Syftet med denna studie är att synliggöra hur lärare respektive rektorer ser på lärares prioriteringar bland ordinarie arbetsuppgifter. Syftet är även att jämföra prioriteringarna mellan de sju arbetslag/skolor som är undersökta samt att undersöka mekanismer bakom prioriteringarna som ålder, ämnesgrupp och arbetslag/skola. Ett annat syfte är att reflektera över skolkulturers och normers inverkan på hur prioriteringar görs. Bakgrundsdelen relaterar till svensk skola från 90-talet fram till idag. I analysen är hänsyn tagen till begreppet ”alignment” (rättning) som relaterar till en organisations förmåga att fungera som en helhet. Litteraturdelen behandlar skolans komplexa natur, från lärare och rektorers perspektiv. Syftet med detta innehåll är att motivera temat ”lärares prioriteringar”, att det helt enkelt inte är så lätt att prioritera.   Undersökningen har kvantitativ karaktär. 56 lärare från sju skolor och 20 rektorer deltog. De flesta resultat har signifikansprövats med Chi2-test. Denna studie kom fram till att det är stor skillnad mellan hur lärare värderar sina arbetsuppgifter jämfört med hur rektorer vill att lärare ska värdera. Studien visar att det är stor skillnad mellan hur lärare på kommunala skolor prioriterar jämfört med lärarna på friskolor. Resultaten visar att det beroende av vilken skola/arbetslag som en lärare jobbar på i större utsträckning än lärarens ämnesgrupp och åldersgrupp påverkar lärarnas prioriteringar. Det innebär att skolans kultur, organisation eller styrning i större utsträckning påverkar hur en lärare prioriterar bland arbetsuppgifter jämfört med ämnestillhörighet och ålder. Studien visar att lärarna på skolorna prioriterar relativt olika. Detta resultat kan sättas i ett sammanhang om svensk skola och dess likvärdighet.

En ny skola för årskurs 4-9 planeras i Kungsör. Den gamla skolan är delvis riven på grund av de fukt- och mögelskador som upptäckts. Mitt projekt är en tillbyggnad till den del av den gamla skolan som inte skadats. Den nya skolan ska rymma både mellan- och högstadie med 525 barn och ungdomar, samt 45 lärare och övrig personal. Det är en stor arbetsplats i en liten kommun. Sedan tidigt i projektet har essän 'Att kasta tjejkast' av Iris Marion Young påverkat grundidén bakom utformningen av den nya skolan. Denna text, i kombination med ett kritiskt förhållningssätt till den idag rivna skolans planutformning med många korridorer, ledde tillundersökningar om rörelsemönster och möjligheten att påverka sina rörelsemönster, i mitt fall för elever i en skola. Jag har jobbat emot korridorer som enda kommunikationselement och för ett alternativt rörelsemönster som istället låter människan själv att bestämma sina rörelsemönster i byggnaden. / A new school for years 4-9 is planned to be built in Kungsör, Västmanland. The old school, at the same site, is partially demolished because of damp damages. My project is an extension to the part of the old school that is not damaged and still exists. The new school will accommodate both elementary and secondary school with 525 children,  45 teachers and other staff. It's a big work place in a small community. Since early in the project, the essay 'Throwing like a girl' by Iris Marion Young affected the basic idea of the design of the new school. This text, combined with a critical approach to the floor plan of the now demolished school with many corridors, led to studies of movement patterns and the ability to influence your movement pattern. I have tried to eliminate corridors and instead creating a large room where the alternative movements is taking place. Here the people, instead of corridors, decide where to go and how to move.

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka vilken uppfattning pedagoger i förskola och skola har om sambandet mellan mat och koncentration. Anser de att mat har en betydelse för barns förmåga att delta i de verksamheter de befinner sig i? För att barn och vuxna skall orka vara delaktiga i sociala sammanhang och kunna vara koncentrerade krävs en näringsriktig kost. Vi har därför sökt att få fram vad som betraktas vara en näringsriktig måltid för barn. Genom enkätundersökning, intervju, observation samt litteraturstudier har vi försökt att få fram svar på dessa frågor. Vi berör skolmatens historia och politiken kring hur det kom sig att barn överhuvudtaget skall serveras mat i de verksamheter de befinner sig i. Vi har försökt se bortanför det psykomedicinska paradigmet för att förklara vissa orsaker till koncentrationsvårigheter.</p><p>The purpose with this work is to examine how the pedagogy personnel in pre-school and school thinks about the connection between food and concentration. Do they believe that food has meaning for the children’s ability to participate in the educational programs they attend in? The strength children and adults need to have, for the ability to participate in social interaction, demands good nourishing food. Therefore we have tried to find answers to what a nutritious meal is for children. Trough questionnaire, interview, observation and litterateur studies we have tried to find answers to these questions. We discuss the history of the school-meal and the politics surrounding the question why children should be served food in the educational programs they attend in. We have tried to look beyond the psycho medical paradigm to explain some causes to behavior problem.</p>

<p>Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor?</p><p>Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid?</p><p>Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem?</p><p>Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor.</p><p>Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga.</p><p>Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur</p><p>och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar</p><p>kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka vilken uppfattning pedagoger i förskola och skola har om sambandet mellan mat och koncentration. Anser de att mat har en betydelse för barns förmåga att delta i de verksamheter de befinner sig i? För att barn och vuxna skall orka vara delaktiga i sociala sammanhang och kunna vara koncentrerade krävs en näringsriktig kost. Vi har därför sökt att få fram vad som betraktas vara en näringsriktig måltid för barn. Genom enkätundersökning, intervju, observation samt litteraturstudier har vi försökt att få fram svar på dessa frågor. Vi berör skolmatens historia och politiken kring hur det kom sig att barn överhuvudtaget skall serveras mat i de verksamheter de befinner sig i. Vi har försökt se bortanför det psykomedicinska paradigmet för att förklara vissa orsaker till koncentrationsvårigheter. The purpose with this work is to examine how the pedagogy personnel in pre-school and school thinks about the connection between food and concentration. Do they believe that food has meaning for the children’s ability to participate in the educational programs they attend in? The strength children and adults need to have, for the ability to participate in social interaction, demands good nourishing food. Therefore we have tried to find answers to what a nutritious meal is for children. Trough questionnaire, interview, observation and litterateur studies we have tried to find answers to these questions. We discuss the history of the school-meal and the politics surrounding the question why children should be served food in the educational programs they attend in. We have tried to look beyond the psycho medical paradigm to explain some causes to behavior problem.

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor? Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid? Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem? Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor. Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga. Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.

Denna studie bygger på en fältstudie i två klasser på gymnasieskolans Byggprogram. Intresset är riktat mot hur ett antal ungdomar, vilka samtliga är pojkar och i varierande grad är ointresserade av så kallade teoretiska studier, förhåller sig till kärnämnena. Mer precist är syftet att analysera deras förhållningssätt till kärnämnena som en del av deras identitetsskapande i relation till dessa ämnen. I studien ses skolan och klassrummet som en social arena där mycket annat än formell undervisning pågår och är relevant för ungdomar när de befinner sig i skolan. Den teoretiska förankringen för studien består i ett interaktionistiskt perspektiv på identitet, bland annat influerat av Richard Jenkins. Därutöver utgörs den av ett genus- och klassperspektiv, samt motståndsteoretiska utgångspunkter. Metodologiskt ansluter sig studien till den etnografiska traditionen. Data som analyseras är observationsdata, intervjudata och inspelade samtal mellan eleverna. Analysen visar bland annat att ungdomarna använder sitt kommande yrke och sitt ointresse för skolarbete i teoretisk tappning som utgångspunkter när de pratar om sin utbildning, olika ämnen eller sitt agerande i relation till skolarbetet. Analysen visar också att ungdomarna både är konforma och oppositionella gentemot kärnämnena. De anpassar sig efter skolans makt att bedöma deras studieinsatser, men gör bl.a. motstånd mot den ordning lärare söker åstadkomma och den tristess och påfrestning som de menar att kärnämnena medför. Till sina konsekvenser innebär denna form av motkultur ett identitetsskapande som avviker från ideal som låg bakom införandet av kärnämnena, vilket innebär ett motstånd mot en statlig påverkan på deras liv, så som denna påverkan kommer till uttryck genom utbildningssystemet. Mot bakgrund av deras kombination av motstånd och konformitet tolkas deras förhållningssätt till kärnämnena emellertid som motsträvighet än som ett renodlat motstånd. / This study is based on a field study that was conducted in two classes in a vocational programme (the Construction Programme) at a Swedish upper secondary school. The main concern of the study is how the pupils, all of whom are boys who are indifferent to varying degrees to so-called theoretical studies, relate to the academic subjects (or core subjects) of their education. More precisely, the aim is to analyze their attitudes towards the core subjects as part of their identity work. In this respect, the school setting is viewed as a social arena in which much more than formal education is going on and has relevance for the pupils when they are in school. The theoretical framing of the study is based on an interactional perspective on identity, primarily influenced by Richard Jenkins. Additionally, a gender and class perspective as well as theories of resistance are used to understand the views and actions of the boys. Methodologically, the study draws on an ethnographic tradition. The data consist of observations, interviews and recorded conversations between the pupils. The analysis points out that the pupils use their future work as construction workers and their indifference to theoretical schoolwork as important starting points when they talk about their education, different subjects or their own actions in relation to their schoolwork. The analysis also stresses that the boys employ modes of both conformity and opposition in relation to the academic subjects. They adjust to the power the school has when it comes to assessing their schoolwork, but they also resist the classroom order their teacher is trying to achieve and the stress and strain of everyday life in the academic subjects. This forms a counter culture, the consequences of which imply identity work that to a large extent differs from the ideas that conditioned the implementation of the core subjects. In this respect the pupils are also resisting governmental steering of their lives as it is expressed in the educational system. However, since the boys have modes of both conformity and opposition in their attitudes towards academic subjects, their overall attitude towards this part of their education is interpreted as a form of reluctance rather than full-scale resistance.

The Swedish school characterizes a non-confessional religious education, which such education cannot be found in majority of countries in Europe. Despite the influential secularization of society and the individual, there is a notion that proclaims that the non-confessional religious education is not entirely neutral and objective as the syllabus outlines. The purpose of this study is to analyze the non-confessional religious education in a multireligious public school and a Christian independent school. The main purpose of the thesis is to identify the non-confessional religious education and how it is applied in practice in the different school forms. At the same time, it is relevant to examine as regards the space of the religions in the subject of all world religions, partly in scope and partly in content. The method performed is distance interviews by telephone and e-mail due to the prevailing situation with Covid-19. Results of the study show that both school forms are based on a non-confessional religious education, on the other hand shows the empirical material that the public school pays more attention to Christianity in their religious education unlike what it does in the Christian independent school. This is due to various factors such as the location of the municipal school, the student’s response and relationship to other religions which will be discussed in this essay.

Syftet med denna studie har varit att belysa hur skolans huvudmän, dvs. rektorers chefer, ser på delat ledarskap i skolan. Studien belyser också hur samarbetet mellan huvudmännen och rektorerna fungerar samt vilka möjligheter och hinder huvudmännen ser med ett delat ledarskap i skolan. Insamling av data har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer och bearbetats i en tematisk analys. Urvalet har avgränsats till att omfatta fyra huvudmän på verksamhetschefsnivå och en huvudman på politisk nivå i några av de största kommunerna i Stockholms län. Studien har en kunskapsteoretisk utgångspunkt som brukar beskrivas som tolkande och konstruktionistisk till sin art. Tidigare forskning indikerar att det finns en kunskapslucka när det gäller huvudmännens syn på delat ledarskap i skolan vilket motiverar att denna studie görs. Resultatet visade att huvudmännen anser att det delade ledarskapet bör få finnas där det finns behov för det, dock inte på rektorsnivå på en och samma skolenhet eftersom skollagen inte tillåter det. Däremot har rektor möjlighet att organisera den inre verksamheten på sin skola utifrån bestämmelser i skollagen där det framgår att det är möjligt att ha två eller fler rektorer på skolor med fler skolenheter. Huvudmännen anser att deras skyldighet är att se till att ha en styrkedja med tydlig rollfördelning så att oklarheter i ansvar, genomförande och återkoppling kan undvikas. Nyckelord: Delat ledarskap, samarbete, huvudman, skola

Denna uppsats tar upp ämnet inkludering av elever i skolan. Det ämnet är i dag en högst aktuellt fråga. För att förstå vad inkludering innebär tar jag del av hur inkluderingen har sett ut historiskt och hur det har förändrats under tid. Arbetssättet i skolorna för elever med särskilda behov är att de mer och mer ska inkluderas i klasserna. I essän reflekterar jag över hur jag arbetar med inkludering och jag tar hjälpa av olika etiska teorier. Skollagen föreskriver att elever ska få sitt stöd inom den elevgrupp de tillhör. Syftet och målet att alla elever ska inkluderas är bra, men många gånger leder det till en viss exkludering av eleven istället. Elever klarar inte alltid av kraven som blir i ett stort sammanhang, som en klassrums situation innebär och det kan påverka elevens kunskapsutveckling. Som min arbetssituation ser ut idag dras jag mellan den enskilde eleven och resten av gruppen, så hur kan jag hantera dessa situationer som pedagog? / This essay focuses on the subject of including all pupils in the classroom. It is a relevant topic in today’s school politics. To be able to understand the concept of including all pupils in the classroom, I have studied the topic from a historical perspective, as well as how it has changed over time. Pupils with special needs are today supposed to be a part of a class in almost every school. In my essay I reflect over my own experience and different ethnical theories. Due to the school law every pupil is entitled to the necessary support in their class. The intention is good but sometimes it leads to exclusion of the student instead. Some pupils find it hard to cope with the classroom situation and that can affect their learning journey in a negative way. In my own profession I am torn between the pupil with special needs and the class; how can I handle these situations in the best possible way?