This text narrates the experience of approaching education in a Swedish Upper Secondary School as a performance. In the interstices of pedagogy and art, it explores performative andrelational learning strategies. From a radical pedagogical perspective, it attempts to challenge and shift the inherent power asymmetries between teachers and students, by attempting to createa learning space with methods from a participatory art field. The text unfolds from an Action Research field study conducted by me, in collaboration with 23 students in a class I teach in “Estetisk kommunikation” [Aesthetical communication]. The students play the part of coresearchers, exploring what it would mean to them to approach their educational environment asa performance. With an autoethnographic method we explore the different voices in our space, and generate the study data through the act of Free Writing. We move through narratives ofspaces, bodies, principles, voices, the I and the other, and text, and dwell in the meaning of the unknown, critique, crises, togetherness, creativity and freedom. The results point to strategies of genuine presence, care and joy, and the necessity to resist and unlearn the pedagogical habits generated within the contemporary educational system of Sweden.

Syftet var att undersöka vilka strategier lärare har för att skapa goda pedagogiska relationer med elever. Undersökningen genomfördes med fokusgruppsamtal som metod, vilket genererade data för en fenomenografisk analys utifrån ett relationellt perspektiv. Sammanlagt deltog tretton lärare i undersökningen och resultatet visar att det finns ett spektrum av olika strategier hos lärare i syfte att bygga pedagogiska relationer i med fokus på att stärka elevernas studiemotivation. / The aim of this study was to investigate teacher’s strategies to promote good pedagogical relations with their students. The method was dialog in focus groups that contributed data for fenomenographic analyses with a relational perspective as a theoretical framework. In total, thirteen teachers participated in the study and the result exposed that there is a substantial variety of strategies to promote good pedagogical relations for motivational purposes.

Syftet med studien är att öka kunskap om hur förskollärarna på olika sätt utifrån erfarenheter resonerar om planering och anpassningar av undervisningen för att stödja barnen i aktiviteter som ställer krav på uppmärksamhet och stillasittande. Metoden som använts för att samla in material är kvalitativa forskningsintervjuer och därefter har materialet analyserats utifrån ett relationellt samt sociokulturellt perspektiv. Resultatet av studien visar att förskollärarna anser sig använda ett flexibelt, lyhört och inkännande pedagogiskt förhållningssätt för att stötta barns deltagande i olika aktiviteter inom förskolans utbildning. Enligt förskollärarna använder de sig av barnens intresse som utgångspunkt i planeringen av aktiviteter även olika konkreta anpassningar och strategier för att understödja barns uppmärksamhet. Anpassningar och strategier som förskollärarna förmedlade att de använde i sin undervisning var konkreta föremål, tydliggörande medierande resurser såsom timglas samt uppdrag som möjliggjorde ett aktivt deltagande. I resultatet framträder även vikten av att förskollärare reflekterar över vilka anpassningar och strategier som är bäst lämpade då dessa kan ha både positiv och negativ inverkan på barns självkänsla och identitetsskapande. Sammanfattningsvis belyser resultatet vikten av att förskollärare har ett medvetet pedagogiskt förhållningssätt, reflekterande sinne där anpassningar och strategier väljs med omsorg med barnets bästa i åtanke.

Matsituationen på förskolan är återkommande och något barn kan möta upp till fem gånger varje dag. Barn med selektivt ätande kan uppleva matsituationen som en krävande situation, där yttre aspekter kan kopplas som bidragande. Uppdraget som förskollärare innefattar att kunna tillgodose varje barns behov och bemöta varje enskild individ utifrån deras förutsättningar, vilket i sin tur ska leda till en lustfylld matsituation på förskolan. Syftet med studien är att förstå och tolka hur förskollärare beskriver selektivt ätande samt identifiera vilka aspekter som anses ha inverkan under matsituationen och därmed få en ökad förståelse för selektivt ätande i samband med matsituationen, detta för att skapa förutsättningar och tillgodose varje barns behov. Vilket mynnar ut i våra frågeställningar som lyder: Hur beskriver förskollärare selektivt ätande? Vilka aspekter har betydelse för matsituationen på förskolan? Studiens vetenskapsteori samt metod utgår från hermeneutiken och dess allmänna tolkningslära. Centrala begrepp inom hermeneutiken som tolkning och hermeneutisk spiral har använts som analysverktyg. Vi har även valt att analysera studiens resultat med inspiration från ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Metoden semistrukturerade intervjuer har tillämpats för att samla in empiri, där fem förskollärares beskrivningar är bidragande för resultatet. Resultatet påvisar att selektivt ätande är komplext, där flertalet aspekter inverkar. Vidare visar resultatet även att pedagogers förhållningssätt i hur de arrangerar matsituationen är betydelsefull för hur denna upplevs.

Inom svensk och internationell forskning framkommer det att utåtagerande bland barn i förskolan är ett omfattande problem där främjande av prosociala beteenden och emotionell kompetens kan hämma utåtagerande beteende. Pedagoger upplever ofta en känsla av otillräcklighet i arbetet med barn i sociala svårigheter och uppger en önskan om ökat specialpedagogiskt stöd. Syftet med denna studie är att bidra med ny kunskap om arbetet med utåtagerande beteende bland barn på förskolan utifrån åtta intervjuade förskollärares beskrivningar. Specialpedagoger kan sedan använda identifierade utvecklingsområden under handledning samt genom kompetensutveckling av arbetslag.Genom kvalitativ metod genomförs semistrukturerade intervjuer med avsikten att finna nya kunskaper utifrån förskollärarnas beskrivningar av deras arbete. Studien har en induktiv ansats där studiens teoretiska ramverk tar sin grund ur de specialpedagogiska begreppen relationellt- och kategoriskt perspektiv som används som stöd i diskussionen för att tolka resultatet. De identifierade utvecklingsområden som framkommit i denna studie kan härledas till: pedagogers arbetsstrategier, tolkningar av utåtagerande beteende, pedagogers förhållningssätt och även faktorer på mer övergripande nivå. Genom att specialpedagoger får en mer tillgänglig och central funktion i förskolan skulle den specialpedagogiska kompetensen kunna höjas i arbetslagen och där förskollärare skulle kunna utveckla samt leda ett arbete som i större utsträckning kunde förebygga utåtagerande beteende bland barn. I diskussionsdelen problematiseras ett flertal dilemman där realiteten inte speglar de behov som efterfrågas utifrån förskollärarnas beskrivningar, vilket försvårar uppdraget att nå upp till en verksamhet där barn som uppvisar sociala svårigheter kan få det stöd som de har rätt till.

Studiens övergripande syfte var att bidra med ökad kunskap om hur elever i grundsärskolan görs delaktiga i utvecklingssamtal. Därtill beskriva utvecklingssamtalets planering, genomförande och uppföljning, samt olika faktorer som möjliggör eller hindrar elevers delaktighet i utvecklingssamtal. Studien tog sin utgångspunkt i pedagogers upplevelser, erfarenheter och arbetsformer. I bakgrund och tidigare forskning behandlades det sociokulturella perspektivet, formativt lärande samt relationellt perspektiv. Vidare redovisades en sammanställning av tidigare specialpedagogisk forskning angående pedagogers betydelse för att möjliggöra och öka elevers delaktighet, kommunikationens betydelse för delaktighet samt i vilken utsträckning elevers röster uppmärksammas i grundsärskolans kontext. En kvalitativ forskningsansats har valts för studien. Empiriska data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som omfattar nio pedagoger från tre olika kommuner i Sverige. Resultatet visade att pedagogers synsätt, kunskap och förhållningssätt har betydelsen för elevens möjlighet till delaktighet. Resultatet pekar på, då eleven gavs kommunikativt stöd samt erbjöds attaktivt delta i utvecklingssamtalet skapades förutsättningar för delaktighet. En hindrande faktor som framkom var pedagogernas bristande tilltro till elevers förmåga att dela ansvar och ta beslut gällande sitt lärande och sin skolsituation. Vidare visar resultatet att pedagoger hade skilda uppfattningar om utvecklingssamtalets syfte där det å ena sidan sågs som ett samtal ämnat för eleven, å andra sidan var utvecklingssamtalet ämnat för vårdnadshavare. Detta indikerar att pedagogers olika synsätt påverkade hur de värderar utvecklingssamtalets nytta och funktion samt i vilken kontext och utsträckning elever fick vara delaktiga. Härav dras slutsatsen att pedagogen är den viktigaste faktorn för elevens möjligheter till delaktighet i utvecklingssamtalet gällande planering, genomförande och uppföljning,inom grundsärskolan. Ökad diskussion bör föras inom arbetslagen för att öka samsyn kring arbetsformer som gynnar grundsärskolans elevers delaktighet i utvecklingssamtal.

Denna studie behandlar likvärdighetsuppdraget i förskolan och hur olika aspekter och yttre faktorer påverkar hur likvärdighet i förskolan tillämpas för barn i behov av särskilt stöd. Studien genomfördes genom en kvalitativ metod bestående av intervjustudier, med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd och förskollärare som deltagare. De olika kategorierna av deltagargrupper gav studien två olika perspektiv på hur likvärdig utbildning tillämpas i förskolan. Detta gav studien ett omfattande resultat som hjälpte till att synliggöra följande aspekters påverkan. Aspekter som belyses är vikten av diagnos, personlig kompetens och yrkeskompetens samt vårdnadshavares och förskollärares samverkan sinsemellan. Vi redogör för ytterligare yttre faktorer som gör att likvärdighetsuppdraget definieras som svåruppnåeligt. De yttre faktorerna är ekonomi, resursfördelning och personalens organisering. För att utbildningen ska bli likvärdig för barn i behov av särskilt stöd behöver samtliga faktorer mötas i en samexistens. Detta innebär en komplexitet, då denna samexistens inte existerar i den svenska förskolans kontext idag. Den svenska förskolan benämns ligga i framkant internationellt när det kommer till arbetet med likvärdighet, trots detta belyser vi med denna studie att likvärdighetsuppdraget är komplext att uppnå. Resultatet präglas av de specialpedagogiska perspektiven relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv, vilka användes som teoretiska ramverk i studiens resultat för att synliggöra hur barn i behov av särskilt stöd bemöts på olika sätt i praktiken.

Den här uppsatsen ämnade undersöka hur verksamma lärare arbetar med relationer och på vilket sätt det kan påverka enskild undervisning i musik. Detta för att bidra till ökad kunskap inom det pedagogiska fältet där lärares kompetens att bygga goda relationer de senaste decennierna fått ökad uppmärksamhet. Datainsamlingen skedde genom observationer och intervjuer av två lärare som i denna studie kommer att kallas Anna och Håkan. Materialet transkriberades tematiskt och med en fenomenografisk ansats. Resultatet visade att båda lärarna upplevde relationer som viktiga dels för att eleverna skulle vilja komma på lektionerna och dels för att de skulle känna trygghet att våga utföra utmanande övningar. Genom att titta på resultatet i ett relationellt perspektiv där relationer ses som ett oförutsägbart mellanmänskligt möte där det som sker här och nu avgör vilken riktning undervisningen tar. Det visade sig att lärarna lät undervisningen påverkas olika mycket av mötet med eleverna. Slutsatsen visar att relationer är viktiga för att elever ska kunna ges möjlighet att vara aktiva i undervisningen vilket leder till meningsfullhet och större potential att utvecklas. / This study intended to examine how teachers work with relationships and in which way that can affect the teaching in individual music teaching. This is a contribution to the pedagogical field where teachers’ competence to build good relationships in recent decades has received increased attention. The collection of data was made through observations and interviews of two teachers who in this study will be called Anna and Håkan. The material were transcribed thematically and with a phenomenographic approach. The results showed that both teachers perceived relationships as important partly because the students would like to come to the lessons and because they would feel safe to perform challenging exercises. By looking at the result in a relational perspective where relationships are seen as an unpredictable interpersonal meeting where what happens here and now determines which direction the teaching takes. It turned out that the teachers let the teaching be affected differently by the meeting with the students. The conclusion shows that relationships are important for students to be given the opportunity to be active in the teaching, which leads to meaningfulness and greater potential to develop.

AbstractDue to widening participation in higher education, so-called språkverkstäder (academic writing centers) have been founded and are now present at most of the larger Swedish universities. The main activity at writing centers are individual tutorials in academic writing, reading and study skills. At most of the writing centers, tutors also give lectures and workshops in general academics, sometimes in cooperation with the university teachers at the departments. The aim of this study is to broaden the knowledge about a group of tutors who work with students in study difficulties in extended tutorials. Research questions are asked about what jurisdiction the tutors have over the professional work with the students, both in the individual tutorials and in other work tasks at the writing centers. Through interviews with eight tutors, data were collected and analyzed using qualitative content analysis. Based on the theoretical approach of critical pragmatism, democratic goals like inclusion of all, are associated with the tutors’ descriptions of what in this study is regarded as a special educational work at the academic writing centers. As an analytical and interpretive frame categorial and relational perspectives together with Abbott’s theory about jurisdictional control over expert labor are used. The result shows that the tutors’ claim over their professional work with students in study difficulties vary. The jurisdictional claim depends upon the tutors’ educational background, on how the area of work and knowledge are defined and on how it is described, understood and negotiated by other professionals at the university. In the struggle about who should do what to whom the students in study difficulties are at risk to becoming invisible. Further, the jurisdiction depends upon how the tutors perceives their democratic mission within the reality of widening participation. Overall, the result shows a weak jurisdiction for the tutors at the academic writing center regarding their work with students in study difficulties. The study draws the conclusions that work with students in study difficulties needs more attention at writing centers, and that tutors need more knowledge about teaching a diverse student body with different learning realities. In this context, special educational expertise and special educational perspectives can be of use for the development of both writing center practice and theory. Futhermore, a professionalization of the writing tutor work is crucial for writing centers in order to contribute to the inclusion work in higher education and truly become a writing center for all. Finally, the question of support for students in study difficulties needs to be regarded as a matter for all professions in higher education.

Vår förhoppning med studien är att bidra med ökad förståelse kring begreppet inkludering och hur elever i behov av särskilt stöd placeras i olika skolsammanhang och vad som ligger till grund för placeringen. Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur rektorer och specialpedagoger inom olika skolformer resonerar kring inkludering av elever i behov av särskilt stöd. Fokus riktas mot inkluderingsbegreppet och hur man väljer att placera de elever som på olika sätt är i behov av särskilt stöd. De tre frågeställningarna till vårt syfte är: Hur ser rektorer och specialpedagoger på begreppet inkludering? Finns skillnader i resonemanget mellan rektorer och specialpedagoger kring organiseringen av elever i behov av särskilt stöd? Hur resonerar rektorer och specialpedagoger kring inkludering i förhållande till styrdokument? Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och här lyfts den proximala utvecklingszonen. Med hjälp av det relationella och det kategoriska perspektivet har vi analyserat vårt material. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer. Fyra rektorer och tre specialpedagoger på fem olika skolor har intervjuats. Datamaterialet har sedan bearbetats och analyserats med hjälp av en tematisk forskningsansats. Citat som är betydelsefulla för våra frågeställningar har valts ut och grupperats efter fyra olika teman. Det framkommer i våra intervjuer att endast en av fem skolor vi besökt har en särskild undervisningsgrupp på sin skola. De andra skolorna har valt att inkludera elever i behov av särskilt stöd i de ordinarie klassrummen. En-till-en-undervisning förekommer på några av skolorna. Vår slutsats i studien är att det viktigaste inte är var eleven placerad utan vad som är bäst för individen. När det talas om inkludering i datamaterialet kan man urskilja att det talas både om didaktisk, social och rumslig inkludering.