Syftet med denna studie är att studera förskollärares förståelse av sitt ledarskap i relation till konflikter, med ett fokus på det lågaffektiva bemötandet. Arbetet syftar mer specifikt till att skapa förståelse för hur förskollärarna anser att konflikter uppstår mellan vuxen och barn i förskolan samt hur de väljer att hantera det. Förskollärarnas beskrivna förståelse ställs i relation till forskning om ledarskapsstilar med särskilt betoning på det lågaffektiva bemötandet. I studien har sju förskollärare intervjuats och dessa bor utspritt i Sverige och har olika yrkeserfarenheter. De teoretiska utgångspunkterna är tre specialpedagogiska perspektiv, dessa är det kompensatoriska och det kritiska samt dilemmaperspektivet. Andra ledarskapsstilar som diskuteras i detta arbete är det auktoritära, empatiska demokratiska, undvikande, växlande samt det lågaffektiva. Resultat visar att ledarskap till stor del handlar om att förekomma konfliktsituationer som ligger i linje med det lågaffektiva och det kritiska perspektivet. Det som är av vikt är att skapa lockande aktiviteter, få barn att följa självmant, ligga steget före och att involvera barnen i situationer där det finns en konflikt mellan den vuxne och barnet. I ledarskapet finns det en makt att förhålla sig till visar resultatet, vilket i sig kan leda till konflikter och hanteras på olika sätt. Förskollärarna gav uttryck för det kompensatoriska och kritiska perspektivet i studien. Samtliga förskollärare talar om betydelsen av att individanpassa sitt ledarskap och hur de bemöter konflikter. En av förskollärarna frågar sig hur pass mycket hen ska anpassa sitt ledarskap till individen och i det synliggörs dilemmaperspektivet. Pågående konflikter hanteras lågaffektivt genom ett lugn i syfte att inte förvärra situationer av ett flertal av förskollärarna. Samtliga förskollärare i studien hade en uppfattning om vad lågaffektivt bemötande är, men de var inte entydigt positiva till det. Det lågaffektiva ledarskapet utgår enligt förskollärarnas svar från det empatiska och demokratiska ledarskapet. Fördelar som förskollärarna ser med lågaffektivt bemötande är goda relationer och ömsesidig respekt. Ett flertal förskollärare menar att det lågaffektiva bemötandet bekräftar den barnsyn och arbetssätt de eftersträvar att arbeta efter i förskolan. Nackdelar är att kollegor har svårt att förstå deras bemötande i konflikter och att ledarskapet till viss del kräver mer tid av förskollärarna. Tidsbrist och stress i yrket gör det svårt för förskollärarna att arbeta lågaffektivt. Det leder vidare till att det auktoritära ofta träder fram hos förskollärarna när de finner tiden knapp och stressfylld.

Do all conscious states structurally necessitate self-consciousness? For many, the answer is affirmative: self-consciousness is an inherent property of phenomenal consciousness. I refer to this family of theses under the denomination of Strong Subjectivity Claim (SSC). However, reports of DIED (Drug-Induced Ego Dissolution) and MIED (Meditation-InducedEgo Dissolution) seem to suggest otherwise: there are at least some extraordinary circumstances under which no sense of self contributes to the resulting phenomenology. Similarly, subjectivity is altered in depersonalisation, a condition whereby the subject feels detached from oneself. I argue that different varieties of self-consciousness are altered or missing in concomitance with ego dissolution and depersonalisation. Nonetheless, I speculate that depersonalisation per se does not involve a lack of basic self-consciousness — while some reports of ego dissolution indicate that even the most minimal formulation of phenomenal self-consciousness is not adequately present. I identify two modalities —boundlessness and centrelessness — whose implication seems to be crucial in experiences of total lack of self-consciousness. All things considered, I conclude that, while self-consciousness could be a frequent feature of our ordinary experience, SSC is not plausible. In the absence of phenomenal self-consciousness, what remains is the epistemic observation that experiences are self-bounded: no one can have access to each other’s experiences in a first-personal manner. This ontological fact, however, need not be accompanied by a corresponding “sense of self”. Finally, I propose an account explaining the conceivableness of selfless self-reports resting on the premise of the subject being conscious and on her dispositional ability for self-consciousness. / Kräver alla medvetna tillstånd strukturellt självmedvetenhet? För många är svaret jakande: självmedvetenhet är en inneboende egenskap hos fenomenalt medvetande. Jag hänvisar till denna familj av avhandlingar under benämningen Strong Subjectivity Claim (SSC). Rapporter om DIED (Drug-Induced Ego Dissolution) och MIED (Meditation-Induced Ego Dissolution) verkar dock antyda något annat: det finns åtminstone några extraordinära omständigheter när en brist av känsla av jaget bidrar till den resulterande fenomenologin. På liknande sätt förändrar depersonalisation subjektiviteten, ett tillstånd där subjektet känner sig fristående från sig själv. Jag hävdar att olika varianter av självmedvetande förändras ellersaknas i samband med ego upplösning och depersonalisering. Icke desto mindre spekulerar jag att depersonalisation i sig inte innebär brist på grundläggande självmedvetenhet – medan vissa rapporter om egoupplösning indikerar att även den mest minimala formuleringen av fenomenal självmedvetenhet inte är tillräckligt närvarande. Jag identifierar två modaliteter -gränslöshet och centerlöshet - vars implikation verkar vara avgörande i upplevelser av total avsaknad av självmedvetenhet. Sammantaget drar jag slutsatsen att även om självmedvetenhet kan vara ett vanligt inslag i vår vanliga upplevelse, är SSC inte rimligt. I frånvaro av fenomenal självmedvetenhet, kvarstår den epistemiska observationen att upplevelser är självbundna: ingen kan ha tillgång till varandras upplevelser på ett förstapersonligt sätt. Detta ontologiska faktum behöver dock inte åtföljas av en motsvarande "känsla av jaget". Slutligen föreslår jag en redogörelse som förklarar tänkbarheten av osjälviska självrapporter som vilar på premissen att subjektet är medvetet och på hennes dispositionsförmåga till självmedvetenhet.

Studiens syfte var att undersöka om kontextuell intelligens är en möjlig lösning till dagensstora mängd ledarskapsrecept. Primärdata från en enkätundersökning med 389 giltiga svarsamlades in angående sex av beteendena som utgör Kutz (2016) teori för kontextuellintelligens, vilket utgjorde metoden för studien. Kontextuell intelligens visade sig vara ettmöjligt svar till de många och kritiserade ledarskapsstilar som har idealiserats.Signifikanstestet visade på signifikant skillnad mellan chefers och medarbetares bedömningarav svenska chefers beteenden och prestationer. Studiens resultat indikerade att forskningbaserad på självutvärdering präglas av allvarliga brister. Studien visade därmed att teorin förkontextuell intelligens inte enbart kan vila på chefers självbedömning, utan bör kompletterasmed observatörers bedömningar av chefer för att ge en mer sanningsenlig bild och förbättraledarskapet. Dessutom bör rekrytering förlita sig på forskning baserad på fler perspektiv änenbart självbedömningar för att undvika misslyckanden vilka kan minska organisatoriskeffektivitet. / The purpose of this study was to examine whether contextual intelligence is a possiblesolution to today's vast array of leadership concepts. Primary data from a questionnaire surveywith 389 valid answers were collected regarding six of the behaviors constituting Kutz (2016)theory of contextual intelligence which formed the method of the study. The findings showedthat contextual intelligence proved to be a possible response to the many and criticizedleadership styles that have been idealized. The significance test showed statisticallysignificant differences between managers and employees assessments of Swedish managers’behavior and performance. The results indicated that research based on self-evaluation ischaracterized by serious shortcomings. This study therefore shows that the theory ofcontextual intelligence can not only rely on managers’ self-assessment and should becomplemented by observers' assessments of managers to give a more truthful picture andimprove leadership. In addition, recruitment should rely on research based on moreperspectives than just self-assessments to avoid failures which could reduce organizationaleffectiveness.The thesis is written in Swedish.

Bakgrund: Självreflektion innebär att kunna iaktta sig själv, sina reaktioner och att kunnasamtala med sig själv om sina handlingar och om sina upplevelser. Det är ett medvetetsökande efter förståelse. Reflektion ger möjlighet att utveckla yrkesmässig medvetenhet omsitt eget sätt att fungera och reagera. Genom systematisk reflektion kan individen utvecklasoch koppla teori till praktik. Individen måste medvetet utvärdera sina erfarenheter för attkunna dra lärdom av dem. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors möjligheter till självreflektion inom psykiatriskvård. Metod: En integrativ litteraturstudie användes som metod. Data inhämtades från databasernaCinahl plus, PubMed och PsycINFO.Sammanlagt sex artiklar ligger till grund för resultat. Material har analyserats medWhittemore och Knafls (2005) analysmetod. Resultat: Sjuksköterskor behövde skapa utrymme för självreflektion. Studier visade attarbetsgivare behövde möjliggöra att självreflektion kunde utövas på arbetsplatsen ochmedarbetare måste värdesätta att självreflektion kunde fungera som ett hjälpmedel i denpsykiatriska omvårdnaden. Det var också viktigt att lärare och utbildare, i enutbildningssituation, var intresserade av individens lärande och hade kunskap om hur man lärut självreflektion. Slutsats: Möjligheter till självreflektion är tid, kunskap och en tillåtande miljö därsjuksköterskan eller sjuksköterskestudenten kan och vågar ställa frågor och där det finns engemensam norm som värdesätter självreflektion på arbetsplatsen. / Backgound: Self-reflection means being able to observe oneself, their reactions and beingable to talk to themselves about their actions and their experiences. It is a conscious search forunderstanding. Reflection provides the opportunity to develop professional awareness ofone ́s own way of functioning and reacting. Through systematic reflection, the individual candevelop and link theory to practice. The individual must consciously evaluate theirexperiences in order to learn from them. Aim: The purpose of this study is to elucidate nurses ́ opportunities for self-reflection inpsychiatric careMethod: An integrative literature study was used as a method. Data were obtained from thedatabases Cinahl Plus, PubMed and PSYCinfo. A total of six articles form the basis for theresult. The material has been analyzed using the Whittemore and Knafls (2005) method. Results: Nurses need to create space for self-reflection. The study showed that employersneeded to enable self-reflection to be exercised in the workplace and employees needed toappreciate that self-reflection could serve as an aid in psychiatric nursing. It was alsoeducators, in an educational situation, were interested in the individual ́s learning and hadknowledge of how to teach self-reflection. Conclusion: Opportunities for self-reflection are time, knowledge and a permissiveenvironment where the nurse or nurse student can and dare to ask questions and where there isa common norm that values self-reflection in the workplace.

Generellt finns det nog, i förberedande syfte, en förbandslåda i varje hushåll med plåster och dyl. tillgängligt vid fall av mindre olyckor. Skulle du skära dig i fingret kan du gå till lådan och plåstra om dig, eller skulle du bli förkyld finns nezeril för att underlätta luftens flöde genom näsan. Men vad hittar du i lådan vid en ”psykisk förkylning”? Likt hur man köper plåster i förberedande syfte för en fysisk skada, ska det här arbetet undersöka hur grafisk design kan spela en roll i att öka personligt engagemang för att underhålla sitt psykiska välmående och förebygga djupare depressioner. Resultatet av denna undersökning är konceptet NUNC, en mental förbandslåda. Innehållet i lådan är tänkt att uppmuntra människor att reflektera över sin tillvaro, bli medveten om sina val, upptäcka och bryta negativa tankemönster samt boosta sin självmedkänsla. / There is probably a first aid kit in every household, containing band-aids and similar items, available in case of minor accidents. If you were to cut your finger, you could use the kit and patch yourself up, or if you were to catch a cold, there would be Ne-zeril to facilitate nasal airflow. But what do you find in the kit for a ”mental cold”? This work aims to explore how graphic design can play a role in increasing personal engagement to maintain mental well-being and prevent deeper depressions. The re-sult of this investigation is the concept NUNC, a mental first aid kit. The content of the box is intended to encourage people to reflect on their presence, become awa-re of their choices, discover and break negative thought patterns, and boost their self-compassion.

Psykologiska    processer    där    identifikationen    med    jaget    och medvetandets innehåll upphör kan tänkas utgöra en hälsosam motvikt i  dagens  samhällskultur  där  centrering  kring  jaget,  stress,  depression och meningsförlust, ofta förekommer. Självtranscendens har beskrivits som en expansion av medvetandet och en rörelse bortom gränserna för ens självmedvetenhet och självuppfattning, antingen tillfälligtvis eller som  en  relativt  stabil  perspektivförändring  som  utvecklats  under livsloppet.  Sex  personer  mellan  54  och  100  år  med  erfarenhet  av självtranscendenta   perspektiv   intervjuades   i   studien   i   syfte   att induktivt  generera  mer  kunskap  om  hur  självtranscendens  kunde upplevas, utvecklas och förändra en människas perspektiv. Genom en tematisk    analys    framkom    att    en    regelbunden    aktivering    av självtranscendenta     medvetandetillstånd     särskilt     inverkade     på utvecklingen   och   kopplades   till   principer   om   neuroplasticitet. Självtranscendensutvecklingen     medförde     även     förändringar     i respondenternas perception av inre och yttre fenomen exempelvis vad gäller   känslighet,   jagupplevelse   och   möjlighet   till   distans   och objektivitet, vilket även bidrog till psykologisk hälsa.