This theises aims to extend the understanding of how representation of gender is produced and reproduced in the young women’s magazine Frida. We examine this through analyzing pictures of male and female celebrities in a selected number of magazines from the year of 2013. We use a quantitative analysis of the pictures, as well as a supplementary quantitative analysis of ajectives used to describe male and female celebrities in captions. We research what types of patterns we can find in these analyses that construct representations of gender, also surveying how the celebrities in the magazine look. Our analysis shows us that the context of Frida contains several recurring visual patterns that preserves a representation of men being superior to women. We also find that for both men and women in the magazine- their attractive exterior is their most prominent attribute. That is not only perceived visually, but also reinforced by the editorial text. The result also shows us that the celebrities shown in the Frida is a very homogeneous group, with very similar attributes.

Titel: Fler partiledardebatter  – “men det är ungefär samma ingredienser” –  en kvalitativ studie om ökad konkurrens och nya strategier när SVT, TV4, Aftonbladet och Expressen producerade partiledardebatter i valrörelsen 2014. Författare: Emma Österberg och Elvira Linderot Kurs, termin och år: Vetenskaplig C-uppsats, HT 2014 Antal ord i uppsatsen: 18 785 Problemformulering och syfte: I studien undersöks partiledardebatterna i tv och webb-tv i valrörelsen 2014, samt den nya konkurrenssituation som uppstod i samband med det. Valet 2014 var första gången som kvällstidningarna, Aftonbladet och Expressen, producerade partiledardebatter - något som SVT och TV4 tidigare gjort. Studien utgår från ett konkurrensperspektiv och hur medieföretagen konkurrerar på olika marknader, där de bland annat vill få många tittare och ha hög trovärdighet. När medieföretagen producerar partiledardebatter kan de ha olika strategier, dels genom vilken publik de vänder sig till, dels genom hur de utformar själva programmen. Tidigare forskning har visat att ökad konkurrens kan påverka medieföretagens strategier, till exempel genom att de vill stärka sina varumärken eller göra “bra tv” med ökat tempo och dramaturgi. Syftet med studien var att ta reda på hur SVT, TV4, Aftonbladet och Expressen förhöll sig till den nya konkurrenssituation som uppstod i valet 2014, samt att ta reda på vilka strategier de hade vid programutformningen för partiledardebatterna.          Metod: I den empiriska undersökningen användes två kvalitativa metoder. Först gjordes en analys av partiledardebatternas programkoncept, utifrån fyra teman: miljö, medverkande personer, programmoment samt publikmedverkan. Genom samtalsintervjuer fick en programansvarig på varje medieföretag sedan svara på vilka strategier de haft när de utformade programmen samt hur de såg på konkurrenssituationen.          Resultat: Samtliga medieföretag förhöll sig till den nya konkurrensen, främst genom att de ville göra partiledardebatter som stack ut och stärkte deras varumärken, genom bland annat välkända programledare. En strategi var också att göra “bra tv”, genom dramaturgi och tempoväxling. När det gällde att rikta sig till en viss publik stack Aftonbladet ut i valet av en ung målgrupp, medan de övriga riktade sig till en mer bred publik. En strategi var också att göra program som kändes seriösa och granskande, framförallt gällde det SVT, som har ett public service- uppdrag och dessutom konkurrerar med sin trovärdighet. För kvällstidningarna var partiledardebatterna ett sätt att utveckla sin tv-satsning – och de kände sig fria att testa och prova nya grepp. Även TV4 ville sticka ut och försökte ha med “annorlunda moment”. SVT såg sig mer bundna av traditioner, men samtidigt inspirerades de av kvällstidningarnas “ton och identifikation” och trodde att det var något de kunde ta till sig av i framtiden. De programansvarige poängterade att partiledardebatterna har en demokratisk betydelse och såg det främst som positivt att det gjordes fler debatter.

Radio är en av många plattformar och arenor där offentlig debatt kan äga rum. Och just som medium når radio ut till en stor mängd människor. Med den bredden kommer även ett stort ansvar. Ett ansvar, inte minst för kanalerna på Sveriges radio, för att förse medborgarna med korrekt information så att publiken kan skapa egna uppfattningar om samhälleliga fenomen och problem. Med detta i ryggen tycker vi att det är både intressant och relevant att kika närmare på Sveriges radio, och specifikt på programmet P1 Debatt. Vi har valt att kolla hur genusrepresentationen ser ut på P1 Debatt. Syftet med studien är att se rent konkret hur genusrepresentationen ser ut i stort. Även att undersöka om det finns något mönster av typiska könsroller som yttrar sig i de olika avsnitten samt i vilka roller män respektive kvinnor har som medverkar i programmet. Vi har valt att utföra analysen genom en kvantitativ innehållsanalys. Materialet vi har undersökt täcker nio avsnitt som är två timmar långa vardera. Analysenheterna som vi har analyserat består av repliker. Alltså blir varje gång någon har börjat tala eller uppträda en ny analysenhet. Resultatet av genusrepresentationen har visat sig vara jämn, det om man endast räknar det totala antalet män respektive kvinnor som har medverkat i programmet. Men när man bryter ut avsnitt för avsnitt kan man se stora skillnader i könsfördelningen. Alltså kan P1 Debatt se jämställt ut vid första anblick men går man in på djupet så får man en helt annan bild.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005. / S. 342-352: Bibliografi.

Univ., Diss.--Genève, 2005. / Literaturverz. S. 311 - 344.

Zugl.: Hamburg, Univ., Diss., 2008

Bakgrund: Svenska folkets uppfattning av idrottsvetenskaplig forskning är beroende på vilka studier som behandlas i media, samt hur väl påståenden som görs i media överensstämmer med resultaten i vetenskapliga studier. Syfte: Det primära syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan evidensstyrkan på idrottsvetenskapliga studier som förekommer i svenska tidningar med rapporteringskvaliteten av motsvarande tidningsartikel. Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns skillnader i rapporteringskvalitet mellan fyra svenska tidningar vars artiklar berörde idrottsvetenskaplig forskning. Metod: Datainsamlingen bestod av 40 tidningsartiklar i Metro, Dagens Nyheter (DN), Expressen samt Aftonbladet och motsvarande 40 vetenskapliga studier av idrottsvetenskaplig relevans. Resultat: Ett Spearman´s korrelationstest visade ett signifikant positivt samband med korrelationskoefficient ρ = 0,353 (p = 0,026) mellan evidensstyrkan på de vetenskapliga studierna och rapporteringskvaliteten av motsvarande tidningsartikel. Ett Mann-Whitney U-test visade en signifikant skillnad (p=0,015) mellan DN och samtliga övriga tidningar i rapporteringskvalitet till fördel för DN. Slutsats: Resultaten antyder att rapporteringskvaliteten är i större utsträckning bristande när vetenskapliga studier av lägre evidensstyrka behandlas i media. Framförallt påståenden som görs i Metro, Expressen samt Aftonbladet torde granskas kritiskt när det gäller forskning och idrottsvetenskapliga studier.

Livsstilsjournalistik, och mer specifikt modejournalistik, har länge varit en vit fläck på den vetenskapliga kartan. Detta relativt outforskade område, som utgör en stor del av den svenska mediamarknaden, har inom vetenskapstraditionen fått ge vika för ett nyhetsjournalistiskt fokus. Vidare har  intåget av nya annonsformer, vilka efterliknar redaktionellt innehåll, tagit sig in på marknaden och orsakat en förvirring kring vad som är annonser och vad som är journalistik. Utifrån dessa premisser utförs denna explorativa studie, där 134 respondenter i en kvantitativ enkät samt 5 respondenter i en semi-strukturerad intervjustudie kombinerats för att försöka förstå vilka attityder publiken har till advertorials i förhållande till genreförväntningar.  Aspirationen i denna uppsats är att få en djupare förståelse hur advertorials, mode- och nyhetsjournalistik, samt publiken samspelar. Baserad på tidigare forskning kring förtroendenivåer inom nyhetsjournalistik diskuterar författaren av denna uppsats publikens attityder till de båda genrerna utifrån bland annat genreteori och en diskursiv tradition samt Habermas tankar kring den offentliga och privata sfären.

Denna uppsats är baserad på en kvalitativ studie, ur ett journalistiskt perspektiv, kring hur användare och avsändare kan använda sig av tekniken webb-TV som finns idag. Hur kan intressenterna bäst nyttja tekniken och hur ser framtiden ut? Syftet med denna uppsats var att få reda på hur användare och avsändare anser att de kan använda sig av webb-TV. Uppsatsen har teoretisk utgångspunkt i bland annat Hvitfelt, Picard och Alströms tankegångar och grundar sig på intervjuer med sex stycken avsändare samt tre stycken användare av mediet. För att pröva den kvalitativa undersökningens resultat har även en enkätundersökning genomförts i en klass med journalistikstuderande på högskolenivå. Urvalet av avsändarinformanterna är begränsat till några av de största medierna i Sverige, bland annat SVT, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Undersökningens viktigaste slutsats är att tillgängligheten är ett av de starkaste argumenten till varför både användare och avsändare väljer webb-TV. För avsändare är webb-TV en möjlighet till att locka fler besökare till sina webbplatser och chansen att ge sina besökare något extra i form av snabb information på rörlig bild, när användaren vill ha det. Flera indikationer från informanterna i undersökningen tyder på att webb-TV måste förändras innehållsmässigt men framför allt tekniskt för att nå fler användare än vad tekniken gör idag. Informanterna i undersökningen tror på en framtid för webb-TV men menar också att den inte kommer se ut som den gör idag. Den är fortfarande under förändring.

I och med internet har ett nytt medielandskap vuxit fram där mängden information är enorm. Etablerade medier har fått konkurrens från nya, alternativa medier och gränsen mellan åsikter, fakta och rena osanningar är svår att upptäcka. Med utgångspunkt från detta har vi i denna uppsats valt att undersöka Aftonbladet, Dagens Nyheter och Fria Tiders rapportering om två händelser i samband med demonstrationen kring ensamkommande afghaners rätt att stanna i Sverige; tumultet på Mynttorget 8 augusti respektive motdemonstrationen “Stå upp för Sverige” på Medborgarplatsen 19 augusti. Vi har sedan analyserat vilka rapporteringar som fått spridning på Facebook och hur dessa artiklar där har kommenterats. Ambitionen med en sådan analys har varit att undersöka vilka mediebilder som får störst spridning i sociala medier och hur diskussionerna kring olika nyhetsrapporteringar och medier ser ut. Vår studie visar att det är skillnad på de verklighetsbilder som etablerad och alternativ media visar upp. De två etablerade medierna påvisar likartade verklighetsbilder, medan det alternativa mediets skildring är annorlunda. Det alternativa mediet väljer ett annat huvudtema, där vilka som är goda och vilka som är onda helt enkelt byter plats. Uppsatsens analys av spridningsmönster visar att den åsiktsdrivna journalistiken får störst spridning, inte minst på invandringskritiska Facebook-grupper och sidor. I dessa sammanhang är den politiska selektiviteten ofta omvänd; man länkar till etablerad media i en form av confirmation bias för hur “fel” etablerade medier rapporterar om dessa frågor. Uppsatsen visar även på att frågan om huruvida filterbubblan existerar i större utsträckning borde ta hänsyn till hur individen tolkar den information som den exponeras för, och inte vilken information den exponeras för. Vidare visar även vår studie på ett upptrissat och aggressivt debattklimat där nätforum i vilka personer med olika åsikter kan mötas i en djupare diskussion lyser med sin frånvaro.