Det här självständiga arbetet, som avslutar utbildningen Arkitektur, visualisering ochkommunikation på Malmös universitet, handlar om interaktion mellan människor och utforskarom en omgestaltning av platsen vid Rosengårds station hade kunnat minska polarisering och rasism.Syftet med arbetet har varit att bidra till en bättre förståelse för hur designprinciper somdrivs av konvivialitet kan påverka upplevelsen av att vistas på en plats. Detta undersöks i ettgestaltningsförslag som presenterar hur Rosengårds station kan byggas om för att förstärka den sociala hållbarheten i stadsdelen och sammanföra Rosengård med resten av Malmö.Konvivialitet står för gemenskap och att kunna leva tillsammans. Genom att skapa tillfällen eller samlingsplatser som bidrar till integration, under ett demokratiskt tak, kan vi med tiden minska segregationen och stigmatiseringen i världen. På sådana platser kan fler människor observera andra och lära sig tolerera varandra. Det i sig leder även till att platsen kan upplevas tryggare och härlig att vistas på.Den här studien handlar även om trygghet, och vilka designprinciper som används för attdesigna en trygg plats. Arbetet hävdar att konvivialitet kan skapa ett bättre samhälle, ochförklarar varför det kan vara lämpligare att designa med aspekter av konvivialitet än aspekterav trygghet. Att designprinciper som bygger på en önskan om att etablera konvivialitet skiljersig från designprinciper som drivs av endast att ge förutsättningarna för trygghet presenterasi arbetet. Litteraturstudierna har sammanfattats och undersökts vidare i ett designförslag.Litteraturstudierna har även varit grunden för upplägget av undersökningar och analyser samtintervjuer med viktiga aktörer. Genom observationer, skisser och samtal sammanfattades viktiga synpunkter och aspekter under arbetets gång. Genom att i designförslaget undersöka hur en tillbyggnad av bokaler (en byggnadstyp med plats för lägenheter samt butiker, mat och dryck, verksamheter) kan fler aktiviteter och förbättrad rörelse vid stationen skapas. Designförslaget visar hur vi kan få uppleva stadsrummet tryggare, attraktivare och mer konvivialt. / This independent work, which completes the course Architecture, Visualization and Communication at Malmö University, is about interaction between people and explores whether a redesign of the site at Rosengård station could have reduced polarization and racism.The purpose of the work has been to contribute to a greater understanding of how design principles driven by conviviality can influence the experience of staying in one place. This is being explored in a design proposal that presents how Rosengård's station can be rebuilt to strengthen the social sustainability of the district and to combine Rosengård with the rest of Malmö.Conviviality stands for community and being able to live together. By creating opportunities or gathering places that contribute to integration, under a democratic roof, we can over time reduce segregation and stigmatization in the world. In such places, more people can observe others and learn to tolerate each other. This in itself also means that the place can be felt safer and lovely to stay at.This study also deals with safety, and what design principles are used to design a safe place. The work claims that conviviality can create a greater society, and explains why it may be more appropriate to design with aspects of conviviality than aspects of security. That design principles based on a desire to establish conviviality differ from design principles that are driven by only providing the conditions for security are presented in the work. The literature studies have been summarized and further investigated in a design proposal. Literature studies have also been the basis for the organization of surveys and analyzes as well as interviews with key players. Through observations, sketches and conversations, important views and aspects were summarized during the course of the work. By exploring in the design proposal how an extension of books (a building type with space for apartments as well as shops, food and drink, businesses), more activities and improved movement at the station can be created. The design proposal shows how we can experience the city space safer, more attractive and more convivial.

Hållbarhetsaspekten och framför allt den sociala dimensionen har börjat uppmärksammas mer i planeringen. Analysverktyg och modeller såsom social konsekvensanalys (SKA) har under senare tid blivit vanligare för att hantera de sociala värdena i planarbetet. Det finns ingen nationell standard för hur ett sådant verktyg ska se ut eller användas, vilket har resulterat i flera olika analysmodeller som skiljer sig åt. En gemensam nämnare i modellerna är att de till hög grad innebär en viss mätbarhet för att jämföra och bedöma konsekvenser av planförslaget. Det finns viss problematik i att använda ett verktyg, som SKA, i och med att de sociala frågor är kontextberoende och svåra att sätta mått på, därför undersöks i uppsatsen hur sociala värden ter sig i en planering där mätbarhet blivit norm.  Uppsatsen studerar fenomenet genom fyra fallstudier som består av två detaljplaner respektive två planprogram, för att undersöka SKA utifrån olika skalnivåer. Även två modeller av SKA studeras, en mer kvantitativ i sin karaktär och en mer kvalitativ. Vad för mått används för att mäta de sociala värdena och vilken effekt får SKA på planeringsunderlaget? Går det att urskilja ifall användandet av nya modeller och verktyg för den sociala dimensionen i stadsplanering kan påvisa ett paradigmskifte i stort?  Utifrån undersökningen dras slutsatsen att ett skifte kan urskiljas i hur de sociala frågorna hanteras i planeringen, men ett större skifte i planeringsprocessen går inte att se. Den sociala dimensionen får större utrymme i diskussionen men tvingas in i de ramar och modeller som planeringen redan utgör.

This essay deals with how we can look at children's differences and create an approach through interculturality as a method. The essay highlights the importance of collegial reflection, but also the individual reflection and that it is a necessity to create a common consensus on how to work with children who have a different pattern of behavior. The act describes two different events where staff from other departments act in such a way that I react to their attitude towards children who have a different behavior or a variation in function. But the dilemma of the event is also a non-action by me, as I feel that I am not acting in such a way as I should, which raises questions within me, over what is stopping me? and how is it that we look at children's differences so differently? With the help of literature that gave the opportunity for reflection on how an intercultural approach can be created and understanding of the importance of intersubjectivity in relationships, I have gained a greater understanding of how I should act in the future. The literature I have used mainly is articles written on behalf of Skolverket, Emilson,  Lahdenperä,  Edfeldt and Brodin and Hylander that describe Daniel  Stern's method of intersubjectivity. And Emilson's thesis The desirable child: education expressed in everyday communication documents between teachers and children in preschool. The result that I have come up with after putting myself into different perspectives, read and reflected on the dilemma is that Today I understand the importance of us thinking through and conducting a dialogue about how we can create an understanding of children's inequality and their abilities. But also how complex the work with values and norms is. But that just by taking time to reflect and say to each other can still create an understanding of how we think and why.  Collegial reflection is therefore important. / Denna essä tar upp hur vi kan se på barns olikheter och skapa ett förhållningssätt genom interkulturalitet som metod. I essän belyses vikten av kollegial reflektion, men även den individuella reflektionen och att det är en nödvändighet för att skapa en gemensam samsyn i hur vi ska arbeta med barn som har ett avvikande beteendemönster. I essän beskrivs två olika händelser där personal från andra avdelningar agerar på ett sådant sätt att jag reagerar över deras förhållningssätt gentemot barn som har ett avvikande beteende alt. en funktionsvariation. Men dilemmat i händelsen är även en icke handling från mig, då jag känner att jag inte agerar på ett sådant sätt som jag borde, vilket väcker frågor inom mig, över vad är det som hindrar mig? och hur kommer det sig att vi ser på barns olikheter så olika? Med hjälp av litteratur som gav möjlighet till reflektion över hur ett interkulturellt förhållningssätt kan skapas och förståelse för intersubjektivitetens betydelse i relationer, har jag fått en större förståelse för hur jag borde agera i framtiden. Litteraturen jag använt mig främst av är artiklar som är skrivna på uppdrag av Skolverket, Emilson, Lahdenperä, Edfeldt samt Brodin och Hylander som beskriver Daniel Sterns metod om intersubjektivitet. Samt Emilsons avhandling Det önskvärda barnet: fostran uttryckt i vardagliga kommunikationshandlingar mellan lärare och barn i förskolan. Resultatet som jag har kommit fram till efter att ha satt mig in i olika perspektiv, läst och reflekterat över dilemmat är att jag idag förstår vikten av att vi tänker igenom och för en dialog om hur vi kan skapa en förståelse för barns olikhet och deras förmågor. Men även hur komplext arbetet med värderingar och normer är. Men att just genom att ta tid för att reflektera och säga till varandra ändå kan skapa en förståelse för hur vi tänker och varför. Därför är det viktigt med kollegial reflektion.

Rådande forskningsläge redogör för grönytors bortfall till förmån för förtätning. Detta sker även i Örebro tätort, där statistik visar att allmänna grönytor i Örebro tätort har minskat (SCB 2015a), trots att Örebro kommun har tydliga styrdokument och riktlinjer som förespråkar det motsatta. Denna motsägelse gör det intressant att i denna kontext skapa en förståelse för planeringsprocessen utifrån förtätning och grönstruktur samt undersöka implementeringen av kommunala styrdokuments gröna såväl som förtätningsvärden. Sammantaget syftar studien till att undersöka hur Örebro kommun förhåller sig till förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen. För att skapa en förståelse för planeringsprocessen, implementeringen samt Örebro kommuns förhållningssätt till förtätning och grönstruktur har en kvalitativ fallstudie valts som studiens forskningsstrategi med Örebro tätort som fall. Studiens empiriska material består av kommunala styrdokument: Strategi för arkitektur och byggande samt Grönstrategin, kombinerat med kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från Stadsbyggnadskontoret i Örebro kommun. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes som metod för att analysera studiens empiriska material. För att på ett systematiskt sätt hantera den kvalitativa data utarbetades en teoretisk analysram som sedan kom att ligga till grund för studiens resultat- och analyskapitel. Med hjälp av den teoretiska analysramen synliggjordes en medvetenhet samt en generellt positiv syn på förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen, där möjligheten att kombinera en tät och grön stad i Örebro tätort ansågs vara god. Örebro kommuns syn på gröna värden har visats vara i en övergångsfas, från ett fokus på grönområden utifrån dess instrumentella värde till att snarare fokusera på dess egenvärde. Vidare kan en komplexitet i planeringsprocessen samt en paradox i kommunens förhållningssätt till relationen mellan förtätning och grönstruktur till viss del konstateras.

Under 2010-talet har en ökad polarisering och populism vuxit fram vilket påverkar diskussionsklimatet i samhället. Detta ger konsekvenser för den svenska skolans möjligheter att forma demokratiska medborgare. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur ett deliberativt förhållningssätt kan främja formandet av demokratiska medborgare, vilka förutsättningar som krävs och vilka möjligheter det ger för skolan. Litteraturstudien visar att en av huvudförutsättningar för ett deliberativt förhållningssätt är att alla elever ska kunna delta på jämlika grunder. Dock är detta svårt då maktstrukturer och marginalisering även påverkar skolkontexten. Därför krävs det lärare som skapar goda relationer, ett öppet klassrum och ställer rätt frågor. Ett deliberativt förhållningssätt ger möjlighet för fler att komma till tals på grund av att det belyser vikten av att flera olika perspektiv ska ta plats i samtalet. Förhållningssättet öppnar upp för att på ett säkert och strukturerat sätt lyfta kontroversiella frågor. På så sätt får eleverna praktisk erfarenhet av en demokrati som tar till vara på varje elevs unika röst.

Social sustainability is one of the three dimensions in the concept of sustainability and is seen as the weakest pillar of sustainable development. Previous literature concludes that social sustainability is a difficult concept to define and achieve. Therefore, the social dimension has not been addressed to the same extent and has been frequently avoided in research and practice. However the importance of the social dimension of sustainable development has been recognized from both the private and the public sector during the last decade. The social aspect of sustainability requires more attention and it is important to define the social sustainability processes that should be integrated during the planning phase of residential development projects. The purpose of this research is to contribute with knowledge about how social sustainability can be addressed in the housing industry and within the scientific fields of urban planning and project development. By looking deeper, from both the developer and municipality perspective, into how social sustainability aspects are addressed today, how cooperation regarding these aspects is working, what values a focus on social aspects can create for both parties as well as desires for the future, the research also aims to provide a recommendation of how residential developers can improve their working process. Four projects located both in Stockholm and Gothenburg have been used as a basis for the empirics in this research. Empirical information has been collected primarily through interviews but also from existing social sustainability tools. Interviews were conducted with representatives from JM AB and the municipalities of Stockholm and Gothenburg. The research has identified that concrete tools, cooperation, clear objectives, and an understanding of each other’s aims and goals are crucial for a good working process regarding social sustainability. A recommended working process has been developed with the aim of helping residential developers to address social sustainability in residential projects. The identified steps in the recommendation provide an understanding of how developers should work with social sustainability internally and in cooperation with the municipality. By working systematically with social sustainability in residential development, the research indicates that developers can become more attractive in the eyes of the municipality and thus gain a competitive advantage over their competitors as well as increase the possibility of creating shared values. / Social hållbarhet är en av tre dimensioner i begreppet hållbarhet och ses som den svagaste pelaren för hållbar utveckling. Tidigare litteratur drar slutsatsen att social hållbarhet är ett svårt begrepp att definiera och uppnå. Därför har den sociala dimensionen inte behandlats i samma utsträckning och har ofta undvikits i forskning och praktik. Däremot har betydelsen av den sociala dimensionen av hållbar utveckling uppmärksammats av både den privata och den offentliga sektorn under det senaste decenniet. Den sociala aspekten kräver mer uppmärksamhet och det är viktigt att fastställa de sociala hållbarhetsprocesser som bör integreras under planeringsfasen i bostadsutvecklingsprojekt. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur social hållbarhet kan hanteras i bostadsbranschen och inom de vetenskapliga områdena stadsplanering och  rojektutveckling. Genom att, från både bostadsutvecklarens och kommunens perspektiv, djupare undersöka hur sociala hållbarhetsaspekter behandlas i dag, hur samarbete kring dessa aspekter fungerar, vilka värden ett fokus på sociala aspekter kan skapa för båda parter samt önskemål för framtiden, syftar studien också till att ge en rekommendation för hur bostadsutvecklare kan förbättra sin arbetsprocess. Fyra projekt som ligger både i Stockholm och Göteborg har använts som underlag till empirin i denna undersökning Empirisk information har samlats in, främst genom intervjuer, men också utifrån befintliga sociala hållbarhetsverktyg. Intervjuerna genomfördes med representanter från JM AB och kommunerna Stockholm och Göteborg. Studien har identifierat att konkreta verktyg, samarbete, tydliga mål och en förståelse för varandras syften och mål är avgörande för en god arbetsprocess beträffande social hållbarhet. En rekommenderad arbetsprocess har utvecklats i syfte till att hjälpa bostadsutvecklare att adressera social hållbarhet i bostadsprojekt. De identifierade stegen i rekommendationen ger en förståelse för hur bostadsutvecklare ska arbeta med social hållbarhet internt och i samarbete med kommunen. Genom att arbeta systematiskt med social hållbarhet i bostadsutveckling, visar studien att bostadsutvecklare kan bli mer attraktiva i kommunens ögon och därmed få en konkurrensfördel gentemot sina konkurrenter, samt öka möjligheten att skapa gemensamma värden.

Sammanfattning Vad är en transformation, och vad den kan vara? Hur kan en strategi för hur man kan förhålla sig till transformationsprojekt se ut? Jag har definierat det som att en transformation handlar om att ta en befintlig byggnad och införa ett nytt program som skapar en ny verklighet. Det kan finnas flera anledningar till att göra en transformation istället för att bygga nytt. Den viktigaste anledningen som jag har valt att arbeta med handlar om att fånga upp de värden som finns i en byggnad och få med sig dem och bygga vidare på dem istället för att skapa helt andra värden. Värden är saker som yta, volym, rumshöjd, ljusförhållanden, material och detaljer. Det är saker som de gjutna betongtrapporna och de speciella fönsterpartierna i byggnaden. För mig är det detta som är själva idén och meningen med en transformation. För värdena som bevaras knyter an till historien och bär och bevarar minnen och identiteter. De skapar en kontinuitet i byggnadens berättelse. I en transformation uppkommer en mängd stora konflikter eftersom det nya programmet efterfrågar värden som byggnaden saknar. Hur man väljer att lösa dessa konflikter är det mest kritiska och svåraste i en transformation. Jag gör transformationen i två steg. Det första steget går ut på att definiera så mycket värden som möjligt och försöka få med dem in i det nya programmet samtidigt som jag bortser något från helheten. Boendena fanns där sedan tidigare, för mig handlade det bara om att isolera värdena och föra med dem in i det nya programmet. Jag har behållit så mycket av det befintliga som möjligt för att hålla värdena intakta och bara lagt till väggar för att avgränsa lägenheterna. Det jag då får är väldigt speciella boenden, många har egna ingångar, breder ut sig i två plan och har ljusinsläpp från två håll. Det här är ett säkert och relativt enkelt sätt att bevara värden. När dessa bevarade boenden är definierade uppkommer de svåra konflikterna som också gör transformationen så pass intressant. Ytorna som är kvar efter att jag lagt ut dessa behållna boenden är svåra att skapa bra boenden ifrån. Jag tror att det är viktigt att tilläggen som måste till i en transformation anknyter till byggnaden som var. Annars är risken stor att värdena som fanns förstörs. Anknytning handlar för mig om att det nya tar upp saker som rumsliga koncept, formmässiga, materialmässiga eller strukturella koncept. Innergårdarna som finns där idag används dåligt. Egentligen är innergårdar något fantastiskt. De drar inte bara in solljus utan även skugga, regn, snö, ljud, växtlighet, insekter och fåglar djupt in i en byggnadsvolym. Därför har jag valt att utveckla de innergårdar som redan finns genom att lägga till några fler. I och runt kring skolan finns också flera platsgjutna betongtrappor. För att skapa förbindelser har jag lagt till nya liknande trappor. En bra transformation skapar förutsättningar för ett nytt behov samtidigt som den behåller de viktigaste värdena i en byggnad och bygger vidare på identiteten istället för att förstöra den. Min strategi för transformationer i två steg handlar om att först få med sig vissa speciella värden in i ett nytt program utan att ta hänsyn till byggnaden som helhet. Därefter skapas ett tillägg som relaterar till det befintliga men samtidigt löser de konflikter som alltid uppkommer vid en transformation. Resultatet i det här fallet är boenden som är väldigt speciella jämfört med boenden som normalt byggs idag. Det är inga typlägenheter utan boendena som skapas har ytor, volymer, detaljer och andra egenskaper som nybyggda boenden sällan har. / Abstract What is a transformation, and what could it be? How could a strategy for how to approach a transformation project look? I have defined a transformation as the act of taking an existing building and inserting a new program that creates a new reality. There can be many reasons to do a transformation instead of building something new. The most important reason that I have chosen to work with is about capturing the qualities or values that exists in a building and bring them into the new reality and build on them instead of creating whole different values. Values in this case are things like surface area, volumes, height, light conditions, material and details. It is things like the cast concrete stairs and the very special windows in some parts of the building. To me this is the core idea and purpose of any transformation. Because the values that are kept ties the present to the history, and carries and keeps memories and identities. They create continuity in the story of the building. In a transformation a number of mayor conflicts arise because the new program demands values that the existing building lacks. How you chose to solve these conflicts is the most critical and most difficult aspect of any transformation. My transformation is done two steps. The first step is about identifying as much values as possible and trying to bring them into the new program while overlooking the whole. The dwelling was there already, all I had to do was isolate the values and bring them in to the new program. I have kept as much of the existing material as possible to keep the values intact and only added walls to define the new apartments. The result is very particular dwellings; a lot of them have their own entrances, they are spreading out both horizontally and vertically and have sunlight from two directions. This is a safe and rather easy way of keeping values. When these kept dwellings are defined the more difficult conflicts arises that makes the transformation so interesting. The surface areas that remain after I have laid out these kept dwellings are hard to create good dwellings from. I think it’s important that the additions that has to be made in a transformation relates to the building that used to be. Otherwise there´s a great risk that the existing values are destroyed. Relation for me is about picking up things like spatial concepts and concepts relating to form, material or structure. The courtyards that exist today are rarely in use. Courtyards are actually something amazing. They don’t only retract sunlight but also shadow, rain, snow, sounds, foliage, bugs and birds deep into a building. Therefore I have chosen to develop the courtyards that already exists by adding some more. In and around the school there are also several stairs in cast concrete. To create connections I’ve added new similar stairs.   A good transformation creates the conditions needed for a new demand, while keeping the most important values in a building and adds to the identity instead of destroying it.   My strategy for transformations in two steps is about first bringing certain special values into a new program without considering the building as a whole. Afterwards an addition is created which relates to the existing while solving the conflicts that always arise when doing a transformation. The result in this case is dwellings that are very particular compared to the dwellings which are usually built today. They are not standard flats but dwellings with surface areas, volumes, details and other characteristics that newly built dwellings rarely has.

Syftet med denna studie är att belysa hur platser och rum används i Brandkärr och vilken betydelse det får för socialt värdeskapande. Att studera sociala värden är ett sätt att utvärdera samhällets möjligheter att skapa positiva upplevelser för enskilda individer. För att få en mångfacetterad och representativ bild av Brandkärr är studien genomförd genom ett användarperspektiv. Inom stadsplanering är det alltid en utmaning hur invånarnas åsikter och röster ska göras hörda och få ta plats. En annan utmaning som möjligtvis är ännu svårare är att förändra stadsdelar och områden som redan finns efter nya behov. Miljonprogrammet är ett exempel på hur tidigare planeringsideal blivit ett hinder i samtida planeringskontext. Forskning om människors välbefinnande och upplevelser av fysiska platser börjar breda ut sig, men den är fortfarande begränsad och i behov av utveckling.  Vi använder oss av arkitektur- och platsteorier som resonerar kring relationen mellan den byggda miljön och människorna som använder den. Genom att diskutera användarnas åsikter och erfarenheter lyfter vi invånarnas bild av Brandkärr. Upplevelser, användningsmöjligheter och hur man värdesätter fysiska platser definierar marginalerna för socialt värdeskapande. Därför ämnar vi konkretisera hur den byggda miljön ser ut och används och hur det i sin tur påverkar hur sociala värden skapas.  I Brandkärr återspeglas de sociala värdena genom människorna vi möter och intervjuar. Den största källan till socialt värdeskapande i Brandkärr är gemenskapen. Miljonprogrammets funktionsuppdelade planering har genererat stora allmänna ytor att umgås på men separerar också funktioner från varandra, vilket resulterat i avsaknad av neutrala platser inomhus. Med neutrala platser menar vi rum som är tillgängliga för alla. Sociala värden kan skapas när det finns ett samspel mellan den byggda miljön och dess användare. Brandkärrs största tillgång är människorna och hur de upplever och använder Brandkärr som plats. / The aim of this thesis is to shed light on how places and spaces are used in Brandkärr and what significance they have for creating social value. Studying social values ​​is a way of evaluating society's opportunities to create positive experiences for individuals. In order to get a multifaceted and representative image of Brandkärr, the study was conducted through a user perspective. In urban planning it is always a challenge to get citizen’s voices and opinions heard. Another challenge that is possibly even more difficult is to change districts and areas that already exist according to new needs. The Million Homes Programme is an example of how previous planning ideals have become an obstacle in a contemporary planning context. Research on human well-being and experiences of physical places is beginning to spread, but it is still limited and in need of development. We have used architecture and site theories based on the relationship between the built environment and the people who use it. By discussing the users' opinions and experiences we show the insiders' experiences of Brandkärr. Citizen’s experiences, possibilities of use and how they value physical places define the margins for social value creation. Therefore, we intend to show what the built environment looks like, how it is used and in turn how it affects how social values ​​are created. In Brandkärr, the social values ​​are reflected through the people we met and interviewed. The largest source of social value creation in Brandkärr is through the community. The Million Homes Programme's separation of functions has generated large public areas to socialize on but also separates uses from each other, resulting in a lack of inclusive, accessible indoor spaces for everyone. Social values can be created when there is an interaction between the built environment and its users. Brandkärr's greatest attributes are both the people and how they experience and use Brandkärr as a place.

Synen på skogens värden har förändrats från att mestadels beröra de konkretavaror som skogen bidrar med till att innefatta mer abstrakta värden. Skogarna blirviktigare ur fler aspekter och förvaltningen av den försvåras genom att den kanses om en privat, kollektiv och gemensam resurs. Syftet var att beskriva denskogliga förvaltarens roll i att samordna olika intressenters önskemål vidskogsvårdsåtgärder i tätortsnära skog. Fem skogsförvaltare från fyra slumpmässigtutvalda organisationer i Skåne intervjuades. För att öka eller bibehålla rekreationsvärden bör skötseln inrikta sig på att göraskogen tillgänglig, öppen och ljus samt att skapa variation. Inför åtgärdenanvändes deltagande planering i form av informationsblad som sattes upp kringavverkningsplatsen. Detta bidrog förmodligen till att få konflikter ellermotsättningar förekom i tätortsnära skogar. Brukandet bör ske med ett annat fokusän vid konventionellt skogsbruk för att gynna de sociala värdena och enförebyggande dialog bör hållas med intressenterna.

Under de senaste decennierna har det vetenskapliga ämnet historia förändras och så också skolämnet historia. Skolämnet historia har idag mer fokus på att förstå historiska skeenden och händelser till skillnad från förr när fokuset låg på stoffkunskaper. Men skolämnet historia har också fått ett annat syfte och det är forma elevernas identitetsbyggande och värderingar. Detta hör ihop med läroplanens förändringar som rör de grundläggande värdena om tolerans för andra kulturer och andra världsbilder. Denna förändring kräver att utbildningsmetodiken i historieämnet behöver utvecklas. Rollspel som en historiedidaktisk metod främjar elevens utveckling för att tillgodose sig dessa färdigheter, vilket denna undersökning påvisar genom att analysera 33 rollspel som är framtagna av lärare med syfte att användas i klassrummet. Slutsatsen är att rollspel med ett upplägg där läraren fungerar mer som moderator än historieberättare och där det är eleverna som driver berättelsen och händelserna framåt är den mest lämpliga för att lära sig att ta andra människors perspektiv och träna eleverna i interkulturell kompetens och mångkulturella färdigheter. Rollspelets läromål måste ligga till grund för vilken förmåga man övar. Rollspel i sig är inte ett didaktiskt mål utan det krävs narrativ kompetens för att förstå en berättelse därför blir för och efterarbetet till det didaktiska rollspelet oerhört viktigt för att metoden ska uppfylla sitt syfte. Detta innebär att historiska rollspel är en bra didaktisk metod för att främja läroplanens grundläggande värden.