Inledning: Bröstcancer är en vanlig cancerform hos kvinnor och årligen drabbas 1,5 miljoner kvinnor världen över. Screeningprogram och tidig upptäckt är två faktorer som leder till ökad överlevnad. För kvinnor där en ökad cancerrisk föreligger såsom förhöjd ärftlighet och BRCA-mutation rekommenderar socialstyrelsen att mammografiscreening kompletteras med MR. MR kan komplettera bröstdiagnostik till en mer individanpassad behandling. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur bröstdiagnostik med magnetkamera (MR) inverkar på den kirurgiska behandlingen av bröstcancer. Metod: En litteraturstudie genomfördes, där 11 kvantitativa artiklar användes för att svara på studiens syfte. Resultat: Preoperativ MR detekterade ytterligare maligna lesioner som inte tidigare var kända vilket medförde en förändrad behandling till mer omfattande kirurgi såsom mastektomi och lumpektomi. MR visade generellt en överskattning av tumörstorlek vid bedömning av tumörutbredning. Utöver den redan diagnostiserade bröstcancern detekterades med MR ytterligare lesioner vilka ej var synliga vid mammografi både i det primära och det kontralaterala bröstet. MR i kombination med biopsi konstaterar maligna lesioner. Slutsats: Fakta tyder på att MR har hög sensitivitet men en lägre specificitet vid detektering av förändringar i bröstvävnaden. Resultatet är ej entydigt och behov finns av ytterligare studier inom ämnet. / Introduction: Breast cancer is a common form of cancer in women, annually, 1.5 million women are affected worldwide. Screening programs and early detection lead to increased survival. In women where there is increased cancer risk with increased heredity and in BRCA mutation, the National Board of Health recommends that mammography screening be supplemented with Magnetic resonance imaging (MRI). MRI can supplement breast diagnosis and can lead to a more personalized treatment. Purpose:The purpose of this literature study was to describe how breast diagnosis with MR affects the surgical treatment of breast cancer. Method: A literature study was conducted, where 11 quantitative articles were used to respond to the purpose of the study.Results: Preoperative MRI detected additional malignant lesions not previously known which resulted in a change in treatment for more extensive surgery such as mastectomy and lumpectomy. MRI generally showed an overestimate of tumor size in the assessment of tumor proliferation. In addition to the already diagnosed breast cancer, MR was detected additional lesions which were not visible in mammography in both the primary and the contralateral breast. MRI in combination with biopsy notes malignant lesions. Conclusion: Facts suggest that MRI has high sensitivity but a lower specificity in detecting changes in the breast tissue. The results are not unambiguous and there is a need for further studies on the subject.

En simulator ger inte bara möjligheten att efterlikna verkligheten, den kan också förbättra och förstärka viktig information för den som tränar. Inom medicinsk simulatorutveckling är strävan efter att efterlikna verkligheten till fullo mycket stark och de möjligheter tekniken ger har i stort förbisetts. I denna studie lades fokus på de två förbisedda områdena pedagogisk förstärkning och spatial kognition. I en experimentell studie undersöktes effekter av införandet av ett visuellt pedagogiskt verktyg (förstärkande hjälplinjer) under träning i en vr-simulator för ortopedisk kirurgi. De erhållna resultaten sattes också i relation till deltagarnas spatiala förmåga. 24 läkarstudenter genomgick en timmes introduktion och träning följt av eftertest både direkt efter träning och en respektive två veckor efter träning. Resultaten i simulatorn gavs genom en objektiv automatgenererad medicinsk poäng, samt även genom tid, millimeter fel och självskattning av prestation. Studenternas spatial-kognitiva förmågor mättes genom två generella intelligenstest. Resultaten visar på positiva effekter på operationspoäng tack vare hjälplinjerna. De som tränar med hjälplinjer presterar lika bra vid alla tillfällen, medan de som tränar utan hjälplinjer har en signifikant försämring över tid. Sambanden mellan poäng, tid och spatial-kognitiva förmågor är över lag stora. Implikationerna av studien är att det är kan vara tillrådigt att inkludera pedagogiska hjälpmedel för att öka förståelsen och accelerera inlärningen vid träning i en medicinsk simulator, samt att ifrågasätta de metoder där enbart ett eftertest används för kontroll av inlärning. De i studien tydliga sambanden mellan spatial förmåga och inlärningseffekt vid simulatorträning pekar på att detta är ett område relevant för ytterligare forskning.

Bakgrund: Den svenska Försvarsmakten har en lång tradition av att rekrytera sjukvårdspersonal till fredsbevarande insatser från den civila arbetsmarknaden. Sjukvårdspersonalen består exempelvis av specialistsjuksköterskor inom anestesi- och operationssjukvård. Under insatserna så arbetar specialistsjuksköterskorna vid små rörliga enheter eller fasta baser. För att klara av de krav som ställs på dem så genomgår specialistsjuksköterskorna insatsspecifik utbildning inför insatsen.  Motiv: Inom den svenska sjukvården finns en grupp med specialistsjuksköterskor vars erfarenheter från fredsbevarande insatser ej anses väl utforskade enligt författarna. Genom att studera dessa erfarenheter kan specialistsjuksköterskornas kunnande om exempelvis traumaomhändertagande och deras ökade förmåga till självständighet tas till vara inom den civila sjukvården. Detta skulle sedermera kunna leda till ett förbättrat patientomhändertagande.   Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom svenska Försvarsmakten utomlands under pågående internationell insats.  Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer av anestesi- och operationssjuksköterskor genomfördes. Intervjudeltagarna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval och rekryteringen skedde digitalt över hela Sverige. Intervjuerna transkriberades och kvalitativ innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt användes för att analysera resultatet.  Resultat: Analysen resulterade i fyra domäner: ”Att genomföra en insats”, ” Utbildning och utveckling”, ”Händelser under insats” och ”Mental och fysisk påfrestning”.  Konklusion: I studien framkommer det att specialistsjuksköterskorna valde att åka på en fredsbevarande insats för att utmana sig själva i en krävande miljö. De utbildningar de genomförde innan insatsen samt deras erfarenheter från insatserna ökade deras kompetens. Detta gjorde dem till bättre specialistsjuksköterskor i den civila sjukvården. Möjligheter till återhämtning fanns både under och efter insats. Dock så framhöll flertalet av specialistsjuksköterskorna den mentala påfrestning som det innebär att genomföra en fredsbevarande insats. / Background: The Swedish armed forces have a long tradition of recruiting medical personnel to peacekeeping missions from the civilian market. This personnel includes nurse anesthetists and surgical nurses. During the peace keeping missions the nurse specialists work in small moving units or at camps. To meet the military medical requirements, the nurse specialists undergo specific training prior to the peacekeeping mission.  Motive: In Swedish healthcare there is a group of specialist nurses whose experiences from peacekeeping missions are not considered well explored according to the authors. By studying these experiences, the specialist nurses’ knowledge of, for example, trauma care and their increased ability to work independently can be utilized by civilian healthcare. This could lead to improved patient care.    Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists and surgical nurses’ experiences of working in the Swedish armed forces abroad during peacekeeping missions.  Methods: Twelve semi-structured interviews of nurse anesthetists and surgical nurses were conducted. The participants were selected through convenience selection and recruited digitally throughout Sweden. The interviews were transcribed, and qualitative content analysis with a manifest approach was used to analyze the results.  Results: The analysis resulted in four domains: "To carry out a mission", "Education and development", "Events during a mission" and "Mental and physical stress".   Conclusion: This study shows that nurse specialists chose to go on a peacekeeping mission to challenge themselves in a demanding environment. The training they completed before the peacekeeping mission and the experiences they acquired during the missions increased their competence. This made them better specialist nurses in civilian healthcare. Opportunities for recovery were available both during and after the peacekeeping mission. However, most specialist nurses emphasized the mental strain involved in carrying out peacekeeping missions.

Bakgrund: Avbrytande av graviditet innebär att fostret utförskaffas ur livmodern innan graviditetsvecka 22, spontant eller genom induktion. En inducerad abort kan ske medicinskt eller kirurgiskt. Cirka 56 miljoner aborter sker årligen i ett globalt perspektiv. Barnmorskan ska stödja kvinnan i abortvården samt verka för att ge jämställd och rättvis vård baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet utifrån ett socialt-, ekonomiskt- och kulturellt perspektiv. Barnmorskan utvecklas i sin yrkesroll genom kunskap och erfarenhet. Syfte: Syftet med studien är att belysa kvinnors erfarenheter av medicinsk- eller kirurgisk abort i ett globalt perspektiv. Metod: Studien genomfördes som en metasyntes med kvalitativ ansats. Femton (15) vetenskapliga artiklar utgör resultatet. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades otillgänglighet och konsekvenser för kvinnan, ekonomiska faktorer, stigma samt autonomi. Resultatet visar att kvinnorna upplever att restriktiv lagstiftning skapar en stor oro och kan ge desperation. Detta kan innebära att många kvinnor söker sig till osäkra alternativ om tillgången på säker abortvård inte finns tillgänglig. Aborten hade negativa ekonomiska konsekvenser för kvinnorna. Att få bestämma över sin egen kropp och känslan av kontroll var en viktig del i abortbeslutet för kvinnan. Slutsats: Brist på ekonomiska tillgångar och stigma gör att många kvinnor söker sig till osäkra abortalternativ. Den enskilda kvinnan bör få ta beslut som rör hennes egen kropp och själv besluta om när hon önskar skaffa barn vilket innebär att tillgängligheten på säker abortvård måste öka. Klinisk tillämpbarhet: Studien kan användas för att ge ökad kunskap om kvinnors upplevelser och erfarenheter vilket kan leda till en mer tillgänglig abortvård för kvinnor i ett globalt perspektiv. / Background: Termination of pregnancy is when a fetus is removed from the uterus before pregnancy week 22, spontaneously or through induction. An induced abortion can be performed either medical or surgical. In a global perspective, each year around 56 million abortions are performed. The role of the Midwife in abortion care is to support the woman aiming to offer equal and equitable care based on proven experience and with a social-, economical- and cultural perspective. The professional skills of the midwife is developing through knowledge and experience. Objective: The aim of the study was to identify womens experiences of medical- or surgical abortion in a global perspective. Method: The study was conducted as a qualitative metasynthesis. Fifteen (15) scientific articles were included in the result. Result: Four main categories were identified inaccessibility and consequences for the woman, economical factors, stigma and autonomy. The result shows that the women experience that restrictive legislations makes women anxious and instill feelings of desperation. Many women are considering unsafe alternatives when safe abortion care isn’t accessible. The abortion had negative financial consequences for the women. To decide about their own body and having a feeling of control was an important part in the decision of abortion for the woman. Conclusion: Lack of financial assets and stigma means that many women seek unsafe abortion options. The individual woman should be able to make decisions concerning her own body and decide for herself when she wants to have children, which means that access to safe abortion care must increase. Clinical applicability: The study can be used to provide increased knowledge about womens experiences which can lead to a more accessible abortion care for women in a global perspective.

The goal of this project is to develop virtual surgical simulation software in order to simulate the suturing and knot tying processes associated with surgical thread. State equations are formulated using Lagrangian mechanics, which is useful for the conservation of energy. Solver methods are developed with theory based in Differential Algebraic Equations (DAEs) which concern governing Ordinary Differential Equations (ODEs) that are constraint with Algebraic Equations (AE). An implicit integration scheme and Newton's method is used to solve the system in each step. Furthermore, a collision response process based on the Linear Complementarity Problem (LCP) is implemented to handle collisions and measure their forces. Models have been developed to represent the different types of objects. A spline model is used to represent the suture and mass-spring model for the tissue. They were both selected for their efficiency and base on real physical properties. The spline model was also chosen as it is continuous and can be evaluated at any point along the length. Other objects are also defined such as rigid bodies. The Lagrangian multiplier method is used to define the constraints in the model. This allows for the construction of complex models. An important constraint is the suturing constraint, which is created when a sufficient force is applied by the suture tip on to the tissue. This constraint allows only a sliding point along the suture to pass through a specific point on the tissue. This results in a virtual suturing model which can be built on for use in surgical simulations. Further investigations would be interesting to increase performance, accuracy and scope of the simulator. / Det här projektet syftar till att utveckla mjukvara för virtuell simulering av kirurgi som involverar knytande av suturtråd. Lagranges ekvationer används för att härleda energibevarande tillståndsekvationer. Lösningsmetoderna grundar sig i teori från området Differential-Algebraiska Ekvationer (DAEer), som avser att kontrollera Ordinära Differentialekvationer (ODEer) med algebraiska bivillkor. Ett implicit integrationsschema och Newtons metod används för att lösa systemet i varje steg. Utöver det så implementeras en kollisionsrespons-process baserad på det linjära komplementaritetsproblemet (LCP) för att hantera kollisioner och mäta deras krafter. Modeller har utvecklats för att representera olika typer av objekt. En spline-modell används för att representera suturtråden och ett mass-fjäder system för vävnaden. Valet baserades på deras höga prestanda samt starka anknytning till objektens fysiska egenskaper. Spline-modellen valdes också då dess kontinuitet innebär att den går att evaluera för en godtycklig punkt inom dess domän. Andra objekt, såsom stela kroppar, finns också definierade. Lagrangemultiplikator används för att definiera bivillkor i modellen. Detta tillåter konstruktionen av komplexa modeller. Ett viktigt bivillkor är sutur-bivillkoret som uppstår när tillräcklig kraft från spetsen på den kirurgiska nålen appliceras på vävnaden. Detta bivillkor tillåter att endast en glidande punkt längsmed suturen passerar genom en specifik punkt på vävnaden. Detta resulterar i en virtuell modell för stygn som kan byggas vidare på för användning i kirurgiska simulationer. Det vore intressant med ytterligare undersökningar för att förbättra prestandan, precisionen och simulatorns omfattning.

Bakgrund: Kirurgisk rök förekommer dagligen i operationsmiljön och utgör hälsorisker för alla i rummet. Skyddsaspekter innefattar specialbyggda ventilationssystem, rökevakueringssystem, personlig skyddsutrustning, riktlinjer, utbildning och rutiner. Operationssjuksköterskors medvetenhet samt attityder kring risker samt skyddsaspekter är bristande. Studier med svenska operationssjuksköterskors perspektiv är begränsade. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskors medvetenhet och attityder kring hälsorisker samt riskhantering i samband med arbete som involverar kirurgisk rök. Metod: Studien genomfördes som en explorativ kvalitativ studie med en induktiv ansats. Fyra semistrukturerade fokusgruppsintervjuer genomfördes med totalt 12 deltagare från fyra olika sjukhus i södra Sverige. Resultat: Hos operationssjuksköterskorna fanns det en medvetenhet om hälsorisker samt riskhantering men med uttryckta kunskapsluckor. Detta speglades av attityder såsom förnekelse, likgiltighet, oro och ambivalens hos operationssjuksköterskorna. Kunskapsluckor innefattade bland annat saknad kännedom om skriftliga rutiner, risker för patienten, munskyddens ineffektivitet och sambandet mellan lukt och kirurgisk rök. Det uttrycktes då behov om ett större ansvarstagande och initiativ från nyckelpersoner hos operationssjuksköterskorna, andra professioner i operationssalen, arbetsgivare, produktleverantörer samt utbildningssamordnare på universiteten. Slutsats: En symbiosliknande relation mellan operationssjuksköterskornas medvetenhet, attityd och kunskap identifierades. Operationssjuksköterskornas medvetenhet och uttryckta kunskaper inom ämnet var beroende av deras attityd i vissa avseenden och vice versa. Det fanns en tydlig lucka i deras kunskaper och brist i motivation samtidigt som det fanns en vilja och intresse om att kunskaperna ska säkerställas och utvecklas genom kollektivt arbete. Studien visar att rutiner bär mycket vikt för hur väl riskhanteringar följs. Mer forskning och samarbete mellan olika parter behövs för säkerställandet av hälsa för alla i operationsrummet. / Background: Surgical smoke occurs daily in the operating theatre and poses health risks for everyone involved. Safety aspects include ventilation systems, smoke evacuation systems, personal protective equipment, guidelines, and education. Studies with the perspective of Swedish operating theatre nurses’ awareness and attitudes regarding risks and protection aspects are limited. Aim: To examine operating theatre nurses' awareness and attitudes towards health risks and risk management related to work involving surgical smoke. Method: The study was conducted as an exploratory qualitative study with an inductive approach. This was done through four semi-structured focus group interviews with a total of 12 participants from four different hospitals in southern Sweden. Results: There was an awareness of health risks and risk management, but with expressed gaps in knowledge. This was reflected by attitudes such as denial, indifference, concern, and ambivalence. Knowledge gaps included written routines, risks for the patient, the ineffectiveness of surgical masks and the connection between odor and surgical smoke. There was a need for responsibility from key personnel in the surgical nursing profession, other professions in the operating theatre, employers, product suppliers and coordinators at the universities. Conclusion: A relationship between surgical nurses' awareness, attitude and knowledge was identified. The surgical nurses' awareness and expressed knowledge was dependent on their attitudes in certain aspects and vice versa. The study shows that routines carry a lot of weight for how well risk management is followed. Further studies and collaboration between different parties is needed to ensure the health of everyone in the operating theatre.

Aim: To evaluate different parameters potentially affecting the efficacy of air-polishing devices in disinfecting implant surfaces in a non-surgical treatment approach of peri-implantitis lesions. Material and method: Altogether, 56 turned and 56 moderately rough implants were coated with a simulated biofilm. The implants were mounted in customized resin models simulating peri-implant 30° bone-defects, 3- and 5-mm deep; soft tissues were simulated with ballistic gelatin. Each implant was cleaned for 30 or 90 seconds in total (6 sites pr. implant; 5 or 15 seconds pr. site) with one of two different air-polishing devices (W&H and EMS). Implants were photographed in three different angulations and the amount of residual biofilm on the implant surface was measured digitally. Beta-regression models were used to assess the outcome. Results: Implant surface, treatment time and air-polishing device significantly affected the amount of residual biofilm. Turned implant surface, longer treatment time, and using the EMS device resulted in significantly less residual biofilm. In the most apical part of the defect, both air-polishing devices performed similarly, however, this was also the area with most biofilm left compared to more coronal aspects. Defect depth had no significant effect.  Conclusion: Superior biofilm removal is achieved at implants with turned surface, and when applying longer treatment time. At the deepest aspect of the defect, implant decontamination is compromised. / Syfte: Syftet med denna laborativa studie är att utvärdera olika parametrar som potentiellt kan påverka effekten av air-polishing maskiner vid icke-kirurgisk rengöring av implantat för behandling av peri-implantit. Material och metod: Sammanlagt, 56 turned (maskin bearbetade) och 56 moderately rough (måttlig ytråhet) implantat var belagda med en biofilmimitation. Implantaten var placerade i en specialgjord resin-modell som simulerar en 30° bendefektmodell med 3- respektive 5 mm defektdjup; mjukvävnaden simulerades med ballistiskt gelatin. Varje implantat rengjordes i totalt 30 eller 90 sekunder (6 sidor per implantat; 5 eller 15 sekunder per sida) med en av två air-polishing maskiner (W&H och EMS). Implantaten fotograferades sedan ur tre olika vinklar för att digitalt bedöma kvarstående biofilm. Implantatyta, tillverkare, defektdjup och behandlingstid analyserades som prediktionsvariabler för kvarstående biofilm (%). Beta-regressionsanalys användes för att bedöma resultatet. Resultat: Implantat-yta, tillverkare och behandlingstid påverkade mängden kvarvarande biofilmsimulation signifikant. Maskinbearbetade implantatytor, en längre behandlingstid, användande av EMS maskinen, resulterade alla i signifikant mindre kvarvarande biofilm. De två tillverkarna presterade endast lika i de mest apikala delarna av defekten, men detta var också det område med mest kvarvarande biofilm jämfört med mer koronala aspekter. Defekt djup hade ingen signifikant effekt på resultatet. Slutsats: Man kan förvänta sig bättre borttagning av biofilm när man behandlar maskinbearbetade implantatytor samt när man använder en längre behandlingstid.Vid den djupaste aspekten av defekten, äventyras dekontaminering av implantat

Abstract There are previous reports of an increasing incidence of children’s forearm fractures in the last few decades. Their surgical treatment is evolving. The present study was aimed at determining the incidence and background of these fractures and their treatment. It was also aimed to analyse the short- and long-term outcomes. A comprehensive population-based study (N=168) among 86,000 children in Oulu University Hospital District over a decade (2000–2009) was performed to analyse the incidence of middle-third forearm fractures. Further data (N=291) covering 1997–2009 was achieved in order to study monthly variation and backgrounds of all both-bone forearm fractures in the distal, middle or proximal thirds. An age- and sex-matched case-control study (N=94) at Vaasa Central Hospital District in 1995–1999 with approximately 11 years of follow-up was performed to evaluate long-term morbidity. The relationship between summer weather and outdoor fractures was based on daily weather readings of all summer days (N=1989) in 1997–2009. There was a 4.4-fold increase in middle-third shaft fractures in the last decade (2000–2009) and a 3.1-fold increase in all forearm shaft fractures (proximal, middle and distal) in 1997–2009. The increase in the middle-shaft fractures was still accelerating towards the end of the study period. Trampolining was increasing as a reason for the injuries. At the end of the study every third fracture was caused by a trampoline injury. The fractures caused by other recreational activities increased absolutely, but they were stable in relation to trampoline injuries. There was a clear monthly variation in fracture incidence. During the long study time, August was repeatedly the most usual month for the fractures. School terms and summer holidays did not explain the varying fracture risk. The incidence of the fractures was 50% higher in dry vs. rainy days in summer. Temperature and wind speed did not affect fracture risk. Not only were the number of children’s forearm shaft fractures increasing, but also their operative treatment in 1997–2009. The increase was mostly connected to elastic stable intramedullary nailing (ESIN), the incidence of which changed from 10% to 30% during the study period, compared with other types of treatment. Non-operative treatment showed poor short-term outcome in the form of worsening alignment and a relatively great need of re-operations. Operative treatment showed excellent primary results. In the long run, the outcome of non-operative treatment was excellent. / Tiivistelmä Lasten kyynärvarren diafyysimurtumat ovat lisääntyneet viimeisten vuosikymmenten aikana. Samalla niiden kirurginen hoito on muuttunut. Tämän tutkimuksen tavoitteena oli selvittää murtumien ilmaantuvuutta ja murtumien taustalla olevia tekijöitä sekä hoidon kehittymistä. Tavoitteena oli myös tutkia lyhyt- ja pitkäaikaisia hoitotuloksia. Ilmaantuvuuden määrittämiseksi kerättiin väestöpohjainen aineisto (N=168) kaikista niistä lapsista (<16-v.), jotka ovat olleet hoidossa Oulun yliopistollisessa sairaalassa kyynärvarren keskialueen murtuman vuoksi 2000–2009. Taustatekijöiden selvittämiseksi aineisto laajennettiin koskemaan kaikkia kyynärvarren kahden luun murtumia (proksimaaliset, keskialueen ja distaaliset murtumat) 1997–2009 (N=291). Pitkäaikaistuloksia arvioitiin tapaus-verrokkitutkimuksella (N=94), jonka potilasaineiston muodostivat Vaasan keskussairaalassa vuosina 1995–1999 hoidetut lapsipotilaat. Ikä- ja sukupuolivakioidut vertailutapaukset poimittiin väestörekisteristä. Kesäsään ja ulkona tapahtuvien murtumien välisen yhteyden tutkimiseksi kerättiin säätila-aineisto kaikilta vuosien 1997–2009 kesäpäiviltä (N=1989). Lasten kyynärvarren keskidiafyysin murtumat lisääntyivät 4,4-kertaisesti vuosikymmenessä (2000–2009) ja kaikki diafyysimurtumat lisääntyivät 3,1-kertaisesti (1997–2009). Keskidiafyysimurtumien ilmaantuvuus kasvoi kiihtyvästi. Trampoliini aiheutti yksinään joka kolmannen murtuman, ja trampoliinimurtumien ilmaantuvuus kasvoi tutkimusaikana. Muut tapaturmatyypit pysyivät vakioisina. Murtumien ilmaantuvuus vaihteli kuukausittain, mutta 13 vuoden seurantajaksolla ne olivat selvästi yleisimpiä elokuussa. Koululaisten kesäloma ei vaikuttanut murtumariskiin. Murtumat olivat 50 % yleisempiä kuivalla säällä kuin sadesäällä. Lämpötila tai tuulennopeus eivät vaikuttaneet murtumien ilmaantuvuuteen. Lasten kyynärvarsimurtumien operatiivinen hoito lisääntyi. Joustavien ydinnaulojen käyttö kasvoi 10 %:sta 30 %:iin suhteessa muihin hoitomuotoihin. Kajoavan hoidon lyhytaikaiset tulokset olivat erinomaiset. Kajoamattoman hoidon tulokset olivat heikot, ja hoitoon liittyi paljon asennon huonontumista ja myöhempää leikkaustarvetta, erityisesti asennon korjaamista. Pitkän ajan seurannassa kajoamattoman hoidon tulokset olivat kuitenkin erinomaiset. / Sammanfattning Barns underarmsfrakturer har ökat under de senaste årtiondena och deras behandling är under förändring. Syftet med den här forskningen var att undersöka underarmsfrakturer: förekommande, bakgrund och behandling. Meningen var också att bedöma resultat av olika frakturbehandlingar på kort och lång sikt. Totalt 168 barn undersöktes. De behandlades på Uleåborgs universitetssjukhus åren 2000–2009 p.g.a. en underarmsfraktur i mellersta tredjedelen av skaft. Därtill inkluderades 291 barn med en underarmsfraktur i hela skaftet åren 1997–2009. En fall-kontroll–undersökning innehöll 47 barn med en underarmsfraktur i Vasa centralsjukhus åren 1996–1999 samt en köns- och ålders standardiserad kontroll grupp med 47 medlemmar (N=47). Relationen mellan sommarväderlek och frakturer som skedde utomhus analyserades på basis av uppgifter om väderleken på alla sommardagarna åren 1997–2009 (N=1989). Frakturer i den mellersta underarmen ökade 4,4-faldigt och accelererande på ett årtionde (2000–2009) och alla skaftfrakturer 3,1-faldigt (1997–2009). Trampolinen tillfogade var tredje av dessa frakturer och således ökade trampolinens betydelse. Jämfört med trampolinen höll sig andra bakgrundsfaktorer stadiga. Det fanns en klar variation i förekommande av frakturer mellan månaderna. Mest förekom frakturer i augusti. Skolperioden eller sommarlovet påverkade inte risken för frakturer. Uppehållsväder ökade risken 1,5-faldigt jämfört med regniga dagar. Temperaturen eller vinden hade ingen effekt på frakturer. Operativa kirurgiska behandlingar ökade i stället för ej-operativa behandlingar åren 1997–2009. Ökningen berodde mest på tilltagande bruk av flexibla märgspikar, vilket ökade från 10 % till 30 % jämfört med andra behandlingsmetoder. Ej-operativ vård visade gott om komplikationer under den korta uppföljningen. Operativ vård var framgångsrik på kort sikt. Däremot visade ej-operativ behandling utmärkta resultat efter den långa uppföljningen.

Surgeons have been identified as one of the highest risk groups in healthcare to develop work-related musculoskeletal disorders (WMSDs). Especially the neck and shoulders are found to be at high musculoskeletal risk due to surgeons commonly operating in a static and awkward posture for a prolonged time. Raising ergonomic awareness has been found to favour postural improvement among healthcare professionals. This thesis therefore aimed to design and evaluate an individual ergonomic report as means for risk assessment and ergonomic education for surgeons. Hereby, two surgeons and two ergonomists were included in the design process for early user feedback. Thematic analysis was applied to analyse the user feedback and potential improvements were identified and performed. The final individual ergonomic report was evaluated as a material used in an individual educational session (i.e., the intervention group) and compared against the use of an ergonomic guideline (i.e., the control group). Each group consisted of two surgeons. Both questionnaire and semi-structured interview were used to evaluate the session. The results from the questionnaire showed similarly positive ratings on the user experience of both groups, but higher ratings were given on the perceived impact by the intervention group. The interview results also showed more positive responses by the intervention group in terms of the usability. Furthermore, facilitators and barriers for adopting ergonomic principles were collected from the surgeons. Multiple ways to improve surgical ergonomics as perceived by the surgeons were also identified, e.g., the use of ergonomic equipment, and implementation of stretch breaks in the OR. The results show the potential of an individual ergonomic assessment report as ergonomic intervention for surgeons to raise their awareness and knowledge about ergonomic principles which can contribute to decreasing their risk of developing WMSDs as well as improved surgical performance and patient safety. Future studies can regard further ergonomic risk parameters and incorporate practical instructions on ergonomic principles into educational ergonomic intervention. / Kirurger har identifierats som en av de högsta riskgrupperna inom hälso- och sjukvården att utveckla arbetsrelaterade belastningsskador. Särskilt nacke och axlar har visat sig ha hög risk för belastningsskador på grund av att kirurger ofta arbetar i en statisk och ogynnsam kroppsställning under en längre tid. Att öka den ergonomiska medvetenheten har visat sig gynna en förbättring av arbetsställning bland vårdpersonal. Denna avhandling syftade därför till att utforma och utvärdera en individuell ergonomisk rapport som ett medel för riskbedömning och ergonomisk utbildning bland kirurger. Två kirurger och två ergonomer deltog i designprocessen och tidig användarfeedback samlades. Tematisk analys användes för att analysera användarfeedback och potentiella förbättringar identifierades och genomfördes. Den slutliga individuella ergonomirapporten utvärderades som ett material som användes i en individuell utbildningssession (dvs interventionsgruppen) och jämfördes med användningen av en broschyr på kirurgergonomi (dvs kontrollgruppen). Varje grupp bestod av två kirurger. Både frågeformulär och semistrukturerad intervju användes för att utvärdera utbildningssessionen. Resultaten från frågeformuläret visade lika positiva användarupplevelse betyg från båda grupperna, men högre betyg gavs på den upplevda effekten av interventionsgruppen. Dessutom identifierades faciliteter och barriärer för att anta ergonomiska principer från kirurgerna. Flera sätt att förbättra kirurgisk ergonomi som uppfattades av kirurgerna identifierades också, till exempel användning av ergonomisk utrustning och implementering av sträcknings pausar i operationssalen. Resultaten visar att individuell ergonomisk bedömningsrapport som ergonomisk intervention för kirurger har potential för att öka medvetenhet och kunskap om ergonomiska principer. Detta kan bidra till att minska kirurgers risk att utveckla arbetsrelaterade belastningsskador samt förbättrad kirurgisk prestanda och patientsäkerhet. Framtida studier kan ta hänsyn till ytterligare ergonomiska riskparametrar och införliva praktiska instruktioner om ergonomiska principer i pedagogisk ergonomisk intervention.

The goal of this project was to evaluate the viability of a mass-spring-damper based model for modeling of biological tissue. A method for automatically generating such a model from data taken from 3D medical imaging equipment including both the generation of point masses and an algorithm for generating the spring-damper links between these points is presented. Furthermore, an implementation of a simulation of this model running in real-time by utilizing the parallel computational power of modern GPU hardware through OpenCL is described. This implementation uses the fourth order Runge-Kutta method to improve stability over similar implementations. The difficulty of maintaining stability while still providing rigidness to the simulated tissue is thoroughly discussed. Several observations on the influence of the structure of the model on the consistency of the simulated tissue are also presented. This implementation also includes two manipulation tools, a move tool and a cut tool for interaction with the simulation. From the results, it is clear that the mass-springdamper model is a viable model that is possible to simulate in real-time on modern but commoditized hardware. With further development, this can be of great benefit to areas such as medical visualization and surgical simulation. / Målet med detta projekt var att utvärdera huruvida en modell baserad på massa-fjäderdämpare är meningsfull för att modellera biologisk vävnad. En metod för att automatiskt generera en sådan modell utifrån data tagen från medicinsk 3D-skanningsutrustning presenteras. Denna metod inkluderar både generering av punktmassor samt en algoritm för generering av länkar mellan dessa. Vidare beskrivs en implementation av en simulering av denna modell som körs i realtid genom att utnyttja den parallella beräkningskraften hos modern GPU-hårdvara via OpenCL. Denna implementation använder sig av fjärde ordningens Runge-Kutta-metod för förbättrad stabilitet jämfört med liknande implementationer. Svårigheten att bibehålla stabiliteten samtidigt som den simulerade vävnaden ges tillräcklig styvhet diskuteras genomgående. Flera observationer om modellstrukturens inverkan på den simulerade vävnadens konsistens presenteras också. Denna implementation inkluderar två manipuleringsverktyg, ett flytta-verktyg och ett skärverktyg för att interagera med simuleringen. Resultaten visar tydligt att en modell baserad på massa-fjäder-dämpare är en rimlig modell som är möjlig att simulera i realtid på modern men lättillgänglig hårdvara. Med vidareutveckling kan detta bli betydelsefullt för områden så som medicinsk bildvetenskap och kirurgisk simulering.