadsförbättring står för. Dessutom önskar jag inspirera till en fortsatt diskussion om hur och varför vi bygger våra städer, vilken påverkan det har på det offentliga rummet, samt hur nya riktlinjer tas fram. Jag vill även framhålla vikten av en syftesbaserad riktlinje som är enhetlig i kommunens hela organisation, från politiker till tjänstemän. / In the creation of the city man has the opportunity to remake himself and realize his heart's desire. How and for whom the city should be designed for is probably a discussion that will continue until eternity. Throughout history, private ownership and other social forms of domination has controlled urban space, which often has resulted in various forms of protest movements.   Tactical urbanism has in several cities around the world become a popular method for improving the livability in the city; local actors, mainly citizens, have remade their neighbourhood with small-scale improvements. This paper describes what tactical urbanism is, the theory behind the method and the opportunities and consequences it may bring in the urban environment and in the planning of the city. From a Swedish perspective this is explored through a case study of Stockholm's City guidelines for idéburen stadsförbättring.   This study examines the criticism in contemporary urban development, which argue that the neoliberal urbanism creates inequality in society, and the concept of "right to the city" which permeates tactical urbanisms actions, approaches and basic theory. The contribution of this essay is an interlacement of theoris concerning "right to the city" with tactical urbanism practical usage and how tactical urbanism can be developed to better fullfill the needs of the citizens, especially marginalised groups in society. The essay suggests that there is a tendency that tactical urbanism is incorporated into neoliberal urban development and therefore is losing its voice for the weak of society. The case study of Stockholm shows that the idea if a possible consequence of gentrification as a result of idéburen stadsförbättring is lacking. However, the study shows that there is a concern that the methods mainly benefit inner-city residents. Stockholm's guidelines for idéburen stadsförbättring is similar, but does not entirely coincide with what the tactical urbanism in theory stand for. The study shows that there is a need for a coordinator for idéburen stadsförbättring and a deeper understanding of tactical urbanism.   Through history, the city has been, and continues to be a place where spatial structure divides people, it says a lot about our values, and the symbol of man. To promote practices which allow the citizens to remake the city, is a symbol for the ”right to the city”, but time will tell if that is something tactical urbanism and idéburen stadsförbättring can enable. My hope is that this paper will provide an understanding of what tactical urbanism and idéburen stadsförbättring stands for and inspire for further discussion on how and why we build our cities, what impact it has on the public space, and how new urban guidelines are developed and the importance of a guideline is purpose-based and consentient in municipalities, from politicians to the official.

This master thesis aims to shed light on teachers' responses to the regulation that states that a student's test results in a national test must be taken into a “special consideration" in the teacher's grading. Ten teachers took part in the study during the autumn of 2020, all being teachers in social science subjects in the Swedish secondary school (school year 7-9). A method based on semi-structured focus group interviews is used to answer three research questions. The study’s theoretical framework derives from curriculum theory (i.e. teacher agency; selective traditions and theory associated with assessment). A thematic content analysis identifies two categories of factors contributing to the teachers’ perceptions and application of the regulation. The first category consists of factors that relate to the teachers' views on the purpose of the tests, their principles for construction, their content and their level of difficulty. The second category includes factors related to teachers’ professional practice and agency. The results of the study show how teachers’ responses to this relatively new policy (carried out in 2018) is affected by circumstances relating to students’ need for adaptations (e.g. poor language skills). The main conclusion is that teachers respond to this change of policy in different ways. Thus, it could be argued that further and more detailed information is needed in order to successfully implement the changes and reach a consensus among the teachers. Prior to that, a reasonable assumption is that challenges regarding equality and justice in terms of students’ knowledge levels and final grades will remain.