The purpose of this study was to examine the relation between previously experienced bullying with students’ current risk behaviors. The participants were 341 university students in Sweden and the data were collected with a web-based survey. The results showed that students with high experiences of previous bullying were less satisfied with their lives today than students with low experiences of bullying. In addition, male students who experienced bullying in childhood had higher levels of risk behaviors today, whereas female students who experienced bullying in adolescence had higher levels of risk behaviors today. This could be discussed by the fact that relational bullying, which is more common among females, occurs the most in adolescence, while physical bullying, which is more common among males, occurs mostly in childhood. Future research should control for sensation seeking and risk behaviors in adolescence, as well as the effects of cyberbullying. / Syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan tidigare upplevd mobbning och studenters riskbeteenden idag. Deltagarna bestod av 341 universitetsstudenter i Sverige och datainsamlingen genomfördes via en webbaserad enkät. Resultatet visade att studenter som tidigare hade upplevt högre nivåer av mobbning var mindre nöjda med sina liv idag jämfört med studenter som hade upplevt lägre nivåer av mobbning. Dessutom hade manliga studenter som hade upplevt mobbning i barndomen högre riskbeteenden idag, medan kvinnliga studenter som hade upplevt mobbning i tonåren hade högre riskbeteenden idag. Detta kan diskuteras genom att indirekt mobbning, som är vanligare hos kvinnor, oftast uppstår under tonåren, medan fysisk mobbning, som är vanligare hos män, oftast uppstår under barndomen. Framtida forskning borde kontrollera för sensationssökande och riskbeteenden i tonåren, samt effekterna av nätmobbning.

Inledning Många fritidshemsplaceringar avslutas när eleverna är runt 9–10 års ålder, trots att fritidshemmet är en plats för relationsskapande, där vuxenstöd finns och gemenskap framhålls som väsentligt. Skolverket (2022) skriver fram utvecklandet av kamratrelationer som betydande och att undervisningen i fritidshemmet ska ske till stor del situationsstyrt, utefter elevernas egna behov och intressen. Vi har undersökt elevers tankar och erfarenheter om fritidshemmets verksamhet. Syfte Denna studie syftar till att utifrån barns perspektiv utveckla kunskap om vad som bidrar till att 9–10-åringar slutar på fritidshemmet samt undersöka vad som krävs för att de ska stanna längre. Områden som fokuseras är hur elevernas fritid ser ut efter avslutandet, vad de anser är meningsfull fritid och vad som kan bidra till att de stannar kvar längre upp i åldrarna. Metod Med det teoretiska ramverket barndomssociologi och dess begrepp, kamratkulturer, barnperspektiv, barns perspektiv samt barn som aktörer söker vi elevernas egna tankar om fritidshemmet och deras avslutande av fritidshemsplats. Eleverna har fått möjlighet att uttrycka sina åsikter genom kvalitativa intervjuer, närmare bestämt semistrukturerade fokusgrupper. Empirin har analyserats utifrån trestegsmodellen där det som framkommit i elevernas diskussioner har delats in i olika teman. Resultat Resultatet av studien visar kamratrelationers stora betydelse för att elever ska känna meningsfullhet i att vara i fritidshemmets verksamhet. Det visar även att ökat medbestämmande är efterfrågat av eleverna, främst de äldre. Studien belyser hur flertalet som avslutar fritidshemmet är ensamma hemma under eftermiddagarna, inte sällan med följden att de blir stillasittande framför en skärm. Studien upplyser om att det finns ett tydligt behov av vuxenstöd. Framträdande i resultatet är äldre elevers upplevelse av att aktiviteter i fritidshemmet mestadels passar yngre elever och att de bör anpassas utefter ålderns behov.

I dagens samhälle råder det en stark norm kring att barn ska vara aktiva. Aktivitet tillsammans med krav på prestation eller brist på vila och återhämtning kan leda till stress. Jag har själv upplevt den aktiva normen i förskolan och sett ett behov av att skapa balans mellan aktivitet och vila. Tidigare forskning visar att mindfulness skulle kunna möta det identifierade behovet och har bidragit till arbetets form. Syftet är att genom ett utvecklingsarbete implementera mindfulness i förskolan och att efter fyra veckor undersöka de eventuella effekterna. Utvecklingsarbetet har genomförts i fyra olika barngrupper, på tre olika förskolor, i en stad i Sverige. Mindfulness har där gjorts till en mer eller mindre daglig rutin under fyra veckors tid. Genom en kvalitativ undersökningsmetod med intervjuer, observationer och dagboksanteckningar har jag sökt svar på arbetets frågeställningar: Hur framställer pedagogerna balansen mellan aktivitet och vila före och efter genomfört utvecklingsarbete? Och: Vilka faktorer kan tänkas påverka implementeringen av mindfulness i förskolan? Ett normkritiskt perspektiv har bekräftat att den aktiva och kravfyllda normen är mycket stark. Implementeringen av mindfulness visar sig utmana och förändra den aktiva normen, vilket kommer till uttryck i en känsla av större balans. Mindfulness har även gett upphov till lugnare måltider och en känsla av subjektivt välbefinnande hos barn så väl som pedagoger. Vad som även blivit tydligt är att det finns en mängd olika faktorer och förutsättningar som påverkat genomförandet i de olika verksamheterna. Normer kring ansvar och ledarskap, förhållningssätt och normativa förväntningar på barn har visat sig möjliggöra eller begränsa barnens tillgång till mindfulness. Genom att synliggöra dessa faktorer tror jag det är möjligt att införa mindfulness i förskolan på ett mer medvetet sätt.

In this essay I examine how childhood is represented in the novels Populärmusik från Vittula (2000) by Mikael Niemi and Häng City (2022) by Mikael Yvesand. Both of these works are intended for an adult audience, or at least not written with children and young adults in mind. Yet, they both focus almost exclusively on childhood and feature children as protagonists. In Niemi’s novel this is done by an adult narrator who narrates autobiographicaly about his childhood, while Yvesand’s novel is told in present tense by an autonarrating I. Although both books differ in major ways, they both offer an ambition to represent childhood as authentically as possible through different means. Childhood may be elusive, and perhaps even impossible, to represent in literature, but through fantasy, distance, closeness and other means these books offer different ways to depict childhood respectfully.

Syftet med studien är att undersöka och kritiskt granska förskolors plan mot kränkande behandling med fokus på dominerande diskurser och interdiskursiva mönster i formuleringarna kring arbetet mot kränkande behandling. Det empiriska materialet består av förskolors plan mot kränkande behandling samt övergripande nationella policydokument. Materialet har analyserats med kritisk diskursanalys som teoretisk och metodologisk utgångspunkt vilket kompletterats med begreppet governmentality. Analysen har fokuserat hur arbetet mot kränkande behandling framställs i förskolors plan mot kränkande behandling, vilka texter dessa dokument bygger på och vilken betydelse den intertextuella kedjan får samt vilka diskurser kring barn och barndom som blir synliga och hur de kan förstås i relation till arbetet mot kränkande behandling. Analysen visar att arbetet mot kränkande behandling framställs primärt i termer av trygghetsarbete och som arbete för demokrati och allas lika värde. Analysen visar även hur flera diskurser kring barn och barndom framträder i dokumentens formuleringar som både samverkar och kan uppfattas som motstridiga i komplexa mönster. I undersökandet av vilka diskurser som framträder och den intertextuella kedjan visar analysen även att vissa typer av diskurser som framträder i förskolornas plan mot kränkande behandling kan förstås som relativt stabila och oförändrade i relation till övergripande nationella dokument medan andra visar på mer tydliga förändringar.

The purpose of the study is to elucidate preschool teachers' preceptions regarsing the youngest childrens's opportunities for participation and influence based on play. The study is qualitative, and we have utilized semi-structured interviews. The study has been analyzed through a relational perspective using the concepts of pedagogical approach and pedagogical meeting as well as chilperspective, and children's perspective. The result indicate that the participating preschool teachers perceive play as highly important for the youngest children in preschool, and that play can function as a tool for influence and participation. Preschool teachers also provide examples of how to support and challenge children in their play to strengthen and enhance their influence and participation as well as what challenges the preschool teachers feel there are in the work with participation and influence at the preschool. / studiens syfte är att synliggöra förskollärares uppfattningar kring de yngsta barenens möjligheter till delaktighet och inflytande med utgångspunkt i liken. Studien är kvalitativ och vi har använt oss ac semistrukturerade intervjuer. studien har analyserats genom ett relationellt perspektiv med hjälp av begreppen pedagogiskt tillvägagångsätt och pedagogiskt möte, samt med hjälp av barnperspektiv och barns perspektiv. i resultatet framkommer det att de förskollärarna som medverkade i studien uppfattar leken som mycket viktig förde yngsta barnen i förskolan samt att leken kan fungera som ett verktyg för inflytande och delaktighet. förskollärare ger också exempel på hur man kan stötta och utmana barnen i deras lel för att stärka och utveckla deras inflytande och delaktighet, samt vilka utmaningar som förskollärare upplever att det finns i arbetet med delaktighet och inflytande på förskolan.

Studien undersöker den politiska debatten om digitalisering i förskolan. Syftet är attsynliggöra de argument som används samt vad det säger om synen på barn, barndom ochförskolans roll. Studien ämnar belysa det skifte som skett inom förskolan där det under enfemårsperiod både presenterats ett införande och avvecklande av ett krav på digitalalärverktyg i förskolan. Detta skifte är angeläget att analysera eftersom det speglar vilken typav förskola, kunskap och syn på barn som framhävs av politiken samt hur detta ärföränderligt. För att analysera förskolans digitaliseringsskifte utgår studien från teorier ommakt, disciplin och barndomssociologi av Foucault, Jenks och Qvortrup. Studien utgår frånen kvalitativ innehållsanalys av riksdagsdebatter, statliga dokument och ett pressmeddelandefrån regeringen. Resultatet visar evidensens roll i politiken. Vid införandet avdigitaliseringskravet i förskolan framfördes evidens om digitaliseringens fördelar för enlikvärdig utbildning. Vid avvecklandet av kravet presenterades istället evidens om hurdigitalisering hämmar barns lärande. Den evidens som lyfts varierar beroende på vilkenkunskap den sittande regeringen premierar, vilket förklaras genom Foucaults teorier om maktoch kunskap. Vidare visar resultatet att politikens argument reflekterar en tvådelad syn påbarn och barndom vilket återfunnits parallellt och oberoende av tid. Barn anses ha ett värdehär och nu samtidigt som de även beskrivs som en investering i samhället, vilket förklarasmed hjälp av Qvortrups begreppsliga ramverk. Synen på barn och barndom relateras även tillförskolans roll som disciplinerande och central för formandet av framtida medborgare.Förskolans disciplinerande roll uppfattas hotad vilket resulterar i att en traditionell utbildningeftersträvas där böcker anses vara lämpligare än digitala lärverktyg. Denna förändringförklaras genom Foucaults och Jenks teorier om disciplin och övervakning. Studien fokuserarsåledes på vilken evidens politiken väljer att stödja sin argumentation på, vilket påverkar deolika perspektiven på barn, barndom och förskolans roll som lyfts.

Syftet med studien är att undersöka och kritiskt granska förskolors plan mot kränkande behandling med fokus på dominerande diskurser och interdiskursiva mönster i formuleringarna kring arbetet mot kränkande behandling. Det empiriska materialet består av förskolors plan mot kränkande behandling samt övergripande nationella policydokument. Materialet har analyserats med kritisk diskursanalys som teoretisk och metodologisk utgångspunkt vilket kompletteras med begreppet governmentality. Analysen har fokuserat hur arbetet mot kränkande behandling framställs i förskolors plan mot kränkande behandling, vilka texter dessa dokument bygger på och vilken betydelse den intertextuella kedjan får samt vilka diskurser kring barn och barndom som blir synliga och hur de kan förstås i relation till arbetet mot kränkande behandling. Analysen visar att arbetet mot kränkande behandling framställs primärt i termer av trygghetsarbete och som arbete för demokrati och allas lika värde. Analysen visar även hur flera diskurser kring barn och barndom framträder i dokumentens formuleringar som både samverkar och kan uppfattas som motstridiga i komplexa mönster. I undersökandet av vilka diskurser som framträder och den intertextuella kedjan visar analysen även att vissa typer av diskurser som framträder i förskolornas plan mot kränkande behandling kan förstås som relativt stabila och oförändrade i relation till övergripande nationella dokument medan andra visar på mer tydliga förändringar.

Avhandlingens syfte är att undersöka övergången från förskoleklass till årskurs ett och hur barn lär känna och skapar mening om vad skola och förskoleklass är. Detta görs genom att studera hur övergången från förskoleklass till årskurs ett markeras genom olika aktiviteter och de processer i vilka barn tillsammans med andra barn, lärare och kontext skapar mening kring övergången. Det empiriska materialet består i huvudsak av deltagande observationer och fältanteckningar från fältarbete men också av intervjuer med barnen. Övergången analyseras med hjälp av teoretiska perspektiv på tid, passageriter och socialisation. Analysen visar att förskoleklass och årskurs ett genom att markeras som åtskilda också konstrueras som olika. Analysen visar också att tid och temporal orientering är viktigt för hur övergången från förskoleklass till årskurs ett förstås. Olika tidsaspekter (dåtid, nutid och framtid) används av barn och lärare för att ge mening till övergången. Den tidsaspekt som är mest framträdande är framtiden. Den används för att förstå övergången men övergången förstärker också fokus på framtiden.  Övergången från förskoleklass till årskurs ett kan förstås utifrån ett övergångsschema med en separationsfas, en liminal fas och en fas av införlivande. Även förskoleklassen som sådan kan förstås som en liminal övergångsfas i övergången från förskola till skola. Övergången är en kollektiv process där barn tillsammans gör övergång. Samtidigt innehåller övergången individuella aspekter och avvikelser från vad som framstår som  normalövergången. Sådana avvikande erfarenheter bidrar till hur den kollektiva övergången konstrueras. I dessa socialisationsprocesser konstrueras mening i samspel mellan barn, lärare och skola. Att barn orienterar sig mot skolans temporala ordning och deltar i socialiserande aktiviteter innebär att de på olika sätt konstrueras som elever men också att de konstruerar skola och övergången från förskoleklass till årskurs ett. / The aim of the thesis is to explore one of the first transitions that Swedish school children encounter and how children get to know and make sense of the school system. The point of departure is to study what activities are undertaken to mark the transition from preschool class to first grade and the meaning-making processes in which children are involved. Ethnographic data from two Swedish school settings are used in the study. The material contains participant observations and field notes from different school settings, as well as ethnographic interviews with the children. The transition is analysed using theoretical perspectives on time together with concepts such as rites of passage and socialization. The analyses show that the preschool class and first grade are marked as different in several ways during the transition process. The analysis also show that time is important for the meaning ascribed to the transition. Different aspects of time (past, present and future) are used to do and make sense of the transition. Talk about the future and activities pointing at the future are used to understand transition, but transition also strengthens the focus on the future. The transition from preschool class to first grade can be understood as a phase of separation, a liminal phase and a period of incorporation. But the preschool class itself can also be understood as a liminal phase, a time in between preschool and school. It was found that transitions constitute a collective process through which children do transition together. At the same time, transitions can be understood as multiple, as children deviate from a normal transition. Such deviant experiences further add to how a “normal” transition is understood. In socialization processes, meanings are constructed in interactions between children, teachers and school. Children’s orientation to the temporal order of school and their participation in socializing activities contribute to the construction of children as students, but also to the construction of school and transition.

This essay reflects upon a group process where the goal was to use an art exhibition as a source of inspiration. The purpose of introducing art through an Exihibition was to generate associations that lead to subjects for dialogue and therefor developed a creative process amongst the group. We used the experience that came out of the visit and phrased questions regarding electrical light sources to mediate to the children. The main questioning is regarding the transformation from conformity to a more experimental approach to children’s learning. My dilemma concerns me getting caught in between two different points of view and not always knowing to whom the dilemma should be addressed, towards the staff or the organisation. My investigation concerns the role of a supervisors communications skills in relation to aesthetics as a learning process. Secondly, I reflect upon pedagogic documentation and how it can be used in the preschool practice. Through the pedagogic documentation, I can reflect upon the children’s becoming in relationship to the spatial dimensions and their relationships towards each other. My purpose of outcome was to investigate creative thinking in relationship to a group process in the preschool practice and how one can go about to introduce art as a catalysator for a creative process.