Världen blir allt mer global och det har lett till att det uppstått en större språklig variation i dagens klassrum. Det innebär ett behov av metoder och hjälpmedel för att främja utveckling och inkludera flerspråkiga elever i skolan. Ändå bedrivs skolan i en enspråkig och monolingual form där elevernas språkliga resurser blir outnyttjade. Genom att belysa de effekter som flerspråkig pedagogik och inkludering av elevers förstaspråk i undervisningen ger kan kanske denna norm brytas. Syftet med den här kunskapsöversikten är att undersöka vad som kännetecknar forskningen om translanguaging i grundskolans tidiga år inom den europeiska forsknings arenan. Fokus ligger på att belysa vilka effekter som translanguaging som ett pedagogiskt verktyg ger i undervisning av andraspråkselever och om effekterna av att implementera translanguaging i undervisningen framställs som gynnsamma för elevers utveckling och skolprestationer. Frågeställningen är ”Hur framställs translanguaging som verktyg i undervisningen och vilka effekter lyfts upp? ”Denna kunskapsöversikt innehåller 10 vetenskapliga artiklar som genom noga formulerade sökord och inkludering kriterier valts ut från en databassökning i ERIC Proquest. Samtliga studier har kvalitativa metoder, och undersöker translanguaging i praktiken. Resultatet visar på att translanguaging som verktyg medför flera positiva effekter på undervisningen och är gynnsam för andraspråkselevers prestationer. De effekter som uppmärksammas i denna översikt är att statusen på elevernas förstaspråk höjs och elevers språkliga och kulturella identiteter förstärks. Samhörighet, relationer och jämställdhet ökar både i klassrummet och undervisningen. Vidare framställs translanguaging i forskningen som ett verktyg som bidrar till elevernas språkliga utveckling och leder till utvecklade ämneskunskaper och djupare förståelse för begrepp och koncept. Positiva känslor, en högre motivation och ett ökat engagemang är också effekter av translanguaging. Slutligen uppmärksammas även några negativa effekter med translanguaging i undervisningen.

Sammanfattning Sverige är ett kulturellt heterogent samhälle, och på skolorna runt om i Sverige finns därför en stor språklig variation. Det betyder att det ställs allt högre krav på lärare att hitta fungerande strategier för att stärka och stötta flerspråkiga elevers språkutveckling i relation till att det föreligger en resultat-klyfta mellan olika elevgrupper. Syfte Syftet med denna undersökning är att synliggöra hur grundskollärare förhåller sig till flerspråkiga elever och deras språkliga resurser samt undersöka vilka undervisningsmetoder som används i svenskundervisningen för att stötta och främja andraspråkselevers språkliga utveckling i svenskämnet. Frågeställningarna är; Hur beskriver lärare sitt förhållningssätt till flerspråkiga elever och deras språkliga resurser? samt Vilka undervisningsmetoder används för att stötta flerspråkiga elever i svenskundervisningen? Metod Studien utgår från en kvalitativ metod i form av intervjuer med sju stycken verksamma lärare. Denna undersökning avgränsades till att bara inkludera lågstadielärare. Studiens utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet samt Jim Cummins teorier om andraspråksinlärning. Resultat Lärarna i denna studie har en positiv syn på flerspråkighet och betonar vikten av ett medvetet förhållningssätt och tryggt klassrumsklimat vid arbete med andraspråkselever. Vidare framgår det i resultatet att lärarna ger utrymme för eleverna att använda sina förstaspråk i klassrummet och att lärarna jobbar för att andraspråkselever ska utveckla sina kulturella och språkliga identiteter. Det framkommer även att lärarna behöver förhålla sig till flera svårigheter som är relaterade till att undervisa flerspråkiga elever, men att lärarna trots detta har en positiv syn på flerspråkighet. Vidare framgår det att lärarna använder flera olika metoder och strategier för att stötta andraspråkseleverna i deras språkliga utveckling. Samtliga lärare använder visuella stöd och digitala verktyg för att tydliggöra undervisningen, samt kooperativt lärande och mycket stöttning. Ytterligare en resurs som merparten av lärarna använder är studiehand-ledare. Det framkommer även att lärarna inte inkorporerar elevernas förstaspråk i den utsträckning som forskningen menar är lönsamt för flerspråkiga elever. Endast två lärare i denna studie använder en flerspråkig undervisningsstrategi, translanguaging. Studiens slutsats är att det finns en okunskap och osäkerhet bland verksamma lågstadielärare när det kommer till flerspråkiga undervisningsstrategier och att lärarna behöver fördjupade kunskaper om flerspråkig undervisning för att implementera det.

I denna undersökning kartläggs gymnasieungdomars fiktionsanvändning på fritiden utifrån ett recepetionsteoretiskt och medieekologiskt perspektiv där elevernas fiktionsanvändning studerats utifrån relationen mellan olika medieformer (skönlitteratur, film, tv-serier och tv-spel), kön och programtillhörighet. Studien visar att den stora majoriteten av gymnasieungdomarnas fiktionsanvändning kretsar kring underhållning och avslappning, och elevernas läsningar går sällan bortom grundläggande nivåer för litterär kompetens såsom de beskrivs av Torell och Langer. Eleverna använder främst de digitala medierna och det är medieformens affordans och syftet med läsningen som framför allt är avgörande för hur och vad eleverna väljer att läsa. Kön påverkar tydligt också i denna process, och gymnasieungdomarnas fiktionsanvändning överlag är tydligt könad. Kön påverkar allt från val av medieform till val av innehåll. Sammantaget får deras fiktionsanvändning stor påverkan på deras litterära repertoarer och för studiens didaktiska slutsatser. Studiens didaktiska slutsatser är litteraturundervisingen måste börja där elevernas litterära repertoarer befinner sig eftersom fiktionsanvändningen varierar så tydligt. Olika medier skapar olika förutsättningar för fiktionsanvändning, vilket i sin tur tydligt skapar olika möjligheter för män och kvinnor. Eleverna möter text på sin fritid utifrån kognitiva mönster och repertoarer som formats av de digitala medierna, vilket får konsekvenser för hur de tar till sig den typografiska texten som litteraturundervisingen vilar på. Litteraturundervisingen måste därför hantera relationer mellan medieformer som en förutsättning för lärande och vända blicken mot vad olika medieringar gör för läsning, så att positiva och utvecklande läsupplevelser, oavsett medieform, kan uppnås. En viktig utgångspunkt är en dialogisk läsundervisning mellan lärare och elev, där eleverna själva kan utforska sitt läsande tillsammans med läraren. På så vis får läsupplevelsen från personlig inlevelse till en mer utvecklad litterär kompetens.

Denna studie har till syfte att undersöka privata musiklyssningsvanor och hur dessa förhåller sig till det egna musicerandet hos gymnasielever som tar instrumentallektioner på kommunala musik-/kulturskolan, samt hur dessa vanor påverkas av instrumentalundervisningen. Det teoretiska perspektivet är hämtat från sociologen Thomas Ziehe och handlar om hur ungdomar bygger upp sina identiteter i dagens samhälle. Som en bakgrund till undersökningen presenteras dels tidigare forskning om ungdomars musiklyssning, dels forskning om kommunala musik-/kulturskolan. Studien består av fem kvalitativa forskningsintervjuer med gymnasieelever i en svensk småstad. Resultatet visar att ungdomarna ägnar en stor del av sin fritid åt att lyssna på musik och att den främsta musikkällan idag är Spotify. De lyssnar på ett medvetet sätt på bland annat musikens uppbyggnad och musikernas skicklighet. Om och i vilken utsträckning ungdomarna privat lyssnar på samma typ av musik som de spelar på sina lektioner och om de påverkats i sitt privata lyssnande av undervisningen beror på en mängd olika faktorer och därför presenteras de fem ungdomarnas historier delvis var för sig. Resultatet visar också att det finns många olika skäl till att spela på musik-/kulturskolan, och att dessa olika skäl påverkar hur viktigt förhållandet mellan den spelade repertoaren och det privata lyssnandet blir för eleven. Slutligen presenteras och diskuteras två olika pedagogiska perspektiv på hur musiklärare kan förhålla sig till elevernas musiklyssning och förhållande till den på lektionerna spelade repertoaren. / This study aims to investigate private music listening habits and how they relate to the personal music-making among high school students who take instrumental lessons at community schools of music and culture, and how these habits are affected by instrumental teaching. The theoretical perspective comes from the sociologist Thomas Ziehe and is about how young people build up their identities in contemporary society. As a background to the study, previous research on young people's music listening and research on community schools of music and culture is presented. The study consists of five qualitative research interviews with high school students in a Swedish town. The results show that young people spend much of their free time listening to music, and that the main source of music today is Spotify. They listen in a conscious way, for example at the musical structure and the musicians' skills. Whether and to what extent young people privately listen to the same type of music that they play in their lessons and whether the teaching has influenced them in their private listening depends on a variety of factors. Therefore, the stories of the five young people are partially presented separately. The results also show that there are different reasons to study at a community school of music and culture, and that these reasons affect how important the relationship between the repertoire and the private listening habits is for each student. Finally, two different pedagogical perspectives on how teachers can relate to students' music listening habits, and their relationship to the repertoire being played at the lessons, are presented and discussed.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att analysera och utvärdera de argument som presenterats i tidigare forskning för och emot subjektiv förankring som litteraturdidaktisk strategi och metod, samt att se om det i tidigare forskning framkommer något alternativ till subjektiv förankring. Tidigare forskning visar att subjektiv förankring förekommer i stor utsträckning, samt att subjektiv förankring är nära förknippat med en matchning av allmän och litterär repertoar. Tidigare forskning visar unisont att subjektiv förankring riskerar att hamna i konflikt med den vidgade erfarenhet som efterfrågas i läroplanen. Med subjektiv relevans har undervisningen en större möjlighet att bemöta detta. I det sociala samspelet växer ny erfarenhet och ny kunskap fram baserat på elevernas respektive erfarenheter och upplevelser. Risken att befintliga erfarenheter leder till självbekräftelse och reproduktion av befintliga kunskaper är avsevärt lägre då boksamtalet sker i ett socialt samspel. Det sociokulturella perspektivet på lärande, svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne samt läroplanen sammanstrålar i subjektiv relevans. / <p>svenska</p>

Denna studies syfte är att undersöka hur elevers möjlighet till språklig utveckling och utveckling av litterär repertoar kan påverkas av läsning av långserieböcker och det innehåll som de tillhörande lärarhandledningarna lyfter fram. Vidare kommer en diskussion om lärarens kompensatoriska uppdrag att föras i förhållande till läsintresse, litterär repertoar och lärarhandledningarnas didaktiska val. Långserierna som undersöks är LasseMajas Detektivbyrå, PAX, Handbok för superhjältar och Musse &amp; Helium. Frågeställningarna rör långserieböckernas litterära repertoarer utifrån berättarteknisk analys med en litteraturvetenskaplig begreppsapparat. Ytterligare frågeställning handlar om den kvantitativa språkutvecklingen i långserierna där ramverket LIX används, samt hur det tas tillvara på som undervisningsmöjligheter i böckernas lärarhandledningar. Tidigare forskning visar att skönlitteratur har en tydlig plats i skolans tidiga år och att både lärarens didaktiska val och elevernas intresse spelar roll för att skapa möjligheter till läsglädje och läsutveckling. Vidare belyser olika forskare att långserieböckernas karaktäristiska drag kan ses som både positiva och negativa för läsutveckling. Studiens teoretiska utgångspunkter grundar sig i Rosenblatt, Langer och McCormicks resonemang om mötet mellan läsaren och texten samt textens repertoar. I de teoretiska utgångspunkterna återfinns även en litteraturvetenskaplig begreppsapparat och ramverket LIX vilka fungerar som analysverktyg i studien.  Undersökningen av långserieböckerna gjordes först genom en berättarteknisk analys. Därefter jämfördes böckerna i de utvalda serierna med varandra och en analys av den litterära repertoarens utvecklingen gjordes utifrån en litteraturvetenskaplig begreppsapparat. Den språkliga komplexiteten undersöktes med hjälp av en LIX-räknare och värdena jämfördes mellan böckerna inom samma serie.  En slutsats som kan dras av studien är att långserieböckerna inte kan avfärdas som genre av böcker utan att böckerna behöver ses som individuella skönlitterära verk med olika litterära repertoarer där deras tillhörande lärarhandledningar uppvisar varierande brister i hur möjligheter till utveckling av den litterära och allmänna repertoaren tas tillvara. Elevernas möjlighet till språklig utveckling och utveckling av litterära repertoar beror således mycket på hur läraren väljer att kompensera för de brister som verken och lärarhandledningarna uppvisar.  Vidare forskning skulle kunna behandla serierna som helhet för att möjliggöra slutsatser om de förändringar som observerats är kontinuerliga eller slumpmässiga.

Detta självständiga arbete handlar om idén om den kulturkanon som ska införas enligt Tidöavtalet som publicerades 2022. Syftet är att belysa hur musiklärarstudenter reflekterar kring en kulturkanon och vilka implikationer den potentiellt skulle ha för musikundervisning utifrån forskningsfrågan; Vad karaktäriserar musiklärarstudenters utsagor om en potentiell kulturkanon och dess implikationer för deras framtida musikundervisning? För att besvara forskningsfrågan har sex musiklärarstudenter, från de senare årskurserna under höstterminen 2023 på Kungl. Musikhögskolan, intervjuats och deras utsagor har analyserats utifrån en kulturhistorisk teori. Resultatet visar på att det existerar en typ av outtalad kanon redan idag samt att innehåll från den används för att mediera förståelse för andra människor baserad på kollektiv kunskap. Resultaten visar även på att det existerar mindre kollektiv samt att ett sådant kan vara en outtalad kanon inom en uttalad kanon. Resultatet visar att informanterna anser det viktigt gällande representation i utförandet och innehållet av en uttalad kanon och vidare att en uttalad kanon kan användas för att styra historia och kollektiv kunskap. Avslutningsvis visar resultatet att en uttalad kanon kan verka hämmande för en musiklärare, men att den kan leda till aktiviteter för kreativitet och fantasi genom en gemensam förståelse av kollektiv kunskap. / This study is about the idea of ​​the cultural canon that’s going to be introduced according to the Tidö-agreement that was published in 2022. The aim is to highlight how music teacher students reflect on a cultural canon and what implications it would potentially have for music education while answering the research question: What characterizes music teacher students' statements about a potential cultural canon and its implications for their future music teaching? To answer the research question, six music teacher students, studying their later years during the autumn semester of 2023, were interviewed and their statements were analyzed from a cultural-historical perspective. The results show that a type of unexpressed canon already exists today and that content from it is used to mediate understanding for other people based on collective knowledge. The result also show that there are smaller collectives and that such can be an unexpressed canon within an expressed canon. The result show that the informants consider representation important in the execution and content of an expressed canon and further that an expressed canon can be used to control history and collective knowledge. In conclusion, the result show that an expressed canon can be inhibiting for a music teacher, but that it can lead to activities for creativity and imagination through a common understanding of collective knowledge.

<p>History has always been a doctrine with several qualities. Control over historical documentation has long served as a power tool for great men, where the victor wrote history as he or she wanted to. But history has never been exclusive to those who hold power - on the contrary, history is a central part of each individual's life, whether it is true or false. It gives an understanding of why the world looks as it does, gives the identity, related and confirms the origin as well as inspire the epic hero tales that are not always completely true. Within school, the Swedish National Agency for Education instructs that:</p><p>The subject aims to stimulate students' curiosity and desire to broaden their world in a time dimension. [...] It also aims to develop critical thinking and an analytical approach as a tool to understand and explain society and people's lifestyles. This enhances the ability to be critical both for the historical sources for the texts and other media in our time.[1]</p><p>Just the question of what is true and invented has always been important to historians, of which the central concept of source criticism. However, the truth has never been the operator of an epic hero story forward - something they often see in Hollywood films and other popular culture where the story adorned and adjusted to best appeal to the audience. That history is the basis for the epic masterpiece, however, nothing that occurred with the birth of Hollywood films. Already during the Middle Ages, the Norwegian King Sverre, who died at the beginning of the 1200's, said that "<em>the</em> <em>lying sagas were the funniest</em>."</p><p>Sverre was not alone in experiencing the untrue tales as the funniest. Previous research argues that the majorities of the school’s students share his view and would prefer popular culture as an alternative of solid historical documentation. The dilemma with this is that school requires that students must develop critical thinking and create a picture of human history that is correct, which in turn requires one to take on reliable sources, who unfortunately are not always perceived as particularly amusing. Popular culture, however, has no requirement to be historically accurate, something that contributes to the creation of historical myths among some pupils.</p><p>This study therefore aims to increase the understanding of how teachers and students relate to historical sources and popular culture that uses a historical background to weave fiction.        The study confirms previous research concerning students 'and teachers' approach to history in terms of historical sources and popular culture, historical links. The study also shows that the difference within students and teachers attitudes in many cases can lead to negative results in which students lose interest of history - as well as some students find the teacher's broad historical knowledge stimulating. Finally, the study shows, based on empirical data collected (with support from previous research) why popular culture with historical themes are relevant to history teaching, and how the same popular culture can be implemented in teaching.</p><p>[1] Translation from Swedish - Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp=8&skolform=21&id=HI&extraId=</p><p> </p> / <p>Historia har alltid varit en lära som besuttit flera kvalitéer. Kontrollen över historiedokumentering har länge fungerat som maktredskap för stormän, där segraren skrivit historien som han eller hon önskat att den ska se ut. Men historia har aldrig varit exklusivt för de som håller makten - tvärt om; historia är en central del av varje individs liv, vare sig den är sann eller falsk. Den skänker en förståelse för varför världen ser ut som den gör, ger identitet, hänför och bekräftar ursprung likväl som den inspirerar med storslagna hjältesagor som inte alltid är helt sanna. Inom skolan instruerar skolverket att:</p><p> </p><p>Ämnet syftar till att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension.[…] Syftet är också att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och människors levnadsmönster. Detta gynnar förmågan att stå kritisk såväl inför historiska källor som inför texter och andra medier i vår tid.[1]</p><p> </p><p>Just frågan gällande vad som är sant och påhittat har alltid varit viktig för historiker, därav det centrala begreppet källkritik. Dock har sanningen aldrig varit det som driver en episk hjältesaga framåt - något som ofta syns i Hollywoodfilmer och annan populärkultur där historien smyckats och anpassats för att bäst tilltala publiken. Att historia ligger till grund för episka mästerverk är emellertid ingenting som uppstod med Hollywoodfilmernas födelse. Redan på medeltiden skall den norske konungen Sverre som dog i början av 1200 talet ha yttrat att ”lögnsagorna var de roligaste”[2].</p><p>Sverre var emellertid inte ensam om att uppleva lögnsagorna som de roligaste. Tidigare forskning hävdar att majoriteten av skolans elever delar hans uppfattning och föredrar sådan populärkultur framför gedigen historiedokumentation. Dilemmat med detta är att skolan ställer krav på att eleverna skall utveckla ett kritiskt tänkande och skapa sig en bild av mänsklighetens historia som är korrekt, någonting som kräver att man tar till sig tillförlitliga källor som olyckligtvis inte alltid uppfattas som särskilt roliga. Populärkulturen har emellertid inga krav på sig att vara historiskt korrekt, någonting som bidrar till historisk mytbildning hos vissa elever.</p><p>Denna studie ämnar således öka förståelsen för hur lärare och elever förhåller sig till historiska källor och populärkultur som använder sig av en historisk bakgrund för att väva fiktiva berättelser.</p><p>Studien bekräftar tidigare forskning gällande elever och lärares förhållningssätt till historia vad gäller historiska <em>källor </em>och populärkulturens <em>historiska länkar</em><em><strong>[3]</strong></em>. Studien visar även att skillnaden i elever och lärares förhållningssätt i många fall kan leda till negativa resultat där elever tappar intresse för historia - likväl som att vissa elever finner lärarens breda historiska kunskap stimulerande. Slutligen redovisar studien, utifrån den empiriska data som samlats in med stöd från tidigare forskning varför populärkultur med historiskt tema är relevant för historieundervisning, samt hur denna populärkultur kan implementeras i undervisningen.</p><p>[1] Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp=8&skolform=21&id=HI&extraId=</p><p>[2] Lönnroth<em> </em>(2006) <em>Njals saga</em>: 12</p><p>[3] Se rubrik: <em>2.3 Skillnaden mellan historiska källor och historiska länkar som historiska referenser.</em></p><p> </p>

History has always been a doctrine with several qualities. Control over historical documentation has long served as a power tool for great men, where the victor wrote history as he or she wanted to. But history has never been exclusive to those who hold power - on the contrary, history is a central part of each individual's life, whether it is true or false. It gives an understanding of why the world looks as it does, gives the identity, related and confirms the origin as well as inspire the epic hero tales that are not always completely true. Within school, the Swedish National Agency for Education instructs that: The subject aims to stimulate students' curiosity and desire to broaden their world in a time dimension. [...] It also aims to develop critical thinking and an analytical approach as a tool to understand and explain society and people's lifestyles. This enhances the ability to be critical both for the historical sources for the texts and other media in our time.[1] Just the question of what is true and invented has always been important to historians, of which the central concept of source criticism. However, the truth has never been the operator of an epic hero story forward - something they often see in Hollywood films and other popular culture where the story adorned and adjusted to best appeal to the audience. That history is the basis for the epic masterpiece, however, nothing that occurred with the birth of Hollywood films. Already during the Middle Ages, the Norwegian King Sverre, who died at the beginning of the 1200's, said that "the lying sagas were the funniest." Sverre was not alone in experiencing the untrue tales as the funniest. Previous research argues that the majorities of the school’s students share his view and would prefer popular culture as an alternative of solid historical documentation. The dilemma with this is that school requires that students must develop critical thinking and create a picture of human history that is correct, which in turn requires one to take on reliable sources, who unfortunately are not always perceived as particularly amusing. Popular culture, however, has no requirement to be historically accurate, something that contributes to the creation of historical myths among some pupils. This study therefore aims to increase the understanding of how teachers and students relate to historical sources and popular culture that uses a historical background to weave fiction.        The study confirms previous research concerning students 'and teachers' approach to history in terms of historical sources and popular culture, historical links. The study also shows that the difference within students and teachers attitudes in many cases can lead to negative results in which students lose interest of history - as well as some students find the teacher's broad historical knowledge stimulating. Finally, the study shows, based on empirical data collected (with support from previous research) why popular culture with historical themes are relevant to history teaching, and how the same popular culture can be implemented in teaching. [1] Translation from Swedish - Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&amp;ar=0910&amp;infotyp=8&amp;skolform=21&amp;id=HI&amp;extraId= / Historia har alltid varit en lära som besuttit flera kvalitéer. Kontrollen över historiedokumentering har länge fungerat som maktredskap för stormän, där segraren skrivit historien som han eller hon önskat att den ska se ut. Men historia har aldrig varit exklusivt för de som håller makten - tvärt om; historia är en central del av varje individs liv, vare sig den är sann eller falsk. Den skänker en förståelse för varför världen ser ut som den gör, ger identitet, hänför och bekräftar ursprung likväl som den inspirerar med storslagna hjältesagor som inte alltid är helt sanna. Inom skolan instruerar skolverket att:   Ämnet syftar till att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension.[…] Syftet är också att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och människors levnadsmönster. Detta gynnar förmågan att stå kritisk såväl inför historiska källor som inför texter och andra medier i vår tid.[1]   Just frågan gällande vad som är sant och påhittat har alltid varit viktig för historiker, därav det centrala begreppet källkritik. Dock har sanningen aldrig varit det som driver en episk hjältesaga framåt - något som ofta syns i Hollywoodfilmer och annan populärkultur där historien smyckats och anpassats för att bäst tilltala publiken. Att historia ligger till grund för episka mästerverk är emellertid ingenting som uppstod med Hollywoodfilmernas födelse. Redan på medeltiden skall den norske konungen Sverre som dog i början av 1200 talet ha yttrat att ”lögnsagorna var de roligaste”[2]. Sverre var emellertid inte ensam om att uppleva lögnsagorna som de roligaste. Tidigare forskning hävdar att majoriteten av skolans elever delar hans uppfattning och föredrar sådan populärkultur framför gedigen historiedokumentation. Dilemmat med detta är att skolan ställer krav på att eleverna skall utveckla ett kritiskt tänkande och skapa sig en bild av mänsklighetens historia som är korrekt, någonting som kräver att man tar till sig tillförlitliga källor som olyckligtvis inte alltid uppfattas som särskilt roliga. Populärkulturen har emellertid inga krav på sig att vara historiskt korrekt, någonting som bidrar till historisk mytbildning hos vissa elever. Denna studie ämnar således öka förståelsen för hur lärare och elever förhåller sig till historiska källor och populärkultur som använder sig av en historisk bakgrund för att väva fiktiva berättelser. Studien bekräftar tidigare forskning gällande elever och lärares förhållningssätt till historia vad gäller historiska källor och populärkulturens historiska länkar[3]. Studien visar även att skillnaden i elever och lärares förhållningssätt i många fall kan leda till negativa resultat där elever tappar intresse för historia - likväl som att vissa elever finner lärarens breda historiska kunskap stimulerande. Slutligen redovisar studien, utifrån den empiriska data som samlats in med stöd från tidigare forskning varför populärkultur med historiskt tema är relevant för historieundervisning, samt hur denna populärkultur kan implementeras i undervisningen. [1] Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&amp;ar=0910&amp;infotyp=8&amp;skolform=21&amp;id=HI&amp;extraId= [2] Lönnroth (2006) Njals saga: 12 [3] Se rubrik: 2.3 Skillnaden mellan historiska källor och historiska länkar som historiska referenser.

Det är idag en ökning av mångkulturalitet i det svenska samhället, något som ökar antalet flerspråkiga elever och skolan måste därför ge utrymme för språklig utveckling. Forskning visar dock att det enbart talas svenska i undervisningssammanhang, flerspråkiga elever ges inte möjlighet att använda olika språk vid kommunikation. Syftet med denna studie är att ta del av lärares erfarenheter av och kunskaper om en flerspråkig undervisning samt ta del av vilka metoder som används för att anpassa en flerspråkig undervisning. En transspråkande undervisning tillåter elever att använda sig av hela deras språkliga repertoar vid språk- och kunskapsutveckling, ytterligare en del av syftet är därmed även att ta del av lärares erfarenheter kring transspråkande undervisningsmetoder och som förhållningssätt. Den forskning som ligger till grund för studien utgår från flerspråkighetsforskning och fokuserar till största del på transspråkande. Utifrån vald forskning har teoretiska utgångspunkter för studien identifierats och dessa är det sociokulturella perspektivet samt teorier om andraspråksinlärning. För att samla in data genomfördes semistrukturerade intervjuer bestående av fem respondenter. Studiens resultat utifrån ett lärarperspektiv visade att en flerspråkig undervisning innebär både utmaningar och möjligheter för lärare och elever. De utmaningar som synliggjorts handlar om de missförstånd som uppstår på grund av språkliga brister, lärares oro samt ett tidskrävande arbete. Möjligheterna med en flerspråkig undervisning beskrevs av respondenterna som att det handlar om att synliggöra språklig och kulturell mångfald, att göra nytta för eleverna och deras vårdnadshavare samt att lärare och elever ingår i en gemenskap med varandra och bygger relationer.