Idag finns ett behov av införande av digitalisering i förskolan, där förskollärare står in-för nya utmaningar i strävan efter att möta detta behov. Därtill framhåller Läroplan för förskolan Lpfö 18 förskollärares ansvar avseende användning av digitala verktyg i bedrivandet av ett pedagogiskt arbete på förskolan. Dock används inte verktygen i den mån som önskas då drygt hälften av förskollärare i Sverige saknar kunskaper inom digitalisering och hur digitala verktyg kan implementeras på ett pedagogiskt vis. Detta kan delvis bero på organisationskulturen på en förskola, då det krävs denna stödjer de förändringar som digitalisering medför. I detta examensarbete har syftet varit att undersöka förskollärares upplevelser av och förhållningssätt till förskolans organisationskultur i arbetet med digitala verktyg i förskolan. I studien har sju förskollärare intervjuats i en förskola i södra Sverige. Verk-samhetsteori har tillämpats för att analysera förskollärarnas beskrivning av organisat-ionskulturen i relation till arbetet med digitala verktyg i verksamheten. Med hjälp av detta har olika former för samverkan och motsättningar lokaliserats för att studera huruvida organisationskulturen möjliggör ett expansivt lärande i förskolans verksamhet. Studiens resultat visar att förskollärarna upplever att organisationskultur är en viktig aspekt som driver arbetet med digitala verktyg framåt. Men främst tolkas i denna studie att individens handlingskraft är, i dagens läge, den största aspekten som driver arbetet framåt. Detta medför ett enskilt ansvar i arbetet med digitala verktyg där motsättningar mellan förskollärarna och regelverken sker. Trots en initialt positiv inställning bland för-skollärarna i denna studie, så framträder det avsaknad av mening till varför de ska arbeta med digitala verktyg i förskolan. På grund av det individuella ansvaret orsakas ett glapp i arbetsfördelningen, ett ojämnt ansvarstagande bland förskollärarna när det gäller digitalisering. Detta innebär också att allianser och friktioner har uppstått mellan förskollä-rarna och även mellan deras respektive avdelningar. Dessutom är bristen av reflektions-tid betydande för utvecklingen av arbetet med digitala verktyg. Studien väcker funderingar om organisationskulturen och hur motsättningar i verksamheten kan tas tillvara som möjligheter för att främja och utveckla ett sådant arbete.

Syftet med studien är att undersöka hur det specialpedagogiska uppdraget kan tolkas, utformas och säkerställas i relation till de krav som framkommer i styrdokumenten. Studien har även sett  till hur uppdraget är uppbyggt med styrdokumenten som som grund, där uppdraget ska säkerställa alla barns rätt till en likvärdig utbildning. För aatt undersöka detta genomfördes kvalitativa intervjuer med åtta specialpedagoger som innehar det specialpedaagogiska uppdraget inom förskolan. Tillsammans med tidigare forskning, verksamhetsteorin med dess olika begrepp samt insamlaad empiri har tematiska resultat framkommit. Uppdrget framstår som stort och omfattande där den specialpedagogiska kompetensen med specialpedagogen inräknad , värderas högt i undersökta verksamheter. Det specialpedagogiska uppdraget framträder tolkat utifrån gällande styrdokument med barnens bästa i fokus för ett livslångt lärande. I avsaknad av klarlagdaa riktlinjer rörande dess genomförande visas uppdraget sättas i relation till uppkomna behov där verksamhetens aktörer i samverkan utformar stöd och insatser med barnens bästa som utgångspunkt. Uppdragets säkerställande grundas utifrån styrdokumenten på verksamhetens organisation där rektor anses vara ytterst ansvarig.

Denna avhandling handlar om pedagogisk dokumentation som förändringsverktyg i förskolan. Syftet har varit att förstå lärande och förändring i förskolans verksamhet när pedagogisk dokumentation har använts som verktyg under en längre period. Empirin består av texter av och samtal med personal som arbetar påfyra förskoleenheter som samarbetade kring ett gemensamt projekt som initierats av Reggio Emilia-institutet där pedagogisk dokumentation var ett centralt verktyg. Studien fokuserar frågor kring organisation och förändring då utsagor om detta framstod som viktiga i deltagarnas samtal. Analysarbetet har skett i tre steg. I ett första steg gjordes en tematiskanalys. Materialet sammanställdes i tre teman: 1) En förändrad verksamhet. 2) Erfarenheter av dokumentationsarbete 3) Att organisera för utforskande lärande. I ett andra steg analyserades materialet med hjälp av verksamhetsteori, främst Engeströms modeller av verksamhetssystem och expanderat lärande. I det avslutande analysarbetet användes Wartofskys teorier om primära, sekundära och tertiära aspekter av ett verktyg. På så vis belystes pedagogisk dokumentation ur flera olika synvinklar. Resultatet visar att arbete med pedagogisk dokumentation innebär att förskolepersonal börjar diskutera epistemologiska och ontologiska frågor. Som en följd av detta förändrar förskollärarna sitt arbetssätt, vilket medför att motsättningar uppstår i verksamhetssystemet. För att lösa dessa motsättningar har verksamheten förändrats både på enhetsnivå och barngruppsnivå. Bland annat har arbetslaget utvidgats vid dokumentationsarbete. Det utvidgade arbetslaget har inneburit att berättelserna i dokumentationsmaterialet kommer i rörelse, genom att de analyseras i flera led. Berättelser som är i rörelse och att pedagogisk dokumentation kan uppfattas ur olika aspekter gör att pedagogisk dokumentation kan beskrivas som ett komplext verktyg. / This thesis, is about pedagogical documentation as a tool for transformation in preschool. The aim is to understand learning and transformation in, and of, preschool practice where pedagogical documentation has been used as a tool during a longer period of time. Empirical data consists of texts by, and conversations with, personnel working at four preschool units who cooperated around a mutual project initiated by the Reggio Emilia Institute; a project where pedagogical documentation was a central tool. The study focuses on organizational issues and transformation, as statements about this appeared to be important in the participants' conversations. The analysis is made in three steps. Data was put together into three themes. The three themes are: 1) a changed practice 2) experiences ofworking with documentation, and 3) to organize for exploratory learning. Then, an analysis was made giving an account of participants’ descriptions of working with pedagogical documentation as a joint trip, especially making use of Engeström’s model of an activity system and expanded learning, described metaphorically as a black box. Finally, Wartofsky’s theory on primary, secondary, and tertiary aspects of a tool is used. Thus, pedagogical documentation was illustrated from many different perspectives. The result shows that working with pedagogical documentation has led to preschool teachers discussing epistemological and ontological questions. This in turn led to preschool teachers starting to act differently in pedagogical practice, where acting differently became a trigger for revealing contradictions in the activity system, which participants describe as being solved over time. So, organization of preschool practice had changed on a unit level as well as on a preschool level including the children. Among other things, teacher teamwork has expanded when working with pedagogical documentation. The expanded team has meant that stories from the documented material have come in motion through analysis in several stages. Stories in motion, and pedagogical documentation perceived as seen from different perspectives, can be described as a complex tool.

This thesis aims to develop meanings of sustainable programme development. Policies are often introduced to solve societal problems identified by a government agency or some other organization. In order to realize the intentions behind the policy it is common that one or several policy driven projects are funded with large sums of money. By funding policy driven projects, the funding organizations expect that the projects can support a sustainable change of practice that can solve or at least decrease the societal problem. Research shows that policy driven projects and programmes often fail to realize the intentions behind poli-cies. Hence, it is uncertain to what extent policy driven projects contribute to a sustainable change of practice.

Denna studie undersöker förutsättningarna för barns och vuxnas inflytande och frihet i förskolan. Studien bygger på observationer, intervjuer och diskussioner på en förskoleavdelning. Frihet definieras i studien – i linje med Marx och den dialektiska traditionen – som människans förmåga att uppleva och förändra verkligheten på ett aktivt meningsskapande sätt. Hur framgångsrika individerna är i sitt meningsskapande tolkas i samspelet mellan subjektens aktivitet och yttre omständigheter. Denna analytiska metod utvecklas i linje med aktivitetsteori, utifrån Vygotskij och Leontiev.I analysen – som också innefattar teorier från Habermas och Honneth – kopplas ökade krav på resultat och lärande i förskolan till en avsaknad av frihet för både vuxna och barn. Detta framträder hos vuxna dels i hur de uppfattar sig som passiva objekt för yttre krav dels i en upplevd brist på erkännande i yrkesrollen. Från barnens perspektiv inskränker ett mer formaliserat och planerat lärande möjligheter till fri lek, vilket barnen efterfrågar.Studier gjorda av Anette Emilson och Klara Dolk bekräftar bilden av styrda aktiviteter som hinder för barns inflytande. Men andra observationer i föreliggande studie motsäger också detta. Vissa sätt på vilket vuxna och barn skapar mening skulle inte vara möjligt utan planerade aktiviteter och organiserade möten. I en närstudie av två aktiviteter framstår inte pedagogens styrning som den mest avgörande faktorn för barns inflytande. Utifrån Csikszentmihalyis begrepp "flow" och Bjørkvold term "musisk" bedöms den avgörande faktorn för barnens frihet vara mer tydligt knuten till det sätt som barnen agerar. Detta frigörande förhållningssätt utmärks av en aktiv närvaro utan rädsla för misslyckande samt upplevelsen av verkligheten som föränderlig och dynamisk. / This study examines the conditions for children’s and adults' influence and freedom in preschool. The study is based on observations, interviews and discussions in a preschool class. Freedom is defined – in accordance with Marx and the dialectical tradition – as the human ability to experience and reshape reality in an active way that creates meaning. The success of children and adults in the creation of meaning is, in the study, examined in the interplay between the subjects’ action and the external circumstances. This analytic method is developed in accordance with activity theory, following Vygotskij and Leontiev.In the analysis – which also employs Habermas’s and Honneth’s theories – the increasing demands on results and learning in preschool are linked to a lack of freedom of both children and adults. The lack of freedom among adults appears both in relation to how they seem to experience themselves as passive objects of external demands and in relation to how they perceive a lack of recognition in their profession. From the children's horizons, a focus on a more formalized and planned learning can be interpreted as an obstacle for their desire for free play.Studies done by Anette Emilson and Klara Dolk confirm this picture of controlled activity as an obstacle to children's influence. But other central findings in my study contradict this viewpoint. Some of the ways in which children and adults create meaning, as observed in the study, would not be possible without planned activities and organized meetings. Furthermore, in a close study of two activities at the preschool, teacher control does not appear to be the most important factor determining children’s freedom. Based on Csikszentmihalyis concept of "flow" and Bjørkvolds concepts "musisk", the key factor for children’s freedom in the activity seems more strongly linked to the way in which children act and relate. This liberating way of being is defined in the way they are actively present without fear of failure and an ability to experience reality as changeable and dynamic.

The aim of this thesis is to clarify the contradictions in teaching practice that are reflected in teachers' statements about the education of pupils in need of special support at the government-run special schools in Sweden, especially from the perspective of inclusion. The contradictions are explored using Engeström’s model of Activity Systems. The following questions are addressed: 1) What aspects are highlighted by teachers as essential in the instruction of pupils in need of special support? 2) What opportunities and barriers to inclusive education can be seen in the teachers' statements? 3) How does a teacher of pupils with multiple disabilities collaborate with other teachers in the team? Sixteen teachers from all five regional special schools for the deaf and hard-of-hearing were interviewed. The theoretical insights of cultural-historical activity theory were utilized to analyze the transcriptions. The study shows that there are several contradictions in the Activity System model. Some specific findings are as follows: Communication with some pupils requires teachers to use several modalities, and teachers who do not have every day contact with these pupils, feel awkward in interaction. A consequence of this will be that teachers do not readily substitute for one another or divide labor equally as much as expected. More time is needed for lesson planning in cooperation with other teachers and assistants. It becomes necessary to modify materials for teaching which was time consuming. Special education groups are sometimes forgotten in plans of common activities by other school personnel. Key conclusions are: There needs to be a greater variation and flexibility in teaching methods for all students to make it easier for pupils in extra need of special support within special schools to be better included. There needs to be more interactions with those pupils and with personnel other than their teachers in order to decrease exclusion.

The study investigated subject integrated teaching and vocational knowledge in one Health and Social Care program. The material was collected ethnographically, during a period of a school semester (5 months), and analysed according to the Activity-Theoretical concepts actions, goals and tools. The results identified five goals for subject integrated teaching: the legitimacy of Swedish as a school subject; a focus on linguistic prescriptivism; the identity of vocational subjects; a predominant medical focus in vocational subjects; and a professional language. Further six recurrent tools were identified: a fictional book; a teacher-prepared hand-out; a teacher-constructed case report; teacher-examples from health care; and linguistic rules. There was a theoretical kind of vocational knowledge with focus on language issues, on medical aspects of care, and on a professional language. In conclusion, subject integrated teaching contributed with more than each of the specific subjects contributed with and simultaneously tensions between goals representing different subjects were found. However, tools were shared between subjects.

Detta är en fallstudie om personalinflytande på en förskola. Studien belyser vad som möjliggör och vad som förhindrar personalens inflytande i verksamheten. Behovet av kunskap inom detta område är kopplad till frågan om hur tillitsbaserade former, för styrning av de offentliga verksamheterna, ska kunna utvecklas. Inflytande förstås holistiskt som ett sammansatt fenomen som uttrycks i mötet mellan subjektiv vilja och objektiva omständigheter – mellan individuell agens och kollektiva processer. Den metodik som utvecklades för att studera inflytande utifrån dessa premisser utgick från ett verksamhetsteoretiskt och marxistiskt ramverk med en fältstudie som innefattade både observationer av verksamheten likväl som intervjuer med personal och ledning. Resultatet pekar på att resursbrist och instabilitet på en övergripande organisationsnivå dominerar verksamheten på den lokala nivån och utrycker bristande inflytande ur både personalens och ledningens horisonter. Denna brist på inflytande tolkas som ett resultat av hierarkiska organisationsformer som lägger ansvar för övergripande problem på lägre organisatoriska nivåer. Arbetet med att hantera problem på den lokala nivån leder till dilemman mellan personalens möjligheter till egen kontroll och ledningens möjlighet till rationell övergripande resursfördelning. Personalinflytande ses uttryckas i arbetsledande insatser som hanterar akuta problem samt i personalens egna förhållningssätt som innebär ett avvisande av övergripande ansvar och prioritering som lägger fokus på barnen. / This is a case study on employee participation in a preschool. The study explores how employee participation is enabled or prevented in the workplace. A need for knowledge in this area is linked to the question of how trust-based forms for management can be developed in the public sector. Participation is understood as a holistic phenomenon that is expressed in the convergence between subjective will and objective circumstances – between individual agency and collective processes. The methodology of the study was based on activity theory and Marxism – with a field study that included both observations as well as interviews with preschool staff and management. The result highlights how a lack of resources and an instability at an overall organizational level dominates the activities at the local level and expresses a fatal lack of participation from both the staff's and management's point of view. This lack of participation is interpreted as a result of hierarchical organizational structure that place responsibility for overall problems on lower organizational levels. The efforts of dealing with problems at the local level leads to dilemmas between the staff's ability to self-organize and the management's ability to rationally distribute recourses on an overall level. Employee participation is seen to be expressed in cases when work management handles urgent problems and, in the staff’s, own ways of handling the situation that implies a rejection of overall responsibility and a prioritization that enables a focus on children’s needs.

Denna avhandling inom interaktionsdesign handlar om användarmedverkan vid design av digitala edutainmentspel. Arbetet omfattar en aktionsorienterad forskningsansats där barns och ungdomars medverkan har främjats i tre tillämpade designprojekt. Genom observationer och intervjuer har utmaningar och strategier för användarmedverkan dokumenterats. Därtill även de bidrag som barnens och ungdomarnas medverkan innebar för design av edutainmentspel. Avhandlingen visar på två tydliga resultat. För det första, genom de utmaningar för användarmedverkan som designprocessen innebar och hanterandet av dessa utmaningar, så påvisas hur motiv till användarmedverkan kan förändras hos designteamet. Denna förändring är en pågående process som sker före, under och efter ett designprojekt. Motiv till användarmedverkan förändras med stöd av en förmedlare. En förmedlare bibringar synpunkter och designförslag mellan användare och designers. Förmedlaren anpassar även användarmedverkan till det sammanhang inom vilket designprojektet genomförs. Genom att delge designteamet dokument om och resultat av användarsessioner, så omvandlas förmedlarens kunskap om och erfarenhet av användarmedverkan till designteamets egen. Kunskap och erfarenhet vilka därefter förändrar motiv till design av fördel för användarmedverkan. För det andra så dokumenteras i avhandlingen betydelsen av att barn och ungdomar medverkar vid design av edutainmentspel. Dessa spel har under en längre tid utmanats av att finna balans mellan lärande och underhållning. Genom sin erfarenhet av målgruppens förväntningar på tekniken, samt av att bidra inom områden för design så som; koncept och innehåll, interaktionslösningar, samt utseende och känsla, så medförde barnens och ungdomarnas medverkan ett stöd för designteamet i att finna balans mellan lärande och underhållning. I resultaten framkommer att barnen och ungdomarna deltog i projekten i egenskap av informanter. Eftersom de inte hade ansvar för den utvecklade produktionen betraktades de inte heller som medlemmar i designteamet. Med sina resultat medverkar avhandlingen i diskursen om hur traditionella designperspektiv kan tillämpas vid design av digitala edutainmentproduktioner.

Studiens syfte är att belysa klientens bedömning om boendestödets relevans i vardagen. Studien stöds av teoretiska perspektiv som besvarar frågan om hur klienten upplever vardagliga aktiviteter, meningsfull sysselsättning. I motsättning till klientens bedömning beskriver boendestödjarna deras syn på meningsfull sysselsättning och vardagliga aktiviteter. Syftet för studien uppnås genom en kvalitativ studie och baseras på intervjuer om hur klienten och boendestödjarens upplever boendestödets relevans i vardagen. I studien har fyra olika klienter och två boendestödjare (i åldrarna 29-60 år) intervjuats. Klienterna har psykiska och fysiska sjukdomar och har haft boendestöd i minst 3 år. Vid analys av intervjumaterialet har vi använt oss av verksamhetsteorin. Det perspektivet är samhällsvetenskapligt inriktat och studerar hur människan på olika sätt är beroende av verksamheter för att kunna hantera vardagen.   För att stärka vår teori har vi använt oss av ett teoretiskt perspektiv KASAM (känsla av sammanhang. Därefter har vi valt att stärka empirin och våra teoretiska perspektiv med två avhandlingar i den tidigare forskningen. Genom tidigare forskning kan förklaring ges till hur olika faktorer påverkar människor med psykiska funktionsnedsättningar, likväl som en förståelse för hur klienten upplever meningsfull sysselsättning, aktivitet och boendestöd som relevant för deras vardag.   För att kunna analysera intervjumaterialet valdes två strategier, meningskategorisering och meningstolkning. Utifrån dessa två strategier omformades sex teman till tre som sedan presenteras i resultatet. Analysen visar att boendestödet har en stor betydelse för att klienterna ska uppnå meningsfull sysselsättning, arbete och aktivitet i vardagen. Samtliga klienter har bra kontakt med sina boendestödjare och känner en trygghet samt gemenskap till dem.