<p>Den föreliggande texten är en utifrån ett socialkonstruktionistisk och relativistiskt perspektiv baserad undersökning av relativismens och realismens skilda ontologier. Texten argumenterar för giltigheten i en socialkonstruktionistisk förståelse av det sociala och framvisar ett antal framträdande problem med realismens <em>Weltanschauung</em>. Relaterat till detta behandlas en diskursteoretisk  syn på sociala fenomen tillsammans med etnometodologiskt och foucauteanskt inriktade perspektivs olika uppfattningar om valet av relevant kontext vid samhällsvetenskapliga analyser. Vidare genomförs en diskurspsykologisk läsning av en tidsskriftsartikel, en läsning som framför allt exemplifierar problematiken med realismens konstruktion av verkligheten som objektiv och självframträdande. Slutligen görs i textens avslutande del ett försök att fördjupa den socialkonstruktionistiska kritiken av realismen, framför allt i syfte att antyda en möjlighet att bryta dualismen <em>autonom verklighet–konstruerad verklighet</em> samt utstaka riktningen för en motsättningarnas sociologi.</p>

Den föreliggande texten är en utifrån ett socialkonstruktionistisk och relativistiskt perspektiv baserad undersökning av relativismens och realismens skilda ontologier. Texten argumenterar för giltigheten i en socialkonstruktionistisk förståelse av det sociala och framvisar ett antal framträdande problem med realismens Weltanschauung. Relaterat till detta behandlas en diskursteoretisk  syn på sociala fenomen tillsammans med etnometodologiskt och foucauteanskt inriktade perspektivs olika uppfattningar om valet av relevant kontext vid samhällsvetenskapliga analyser. Vidare genomförs en diskurspsykologisk läsning av en tidsskriftsartikel, en läsning som framför allt exemplifierar problematiken med realismens konstruktion av verkligheten som objektiv och självframträdande. Slutligen görs i textens avslutande del ett försök att fördjupa den socialkonstruktionistiska kritiken av realismen, framför allt i syfte att antyda en möjlighet att bryta dualismen autonom verklighet–konstruerad verklighet samt utstaka riktningen för en motsättningarnas sociologi.

In this essay I describe the development of my prose work entitled Jorden är platt (Earth is flat). In the text we encounter a woman whose 40-year-old brother is diagnosed with lung cancer. The brother has been living a hectic life of drug addiction. The relationship between brother and sister is characterized by ironic distance, but also a lot of love. My aim is to write a funny yet dramatic and serious novel about illness and foreboding death.I have studied how depictions of disease have evolved from the 1950s onward, and how the need for personal disease narratives, often containing elements of metaphysical thought and metaphors of illness, is steadily increasing in our modern biomedical world, where disease and death have become institutionalized.

No form of philosophy is without literary style. This is not always appreciated and opponents of style within philosophy often seem to be unaware of the role of style. Arguments that style is bad, good, or that diversity of styles is good needs to be investigated so that the underlying presuppositions and the meaning of different literary styles becomes clear. This thesis examines three arguments for and against style within philosophy and the relevance of literary style for the philosophical method. I investigate what arguments and fundamental assumptions about language that underlies the judgments that literary style in philosophy is either 1.) bad, 2.) good or, 3.) both bad and good (a diversity position). An analysis of three different positions to the question of the relevance of style will be performed. The analysis focuses on the basic understandings of what language is and does and reveals the underlying presuppositions of the attitudes towards style in philosophy. Only then can the different positions and attitudes towards style be defended and examined in an interesting and relevant way. The debate about philosophical style often misses a significant point because many are unaware of the philosophical presuppositions behind the arguments, and the argumentation risks to be flawed in relation to this. Firstly, a presentation of three different attitudes towards the relevance of style to the philosophical method is outlined. The approaches are represented by a reading of philosophers who either describe the relevance of literary style as 1.) bad, or not important for the method, 2.) important/necessary for the method, or 3.) that diversity is good for philosophy. Secondly, I examine how these three approaches are affected by the underlying philosophy of language with a focus on theories of metaphor. Depending on how one believes that language is related to reality and ourselves, one will assess style as a more, or less, relevant and contributing aspect of the philosophical work and method. The analysis shows that metaphors and other literary stylistic tools might sometimes be necessary and mediate something that cannot be expressed in another way: language can never capture the full potential of reality.

I december 2015 började polisen använda termen utsatta områden i en serie rapporter. Samtidigt som termen fått stor spridning har polisens rapporter kritiserats från flera håll. Syftet med den här studien är att undersöka den diskursiva konstruktionen av utsatthet i polisens rapporter om de utsatta områdena.  Studien står på två teoretiska grundpelare bestående av kritiska diskursstudier och systemisk-funktionell grammatik. Den kritiska ansatsen i studien är textintern. Materialet består av 3 polisrapporter från perioden 2015–2019, och undersöks med en metod- trianguleringsprincip. En transitivitetsanalys används för att identifiera kongruenta processer och tillhörande deltagare. Därefter analyseras ideationella metaforer för att belysa vilka processer och deltagare som realiseras inkongruent. Till sist utförs en kategoriseringsanalys på fyra övergripande, centrala deltagare: geografiska områden, kriminella, polis och invånare vilka identifierats i de två första stegen av analysen.  Resultatet visar att utsattheten konstrueras diskursivt som ett tillstånd snarare än en process. Termen utsatta områden gör att förstadeltagaren, den som utsätter, göms bakom en ideationell metafor. Materialets kongruenta processer är huvudsakligen relationella medan de inkongruenta processerna oftare är materiella. Således uttrycks sakförhållanden kongruent med explicita deltagare medan när deltagare gör något, uttrycks detta ofta inkongruent med implicita deltagare. Studien bidrar med en fördjupad förståelse för hur den språkliga konstruktionen av fenomenet utsatthet kan bidra till hur fenomenet förstås.

The purpose of this paper is to examine a philosophical basis for the biohacker movement. The paper discommends the dominating narrative of the movement, which portraits it as being exclusively motivated by scientific progress. In contrast, I argue that the biohacking phenomenon, besides scientific discoveries, has social, cultural and above all religious incentives. The hypothesis is that the concept of biohacking cannot be fully understood within the bounds of a modern scientific discourse.  The proposed narrative is put into practice via a comparison between the biohacking community and eighteenth-century mystic Emanuel Swedenborg. The comparison is established by this paper; Swedenborg is not recognized by biohackers at large. By associating Swedenborg with the phenomenon, I intend to present a tangible example that the questions raised by the biohackers outdates the scientific discoveries that is normally regarded as their primordial cause. By way of the parallel, the paper aims to highlight a structure of reasoning that would not be as protruding if the movement was to be examined on its own. The comparison centers around how Swedenborg and the biohacker community uses metaphors to depict new and presumably better ways of being human. Their usage of the figure puts the traditional Lakoffian understanding to question. With this paper I explore the possibility of the metaphor shaping not only their understanding of the world, but also their understanding of the human condition. By examining how the rhetorical device is used by both traditions respectively, I intend to bring to light how they dissolve the border between man and the concept of god.

I denne opgave undersøges diskursen hos lærere og ledere i forbindelse med lærerkonflikten i Danmark i 2013. Med en diskursanalytisk tilgang inspireret af Chantal Mouffe og Ernesto Laclau undersøges lederartikler i fagbladene Plenum og Folkeskolen før, under og efter konflikten. En analyse af den retoriske situation og et særligt fokus på metaforer, som udtryk for såkaldte strukturelle landskaber, supplerer den diskursanalytiske metode. I en sammenfattende diskussion af analysens resultater vurderes forskellige udtryk for hegemoni indenfor diskurserne. Hvor skolelederne tydeligt skelner mellem skolereform og overenskomstforhandlinger gør lærerne det ikke. Lærernes og skoleledernes forskellige diskurser forholder sig ikke direkte antagonistisk til hinanden, men skaber til gengæld basis for en fremtidig selvstændig organisering for lederene udenfor Danmarks Lærerforening. / This study examines the discourses of teachers and principals regarding the teacher’s conflict in Denmark 2013. The methodological approach inspired by Chantal Mouffe and Ernesto Laclau examines editorials published by the unions (Danmarks Lærerforening and Skolelederforeningen) before, during and after the conflict. Furthermore metaphorical concepts and the rhetorical situation are subjects of analysis. Finally the results of the analysis are discussed in regard to aspects of Mouffe and Laclau´s theories on hegemony.

Den här studien undersöker vilka diskurser om språk kopplat till integration och invandring som framträder på Socialdemokraternas, Moderaternas och Sverigedemokraternas webbplatser under insamlingsperioden 2018 och 2019. Studiens syfte är att analysera vilka problemrepresentationer och språkideologiska föreställningar som genomsyrar partiernas diskurser. Frågeställningarna handlar om vilka diskurser som är centrala, vilka språkideologiska föreställningar som genomsyrar diskurserna och vilken bild av `invandrare` och nyanlända som förmedlas genom partiernas problemrepresentationer. Centrala begrepp är transitivitet och språkideologi, vilka analyseras med kritisk diskursanalys. Metodologiskt används flera kompletterande verktyg för analys och strukturering av material, främst Carol Bacchis WPR-ansats, `Whats the problem represented to be?`. Även begreppen begreppsliga metaforer och lexikala oppositioner används för att vidga begreppsapparaten. Genom analys har fem framträdande diskurskategorier identifierats: Ineffektiva `invandrare` och nyanlända, Språket som nyckel, I Sverige talar vi svenska, Krav som lösning, och Godtycklig och ineffektiv språkutbildning. I dessa diskurser om språk kopplat till integration och invandring framträder en negativ bild av `invandrare` och nyanlända, där de görs ansvariga för en rad olika problem särskilt kopplat till sin egen integrationsprocess. Denna grupp framställs på flera sätt som ineffektiv genom att ha för låg aktivitetsnivå, vara för dålig på att lära sig svenska, inte tillräckligt snabbt lär sig svenska för att i förlängningen bli anställningsbar och få jobb, som någon som lever på bidrag och som inte gör tillräckligt för att bidra till sin egen integrationsprocess. Detta främst genom otillräckliga ansträngningar att skaffa sig språkkunskaper. Genom denna framställning framträder även en tydlig kontrast genom det lexikala oppositionsparet `vi och de`, där `vi`, Sverige/värdsamhället framhävs positivt i motsats till `de`, `invandrarna` och de nyanlända som undermineras. Vidare visar en del av studiens resultat att språket ses som det främsta verktyget för att uppnå integration i form av att skaffa sig arbete och bidra till samhället. Den språkideologiska ingången visar hur det verkar råda en slags enspråkighetsnorm där det svenska språkets status höjs på bekostnad av andra språktillgångars värde. Analysen har även kommit fram till att de lösningar som partierna presenterar för är av kravkaraktär riktat till den enskilde individen. Det fanns även en diskurs som handlade om att den språkutbildning som bedrivs idag inte är tillräcklig, denna linje förde främst Sverigedemokraterna.

No description available.

In 1973 the famous Swedish children’s author Astrid Lindgren wrote the story about the brothers Lionheart. A story about the love between two brothers, bravery and death. Ever since, there have been a widely discussion whether the story is suitable for the young readers. Although the voices heard in the discussion mostly comes from grown-ups, but what does the children actually think? The aim of this study was to display the children’s interpretations in terms of the metaphors, the semiotics and the sequence of events the film Brothers Lionheart which was screened in the first time 1977. To answer the issues we watched the movie and implemented semi-structured interviews with seven 10-11 year old children. The children in this study gave us both different and interesting interpretations in terms of the metaphors and semiotics which could depend on different experiences in life and backgrounds. This study also shows that the children’s perception of the narrative structure in the movie varies which could mean that their story scheme sometimes is more or less developed in this age.