Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle, där många är flerspråkiga. Skolan blir därför en central plats där många språk möts samt en plats där de ska lära sig ett annat språk. Syftet med studien är att undersöka hur elevernas språkutveckling fungerar men även hur lärare och pedagoger arbetar för att utveckla elevernas språkutveckling samt vilka verktyg de använder sig utav. Jag har skickat ut en enkät till sju olika pedagoger som jobbar på en skola där majoriteten av alla barn som går på skolan är flerspråkiga. Studien är både kvantitativ genom enkätfrågor. Studien är framställd i Mellansverige på en skola som ligger i en låginkomsttagande stadsdel. På skolan är tvåspråkigheten stor och cirka 70 procent av eleverna som går på skolan är tvåspråkiga, vilka antingen är födda i Sverige eller har kommit till Sverige när de var små. Resultatet visar att mycket är beroende på elevens bakgrund samt att lärarna försöker utveckla språket genom olika hjälpmedel såsom till exempel bildstöd, datorer och dokumentkameror.

Syftet med denna studie är att undersöka och analysera hur förskollärare ​arbetar och uppfattar sitt arbete med att främja flerspråkiga barn i deras språkutveckling. I tidigare forskning så framgår det att flerspråkiga barn har ökat i den svenska förskolan, vilket innebär att förskollärare behöver besitta goda kunskaper i flerspråkiga barns språkutveckling. Vi undersöker hur förskollärare beskriver och  arbetar med språkutveckling i olika situationer, genom observationer och kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Dessa genomfördes på tre olika förskolor med sex förskollärare. I analysen av den insamlade empirin utgick vi från Cummins teori om relationen mellan kontext och graden av utmaningar. I resultatet beskriver förskollärarna hur de arbetar med majoritetsspråk och modersmål i samlingar, måltidssituationer och andra aktiviteter i förskolan. Det framkom från intervjuerna och observationerna att bland annat högläsning, sångstunder, konversationer och barns lek är viktiga redskap och arbetsverktyg för barnens språkutveckling, och i enligthet med Cummis   fyrfältare används dessa arbetsverktyg för att stötta och utmana barnen i deras språkutveckling. Förskollärarna beskriver att relationen mellan hem och förskola samt vårdnadshavarens roll har en betydelsefull effekt i dessa barns språkutveckling. Även miljön och material har stor betydelse för barns språkutveckling, varje rum ska bjuda in till lek och stimulans men även vara anpassat efter barnens olika språkliga nivåer. Det framgår iresultatetattalltmaterialsomfinnsiverksamhetenkan användas i olika språkliga aktiviteter, om förskolläraren beskriver sig har ett medvetet arbets- och tankesätt när det kommer till språkutveckling. / <p>2019-12-20</p>

Tvåspråkighet ses ofta som något negativt och problematiskt. Ämnet svenska som andraspråk har låg status och Skolinspektionen har gjort en granskning som visade att det saknas kunskap om andraspråksutveckling hos lärare. Utifrån problematiken med andraspråksundervisning valde jag att undersöka en lärandemiljö som gynnade andraspråkseleverna. Syftet med min studie har varit att undersöka hur en främjande lärandemiljö kan se ut, med fokus på andraspråksutveckling. Jag har främst riktat in mig på andraspråksutveckling och hur en undervisning kan formas för att gynna dessa elever. Jag har utgått från ett sociokulturellt perspektiv och använt mig av begreppen interaktion och inkludering. Utifrån de begreppen har jag analyserat mitt resultat. I metoddelen redogör jag hur jag gått tillväga i min undersökning. Min undersökning är av kvalitativ karaktär och empirin består av intervjuer och observationer. Informanterna för min studie är en klasslärare och en andraspråkslärare. Observationerna har genomförts hos klassläraren. Mitt resultat visar på främst två faktorer: språklig kompetens hos lärarna och en acceptans av tvåspråkighet. Språkliga kompetensen syns på sättet undervisningen bedrivs, hur lärarna talar om språkutveckling och tvåspråkighet. Att det råder en acceptans av tvåspråkighet hos lärarna blir tydligt vid ett flertal tillfällen då lärarna uppmuntrar eleverna att tala om sitt språk, kultur och tidigare erfarenheter. Även lärarnas tal om tvåspråkighet visar på en acceptans. Det råder även en tvåspråkig norm på skolan, vilket kan vara en bidragande faktor till acceptansen av tvåspråkighet. Utifrån min studie har jag funnit två faktorer som är viktiga för en lärandemiljö som är gynnsam för alla elever: lärarnas medvetenhet om språkutveckling och acceptans av tvåspråkighet hos lärarna

Syftet med vår studie är att öka kunskapen om vilka attityder lärarna har till modersmålets betydelse för andraspråkselevers andraspråksinlärning.Vi anser att det kan vara problematiskt för andraspråkselever att utvecklas i samma takt som sina klasskamrater som har svenska som modersmål. Därför anser vi att det är givande som blivande lärare att få större kunskap om hur vi ska kunna undervisa flerspråkiga elever i skolan. I vårt arbete har vi riktat oss till de tidiga skolåren, det vill säga årskurs F-6. Vi har genomfört intervjuer på tre olika skolor med sju olika lärare där de har delat med sig av sina tidigare erfarenheter. Arbetet analyseras utifrån den sociokulturella teorin.Resultatet visade att lärarna har en positiv inställning till modersmålets betydelse för andraspråksinlärning. Däremot visade lärarna olika synsätt på hur modersmålet prioriterades i skolans verksamhet. Resultatet visade även att samarbete mellan modersmålslärarna samt klasslärarna saknades.

Denna vetenskapliga essä har sin utgångspunkt i en gestaltning som speglar mina svårigheter i att språkligt stödja ett andraspråkigt barn. Gestaltningen beskriver olika händelser inom en förskoleverksamhet där jag försöker kommunicera med barnet. Jag använder mig av olika resurser för att kommunikationen ska underlättas och för att göra verksamhetens innehåll förståelig för barnet. De varierande kommunikativa strategierna når inte hela vägen fram. I essän reflekterar och undersöker jag vad detta beror på. De centrala frågeställningarna handlar om hur kommunikationen kan förbättras efter ett andraspråkigt barns behov. Hur kan kommunikationen förbättras mellan pedagog och barn, inom förskolemiljön och inom leken? Ett centralt tema inom essän handlar om hur jag ska stödja barnet i svenska och barnets egna modersmål. Essän undersöker också hur och varför icke-verbala kan användas som stöd till ett andraspråkigt barn. Inom denna vetenskapliga essä får reflektionen ta stor plats. Genom att jag får reflektera över mitt yrkeshandlande i dialog med litteratur och vetenskapliga artiklar kan jag förstå dilemmat från olika perspektiv. Därmed kan jag även reflektera över möjliga lösningar till en bättre kommunikation för det andraspråkiga barnet. / This scientific essay is based on various describes events that reflects my difficulties communicating with a bilingual child. I use various resources in order to make the communication easier. The different communicative strategies does not work optimally. In this essay I explore what may have gone wrong with the communication. The essay´s central issues are about how to make communication better according to the needs of a second language child. How can communication be improved between the educator and the child? How can it be improved within the preschool environment? How can it be improved when the children are playing? A central theme of the essay is about how I should support the child in the mother tongue and the majority language. The essay examines why non–verbal resources can be used for second language children. In the essay, the reflection is given a lot of space. I reflect in dialogue with literature and scientific articles in order to understand the dilemma from different perspectives. In this way, I can reflect on possible solutions for better communication for the second language child.

<p>Although many studies have been conducted on second language acquisition and bilingual education, little is known about the role of language in the formation of identity by adolescent immigrants in the language classroom. More specifically, this study aims to investigate the use of code-switching by immigrant and refugee students learning Swedish and English in a high school preparatory program. Furthermore, this study investigates the relationship between students’ and teachers’ attitudes towards code-switching and language as a resource, and theories on language as a marker of identity. Quantitative collection of data and qualitative interviews reveal tensions between the ways in which teachers and students relate to code-switching and bilingualism. This study concludes that language in general, and code-switching in particular, can be used by students as a marker of identity. It further concludes that teachers to some extent discourage the use of code-switching, and thereby undermine the students’ possibilities in forming multicultural identities.</p>

Idag växer var femte barn i Sverige upp med fler än ett språk i sin vardag. Flerspråkiga barn följer samma steg i sin språkutveckling som barn som växer upp med endast ett språk. Deras språkutveckling har dock några särskilda egenskaper, som kan te sig som avvikelser när man bedömer barnets språk med de aktuella tester i grammatik, ordförråd, fonologi, som oftast är normerade för enspråkiga barn. Det är mycket svårt att urskilja en typisk flerspråkig utveckling från en språkstörning med dagens kunskap och material. Denna studie har för syfte att undersöka barnets narrativa förmåga, med fokus på makrostrukturen i berättelsen, och undersöka om det föreligger en skillnad mellan enspråkiga och flerspråkiga barn, samt hur de flerspråkiga barnen presterar på sitt starkaste respektive svagaste språk. För detta ändamål har vi samlat in och jämfört berättelser hos 21 enspråkiga och 21 tvåspråkiga barn födda 2005 och 2006 (medelålder 6 år och 9 månader), med franska och/eller svenska som modersmål, både i Sverige och i Frankrike. Barnen har fått i uppgift att berätta två olika sagor, utifrån två bildserier med tydlig och identisk makrostruktur. Både bildsekvenserna och bedömningsmaterialet har utvecklats inom projektet Bi-SLI (Cost Action IS0804). Berättelserna har sedan analyserats och poängsatts utifrån makrostrukturen. Huvudresultatet visar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan enspråkiga och flerspråkiga barns prestationer i vår studie (medelvärde 9,24p för de enspråkiga och 9,40p för de flerspråkiga, av 17p möjliga). Vårt resultat visar också att de flerspråkiga barnen presterar lika bra på båda sina språk, oavsett om ena språket är starkare än det andra (identiska medelvärden på 9,40p för både det svagaste och det starkaste språket). Dessa resultat tyder på att berättelsens makrostruktur kan vara en pålitlig markör för avvikande språkutveckling, oavsett om barnet har ett eller flera språk. Det innebär också att det kan räcka med att testa barnet enbart på ett av sina språk för att få en pålitlig uppfattning av hens narrativa förmåga. / In Sweden today one in five children grow up with more than one language in their environment. Multilingual children follow the same stages of language development as children who grow up speaking just one language. This language development of multilingual children however, has a set of distinctive characteristics that could be misinterpreted as anomalies when the available grammar, vocabulary and phonology tests created for monolingual children are used. It is very difficult to distinguish a typical multilingual development from a speech impairment, given today’s knowledge and material. The present study aims to look at children’s narrative abilities using a story’s macrostructure, and examine the possible differences between monolingual and multilingual children, as well as how the multilingual children perform in both their stronger and their weaker languages. To this end we have collated and compared narratives from 21 monolingual and 21 multilingual children born 2005 and 2006 (average age 6yrs 9months), with French and/or Swedish as their mother tongue, both in Sweden and France. The children were given the task of telling two different stories from two separate picture cards with clear and identical macrostructures. Both picture stories and assessment forms were developed within the Bi-SLI project (Cost Action IS0804). The stories were then analysed and scored based on their macrostructure.The main results showed that no significant difference was found between monolingual and multilingual children’s performance in our study (an average of 9,24p for the monolingual and9.40p for the multilingual children, out of 17 possible points). Our results also showed that the multilingual children performed equally well in either of their languages, even if one language was stronger than the other (identical average marks of 9,40 for both the weaker and the stronger language). These results indicate that a narrative’s macrostructure can be a reliable indicator for an anomalous language development, regardless whether the child has one or several languages. The results also show that it may be enough to test a child solely on one of his or her languages to obtain a reliable indication of their narrative abilities.

Although many studies have been conducted on second language acquisition and bilingual education, little is known about the role of language in the formation of identity by adolescent immigrants in the language classroom. More specifically, this study aims to investigate the use of code-switching by immigrant and refugee students learning Swedish and English in a high school preparatory program. Furthermore, this study investigates the relationship between students’ and teachers’ attitudes towards code-switching and language as a resource, and theories on language as a marker of identity. Quantitative collection of data and qualitative interviews reveal tensions between the ways in which teachers and students relate to code-switching and bilingualism. This study concludes that language in general, and code-switching in particular, can be used by students as a marker of identity. It further concludes that teachers to some extent discourage the use of code-switching, and thereby undermine the students’ possibilities in forming multicultural identities.

The recently established National Assembly for Wales (with the vision of a “truly bilingual Wales”) and bilingual schools are but two major sites in which bilingualism is reconstituting and repackaging Welsh. By close examination of the discourse(s) of language policy texts, the public discourse of one bilingual secondary school and the discussions of four focus groups composed of pupils from the same school, this study identifies three types of discourse which are particularly salient in contemporary Wales: a globalising discourse, a nationalist discourse and an ecology-of-language discourse. By collating the data from focus group discussions, language use questionnaires and language diaries, this study also identifies three categories of bilinguals based on their reported language use: Welsh-dominant bilinguals, English-dominant bilinguals and ‘floaters’ (balanced bilinguals). These three categories correlate with how individuals discursively construct Welsh and bilingualism. However, the medium of the focus group discussions (English or mixed-medium Welsh) correlates more closely with the category that is dominant in each focus group. With performativity theory as a framework, bilingualism is to be seen as a dynamic phenomenon, which is constantly being performatively (re)constituted through the situated practices of bilinguals. In short, this study examines how bilingualism in Wales is being performed, i.e. both how it is discursively constructed by various players in various sites, and how it is formed through everyday bilingual practices, not least those of young people in bilingual education. / Den nyetablerade rådsförsamlingen National Assembly for Wales (med en vision om ett ”verkligt tvåspråkigt Wales”) och tvåspråkiga skolor utgör två av de viktiga arenor där tvåspråkighet omstöper och ompaketerar walesiskan. Genom en närmare granskning av diskursen i språkpolitiska texter, den diskurs som används av en tvåspråkig skola i sina kontakter med allmänheten samt de diskussioner som förs i fyra fokusgrupper med elever från samma skola identifierar den här studien tre diskurstyper som är särskilt framträdande i dagens Wales: en globaliseringsdiskurs, en nationell diskurs och en språkekologisk diskurs. Genom att sammanställa data från diskussioner i fokusgrupper, enkäter om språkanvändning samt språkdagböcker identifierar studien också tre kategorier av tvåspråkiga elever utifrån deras angivna språkanvändning: tvåspråkiga med walesiska som starkare språk, tvåspråkiga med engelska som starkare språk samt ”floaters” (balanserat tvåspråkiga). De här tre kategorierna överensstämmer med hur individerna diskursivt konstruerar walesiska och tvåspråkighet. Det språk som talas i fokusgrupperna (engelska eller walesiska med engelska inskott) korrelerar däremot med den kategori som dominerar i varje fokusgrupp. Med performativitetsteori som utgångspunkt framstår således tvåspråkighet som en dynamisk företeelse, som ständigt (om)skapas genom de tvåspråkigas situerade praktiker. I korthet visar den här studien hur tvåspråkighet i Wales görs, det vill säga både hur den diskursivt konstrueras av olika aktörer på olika arenor och hur den formas av vardagliga tvåspråkiga praktiker, inte minst bland unga i tvåspråkig utbildning.

The aim of this study is to investigate what educational approaches and strategies that are used by five teachers of English as a second language (ESL) and how they differ between three different schools. This was done through reviewing literature about educational approaches and strategies in ESL and analyzing the responses from a questionnaire given to five teachers in grades seven to nine at three different schools. The results showed a wide usage of the following approaches and strategies: using computers, including drama and role-playing, watching films and TV programs in English, listening to radio, news, or songs in English, using code-switching, encouraging pupils to speak like native speakers, teaching about cultures where English is spoken, and promoting discussions and social interaction.   The results of this study showed that most of the differences exist between the individual teachers rather than between the schools, when it comes to the use of and attitudes towards these approaches and strategies. However, the two which differed the most, judging from the responses, were: using code-switching and encouraging pupils to speak like native speakers. In these two cases it was possible to see differences both between specific schools and teachers.