Föreliggande arbete är en litteraturstudie som innehåller (enligt min åsikt) relevant material, vilket jag sedan har tolkat utifrån min centrala frågeställning: Hur ser det meningsfulla lärandet ut i teori och praktik? Syftet med arbetet var att skaffa mig kunskap om det meningsfulla lärandet, kunskap som ger mig förutsättningar att överföra denna i form av ett meningsfullt lärande till så många elever som möjligt i min framtida lärargärning. Resultatet visar att det meningsfulla lärandet kan ses som en interaktiv process vilken bygger på förståelse av helheter. Det problembaserade lärandet är, enligt min mening, den praktiska motsvarigheten av meningsskapandet då problemformulerandet - vilket sker i form av kontinuerligt omformulerade frågeställningar i ett ständigt utvecklande av ny kunskap - stimulerar en mängd meningsalstrande dimensioner i lärandet: Eleven i centrum, elevperspektivet, eleven som subjektet i lärandet, förförståelsens betydelse, synen på lärandet som ett medel, betydelsen av olika typer av interaktioner i lärandet, dialogens positiva roll, det metakognitiva tänkandets betydelse, den pragmatiska kunskapssynen, lärarens handledande roll. Mängden meningsskapande effekter i PBL visar att metoden i allra högsta grad är användbar i sammanhanget. Att introducera det meningsfulla lärandet via den problembaserade metoden på grundskolenivån måste ske med varlig och pedagogisk fingertoppskänsla, där läraren successivt trappar ner den traditionella lärarstyrningen till förmån för den handledande funktionen som då tilltar i motsvarande grad. Det meningsskapande lärandets inriktning på en aktivering av elevens hela utvecklingspotential kan initialt utgöra ett markant hinder i lärandet, men när denna motsträviga attityd hos den genomsnittliga eleven väl har övervunnits och denna istället har övergått i en känsla av lärandefrihet, då blir elevaktiveringen istället lärandeformens stora tillgång och resurs.

No description available.

Skolan har gått ifrån katederundervisning, till att få eleverna mer aktiva i sitt lärande. Alla elever är mer eller mindre tvungna att gå på gymnasiet idag. Jag undervisar i teknik på ett praktiskt program och jag ser elever som är omotiverade och oengagerade. I min undervisning vill jag att eleverna ska ta ansvar för sitt lärande och att vi samarbetar för att eleverna ska nå målen. Det ska vara som en dans, både roligt och inspirerande. Tango är ett kroppsspråk. När dansarna har lärt sig alla figurer och regler, och behärskar dem, behöver man glömma reglerna. Det sitter i kroppen, man behöver inte längre tänka på vad man gör. Först då kan man säga att man dansar tango. Äkta tango är en kommunikation och varje tango är unik i det att det är paret som gemensamt skapar dansen, som de dansar. Här och nu. I detta arbete beskriver jag mitt pedagogiska arbete. Hur jag jobbar för att få eleverna att reflektera över sitt lärande och få ett logiskt tänkande genom att arbeta med problemlösning. Jag har haft förmånen att få göra dialogseminarier i en liten gymnasieskola i mörkaste Småland. Totalt är det drygt 30 lärare som arbetar där. Genom att föra ett kvalificerat samtal och reflektion tillsammans med andra, är dialogseminariemetoden en metod för att få förståelse för hur yrkeskunskapen ska kunna utvecklas och fördjupas. En dialog för att förstå och förklara den egna praktiken där tyst kunskap och reflekterande praxis är i fokus. Om jag ska sammanfatta vad som gör en bra lärare, är det inte att man får en legitimation på de kurser man har läst och därmed år behörig att lära ut. En bra lärare ska ha en intuition om vad som fungerar och kunna läsa av gruppen. Du ska vara engagerad och motiverad och skapa kreativa miljöer varje dag. Skolledningen är också viktig. Att de är ledare för den pedagogiska utvecklingen. Det är viktigt att ledare vågar uppmuntra och inte bestraffar misslyckande för att skolan ska kunna utvecklas.

Skolans styrdokument ställer krav på att lärare och elever ska använda digitala medier i undervisningen och digital kompetens ses som en nyckelkomponent för ett livslångt lärande. Syftet är att analysera interaktionen mellan lärare och elever under problemlösningssituationer i matematikundervisningen med smart-board som medierande artefakt. Studien har ett sociokulturellt perspektiv. Empirin är insamlad genom video-observationer och studien är öppen och kvalitativ. Empirin består av fyra filmade och transkriberade sekvenser som innefattar fyra olika elever och hur de arbetar med problemlösning med smart-boarden som medierande artefakt. Empirin är analyserad utifrån EMA-modellen, som bygger på idéer från John Deweys pragmatiska filosofi. Resultatet visar att interaktionen styrs av läraren eftersom att det är läraren som styr över talutrymmet, men även vilka elever som ska vara delaktiga i interaktionen. Interaktionens fokus är ett sökande efter rätt svar.  Det lärande som möjliggörs i de filmade situationerna är att finna lämpliga strategier för att lösa problemet. / The school's governing documents require teachers and students to use digital media in education and digital literacy is seen as a key component of lifelong learning. The aim is to analyze the interaction between teachers and students in problem-solving situations in mathematics education with smart-board as mediating artifact. The study has a socio-cultural perspective. The empirical data is collected through video observation and the study is open and qualitative. The empirical data consists of four filmed and transcribed sequences involving four different students and how they work with problem solving with smart-board as a mediating artifact. The empirical data is analyzed by the EMA model, based on the ideas of John Dewey's pragmatic philosophy. The result shows that the interaction is controlled by the teacher because the teacher has control over the linguistic space, but he also choose which students who are getting involved in the interaction. Interaction focus is the search for the right answer. The learning that is made possible in filming situations is to find appropriate strategies to solve the problem

In each classroom there is a teacher with good intentions wanting what´s best for their pupils. But grades and tests in mathematics from 2009 in Sweden shows there is a crack between the subject being taught and the learning child. The purpose with this research is to find an understanding from a teaching and learning perspective of which teaching method is more suitable for teaching and learning mathematics by doing a comparison between two methods. The main question is: What are the advantages and disadvantages of the traditional and the laboratory method of teaching, supported by the two keywords teaching method and learning? This C-paper is based on a qualitative research aiming to gather an in-depth understanding of human behavior. Semi-structured interviews was used on two teachers in primary school, both teachers have integrated classes, grade 2 and 3. Observations were made in both classes. The empirical data was analyzed through theories and sorted in advantages and disadvantages. The result of the traditional method distinguishes to have a textbook and has a reproductive way of teaching, while concrete mathematics has a more reflecting approach. The school using concrete method is also using the model of the four learning style (visual, verbal, tactile and kinesthetic). Accordingly of this study the concrete method support the individual way of learning by using one of the dominant learning styles. Activity, problem solving and making children aware and in charge of their own education, show their way to understanding the subject. 8-9 years old children, learning how to read and write, have another abstract way of thinking which makes it hard for them to work with a textbook. This will lead to a slow learning, preventing the child to achieve understanding of the subject.

Syftet med uppsatsen var att undersöka elevers inställningar till matematik samt deras tillvägagångssätt när de löser matematikuppgifter av olika svårighetsgrad. Undersökningen vi genomfört består av två delar; en enkätundersökning utformad som ett prov och semistrukturerade intervjuer. Resultaten ledde oss till följande slutsatser: motivationen är central för elevernas prestationer i matematik och att problemlösningsorienterad matematikundervisning bör vara kärnan i matematiken då den ger möjligheten till att få en djupare förståelse för matematiken i stort. Denna problemlösning bör vara utan specifika ramar och metoder för att skapa en frimodig och kreativ problemlösare. / The purpose of the essay was to study students´ approaches to mathematics and the ways they go about when they solve mathematical problems of shifting difficulty. Our research consists of two parts; one part enquiries in the form of a mathematics test, and also semi structured interviews. The results led us to the following conclusions: motivation is central to students´ accomplishments in mathematics, and problem solving oriented mathematics education ought to be the key content of mathematics since it provides the opportunity to obtain a deeper and more thorough understanding of mathematics in general. This problem solving process should be without specific frames and methods in order to create a free and creative problem solver.

Studiens syfte är att lyfta fram och jämföra olika elevers lösningsstrategier och tankemönster vid benämnda uppgifter. Är det kanske så att svaga problemlösare, inte bara förenklar arbetet genom att fokusera på symboler och nyckelord utan att de även, avstår från återläsning av texten och kontroll av lösningen? Genom ljudupptagning vid observation av elever som tänker högt under pågående arbete, studeras deras sätt att läsa och lösa följdriktiga uppgifter, motstridiga uppgifter och flerstegsproblem. Studien omfattar även intervjuer i syfte att ta reda på elevernas uppfattningar om svårigheter i benämnda uppgifter. Vid analys jäm­förs elevernas arbete och uppfattningar utifrån följande aspekter: beräkningsstrategier, läsförståelsestrategier, återläsning och lösningskontroll. Resultatet visar, till skillnad mot tidigare forskning, ingen tydlig tendens att fokusera på symboler och signalord. Istället framträder en förmåga att automatisk koppla innehållet i en benämnd uppgift till ett tal att beräkna. Studien visar även att lösningskontroll sällan genomförs, och än mer sällan återläses uppgiftstexten i detta skede. Slutligen konstateras att studiens informanter vanligen bedömer svårighetsgraden i benämnda uppgifter utifrån den aritmetiska nivån och inte utifrån dess lästekniska svårigheter. Eleverna tycks alltså inte vara riktigt medvetna om lästekniska svårigheter såsom missledande signalord, samt hur valet av läsförståelse­strategier påverkar möjligheten att lösa benämnda uppgifter. I syfte att stärka elevernas matematiska förmågor och självförtroende kan det därmed vara bra att lyfta fram dessa aspekter och låta dem bli en del av matematikundervisningen i skolan.

<p>Den här studien har tagit sin utgångspunkt i vårt intresse för hur kunskaper som ele-verna kan ha nytta för i sin vardag, kan vävas in i skolans verksamhet. Dagens sam-hälle efterfrågar människor med både en förmåga att samarbeta med andra såväl som förmåga att lösa problem. Det krävs även att du ska ta ställning till olika val i många sammanhang. Syftet med den här studien är att undersöka hur och i vilken grad elever i årskurs tre samarbetar när de löser en vardagsanknuten problemlösningsuppgift samt hur elevernas problemlösningsprocess ser ut. För att få svar på studiens syfte har vi genomfört en empirisk undersökning med en kvalitativ ansats. Eleverna blev tilldela-de en vardagsanknuten problemlösningsuppgift att lösa i mindre grupper, med hjälp av ljudinspelningar och observationer har sedan elevernas samarbete och problemlös-ningsprocess studerats. Resultatet visade att det inte förekom så mycket samarbete mellan alla elever, samt att alla grupper kommit en bit på väg i problemlösningspro-cessen, Det som framförallt utmärkte sig var att ingen av grupperna hade uppnått den fasen i problemlösningsprocessen som berör reflektion och utvärdering av lösningen på problemet. Den största slutsatsen som dragits av den här studien, var att samarbetet fungerade olika i grupperna samt att eleverna ännu inte uppnått nivån som handlar om reflektion och utvärdering i problemlösningsprocessen.</p> / <p>This study has taken as its startingpoint in our interest for how knowledge that the students can have use for in their everyday life can be intervowen in the everyday work of the school. The society today asks for people with both an ability to cooperate with others and an ability to solve problems. It is also demanded that you take into consideration various choices in many circumstances. The purpose of this study is to investigate how students in third grade cooperate when they solve an everyday problemsolving task, and how their process of solving problem appears. We have conducted an empiric study with a qualitative approach. The students solved an everyday problem in small groups. By help of audio recordings and observations, the cooperation and the students’ process of solving problems has been studied. The results showed not much cooperation between all students, and that the students had reached different levels in the processe of solving problems. The major conclusion drawn of this study was that the cooperation between the students worked in different ways and that the students not yet had reached the level of reflecion and evaluation in the process of solving problems.</p>

<p>Studiens syftar till att undersöka elevers uppfattningar om matematik och matematikundervisning. Arbetet består av en litteraturgenomgång och en empirisk del där intervjuer med åtta elever ingår.</p><p>Både den teoretiskaoch den empiriska delen behandlar tre områden. Dessa områden är: </p><p>- Varför har vi matematik i skolan?</p><p> - Vad är matematik?</p><p>- Hur bedrivs matematikundervisning? </p><p>Den teoretiska studien beskriver frågeställningarna utifrån hur forskare, författare och lärare ser på det. Inom denna del inryms även en beskrivning om hur undervisning skulle kunna se ut i praktiken. </p><p>Den empiriska delen består av åtta intervjuer med elever i år åttta och år nio. Eleverna beskriver hur de uppfattar varför vi har matematik i skolan, vad matematik är och hur matematikundervisning bedrivs.</p><p>Elevernas uppfattningar om varför vi har matematik i skolan, vad matematik är och hur matematikundervisning bedrivs stämmer i stort överens med litteraturen.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur elever klarar att lösa problem som inte kan lösas rutinmässigt och där de inte har tillgång till hjälpmedel. Dessutom vill jag undersöka hur elevens betyg och antal matematikkurser eleven har läst påverkar resultatet. För att få svar på detta lät jag eleverna i två klasser ifrån det naturvetenskapliga programmet, en ifrån årskurs ett och en ifrån årskurs tre, svara på ett frågeformulär bestående av uppgifter som inte går att lösa rutinmässigt. Resultatet visar på att eleverna i årskurs tre klarade testet poängmässigt klart bättre än vad eleverna i årskurs ett gjorde och i båda klasserna visade elever med höga betyg ett bättre resultat än elever med lägre betyg. Det mest överraskande var att båda klasserna trots höga matematikbetyg visade på vissa brister i taluppfattning. / The purpose of the paper is to examine how students are capable of solving problems that can not be solved routinely and where they do not have access to facilities. In addition, I want to examine how the student's grades and number of Mathematic courses pupils have read affect the result. In order to get the answers I let students in two classes from the natural sciences programme, one from grade one and one from grades three, respond to a questionnaire consisting of problems that can not be solved routinely. The result shows that students in grade three passed the exam clearly better than students in grade one did, and in both classes’ students with higher grades performed better than students with lower grades. The most surprising was that both classes despite high grades in Mathematic revealed some shortcomings in number sense.