Idag är en ny minoritetsgrupp, döva med cochleaimplantat (CI), en växande grupp. CI innebär att en elektrod, som stimuleras av en yttre hörapparatsliknande processor, opereras in i hörselsnäckan. Detta ger bäraren en god ljuduppfattning och relativt goda möjligheter att utveckla talad svenska. Tidigare har teckenspråk varit ett mer eller mindre självklart språk för döva barn, men nu ifrågasätts allt oftare om CI-opererade barn behöver teckenspråk bredvid talad svenska. I den här studien undersöker jag om det finns skillnader i konnektivtäthet hos tre grupper: en- respektive tvåspråkiga med cochleaimplantat och en normalhörande, enspråkig kontrollgrupp. Tidigare forskning visar att ju äldre man blir desto mindre konnektorer markerar man i sina texter. Skillnader mellan de undersökta grupperna skulle därför kunna indikera skillnader i språkutvecklingen. I undersökningen har jag studerat hur grupperna binder sina huvud- och bisatser samt om det finns några kvalitativa likheter/skillnader hos grupperna med olika antal modersmål. Resultatet jämförs med tidigare forskning och olika teorier. Sex informanter, två från varje grupp, i åldrarna 11 och 12 år är med i studien. Informanterna fick titta på en tecknad serie och återberätta den i skriven form. Jag analyserade materialet och vad gäller alla konnektorer och inledda bisatser enligt en bestämd analysmodell. Temporala konnektorer dominerade hos de en- och tvåspråkiga grupperna med CI medan additiva konnektorer dominerade i större utsträckning hos den normalhörande enspråkiga gruppen. Studien visade också att tvåspråkiga barn med CI hade lägre konnektivtäthet än enspråkiga barn med CI. Den tvåspråkiga gruppen med CI låg också väldigt nära kontrollgruppens resultat med endast 0,4 procentenheters skillnad i konnektivtäthet. Slutsatsen av den här studien är att tvåspråkighet tycks vara positivt och att teckenspråk i kombination med talad svenska inte förhindrar eller försenar utvecklingen av skriven svenska.

Abstract The present study aims to map out the extent to which bilingual Sweden-Finnish teenagers can make use of their second language Swedish in order to communicate pragmatic information. The main aim is to study whether speakers of a second language can achieve near-native competence in the second language, i.e. whether their conversational style is identical with that of first-language speakers. The material consists of audiotaped simulated dialogues. The starting-point of the analysis is the idea that the conversational strategies used by a speaker reveal his global conversational style. The present study is concerned with very advanced second-language speakers. They were born in Sweden to Finnish families, with Finnish as their first language. The official language in school and elsewhere in society is Swedish. However, they live in a society which is highly bilingual and where Finnish can be used – and is used by the present informants – in everyday life in more informal contexts. Even though the informants can be regarded as very advanced speakers of Swedish, the analysis suggests that their use of Swedish is different from that of the native speakers. Furthermore, the analysis shows no signs of pragmatic transfer from the Sweden-Finnish speakers' first language Finnish into their second language Swedish – or vice versa. The Sweden-Finnish speakers follow a Finnish conversational style when speaking Finnish, but they do not transfer this style into their performance in Swedish. Nevertheless, their conversational style in Swedish deviates from that of native Swedish speakers. / Abstrakt Föreliggande avhandling har som syfte att beskriva tvåspråkiga sverigefinska ungdomars sätt att använda sig av andraspråket svenska när det gäller det pragmatiska språkbruket. Det övergripande målet i analysen är att studera om andraspråkstalare kan nå infödd nivå i andraspråket, dvs. om deras samtalsstil på andraspråket är identisk med infödda talares. Materialet består av simulerade dialoger. Analysen utgår från tanken att de strategier som talare använder sig av i interaktion avspeglar den övergripande, globala samtalsstil som gäller i ett helt samtal. Det gäller här mycket avancerade andraspråkstalare. De är födda i Sverige i finskspråkiga familjer med finska som förstaspråk. Det officiella språket i skolan och i övrigt i samhället är svenska. Det aktuella samhället är dock starkt tvåspråkigt där finska kan användas – och används av de aktuella informanterna – i det vardagliga livet i mer informella kontexter. även om det är fråga om mycket avancerade andraspråkstalare, tyder den aktuella analysen på att det finns drag i deras andraspråk svenska som avviker från de infödda talarnas språkbruk. Analysen avslöjar vidare inga tecken på pragmatisk transfer från de sverigefinska informanternas förstaspråk finska över till deras svenska – eller omvänt. De ser ut att följa den finska samtalsstilen i samtal på finska men överför inte denna stil till samtal på svenska.

Det är känt sen tidigare att det finns brister inom matematikterminologi på svenskt teckenspråk. Samtidigt har det noterats att många döva elever inte lyckats nå de nationella målen i matematik. Syftet med detta examensarbete är att undersöka matematikterminologin på svenskt teckenspråk samt behovet av att utveckla den. En del av syftet också att få en förståelse av vilken betydelse det har för matematikundervisningen för döva elever. Vidare gjordes den här studien utifrån ett lärarperspektiv. För att besvara frågeställningen gjordes en avgränsad teckenkartläggning inom matematik och tre intervjuer med hörande teckenspråkiga matematiklärare som undervisar döva elever på gymnasiet och högstadiet. Här används begrepp som mediering, multimodalitet och transspråkande utifrån det sociokulturella perspektivet för att analysera resultatet. Resultatet visar tydligt att lärarna upplever att många tecken saknas inom matematik och det finns ett stort behov av att utveckla matematikterminologin på svenskt teckenspråk. Detta har en viss betydelse för döva elevers språk- och begreppsutveckling inom matematik enligt lärarna. Dessutom lyfts det fram att det även finns ett behov av att utveckla läromedel och andra material på teckenspråk inom matematik. Slutligen menar lärarna att det finns andra faktorer som påverkar elevers utveckling. Svaga språkkunskaper eller sen språkutveckling ses som några förklaringar till döva elevers låga matematikprestationer.

Denna kvalitativa studie behandlar tvåspråkiga elevers språkanvändning i olika situationer samt huruvida skillnader finns på verbal aktivitet i undervisningen mellan tvåspråkiga elever och elever med svenska som förstaspråk. Fokus har varit på elever i årskurs 3 som tillhör minoritetsgruppen Sverigefinnar. Eleverna är kunniga i finska och svenska språken, med finska som förstaspråk. I avsnitten om tidigare forskning presenteras tvåspråkighetens olika sidor, bland annat om translanguaging/transspråkande som är vanligt hos tvåspråkiga. I det avsnittet presenteras även samband mellan språk och identitet samt motivation i språkinlärningen. I teoriavsnittet är Vygotskijs teori om sociokulturellt perspektiv i fokus samt scaffolding som även är en del av det sociokulturella perspektivet. Även där görs samband till denna uppsats. Studien baseras på två forskningsfrågor: • Vilka skillnader finns i verbal aktivitet under lektioner mellan tvåspråkiga elever som talar både finska och svenska och elever som talar svenska? • I vilka situationer använder tvåspråkiga elever de två språken? Metoderna som har använts till denna studie är intervjuer och observationer. För att få samtycke av vårdnadshavare så att eleverna får delta i studien, har informationsbrev och samtyckesblankett delats ut som vårdnadshavare fyllt i. Två skolor i en kommun i Tornedalen har inkluderats och sammanlagt fem tvåspråkiga elever, två klasslärare samt fyra elever med svenska som förstaspråk har deltagit. Resultat från observationer och intervjuer har samlat under avsnitten om resultat, som senare diskuteras i följande kapitel samt återkopplingar görs till tidigare forskning och teori. Den första frågan kan besvaras med att mycket beror på hur självsäker eleven är i sitt andraspråk, då det går att se skillnader mellan tvåspråkiga elever i användning av deras andraspråk – även i denna studie. För att sammanfatta resultatet i den andra frågan, talar eleverna oftast svenska i skolan. Finska talar de med familj och släkt, men några talar även finska med deras vänner.

För att kunna erbjuda en främjande läsutveckling för andraspråkselever krävs mycket arbete och en medvetenhet om alla enskilda elevers behov. Det finns många olika undervisningsmetoder i samspel med varierade tillämpningar som används i läsundervisningen, frågan är vilka som anses speciellt främjande. Genom semi-strukturerade intervjuer och undersökning av tidigare forskning som berör området har vi undersökt lärares uppfattningar om vad som främjar andraspråkselevers läsutveckling i de lägre årskurserna. Lärarnas generella uppfattningar om andraspråkselevers läsutveckling, lärarnas arbetssätt och lärarnas val av material i läsundervisningen har varit det centrala i vår studie. De teoretiska perspektiv som vi tagit ut som analysverktyg bygger på olika tankar och angreppssätt till vad som anses betydelsefullt för läsundervisningen. Utifrån resultatet av vår studie såg vi att de flesta lärarna vi intervjuade hade en samsyn om vad som ansågs främjande för andraspråkselevers läsundervisning. Användning av olika dimensioner av stöttning låg som grund för lärarnas uppfattningar, arbetssätt och val av material för att kunna erbjuda en gynnsam läsundervisning. Vår studie visade att läraren anser att läraren måste vara medveten om andraspråkselevernas behov för att kunna utforma en strukturerad undervisning och således att erbjuda anpassat material till eleverna som motsvarar deras nuvarande kunskapsnivå men samtidigt utmanar för utveckling. I intervjuerna synliggjordes det hur interaktionen mellan olika parter kan bidra till en ökad och mer djupgående förståelse för olika texter och som på så sätt bidrar till en utveckling av andraspråkselevers läsning. Ytterligare en aspekt som synliggjordes var betydelsen av modersmålet och hur det kan användas som en resurs för utveckling av andraspråket. Modersmålet fungerar, enligt respondenterna, som ett verktyg för att kunna utveckla förståelsen av olika typer av texter då man tar tillvara på samt uppmuntrar användandet av elevernas starka språk.

Med föreliggande studie vill jag ta reda på vilka argument tvåspråkiga lärare, i Sverige och i Libanon, anför om syftet att bedriva tvåspråkiga elevers matematikundervisning på majoritetsspråket, svenska, respektive det främmande språket, engelska. Ett annat syfte är att undersöka vad lärarna finner för inverkan på kunskapsutvecklingen i matematik. Genom kvalitativa intervjuer med tre pedagoger, en i Libanon och två i Sverige, synliggörs hur dessa lärare argumenterar inom detta område och vad de baserar sina ställningstaganden på. Resultatet från studien visar att lärarna ser olika syften med att bedriva undervisningen på ett annat språk än elevernas modersmål. De flesta lärare menar att syftet med undervisningen inriktar sig mer till språkutveckling än matematikutveckling. Vidare visar resultatet att inte alla lärare anser att elevens modersmål gynnar matematikutvecklingen, vilket inte överrensstämmer med forskningen inom detta område. Lärarna anser att det finns andra sätt att utveckla elevernas begreppsförståelse såsom konkreta material. Resultatet visar även att lärarna menar att tvåspråkig matematikundervisningen gynnar elevernas matematikförståelse. Lärarna menar här att tvåspråkig undervisning främjar förståelsen, ju tidigare eleverna börjar med det. / Teachers' perspectives on the influence of language on the mathematical development of bilingual students in Lebanon and in Sweden

Examensarbetet undersökte i första hand vilket intresse invandrarelever visar för icketext bundna NO hemuppgifter. Ett annat syfte var att undersöka hur föräldrarna upplevde det att hjälpa sina barn att göra hemuppgifter och vad klassläraren tyckte om detta arbetssätt. Fem av sju valda elever i årskurs 7 utförde en hemuppgift med föräldrarna och redovisade sedan hemuppgiften i klassen. Eleverna och klassläraren intervjuades omkring hemuppgiften. Tre av fem föräldrar svarade på en enkät om hemuppgiften. Resultatet visar att eleverna inte visade stort intresse. Det verkar som om hemuppgiftens innehåll och utformning hade stor betydelse för att fånga elevernas intresse och förmodligen också för att möjliggöra föräldrarnas medverkan. Två av föräldrarna trodde eventuellt att deras kunskap i naturvetenskap testas av hemuppgiften. De flesta eleverna gjorde hemuppgiften med föräldrarna på svenska istället för sitt hemspråk. Detta betyder kanske att halvspråkighetsproblem bland infödda invandrarelever är fortfarande aktuell.Klassläraren blev nyfiken på detta arbetssätt och tänker prova det i framtiden.

SammanfattningStudiens syfte var att undersöka hur pedagoger resonerar kring sitt arbete med tvåspråkiga barns språkutveckling i svenska och i modersmålet samt hur de ser på miljöns betydelse för dessa barns språkutveckling. För att få en djupare förståelse för pedagogernas resonemang valde jag att använda mig av en kvalitativ metod. Tre intervjuer med förskollärare som arbetar i tre olika förskolor som ligger i olika geografiska områden i Malmö genomfördes. Jag har även genomfört observationer på samma förskolor vid tre olika tillfällen. Undersökningens frågeställningar var: Hur arbetar pedagogerna för att främja tvåspråkiga barns lärande? Går det att iaktta variation när det gäller antalet tvåspråkiga barn avseende förskolans arbetssätt? Hur resonerar pedagogerna kring miljöns betydelse för tvåspråkiga barns språkutveckling i svenska och modersmålet? Undersökningens utgångspunkten har varit sociokulturella teorier. Förskollärarna som intervjuades lyfte fram att språket är viktigt för lärandet. Förskollärarna påpekade att samspelet mellan barn och vuxna eller mellan barn och barn leder till språkutvecklingen. I olika teoribildningar behandlas ömsesidiga interaktioner (samspel) som centrala utgångspunkter för lärande och utveckling. Resultatet av undersökningen visar att förskollärarna har olika sätt att arbeta för att stimulera de tvåspråkiga barnens språkutveckling.

Syftet med denna undersökning är att studera vilka möjligheter barn med annat modersmål än svenska får för att utveckla sina språk i förskolan. Jag har observerat verksamheten på förskolan och sedan utifrån min observation gjort kvalitativa intervjuer med två pedagoger och en barnskötare i förskolan i en invandrartät stadsdel i en större stad i södra Sverige.Resultatet visar att språkutvecklande aktiviteter genomsyrar barnens dagliga samvaro i förskolan. Detta sker både indirekt genom den dagliga löpande verksamheten och direkt genom planerade och organiserade aktiviteter. Observationerna och intervjuerna visar att modersmålet är det som lägger grunden för en god språkutveckling och detta arbetar personalen dagligen med.

Läroplanen för förskolans strävansmål gör att arbetet kring modermålsutvecklingen kommer upp till diskussion allt mer. I studiens region har yttre stöd i form av modermålspedagoger tagits bort och uppdraget ligger nu enbart på förskolans pedagoger. Barn med annat modersmål än svenska är en utmaning för pedagogerna.  Syftet med studien är att undersöka hur föräldrarna upplever att modersmålsstöd fungerar för barn med finska som modersmål. Forskningsfrågan var: hur upplever de finsktalande föräldrarna att deras barns språkutveckling i finska stöds i förskolan? Vad händer med barnets modersmål när pedagogerna inte talar finska utan bara erbjuder barnen att ta del av olika kulturuttryck på sitt modersmål. På Gotland finns 610 invånare med finskt ursprung. Det finns en modersmålslärare, 15 grundskoleelever och 4 gymnasieelever som har modersmålsundervisning i finska. I den gruppen finns 12 föräldrar, som alla fick enkäten varav 10 svarade. Studiens slutsats är att föräldrarna tycker att det inte fungerar med det modersmålsstöd som erbjuds nu. Det räcker inte med olika kulturuttryck på barnens modersmål med svensktalande pedagoger för att bibehålla språket, det behövs finsktalande pedagoger flera gånger i veckan i förskolan. Det är då språkinlärningen är som intensivast och det stödjer även andraspråksinlärningen. / Esikoulun (tässä päiväkodin) opetussuunnitelman toiveet merkitsevät sitä, että äidinkielen kehitystyö nousee yhä enemmän keskusteluun. Tutkitussa kunnassa tuki äidinkielenopettajien muodossa on poistettu ja tehtävä on nyt yksinomaan esikoulun opettajilla. Lapset, joiden äidinkieli on muu kuin ruotsi, ovat haaste esikoulun opettajille. Tutkimuksen tarkoituksena on selvittää, miten vanhemmat kokevat suomenkielisten lasten äidinkielen tuen toimivan. Tutkimuskysymys oli: miten suomenkieliset vanhemmat kokevat, että heidän lastensa kielen kehitystä tuetaan esikoulussa?  Mitä tapahtuu lapsen äidinkielelle, kun esikoulunopettajat eivät puhu suomea, vaan tarjoavat sen sijaan lapsille mahdollisuuden osallistua erilaisiin kulttuuri-ilmaisuihin omalla äidinkielellään?  Gotlannissa on 610 alkuperältään suomalaista asukasta. Äidinkielenopettajia suomen kielessä on vain yksi, äidinkielen oppilaita on 15 peruskoulussa ja 4 lukiossa. Tässä ryhmässä vanhempia on 12, joille lähetin kyselylomakkeen, johon sain 10 vastausta. Tutkimuksen johtopäätös on, että vanhempien mielestä äidinkielen tuki nykyisessä muodossaan ei riitä.  Eri kulttuuri-ilmaisuihin osallistuminen ruotsinkielisten esikouluopettajien kanssa äidinkielen ylläpitämiseen ei riitä, vaan tarvitaan suomenkielisiä esikoulunopettajia useita kertoja viikossa esikoulussa. Silloin kielen oppiminen on kaikista tehokkainta ja tukee myös toisen kielen oppimista.