Familjehemsvården i Sverige är utbredd, det är den vanligaste insatsen för barn som av olikaorsaker inte kan bo hemma med sina föräldrar. Trots att familjehemsvården är utbredd i Sverigefinns knapphändig forskning om dess påverkan på hela familjesystemet, och mer specifiktfamiljehemsföräldrarnas biologiska barn. Med grund i detta har vi fått ett intresse av attundersöka just biologiska barns egna upplevelser av att växa upp i familjehem. Syftet medstudien är att undersöka hur och om biologiska barn påverkas av att växa upp i ett familjehem.Därmed undersöka och analysera det biologiska barnets egen berättelse om dennes psykiskahälsa, relationer till föräldrarna samt det placerade barnet, för att utvärdera vilken effektfamiljehemsplaceringar har på deras liv.Studien baseras på en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer där 6 biologiskabarn som har växt upp i ett familjehem fått berätta sin historia. Det insamlade materialet haranalyserats med hjälp av tre olika teorier; KASAM, familjepraktiker samt Eriksonsidentitetsutvecklingsteori.Slutsatserna från studiens resultat tyder på att de biologiska barnen har en grundläggandepositiv syn på familjehemsvården. Däremot hade majoriteten av respondenterna önskat fåttstöd från professionell under sin uppväxt. De biologiska barnen upplever attfamiljehemsplaceringarna har medfört både positiva och negativa effekter. / Foster care in Sweden is widespread, it is the most common intervention for children who, forvarious reasons, cannot live at home with their parents. Despite the fact that foster care iswidespread in Sweden, there is almost no research on its impact on the entire family system,and more specifically the biological children of the foster parents. Based on this, we havegained an interest in investigating biological children's own experiences of growing up in fosterhomes. The aim of the study is to investigate how and if biological children are affected bygrowing up in a foster home. Thus investigate and analyze the biological child's own storyabout their mental health, relationships with the parents and the foster child, in order to evaluatethe effect foster care has on their lives.The study is based on a qualitative method in the form of semi-structured interviews where 6biological children who have grown up in a foster home told their story. The collected materialhas been analyzed through three different theories; KASAM, family practice and Erikson'sidentity development theory.The conclusions from the results of the study indicate that the biological children have afundamentally positive view of foster care. In contrast, the majority of respondents would haveliked to have received professional support during their upbringing. The biological childrenfeel that the foster home placements have had both positive and negative effects on them.

Lagen om särskilda bestämmelser av vård av unga, LVU, är den lag i svensk rättsordning vilken reglerar tvångsvård av barn och unga. Under de senaste decennierna har lagen kontinuerligt varit föremål för diskussion och omarbetning, inte sällan i syfte att låta lagen i större utsträckning genomsyras av ett barnrättsperspektiv. Betonandet av barnet som en egen rättighetsbärare har blivit särskilt relevant bland annat till följd av Sveriges åtaganden med anledning av barnkonventionen, inte minst då konventionen inkorporerades till svensk lag år 2020. Strävan mot ett starkt barnrättsperspektiv har nyligen resulterat i reformen lex lilla hjärtat, vilken trädde i kraft 1 juli 2022. Genom en ändring av 21 § LVU var reformens huvudsakliga syfte att stärka barnets bästa, trygghet och stabilitet vid upphörande av tvångsvård vilken beretts med stöd av 2 § LVU, det vill säga till följd av föräldrarnas omsorgsbrister i de s.k. miljöfallen.  I linje med den generellt uttalade viljan att stärka barnrättsperspektivet vid tvångsvårdens upphörande har ytterligare en diskussion uppdagats och fortsatt pågått. I flertalet LVU-relaterade utredningar, liksom till följd av omfattande resonemang i doktrin, har framarbetats förslag om att låta införa barnets bästa som ett självständigt rekvisit att beakta vid tvångvårdens upphörande. Ett välutvecklat förslag till sådan förändring har framför allt presenterats i den nya promemorian ”Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU”, vilken framarbetats på uppdrag av socialutskottet. Med förslaget om det självständiga rekvisitet förstås huvudsakligen en skyldighet för socialnämnden och förvaltningsdomstolen att överväga respektive pröva om det är förenligt med barnets bästa att låta tvångsvård, vilken beretts i familjehem med stöd av 2 § LVU, upphöra eller om den i stället ska fortgå på denna grund. Trots de förekommande resonemangen på området har någon därtill knuten lagändring ännu inte kommit till stånd. Syftet med att införa barnets bästa som ett självständigt rekvisit, förslagsvis i en ny 21 § LVU, har förklarats vara att möjliggöra och betona att ett barns rätt till kontinuitet ska beaktas i upphörandeskedet. Som påtalas ovan avser regleringen miljöfallen enligt 2 § LVU och när ett barn på grund därav vårdats i ett familjehem. Annorlunda uttryckt ämnar den föreslagna regleringen skapa en möjlighet liksom en skyldighet för rättstillämpare att beakta det faktum att ett barn kan ha ett intresse och behov av att kvarstanna i ett familjehem, trots att föräldrarnas omsorgsbrister inte längre föreligger. Så kan exempelvis vara fallet om barnet rotats i familjehemmet i sådan grad att barnet uppfattar det som sitt eget hem. En sådan känslomässig anknytning kan resultera i att barnet riskerar att skadas vid en separation från familjehemmet. Det självständiga rekvisitet har till stor del utvecklats och motiverats med hjälp av kritik gentemot gällande rätt. Särskilt relevant för diskussionen om rekvisitet har varit ett ifrågasättande av rådande praxis. HFD har nämligen genom ett uttalande uteslutit möjligheten att beakta ett barns kontinuitetsintresse inom ramen för upphörandeprövningen enligt nuvarande 21 § LVU. I stället är barnets intresse och behov av kontinuitet i dagsläget ämnat att säkerställas genom rättsordningens alternativa institut, det vill säga flyttningsförbud och vårdnadsöverflyttning. Även denna rättsliga konstruktion har varit föremål för omfattande kritik. Det ska understrykas att det givetvis finns motstående uppfattningar till den framhållna kritiken liksom det presenterade förslaget. Inom ramen för denna uppsats utreds förhållandet mellan förespråkare respektive motståndare till förslaget om barnets bästa som ett självständigt rekvisit. Därigenom beaktas såväl för- som motargument avseende om förslaget dels kan genomföras, dels om så lämpligen bör ske. Analysen och därtill knutna slutsatser grundas i detta avseende på ett barnrättsperspektiv och hur sådant kan stärkas. Vidare följer av förklarliga skäl att tvångsvård utgör en mycket rättighetsinskränkande åtgärd gentemot den vilken berörs, just eftersom det är fråga om tvång. På tvångsvårdsregleringens område är det därför av särskild vikt att befintliga krav på rättssäkerhet efterlevs. Med anledning därav, och i syfte att visa på ämnets komplexitet, omfattar denna uppsats också en rättssäkerhetsbaserad analys av förslaget om barnets bästa som ett självständigt rekvisit. Framför allt grundar sig denna på förslagets relation till kraven på tydlighet, förutsebarhet och objektivitet. Även i sådant sammanhang beaktas för- respektive motargument vad avser förslagets kapacitet att korrespondera med rättssäkerhetskraven. Argumenten ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan dessutom i förlängningen läggas till grund för en vidareutveckling av spörsmålet om förslaget bör införas eller inte. Avslutningsvis kan framföras att diskussionen om det självständiga rekvisitet varken är entydig eller färdigutvecklad. Efter en noga avvägd bedömning av spörsmålet är min slutgiltiga uppfattning att barnets bästa såväl kan som bör införas som ett självständig rekvisit, förslagsvis i en uppdaterad 21 § LVU. En sådan författningsändring är varken förhindrad eller icke önskvärd i förhållande till gällande rätt, utan är snarare påkallad som ett led i att öka garantin för ett barns åtnjutande av sina rättigheter och att barnrättsperspektivet i LVU därigenom stärks.

De senaste åren har placerade barns rättigheter kommit att diskuteras i det offentliga rummet och sedan barnkonventionen integrerats i svensk lagstiftning 2020 har flera förändringar tillkommit som ämnar att stärka barns rättsliga ställning och möjliggöra för en samhällsvård där placerade barns behov av stabilitet och kontinuitet prioriteras. Denna kvalitativa studie har studerat domslut om vårdnadsöverflytt enlig FB 6:8 där socialnämnden i tingsrätten väckt talan om huruvida den rättsliga vårdnaden om barnet bör flyttas över till familjehemsföräldrarna. Syftet med studien är att undersöka hur tingsrätter i sitt domslut kan beakta vad som är barnets bästa och i vilken utsträckning barnets egen röst kan framkomma. Studien använder sig av socialkonstruktivism som teoretiskt perspektiv, i kombination med för studien centrala begrepp.  Studien bygger på 41st tingsrättsdomar som genom tematisk analys identifierat två huvudteman och fem underteman. Det första huvudtemat - barnets bästa enligt domstolen visade att domstolens bedömning av vad som är barnets bästa beaktas genom studiens tre underteman - hem, tid och återförening. Resultatet visade att dessa teman kan motiveras med begrepp som sällan ges någon tydlig innebörd eller betydelse. Det andra huvudtemat - barnets vilja (röst) enligt domstolen med två underteman - det diskvalificerade barnet och barnet som kompetent, visade att barnen sällan har något reellt inflytande på beslut som berör dem och sällan inkluderas i bedömningen av vad som är barnens bästa. Vuxna inom myndighet och domstol kan bestämma vad som är barnets bästa utifrån vad de bedömer är barnets behov och intressen. Vad barnen själva tycker får vi veta mycket lite om i de 41 domsluten. En slutsats i studien visade att i de 41 domsluten om vårdnadsöverflytt tas hänsyn (nästan) alltid till barnets bästa, men definitionen av barnets bästa är komplext och innefattar många olika begrepp. Domstolen använder många gånger begrepp utan att ge dessa någon tydlig innebörd eller förklaring.En annan slutsats som dras är hur barnets egen röst och vilja inte framkommer i någon särskilt stor utsträckning i de 41 domskälen, samt att det sällan motiveras varför barnens röst inte tas i beaktande om den uteslutits från den sammanvägda bedömningen.

Uppsatsens syfte är att genom familjehemsföräldrars berättelser få en ökad kunskap och fördjupad förståelse för hur eftervården tillämpas i praktiken gällande ungdomar i åldern 18 - 23 år som varit placerade i familjehem. För att uppnå studiens syfte har en kvalitativ forskningsansats använts och det empiriska materialet har framtagits genom kvalitativa intervjuer. Inom studien genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med totalt åtta familjehemsföräldrar. Under intervjuerna var temaområden vägledande: familjehemsföräldrars bild av dagens "stöd och hjälp efter avslutad  placering”/ eftervård, familjehemsföräldrars upplevelse av ungdomarnas behov av eftervård, samt familjehemsföräldrars syn på sin funktion i eftervården. Utifrån Meads symboliska interaktionism samt Bowlbys anknytingsteori analyserades det empiriska materialet. Resultatet visar att familjehemsföräldrarna ser behovet av ett långvarigt stöd för denna målgrupp, men anser att det som idag finns inte kan kallas eftervård. Vår slutsats är att det finns stora brister i eftervården för ungdomar som har varit placerade i familjehem, samt att insatser som finns inte är funktionellt utformade för denna målgrupp. För att detta ska kunna förändras krävs att ungdomarnas och familjehemsföräldrarnas behov i eftervården blir synliga. Familjehemsföräldrars uppdrag i eftervården behöver även utvecklas och förstärkas. / The purpose of the essay is to gain an increased knowledge and in-depth understanding of the use of aftercare in the practice of adolescents aged 18 - 23, who have been placed in a family home, through foster parents stories. To achieve the aim of the study, a qualitative research approach has been used and the empirical material has been developed through qualitative interviews. The study was conducted by six semistructured interviews of eight foster parents in total. During the interviews, thematic areas were indicative: foster parents view of “support and help after leaving care” a.k.a. aftercare, foster parents perception of adolescent need for aftercare and the foster parents view of their function in the aftercare. The empirin was analyzed based on concepts within Mead´s symbolic interactionism and Bowly´s theory of attachment. The result shows that foster parents see the need for a long term support for this target group, but believes that the existing support after leaving care cannot be called aftercare. Our conclusion is that there are major shortcomings in the aftercare of adolescents who have been placed in foster families, and that efforts that are available are not functionally designed for this target group. In order for this to change, it is necessary that the adolescents and foster parents needs of the aftercare are highlighted. The foster parents assignments in the aftercare need also to be developed and strengthened.

The dissertation analyses access to welfare resources within the areas of schooling, leisure and peer relations for youth in out of home care. The study was conducted in three counties in mid Sweden and is a replication of the recurrent Swedish surveys of living condition of children in general populations. By using the same design, children aged 13–18 (n=272) in foster care and residential care were approached. Throughout the analysis results are compared with conditions for peers living at home, based on data from the 2004/2005 survey on living conditions for children (Child-ULF). Furthermore the results are linked to the young people’s experience of psychosomatic complaints and emotional wellbeing and discussed within the theoretical framework of childhood sociology. Questions regarding society’s ability to convey resources to youth while in care as well as young persons’ potential to exercise determination while in care are also discussed. The study shows that youth in care in general have access to fewer resources than those in general populations in the studied areas. For youth in residential care the differences compared to peers living at home are substantial, while conditions for youth in foster care are more alike those of young people in general. Youth in residential care have fewer school related resources and fewer contacts with friends than peers living at home. Youth in foster and residential care are more subjected to bullying than the general population. The overall conclusions are that society, in the form of foster parents and residential staff fails in certain areas to convey resources to youth in care. The young people’s lack of resources poses limitations to their potential to exercise self-determination while in care. The study points out areas where targeted efforts might be needed to improve the living conditions for youth in out of home care and perhaps broaden their potential to exercise self-determination while in care as well as after. / Välfärd i samhällsvården? En levnadsnivåundersökning av barn och ungdomar i socialtjänstens dygnsvård

In research, the transition from foster care to adult life has been pointed out as a significant and problematic period in young people´s lives. However, we know less about how this transition is handled professionally. Through qualitative interviews, this study examines social worker´s views and experiences of this transition process. The research questions focus on what needs social workers see in young people´s transition, how they describe their own work, and what strategies and tools that may promote the transition. The results are analyzed using the following theoretical concepts – discretion, emotional support, informative support,instrumental support and evaluative support. The study shows that young people need long-term relationships, certain practical skills and each type of support. Work with the transition is based on these needs. Here, social workers have an exploratory and coordination role thatconsists of many tasks. While they describe some specific strategies and tools, the results show that there are difficulties within this work. The roles of foster carers and social workers in young people´s transition to adulthood are discussed.

Bestämmelserna om flyttningsförbud återfinns i 24 och 27 §§ lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Enligt 24 § LVU får förvaltningsrätten meddela ett flyttningsförbud om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas vid en flyttning från familjehemmet. Om det är sannolikt att ett flyttningsförbud behövs och rättens beslut inte kan avvakta med hänsyn till risken för barnets hälsa eller utveckling får socialnämnden besluta om ett tillfälligt flyttningsförbud, se 27 § LVU. I 28 § LVU stadgas att ett beslut om tillfälligt flyttningsförbud ska underställas förvaltningsrätten. Utifrån teoribildningen om stigbundenhet kan en problematik med beslut om flyttningsförbud urskiljas. Stigbundenhet innebär att tidigare beslut bildar en utgångspunkt för senare beslut. Huvudsyftet med uppsatsen är dels att utreda i hur många beslut om flyttningsförbud socialnämnden har fått ett tillfälligt flyttningsförbud fastställt innan förvaltningsrätten meddelar ett flyttningsförbud, dels att studera antalet mål kammarrätten kommer till samma beslut som förvaltningsrätten i en process om flyttningsförbud. Om förvaltningsrätten och kammarrätten i många mål kommer till samma beslut undersöker uppsatsen om det vid beslut om flyttningsförbud finns en risk för stigbundenhet. Finns det en risk för stigbundenhet granskar uppsatsen ifall domstolen beslutar om flyttningsförbud trots att det inte är motiverat av principen om barnets bästa. Ett delsyfte med uppsatsen är att kartlägga vid vilka situationer och varför ett flyttningsförbud meddelas och ett tillfälligt flyttningsförbud fastställs. Ännu ett delsyfte med uppsatsen är att konstatera hur bestämmelsen om flyttningsförbud fungerar i praktiken och om förändringar av gällande rätt borde ske. En rättsdogmatisk metod används i uppsatsen för att utreda gällande rätt när det gäller regleringen om vård av barn och speciellt hur bestämmelserna om flyttningsförbud tillämpas. För att konstatera hur bestämmelsen om flyttningsförbud fungerar i praktiken och om förändringar av gällande rätt borde ske nyttjas en kritisk rättsdogmatisk metod. För att besvara uppsatsens huvudsyfte, delsyften och frågeställningar studeras domar där både förvaltningsrätten och kammarrätten prövat frågan om tillfälligt flyttningsförbud eller flyttningsförbud i sak. Utifrån resultatet av rättsfallsstudien är det befogat att konstatera att det finns en risk för stigbundenhet vid beslut om flyttningsförbud. Det finns en risk för stigbundenhet eftersom förvaltningsrätten och kammarrätten tog samma beslut i 85 % av målen och kammarrätten i en av fyra domar mer eller mindre endast hänvisade till förvaltningsrättens bedömning. I åtminstone majoriteten av domarna i rättsfallsstudien tog förvaltningsrätten och kammarrätten ett beslut som är i linje med barnets bästa. Rättsfallsstudien visar att ett flyttningsförbud i regel meddelas, när vårdnadshavaren uttryckt att den tänker eller vill hämta barnet från familjehemmet, efter en sammanvägning av diverse omständigheter. Det mest centrala vid bedömningen var barnets anknytning till familjehemmet och den risk för skada en separation skulle innebära för barnet. Det är genom rättsfallsstudien möjligt att se ett mönster för när ett flyttningsförbud anses behövligt. Bestämmelsen om flyttningsförbud verkar därmed fungera någorlunda. För att bestämmelsen om flyttningsförbud ska fungera mer tillfredställande borde dock en förändring av gällande rätt ske. / The regulations on prohibiting the relocation of a child in preventive care are found in sections 24 and 27 of the Care of Young Persons Act (1990: 52, LVU). According to section 24 LVU, the Administrative Court may issue a prohibition to relocate a child if there is a significant risk that the child's health or development could be damaged by the relocation from the family home. If it is plausible that a relocation ban is needed and the court's decision cannot wait, with regard to the risk for the child's health or development, the Social Welfare Committee may decide on a temporary relocation ban, see section 27 LVU. Section 28 LVU, stipulates that a decision on a temporary relocation ban shall be submitted to the Administrative Court. Based on a theory of path dependence a problem with decisions about a relocation ban can be distinguished, as the concept of path dependence entails that earlier decisions influence later decisions. The main purpose of the thesis is partly to investigate in how many cases the Social Welfare Committee has temporarily prohibited the relocation of a child before the Administrative Court announces a relocation ban, and partly to study the number of cases the Administrative Court of Appeal comes to the same decision as the Administrative Court in a relocation ban process. If the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal come to the same decision in multiple cases the thesis will examine whether there is a risk of path dependence. If there is a risk of path dependence the thesis will further examine whether the court decides to prohibit the relocation of a child even though it is not justified by the principle of the best interests of the child. A subsidiary purpose of the thesis is to map out in which situations and why the court announce a relocation ban and establish a temporary relocation ban. Another subsidiary purpose of the thesis is to establish how the regulation of the relocation ban works in practice and if changes to applicable law should take place. A legal dogmatic method and a critical legal dogmatic method is used in the thesis. To answer the thesis' main purpose, subsidiary purposes and research questions, decisions from both the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal about temporary relocation ban and relocation ban are examined.  Based on the results of the case study it is justified to state that there is a risk of path dependence when the court decides on a relocation ban. There is a risk of path dependence because the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal made the same decision in 85 % of the cases. Another factor that signifies a risk of path dependence is that the Administrative Court of Appeal in one out of four verdicts more or less only referred to the Administrative Court's assessment. In at least the majority of the verdicts the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal made a decision that is in line with the best interests of the child. The case study shows that the court usually announces a relocation ban, when the child’s guardian expresses that he or she intends or wants to move the child from the family home, depending on different circumstances. The most central circumstance was the child's connection to the family home and the risk of harm when separated. Through the case study it is possible to see a pattern for when a relocation ban is considered necessary. Thus, it can be concluded that the provision on the relocation bans seems to work reasonably well. However, to make the provision on the relocation ban function more satisfactorily a change in the applicable law should take place.

Syftet med den här studien är att belysa idag vuxna biologiska barns erfarenheter och upplevelser av att ha vuxit upp i familjehem samt bidra med kunskap och förståelse kring huruvida samhälleliga stödfunktioner stod i proportion till upplevda behov. Studien utgår från en kvalitativ ansats vars empiri inhämtats genom semistrukturerade intervjuer. Sammantaget har vi intervjuat åtta informanter. Empirin bearbetades enligt tillvägagångssätten i tematisk analys och utmynnade i ett antal teman och underteman vars innehåll analyserades i förhållande till teorierna Tvetydighet i familjegränser och tvetydig förlust (originaltitel på engelska; Theory of family boundary ambiguity and ambiguous loss) och Nya barndomssociologin samt till tidigare forskning kring ämnet biologiska barn i familjehem. Studien visar att biologiska barn i familjehems upplevelser och erfarenheter behöver förstås utifrån varje individs unika berättelse, vilka har bestått av såväl fördelar som utmaningar. Det utmärkande i resultatet är dock de viktiga och varaktiga relationerna som samtliga informanter utvecklade till några av de familjehemsplacerade barnen. Separationer och risk för separationer från familjehemsplacerade barn skapade känslor av oro, rädsla och stress som några av informanterna, till följd av bristande stöd från vuxna, inte hade tillräcklig möjlighet att bearbeta och förstå. De biologiska barnens tillgång till delaktighet, inkludering och information i frågor gällande de placerade barnen och familjehemsuppdraget, framstår som grundläggande komponenter för att uppdraget ska upplevas som mer eller mindre positivt eller utmanande. Resultatet av studien visar även på betydelsen av att de vuxna har kunskap om de biologiska barnens potentiella behov samt att de på ett flexibelt och lyhört sätt kan förhålla sig till dessa. Stödet behöver således utformas så att det står i proportion till det unika barnets behov. / The purpose of this study is to provide knowledge on today's adult biological children's experiences of having grown up in foster homes and contribute with knowledge and understanding about whether societal support functions were in proportion to perceived needs. The study is based on a qualitative approach whose empirical evidence is obtained through semi-structured interviews. In total, we have interviewed eight informants. The empirical work was processed according to the approach of thematic analysis and resulted in a number of themes and sub-themes whose content was analyzed in relation to the theories Theory of family boundary ambiguity and ambiguous loss as well as the New sociology of childhood and to previous research on the subject of biological children in foster homes. The study shows that biological children in foster care's experiences need to be understood based on each individual's unique story, which has consisted of both benefits and challenges. The distinguishing feature of the result is the important and lasting relationships that all informants developed with some of the children placed in foster homes. Separations and risk of separations from children placed in foster homes created feelings of anxiety, fear and stress that some of the informants, as a result of a lack of support from adults, did not have sufficient opportunity to process and understand. The biological children’s access to participation, inclusion and information in matters concerning the foster children and the foster home assignment appear to be fundamental components for the assignment to be perceived as more or less positive or challenging. The results of the study also show the importance of the adults having knowledge of the biological children's potential needs and that they can relate to them in a flexible and responsive way. The support thus needs to be designed so that it is proportionate to the unique child's needs.

The objective of this study was to explore which practices and factors at a Tanzanian non-governmental family home, that has promoted former female residents’ health empowerment and health literacy. Semi-structured interviews were completed with five former female residents. The data were analysed using a thematic analysis forming four main themes: 1) The family home values 2) promoting independence 3) cultural identity 4) health literacy. The findings suggest that the family homes approach of resembling family-like environments and relationships alongside maintaining the cultural and societal norms and customs, promotes health literacy and health empowerment amongst the female residents. It is suggested that future research focuses on identifying and confirming specific organisational practices and factors, that promote health literacy and empowers health and wellbeing to ensure health for all and to ensure that no one is left behind.

No description available.