I patienthotellet bor flera familjer tillsammans i ett tillfälligt kollektiv. Kollektivet är i detta fall inte självvalt av familjerna utan en praktisk lösning för de familjer som har lång resväg till sjukhuset och inte möjlighet att resa hem över natten. Projektet har därför kretsat kring hur man distribuerar privata och gemensamma rum inom byggnaden. Hur privat vill man vara och hur gemensam vill man vara? Ska man göra separata lägenheter med pentry? Ska man återskapa en bostad delad med andra? Eller ska man maximera de gemsamma ytorna och se de privata ytorna som endast sovrum? Om man skapar en alltför hemlik miljö, kan den intimiteten bli påträngande när man delar den med främlingar? Jag har undersökt min frågeställning i byggnadens alla delar. Hur relaterar byggnaden till sin omgivning? Hur ser fasaden ut? Hur relaterar de privata rummen till de gemsamma rummen? Hur relaterar de gemensamma rummen till varandra? / In a hotel at a hospital several families live together in a kind of temporary community. The community in this case is not a chosen one but rather a practicality for families who have to travel far to hospital and who don´t have the option to travel home over night. The project has investigated how to distribute private and shared rooms within the building. How many private and how many shared rooms are neccesary? Should each family have their own apartment with cooking facilities? Or should the families get their own bedrooms but share the other living spaces with the other families? If the rooms are too homelike, can that intimacy feel intrusive when shared with strangers? I have researched these questions in every part of the building. How does the building relate to its surroundings? What does the facade look like? How do the private rooms relate to the shared rooms? How do the shared rooms relate to each other?

Syftet med detta utvecklingsarbete är att skapa en attraktiv och inbjudande utomhusmiljö på skolgården med elevers relationer och delaktighet i fokus. På skolan har det i observationer visat sig att elevernas sociala relationer förändrats under Covid-19 pandemin och konflikter på skolan har ökat. För att stärka elevernas delaktighet och relationer har skolans lekbod varit i fokus, där eleverna har varit högst delaktiga i vilket material som köpts in och även som lekbodsvärdar. Utvecklingsarbetet är inspirerat av aktionsforskning och bygger på ett genomförande i olika steg utifrån planera, agera, observera och reflektera, samt nya frågor som uppkommit under studiens gång. Resultatet visar att lärare med små medel kan ge förutsättningar för elevers sociala interaktioner. Genom att eleverna har fått önska material och förslag på lekar, så har utomhusverksamheten både i skolan och på fritidshemmet bidragit till ett ansvarstagande bland eleverna. Eleverna känner sig delaktiga, bland annat genom att utveckla lekboden. Samtliga lärare i fritidshem såg positivt till studien, då eleverna utvecklade nya sociala relationer i leken och att eleverna var delaktiga och hade inflytande över lekboden. Aktionerna har genomförts på min arbetsplats under 5 veckor.

Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares tankar om och arbete med matematikundervisning i utemiljö. Bakgrund: Matematik spelar en stor roll i vår vardag och det samhälle vi lever i. Förskolan har ett viktigt uppdrag i att ge barnen möjligheter att erfara matematik i samspel med andra barn och förskolepersonal. I Läroplan för förskolan (2018 Lpfö 18) framhålls förmågor som att resonera, reflektera och problemlösa i meningsfulla sammanhang. Detta kräver lyhörda förskollärare som kan läsa av barnens intresse och nyfikenhet för att planera sin undervisning. Brodin (2011) belyser vikten av att förskolläraren erbjuder barnen en utemiljö som lärmiljö, en plats för ett lustfyllt, konkret undersökande av matematiken. Szczepanski & Dahlgren (2011) hävdar att genom att låta tanken och handen samhandla kring naturens varierade, konkreta material erbjuds barnen att erövra matematikens olika aktiviteter på ett fördjupat sätt. Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod, där förskollärare beskriver sina tankar i en skriftlig intervju i form av en self report. Tretton stycken förskollärare fördelat på nio förskolor ingår i urvalet. Samtliga arbetar med barn i åldern ett till fem år. Resultat: Förskollärarna beskriver att de arbetar med en stöttande roll genom att finnas nära barnen och utmana deras matematiska tankar. De menar att det är av betydelse för barnens fortsatta matematikintresse. Genom att undervisa utifrån barnens tidigare erfarenheter och intressen anser förskollärarna att de utmanar barnens matematiska hypoteser. De menar även att utemiljön med dess varierande material främjar spontan undervisning och barnen får möta konkret matematik utifrån en mångfald av matematiska principer och aktiviteter.

Språket har en stor betydelse för barns utveckling, lärande, kommunikation och samspel, enligt den sociokulturella teorin som är vald för analys i denna studie. Barn som dagligen spenderar mycket tid på förskolan i samspel med andra barn och vuxna behöver språket. Förskollärare har en viktig roll att stödja barn i att kommunicera och utveckla språket i både inne- och utemiljön. Denna studie syftar till att utveckla kunskap om förskollärares uppfattningar om utemiljöns betydelse för att stödja och utveckla barns språk, detta för att tidigare forskning belyser utemiljön som viktig för barns välbefinnande, utveckling och lärande. Utifrån syftet formades två frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om utemiljöns betydelse för förskolebarns språk? Hur arbetar förskollärare med barns språk i utemiljön? Den kvalitativa metoden av halvstrukturerade intervjuer valdes för att besvara syftet och frågeställningarna och nio förskollärare från olika förskolor i tre olika kommuner intervjuades. Resultatet visade att utemiljön uppfattades som mer tillåtande, stimulerande och stödjande i kommunikationen mellan barn, därför att det i utemiljön finns mer utrymme för barns fysiska lek som gör att de använder mer kroppsspråk ute. Det beskrevs även att aktiviteter och socialt samspel i utemiljön stimulerar och utvecklar språket i viss mån, men att det behövs kunniga och närvarande vuxna för att stödja och utmana barn vidare i språket. Dock kunde hinder som exempelvis störande ljud från omgivningen och svårigheter med språkmaterial ute finnas i utemiljön. En av slutsatserna av denna studie var att det i utemiljön behövs finnas medvetna och närvarande förskollärare med barnen för att kunna stödja, utveckla och utmana barns språk.

Studiens syfte är att synliggöra hur pedagoger upplever att barn samspelar vid utemiljöns fasta lekredskap och vad redskapen möjliggör för barnen. För att uppnå studiens syfte valdes följande frågeställning: Hur upplever pedagoger att barn samspelar vid de fasta lekredskapen på förskolans gård? Studien genomfördes genom att analysera intervjuer med sex pedagoger från tre olika förskolor. I resultatet framkom det vilka fasta lekredskap som fanns på förskolornas gårdar och vilket samspel som uppstår kring dem. Resultatet visar på att varje redskap bjuder in till olika typer av lekar där samspel yttrar sig på olika sätt och barnen övar sitt samspel varje dag genom sociala situationer. Resultatet visar även att pedagoger framhäver vikten av att göra barnen delaktiga och på så sätt får barnen andra möjligheter att integrera med varandra. Studien tar sin utgångspunkt från det sociokulturella perspektivet där mediering och den proximala utvecklingszonen lyfts.

Sammanfattning Studien handlar om fysisk aktivitet i förskolan, vad den betyder för hälsa och välmående där rörelseglädjen och utemiljön har en framträdande roll. Människor i dagens samhälle blir alltmer stillasittande, vilket ger ohälsosamma effekter på människan. Redan hos barn i förskoleålder märks inaktivitet som leder till rastlöshet, trötthet samt övervikt. Erbjuds barn god hälsa redan i förskolan, läggs grund för en välmående vuxen enligt Ohlsson (2015, s. 8). Vi ska titta närmare på vad utemiljön har för betydelse för barns fysiska aktivitet och rörelseglädje. Med denna studie är vår förhoppning att förskolan ska blir mer medveten vad utemiljön kan ha för betydelse för fysisk aktivitet och rörelseglädjen för hållbar utveckling samt hälsa och välmående.  Syfte Syftet är att öka förståelsen om relationer mellan utevistelse, rörelseglädje och fysisk aktivitet i förskolan. Mer specifikt undersöks på vilka sätt utemiljön bidrar till fysisk aktivitet där det också uttrycks rörelseglädje. Frågeställningar Vilka lekar sysselsätter barnen sig med i utemiljön där fysisk aktivitet förekommer? På vilket sätt bidrar utemiljön till att erbjuda fysisk aktivitet?  På vilket sätt visas rörelseglädje i den fysiska aktiviteten? Metod Vi har genomfört kvalitativ barnobservation efter att analyserat fram populära platser att observera på, genom kvantitativ förstudie. Vi vill förstå/tolka relationer mellan utevistelse, rörelseglädje och fysisk aktivitet i förskolan. För att senare kunna analysera material för att förstå dessa fenomen i ett resultat kring utemiljö, rörelseglädje samt fysisk aktivitet. I studien ingår två förskolor, med totalt 29 barn där vi har genomfört studien på varsin förskola. Resultat Studien påvisar att relationer mellan utevistelse, fysisk aktivitet och rörelseglädje sker i en ömsesidig kontext. Resultatet pekar på att utemiljö som erbjuder rymd bidrar till möjlighet för fysisk aktivitet i förskolan, där spänning tenderar att locka. Studien visar på att barnen i sin utevistelse håller sig fysiskt aktiva i såväl motorisk lek som fantasilek där oftast rörelseglädje visas genom glädjeyttringar. Alla dessa handlingar i rörelse tolkas som fysisk aktivitet i utemiljö samt i social miljö eftersom analysen pekar på att barnen gärna upplever, eller utför, tillsammans där rörelseglädje råder i ömsesidig relation

AbstractUtemiljön påstås inom utomhuspedagogiken inte bara vara en inspirationskälla, eller en plats för barnens eget upptäckande och lek, utan en plats för aktivt lärande. Med utevistelsen som ett verktyg kan läroplansmålen uppfyllas, men är det en pedagogisk utevistelse med didaktisk planering som bedrivs och kan kallas utomhuspedagogik eller hur används utemiljön för barns utveckling och lärande i förskolor? Hur bedrivs uteverksamheten på förskolor? Hur används utemiljön för barns utveckling och lärande i förskolor? Vad definieras som utomhuspedagogik av förskollärare? Mitt syfte är att spåra utomhusvistelsens kopplingar till lärandet i förskolor genom granskning av vad förskollärare säger om bedrivandet av utomhuspedagogik i verksamheten. Examensarbetet har genomförts som en kvalitativ forskningsstudie med semistrukturerade intervjuer som är utförda med förskollärare från tre olika avdelningar på två olika förskolor som är belägna på två orter. Jag hämtar uppsatsens teoretiska begrepp från didaktiken för att kunna belysa det som förskollärare säger om utevistelse och utomhuspedagogik samt hur didaktiken som metod används för barns lärande i utemiljön. Med ett fokus på de didaktiska begreppen om lärandets var och vad samt utförandet av didaktisk planering och utvärdering av lärandet i utemiljön.Analysen av de semistrukturerade intervjuerna visar att uteverksamhet på förskolegården bedrivs med oplanerade och spontana lärandesituationer utan didaktisk planering. Materialet på förskolegården används inte som undervisningsmaterial och med pedagogiska beskrivningar. I utemiljön utanför förskolegården planeras det av förskollärare mer utifrån ett didaktiskt perspektiv men inte med ett tydligt lärandeobjekt då undervisningen sker utifrån barns intresse. Förskollärarna definierar utomhuspedagogik som lärandesituationer i utemiljön. Då det inte görs en uppföljning av aktiviteter är min tolkning att förskollärarna inte vet om det skett någon kunskapsöverföring till barnet och kan betraktas som en lärandesituation med en koppling till läroplanen. Min tolkning är att förskollärarna inte använder didaktiken som metod och verktyg för utomhusundervisning till att uppnå läroplansmålen. Nyckelord: didaktik, förskola, förskolegård, lärandet, miljö, undervisning, utemiljö, uteverksamhet, utevistelse, utomhuspedagogik

Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka och få större förståelse för hur pedagoger upplever vilka utmaningar som uppstår i en utemiljö, utan fysiska gränser för var barnen får vistas, och vilken betydelse disciplin får inom förskolans ramar. Utgångspunkten för fallstudien var en uteverksamhet med en unik avdelning helt utan inhägnad såsom staket. Genom det poststrukturella- och socialkonstruktivistiska perspektivet undersökte vi detta närmre. Studien är en kvalitativ metod med utgångspunkt i en fallstudie och med semistrukturerade intervjuer. Teoretikern Michel Foucaults syn på makt och disciplin var ett adekvat centralt begrepp då pedagogerna vi intervjuade inte ansåg alls att de arbetar med disciplin, eller att disciplin ens hör hemma i förskolan. Resultatet visar att pedagogerna säger sig istället arbeta med tydlighet, struktur och tillit, vilket skapar en gruppdynamik där förtroendet för varandra blir betydande. Pedagogerna menar även att genom mindre barngrupper kan pedagogerna skapa djupare relationer till barnen. Resultatet visar att barn är sociala individer som oftast håller sig nära sina kamrater och inom det område de befinner sig på. Något pedagogerna poängterar är att de ser barnen som mycket kompetenta och ansvarstagande.

Utomhusvistelse utgör en viktig del av förskolans vardag. Tidigare forskning visar att vistelse utomhus har positiv påverkan på barns hälsa, välmående, koncentrationsförmåga och inlärning. Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar förskollärare har kring begreppet utomhusundervisning samt vilka faktorer som utgör möjligheter för att bedriva undervisning utomhus. Följande frågeställningar formulerades: Vad innebär begreppet utomhusundervisning i förskolan för förskollärare? Vilka förutsättningar krävs enligt förskollärare för att kunna undervisa utomhus? För att samla in data för studien genomfördes intervjuer med fem förskollärare som är intresserade av utomhuspedagogik, men som arbetar i förskolor utan utomhusprofil. Resultatet från studien visar att begreppet undervisning utomhus har samma betydelse för förskollärarna som undervisning inomhus men genomförs i olika miljöer. Studiens resultat synliggör förskollärares uppfattning kring två faktorer som är viktiga för att kunna bedriva undervisning utomhus nämligen utemiljö och organisation. Möjligheten att kunna använda förskolans gård och närmiljö är betydelsefulla för utomhusundervisningen. Viktiga delar av organisationen som framkommer är pedagogers förhållningssätt till utomhuspedagogiken, samarbete mellan avdelningar, möjlighet att planera för undervisningen samt möjlighet att dela barngruppen i mindre grupper. Utifrån studiens resultat dras två slutsatser nämligen att utomhusundervisning ses som ett komplement till inomhusundervisning, samt att utemiljö och organisation uppfattas av förskollärare som de viktigaste faktorerna för att kunna bedriva undervisning utomhus.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter fritidshemmets utemiljöer har för elevers lärande och utveckling ur elevers perspektiv. Forskningsfrågorna som studien förhåller sig till är vilka platser eleverna vistas på i fritidshemmets utemiljöer samt vad det sker för lärande och utveckling i fritidshemmets utemiljöer. För studien används en kvalitativ metod där empirin har samlats in genom samtalspromenader med semistrukturerade intervjufrågor. Resultatet består av tre kategorier som framställts som meningsbärande utifrån analysen. Kategorierna är: Platsens möjligheter för leken, När fantasin blir kärnan i leken och Sociala samspel.  I diskussionen kopplas tidigare forskning med resultatet och utifrån det dras slutsatser baserat på författarnas tolkningar. Studiens slutsats landar i att lekarna och aktiviteterna består bland annat av rörelse, sociala relationer och språkutveckling. Uppskattningsvis sker det mycket lärande i de dolda och att platsens utformning är avgörande för det. I det stora hela är fritidshemmets utemiljö en plats där det sker mycket lärande och utveckling och som är betydelsefull för eleverna.