Denna forskning i svensk och finsk strategisk kultur svarar på forskningsproblemet: hurdan strategisk kultur har Sverige och Finland påvisat efter slutet av kalla kriget och på vilket sätt skiljer dessa sig åt. Syftet med forskningen är att öka förståelsen av svensk och finsk strategisk kultur, belysa vilka skillnader det finns mellan dessa samt vad skillnaderna beror på. Forskningen genomfördes som en tolkande fallstudie med fokus på tre strategiska normer kopplade till militär våldsanvändning, samt tre förändringsmekanismer. Avseende svensk strategisk kultur observerades att Sverige påvisat en förändringsbenägenhet som framförallt är riktad mot förändringar i målsättningar för användning av militärt våld. Förändring har skett via samtliga förändringsmekanismer. Ett internationellt fokus med strävan till globalt ansvarstagande färgar svensk strategisk kultur. Aktivitetsnivån inom användning av militärt våld samt diversifieringen av internationellt försvarssamarbete påvisar ett uttryckt beroende av extern hjälp. Den finska strategiska kulturen karakteriseras av att hålla fast vid vikten av nationellt försvar. Målbilden för användning av militärt våld har endast fluktuerat lite med inslag av internationellt ansvarstagande, men försvaret av finskt territorium har förblivit centralt. Utöver en relativt stabil målbild har dock finska normer om hur militärt våld skall användas samt föredragen samarbetsform utvecklats i samma riktning som i Sverige. Även ett explicit uttryck för beroende av internationellt stöd har vuxit fram.  Skillnaderna mellan ländernas strategiska kultur verkar främst basera sig på en skillnad i tolkning av hotbild, men även på olik inverkan av internationella organisationer samt olika tolkningar av innebörden av lärdomar ifrån internationella kriser. Denna skillnad i kulturer tar sig även uttryck genom staternas nationella identiteter som är beroende av såväl en nationell som internationell kontext.

I den politiska elitens motiveringar till det svenska deltagandet i MINUSMA framförs varierande motiv som hänvisar till olika föreställningar och förväntningar kring hur Sverige bör agera. Motiveringarna kan ses som uttryck för och referenser till strategisk kultur vid fattande av strategiska beslut. De officiella motivförklaringarna förändras dock över tid, vilket antyder att betydelsen av olika aspekter av strategisk kultur har förändrats över tid och i relation till nationella och internationella kontextuella förändringar. Sammantaget väcker det frågor kring hur eliten refererar till strategisk kultur för att motivera säkerhetspolitiska beslut och hur refererandet till strategisk kultur förändras över tid. Studien syftar till att, med fokus på MINUSMA, bringa klarhet i hur den svenska strategisk kulturen framställs av den politiska eliten vid motiveringar till säkerhetspolitiska beslut om internationella truppinsatser samt bringa klarhet i hur den politiska elitens referenser till den strategiska kulturen, i de officiellt framställda motiveringarna, förhåller sig till förändringar i den strategiska kontexten. Undersökningen visar att den politiska elitens motiveringar tar sin utgångspunkt i egna eller gemensamma övertygelser som genom refererande till den strategiska kulturens inneboende normer ger de säkerhetspolitiska besluten till insatsen relevans och legitimitet. Vidare visar studien att vilka normer den politiska eliten väljer att referera till förändras över tid i harmoni med ett bredare utrikes- och säkerhetspolitiskt skifte i Sverige.

Denna kvalitativa studie handlar om en socialsekreterares och två förskollärares, kunskaper om och erfarenheter av, hedersrelaterad problematik i förskolans verksamhet. Bakgrunden visar att det finns en kunskapslucka om ämnet i relation till förskolan. Däremot finns det desto mer forskning i relation till skolan. Studiens teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktivism och en förklaringsmodell av det svenska majoritetssamhället och ett samhälle med hedersnormer. Resultatet visar att det, utifrån socialsekreterarens profession, finns varningssignaler som förskollärare kan lägga märke till för att upptäcka om ett barn lever i en hederskontext. Resultatet visar även att förskollärarna har erfarenheter av dessa varningssignaler, men att de saknar tillräckligt med kunskap för att koppla dem till hedersproblematiken.

Jämställdhet är en mänsklig rättighet, men trots det präglas idrotten fortfarande av en mansdominerad kultur. Hur de aktiva spelarna som ligger till grund för att idrottsrörelsen finnssjälva upplever jämställdheten i sin idrott, är däremot ett till stora delar outforskat område. Genom att ta reda på spelarnas egna upplevelser av jämställdhet, kan man få en tydlig och bred bild av vilka faktorer man bör utveckla inom sporten. Som kvinna och aktiv elitidrottare inom innebandy, föll mitt val på att undersöka just innebandy. Syftet med föreliggande undersökning, är att genom en kvantitativ metod undersöka om föreningsinnebandyn bland seniorer i Värmland är jämställd sett ur aktiva spelares perspektiv.En webbaserad enkätundersökning gällande spelarnas upplevelser av jämställdheten i respektive förening i form av resursfördelning, samt vad gäller attityd och inställning i de olika lagen har blivit genomförd. Arbetet avgränsades genom att endast föreningar med både herr- och damlag kontaktades. Totalt besvarade 176 spelare enkäten fördelat på 53 män och 123 kvinnor. Slutsatsen av resultatet är att spelarna generellt upplever seniorinnebandyn i Värmland som jämställd, då med en något bättre upplevelse av jämställdheten i laget än i föreningen. Det förekom signifikanta skillnader i upplevelser vad gäller kön och nivå, men inga baserat på ålder.Utvecklingspunkter för jämställdheten baserade på spelarnas upplevelser berör framför allt machokultur, ekonomi, funktionärer, arrangemang, engagemang samt domare. Att generalisera resultatet bör ske med största försiktighet, då flertalet faktorer talar för att de spelare som till slut svarade på enkäten inte är helt representativa för populationen. Enligt min personliga åsiktsäger dock upplevelserna något om hur verkligheten är beskaffad. / Gender equality is a human right, despite this, sport is still characterized as a culture made of and for men. An unexplored territory is the opinion of the active players who are fundamental for the sport. By investigating the players own thoughts on gender equality, a clear and broad perception on which factors to develop can be obtained. Since I am a female and an active elite athlete in floorball, I decided to investigate equality in this precise area. The purpose of this project is to investigate if the senior floorball in Värmland is gender equal from an active athlete’s point of view. This will be investigated through a quantitative method.A web-based survey was implemented regarding the active players experiences based on resource allocation and attitude. The project was defined by only reaching out to clubs with both male and female teams. In total the survey was answered by 176 people, of which 53 were male and 123 female. The conclusion of the survey is that the players consider the senior floorball in Värmland to be equal, with the team being somewhat more equal than the club. There were some significant differences in terms of gender and athlete level, but not in age. Areas of development in order to become more equal are, based on the players experiences, macho culture, economy, arrangement, commitment and referees. Generalizing the result should be done with great caution, because the players who answered the survey are not representative for the population. In my opinion though, the experiences are somehow defining reality.

No description available.

The object of this study is to get an in-depth knowledge about mens violence in close relations. This study is based on a qualitative research method and collected data via semistructured interviews, to research how social workers handle men who willingly seek treatment and support from their violence. The interviews also investigated social workers’ perceptions of working with men that are or have been violent in close relations. In order for the study to have a greater overview of the work with perpetrators of violence, the interview participants were from two different municipalities. The study is also based on analysis from Connell’s masculinity theory, gender studies and grassroots bureaucracy. The results of this study showed that men who perpetrate violence that willingly seek help goes through with their treatment and reach effective results. The results also show that the most common treatment method is Alternative to violence (ATV) with elements of conversational support, psychotherapy and CBT. A majority of the interviewees state that the main underlying factor for men’s violence is powerlessness and the need for control against women. It is the social workers responsibility to help the perpetrator, but for them to reach change craves willingness to change from the man. Social workers room to act and help with violence in close relationships was perceived positively, but they wanted more time and staff to work more preventively against violence.

Under Covid-19-pandemin infördes en nationell vaccinationsplan i Sverige, som medförde att vissa restriktioner belades med vaccinationsbevis. Bevisen var en del i ledet för att förhindra att ovaccinerade individer samlades i större grupper och bidrog till smittspridning. Vaccinationsbevisen polariserade befolkningen till vaccinerade och ovaccinerade, där de ovaccinerade riskerade att exkluderas till följd av sitt demokratiska ställningstagande. Då sociala krav och förväntningar kan vara utlösande stressfaktorer riskerade de ovaccinerade individerna att bli en del av folkhälsans statistik. Syftet med studien har varit att förstå hur den ovaccinerade individen upplevde restriktionerna. Med anledning av situationens karaktär har studien antagit ett socialpsykologiskt angreppssätt som med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna social makt, stämpling och psykosocial stress sökt förståelse för problemet. De tio ovaccinerade respondenterna som deltog i studien intervjuades med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att restriktionerna upplevdes som ett indirekt maktutövande till följd av skepticism och känslor av orättvisa med falsk trygghet, då det med tiden visade sig att vaccinerade också spred smittan. Deras ställningstagande upplevdes även som normbrytande, vilket genererade ett undanhållande av vaccinationsstatuset. Vidare visade resultatet att omedveten stress och subjektiva värderingar genererade copingstrategier som därmed föranledde en alternativ tillvaro med acceptans. / During the Covid-19 pandemic, Sweden decided to implement a national vaccination plan for all citizens. This brought restrictions which imposed a vaccination certificate to prevent unvaccinated individuals from gathering in large groups and spread the infection. The vaccination certificate polarized the population to vaccinated and unvaccinated, and where the unvaccinated risked exclusion due to their democratic choice. Social demands and expectations can be triggers for stress related illnesses and the unvaccinated therefore risked being a number in the statistics of public health. The purpose of this study was to understand how the unvaccinated individual experienced the restrictions. Due to the character of the situation a social psychology approach was used and with help of the theories social power, labeling theory and psychosocial stress the understanding of the problem was sought. The ten unvaccinated respondents who took part in the study were interviewed with the help of qualitative semi structured interviews. The results showed that the restrictions were perceived as an indirect exercise of power as a result of skepticism and feelings of injustice with false safety, when it in time showed that vaccinatinated also spread the disease. Their position was also perceived as norm- breaking which generated a withholding of the vaccination status.The result also showed that subconscious stress and subjective values led to an alternative existence with acceptance.

The aim of this study was to investigate secondary education students’ experiences of inhabiting and expanding in dance education. The method used was semi-structured interviews and queer phenomenology was the theoretical approach. The results showed that students experience many expectations in dance lessons. The expectations are mainly about being seen (and judged) and about what one's body can do. The results also showed that the dance studio as an arena enables students to physically inhabit and expand in dance education through stable social relationships and a focused and permissive work climate.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare resonerar kring sitt arbete med barns identitetsutveckling i förskolan. För att uppnå syftet i studien har kvalitativa intervjuer genomförts skriftligt med åtta förskollärare. Resultatet har sedan analyserats utifrån den sociokulturella teorin.I resultatet framkommer att förskollärarna stöttar barnen i deras identitetsutveckling utifrån vad de tror att barnen själva vill vara och göra. Det framgår från informanterna att barns identitet utvecklas av att härma andra barn samt att samspela med vuxna som är lyhörda. Resultatet visar även att förskollärarna beskriver att de stöttar barnen genom att agera normkreativt och normkritiskt. Barnen ges på detta sätt möjlighet att utveckla sina identiteter oberoende av samhällsnormer. I miljön använder sig förskollärarna av bildstöd för att stötta barnen i deras identitetsutveckling. Några av förskollärarna nämner att de bland annat använder material såsom böcker, filmer, barnkonventionens material och handdockor för att utveckla barnens identiteter. Det framgår också att förskollärarna använder sig av normkreativt material.Slutsatsen i denna studie är att förskollärarna arbetar på varierande sätt för att stötta barns identitetsutveckling, samt att det finns olika material som förskollärarna använder i sitt arbete för att utveckla barnens identiteter.

The purpose of this study was to examine how preschool teachers use scolding towards children based on Michael Foucault's theories of power and Erik Sigsgaards studies in scolding. The study also intended to investigate and analyze teachers' perceptions about scolding and how their actions compare to scientific studies about the subject of scolding and its consequences. In this way, our study intends to contribute to educational development by making scolding visible as a phenomenon. Ten teachers at three preschools in different municipalities participated in the study through observations and interviews. The result showed three main categories of scolding: as a disciplinary exercise of power, as a practice and as an educational opportunity. The result also showed that most of the teachers consider the use of scolding against children as an effective and acceptable practice, while scientific studies highlight the opposite. Thereby, the use of scolding becomes a complex and ambiguous method for the preschool's pedagogical assignment.