Den här uppsatsen syftar till att undersöka attityder och möjligheter till representation av marginaliserade grupper i arkiven. Våra arkiv förvaltar vårt gemensamma kulturarv och anses utgöra vårt kollektiva minne. Problemet är dock att många grupper inte finns representerade i arkiven då materialet i arkiven bygger på normer och värderingar om vems historia som ansetts viktig att bevara samt vem som har haft makten att sätta avtryck. Marginaliserade grupper som befinner sig utanför normen och som saknar makt hamnar således utanför arkiven. De teoretiska perspektiven som uppsatsen grundar sig i är postmodern arkivteori och normkritik. Detta baserat på att det är normer som styr representationen i arkiven och att de grupper som syns och tar plats i arkiven är de grupper med makt. Postmodern arkivteori hävdar att arkivarien besitter en maktposition där hen kan exkludera eller inkludera vissa grupper men för att förhindra detta måste arkivarien acceptera sin egen roll och påverkan i skapandet av det kollektiva minnet. Jag har intervjuat sex arkivarier vid sex arkivinstitutioner. Målet med intervjuerna var att undersöka deras attityder kring representation, hur de eventuellt arbetar med representation i sina arkiv samt vilka möjligheter de har att faktiskt påverka representationen i arkiven. Jag har också studerat arkivlagen, rapporter och arkivutredningar med målet att undersöka huruvida de tar upp representation och inkludering samt vilka möjligheter som ges arkivinstitutioner att aktivt arbeta med inkludering och en bredare representation. Min slutsats är att det verkar finnas en medvetenhet och en vilja hos arkivarierna att förändra ojämlikheten i arkiven. Samtidigt känner de sig begränsade av styrningen och lagstiftningen. Jag föreslår därför att åtgärder behöver ske både på arkivnivå men också på en beslutfattande nivå för att arkiven aktivt ska kunna arbeta för en bredare representation. Arkiven bör själva göra en intersektionell analys av sitt arkivmaterial för att skapa en medvetenhet om ojämlikheten och ur en sådan analys arbeta vidare för ett mer normkritiskt arbete med normkritiska processer. På en beslutfattande nivå vore det av värde om de enskilda arkiven kunde få en mer erkänd position som en viktig del av kulturarvet, en mer reglerad finansiering till de enskilda arkiven samt att det ska ingå i de offentliga arkivens uppdrag att också sköta och värna om de enskilda arkiven. Det vore även av värde att de offentliga arkiven hade större möjlighet att arbeta med aktivt insamlande för att fylla de arkivluckor som finns i de enskilda arkiven.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur kollektivt lärande sker under förskolepersonalens arbetslagsreflektion. Studien tog ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där lärande antas ske i kommunikation mellan medlemmar i arbetslaget. Tre arbetslag spelades in under deras utvärderingar av verksamheten samt under praktiknära reflektioner över projektarbetet med barnen. Resultatet visade att personalen gjorde två olika kategorier av reflektioner. Den första kategorin av reflektioner var bekräftande reflektioner över såväl konkreta som abstrakta förutsättningar och processer. De bekräftande reflektionerna innehöll beskrivningar av vad som fungerade bra och reflektioner över varför och fungerade på så vis mer koordinerande än kritiskt ifrågasättande och lärandet kunde anses vara reproduktivt. Dessa reflektioner var vanligast i utvärderingssamtalen. Den andra kategorin av reflektioner var kritiska reflektioner med beskrivningar av problem eller en upplevd dissonans mellan målsättningar och verklighet. Detta ledde till skapande av nya gemensamma förhållningssätt och nya pedagogiska artefakter. Eftersom reflektionerna var kritiska kunde lärandet förmodas vara utvecklingsinriktat. Men eftersom reflektionerna främst riktades mot eget handlande på en konkret nivå och inte mer abstrakta förutsättningar och premisser ledde inte lärandet till nya meningshorisonter. Dessa kritiska reflektioner förekom främst i de praktiknära reflektionerna över projektarbetet med barnen, trots den konkreta nivån på reflektionerna kunde det kollektiva lärandet antas vara störst under denna form av arbetslagsreflektion Dessutom undersöktes samarbetsklimatet med hjälp av enkätfrågor från socialpsykologisk forskning. Enkätsvaren visade att samarbetsklimatet var gott.

I dagens specialiserade arbeten ställs ofta stora krav på varje medarbetares samarbetsförmåga och att åstadkomma saker tillsammans mot ett gemensamt mål eller projektutfall. En viktig arena för lärande i organisationer är arbetsmöten där människor möts för att samarbeta och hantera olika ärenden. I sammanhanget är det vanligt att ta fasta på samförståndets betydelse för ett kollektivt lärande men samma form av lärande skulle också kunna uppstå genom motsättningar och konflikter. Syftet med uppsatsen är att försöka identifiera och förstå det lärande som kan uppstå genom samtal under arbetsplatsmöten. För att undersöka detta har en observationsstudie genomförts på ett bemanningsföretags veckovisa möten och därefter har en samtalsanalys gjorts på de inspelade konversationerna. Den vanligaste samtalsformen utgjordes av diskussion. I de fall som dialog respektive debatt förekom så ingick de som variationer eller nyanser i diskussionen genom att de bäddades in i eller utgjorde komplement till det övriga samtalet. Vi fann att ett kollektivt lärande endast uppstod under dialog och att debatt verkade hämmande på deltagarnas lärande.

Denna uppsats tar utgångspunkt i begreppet kollegialt lärande som de senaste åren har blivit ett välbekant inslag i svenska skolor. Studien riktar sig mot att undersöka hur kollegialt lärande beskrivs, initieras och används på huvudmannanivå i några svenska kommuner. Den akademiska litteratur som behandlar kollegialt lärande är begränsad. Med den utgångspunkten tar litteraturdelen form av en begreppsanalys. Begreppet kollegialt lärande är ingen vetenskaplig term och kan sägas vara ett paraplybegrepp för olika former av lärande och kunskapsutveckling i skolan. Begreppet myntades i samband med ett regeringsuppdrag till Skolverket i början 2010-talet om att utveckla underlag för undervisningsutvecklande insatser till skolorna för att vända den neråtgående resultattrenden bland svenska ungdomar i PISA- undersökningarna. Undersökningen i denna uppsats följer en kvalitativ forskningsansats och utförs som en kvalitativ innehållsanalys. De data som ligger till grund för analysen är dokument från de valda kommunernas hemsidor och som sökts fram genom begreppet kollegialt lärande. Resultatet av undersökningen visar stora variationer i förhållande till både hur begreppet kollegialt lärande beskrivs och hur det förekommer på huvudmannanivå i de olika kommunerna. Gemensamt för de olika huvudmännen förefaller vara föreställningen om att lärarnas kompetens kan höjas genom kollegialt lärande och att detta kan stärka elevernas måluppfyllelse.

Syftet med denna uppsats är att undersöka lärares kollektiva lärande. Genom fenomenografiska grundidéer kring lärandeapsekter och kvalitativa skillnader i lärandet analyseras lärares interaktiva samtal. Uppsatsens frågeställningar är: Vilka lärandeaspekter synliggörs i respondenternas interaktiva samtal? Vilka kvalitativa variatiaoner att närma sigl ärandet synliggörs i samtalen. Vilka möjliga relationella förhållanden synliggörs i det kollektiva lärandet mellan lärandeaspekter, kvalitativa variationer och teorin om meningsskapande? I uppsatsens används en fenomenografisk ansats där lärandeapsekter och kvalitativa skillnader i lärande fördjupas med hjälp av teorier om meningsskapande. Resultatanalysen visar och beskriver lärandeaspekterna ’vad’ och ’hur’. Sammanställningen visar att lärandeaspekterna i det interaktiva samtalet kan betraktas utifrån perspektivet inom och bortom innehållet. Respondenternas fyra kvalitativt varierande sätt att erfara lärandet prövas mot hållpunkter sprunga ur teorin om meningsskapande. Sammanställningen visar då att begrepp från teorin som ongoing, retrospective sense och plausiblity skulle kunna tänkas sammanfalla med den fenomenografiska analysen och synliggörandet av den. Begreppen förenklar och skapar medvetenhet om det fenomen som studeras och underlättar på så sätt praktisk och teoretisk tillämpning. Teoretiska hållpunkter inom meningsskapande som the change poet, sharebility constraints och engagemangshållning och förmågan att tolka stärker och argumenterar för det faktum att de kvalitativa variationerna som studien synliggör stämmer överens med metodansats och resultatanalys. Genom att studera den kollektiva sammanställningen gällande lärandeaspekter och kvalitativa variationer kontra den indivuella förändringsagenten, the change poet, konstateras att förändringspoeten stimulerar förändring mellan kvalitativa skilda sätt att erfara. Detta innebär, utifrån fenomenografins utgångspunkt, ett lärande. Slutsatsen kan därför dras att förändringspoeten också kan benämnas ’lärandepoet’ eftersom de innehar samma förändringsmotiverande förmågor, egenskaper och komponenter. Lärandets poesi uppstår när multipla lärandepoeter med varierande förändringsmotiverandeförmågor, egenskaper och komponenter, som med varierande dominanta ställningstaganden tillsammans skapar ett samtalsflöde i rörelse, ett flöde som innefattar samtliga delar i den meningsskapande processen men också innefattas av varierande kvalitativa sätt att närma sig lärandet.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka ledares upplevelser kring möjligheter att skapa förutsättningar för ett kollektivt lärande och hur de arbetar i praktiken, utifrån frågeställningar om kommunikationens, reflektionens och inkluderingens möjligheter och utmaningar. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med totalt åtta ledare från olika organisationer och analyserades genom en tematisk analys. Resultaten analyserades utifrån teorier inom kollektivt lärande och inkluderande ledarskap. Analysens slutsatser är att det finns variationer och likheter i hur ledarna arbetar i praktiken med att skapa förutsättningar för kollektivt lärande och när ledarna arbetar med att utveckla arbetsgruppers kommunikation och reflektion arbetar de samtidigt med inkludering. Detta är av betydelse då inkludering är särskilt gynnande för både en god kommunikation och reflektion i grupp, vilket innebär att inkludering är en grundläggande förutsättning för att kollektivt lärande ska uppstå. De främsta utmaningarna som ledarna upplever är tidsbrist och kommunikativa utmaningar. / This study aims to examine leaders' experiences of possibilities to create conditions for collective learning and how they work in practice, based on questions about the possibilities and challenges of communication, reflection and inclusion. The study was conducted using qualitative semi-structured interviews with a total of eight leaders from different organizations and was analyzed through athematic analysis. The results were analyzed based on theories in collective learning and inclusive leadership. The analysis's conclusions are that there are variations and similarities in how the leaders work in practice to create prerequisites for collective learning and when the leaders work to develop working groups'communication and reflection, they work simultaneously with inclusion. This is important as inclusionis particularly beneficial for both good communication and reflection in a group, which means that inclusion is a basic prerequisite for collective learning to arise. The main challenges that leaders experience are lack of time and communicative challenges.

En undersökning kring hur anställda på ett möbelföretag i sydöstra Sverige upplever att kollektivt lärande är en del av den dagliga driften arbetsplatsen. Undersökning tar sin utgångspunkt i relation till litteraturens definitioner på teorier, begrepp och förutsättningar. En enkätundersökning gjordes för att undersöka hur anställda på en arbetsplats upplevde graden av kollektivt lärande i interaktionen med sina kollegor och sina arbetsuppgifter. Undersökningen hade som avsikt att undersöka samband mellan det upplevda kollektiva lärandet och respondenternas självuppskattade utveckling på arbetsplatsen. Resultatet visade att respondenterna generellt instämde till viss del eller fullständigt med de efterfrågade aspekterna, och ett korrelationssamband mellan kollektivt lärande och självuppskattad lärandebana visade sig resultera i ett starkt värde.

Under det senaste decenniet har allt fler lärosäten över hela världen arrangerat distansutbildningar eller campusbundna kurser som helt eller delvis är organiserade med hjälp av nätbaserade lärmiljöer. Nätbaserade kurser har därmed blivit vanliga och viktiga mediala arenor inom högre utbildning, såväl i distansutbildningar som i campusbundna kursmoment. Datorstödet har också medfört ett nytt sätt att undervisa på och lära sig med. Men det råder brist på kunskap om hur nätbaserade dialoger bidrar till individuellt och kollektivt lärande. Syftet med studien var att utifrån Bakhtins teoretiska ramverk om dialoger och sociokulturell teori undersöka hur 40 studenter använder skriftliga, asynkrona dialoger (N=1567) för att kunna urskilja hur mening utvecklas individuellt och kollektivt under tre högskolekurser (60 veckor, halvfart distans). Avgränsningen omfattades av att undersöka på vilket sätt och i vilken grad studenterna använder dialogens potential och röster som medierande redskap för sitt och andras lärande i samspel med andra studenter. I resultatet från den grundligare analysen av 265 inlägg framstår att studenterna i olika grad successivt utvecklat en förmåga att använda sig av meningsinnehållet i de skriftliga, asynkrona dialogerna som ett aktivt redskap för att utveckla ny förståelse och nya perspektiv. Det som också synliggjordes var att det är en aktiv lärprocess som utvecklades över tid, när studenterna använde sina erfarenheter tillsammans med andra, mot nya sätt att tänka och handla. Potentialen och de olika rösterna i dialogerna tydliggör att det kollektiva samspelet inte sker eller utvecklas på egen hand, utan måste stimuleras och utmanas under utbildningen av lärare, men också av och mellan studenter. Studiens tillämpning är ett analysredskap och en dialogmodell som utvecklades under analysen för att kunna urskilja hur mening utvecklas individuellt och kollektivt. De kan i förlängningen fungera som pedagogiska redskap för att studenter och lärare ska få insikt i att förstå och utveckla meningsfulla dialoger i samspel med andra på nätet och därmed höja kvalitén i nätbaserad undervisning.

SammanfattningSyfte och frågeställningarSyftet med denna uppsats är att undersöka hur pedagogiskt drama som metod kan integreras i den ordinarie undervisningen i skolan. Studien utfördes i en klass där eleverna arbetade med temat Årstiderna, ett område som ingår i ämnet NO. Dramaundervisningen anknöts till temat och fokuserade på avsnittet som handlar om årstidernas skillnader. Frågeställningarna som jag kopplar till syftet är:Hur kan pedagogiskt drama påverka elevernas kunskaper om årstider? Vad händer med klassen när pedagogiskt drama integreras i undervisningen för att utveckla elevernas kunskaper om årstider? Metod och teoriUndersökningen är kvalitativ och bygger på deltagande observation och intervju. Urvalsgruppen är en klass i årskurs 1 på grundskolan som består av 23 elever, 7-8 år. Jag ledde tre dramalektioner som utgick från temat Årstiderna och observerade även klassen före och efter dramalektionerna. Materialet bearbetades utifrån tre kategorier som synliggjordes i resultatet, lära av varandra, samarbete och glädje. Resultatet analyserades med hjälp av två teorier: Sternudds holistiska perspektiv, där utgångspunkten är det dramapedagogiska arbetet som genom kollektivt arbete i grupp kan ge elever möjlighet till insiktskunskap. I Säljös sociokulturella perspektiv är grunden att människor samspelar redan från starten i livet. Lärandeprocesser återkommer överallt i samhället genom interaktion mellan människor. Resultat och slutsats Efter avslutade dramalektioner kunde samtliga elever förklara skillnaderna mellan de olika årstiderna. Det sätt som eleverna inhämtade kunskapen på visade sig bland annat vara att de lärde av varandra. Det framkom också att eleverna tränade på samarbetsförmågan och samspelade även efter avslutade dramalektioner. I resultatet synliggjordes även att glädje och skratt blev en del av inlärningen. / SummaryPurpose and IssuesThe purpose of this paper is to examine how educational drama method can be integrated into the regular curriculum of the school. The study was performed in a class where students worked with the theme of seasons, an area that included the topic NO. Drama Teaching is linked to the theme and focused on the section for seasonal differences. The questions that I connect to the purpose are:How can educational drama affect students' knowledge of seasons?What happens to the class when teaching drama integrated into teaching to develop students' knowledge of the seasons?Method and TheoryThe study is qualitative and based on participant observation and interviews. The selection group is a class in Year 1 at primary school consisting of 23 students, 7-8 years. I led three drama lessons were based on the theme of seasons and also observed the class before and after the drama lessons. The material was processed according to three categories that were visualized in the results, to learn from each other, cooperation and joy.The results were analyzed by two theories:Sternudds holistic perspective, where the starting point is the educational drama work collectively through group work can provide students the opportunity to understand knowledge.In Säljös sociocultural perspective is basically that people interact from the start in life. Learning processes recur everywhere in society through interaction between people.Results and ConclusionAfter completing the drama lessons all pupils could explain the differences between the different seasons. The way that students acquired knowledge of proved, inter alia, that they learned from each other. It was also found that students trained on interoperability and interacted even after completing their drama lessons. The result was visualized also joy and laughter became a part of learning.Keywords:educational drama, integration, knowledge, thematic teaching, collective learning