Projektet tar sin utgångspunkt i Maria Montessoris teorier om barn och lärande. -Hur kan vi ge barnet frihet? frågar hon i sin bok ”Spontaneous Activity in Education”. Stockholms kulturskola bygger på frivillighet och dess mål är att tillgängliggöra kultur för alla barn. Men kan en kulturskola ge barn frihet på det sätt Montessori menade? Syftet med en kulturskola som utgår från Montessoris teorier är att skapa en trygg men spännande värld för upptäckter och lärande på barnens egna villkor.Min uppgift har blivit att skapa förutsättningar i miljön för att underlätta en lärandeprocess genom lek, men samtidigt undvika för många störningsmoment. Därför hanteras programmet genom att dela upp skolan i flera mindre hus för att åstadkomma koncentration och för att kunna skapa en relation mellan två, eller högst 3 aktiviteter. Namnet på kulturskolan är inspirerat av den slingrande rörelsen: arabesquen, vilket är ett begrepp som används inom konst, musik och dans. / The project is based on Maria Montessori's theories about children and learning. - How can we give the child freedom? she asks in her book "Spontaneous Activity in Education" . The communal culture school is completely optional, and its aim is to make culture available for all children. But can a culture school give children freedom in the way Montessori meant? The purpose of culture school based on Montessori's theories is to create a safe but exciting world of discovery and learning on children’s own terms. My task has been to generate the conditions in the environment in order to facilitate a process of learning through play, while avoiding too many distractions. Therefore, the program is managed by dividing the school into several smaller houses to provide concentration and to create a relationship between two, or a maximum of three activities. The name of the school is inspired by the flowing movement: the arabesque, which is a term used in art, music and dance.

Denna studie undersöker elevers kulturskapande kring digitala spel och vad det är med spel som tilltalar dem. Studien baseras på en kvalitativ semistrukturerad intervju gjord tillsammans med 9 elever i åldern 6-9 år. Intervjuerna skedde både i par och enskilt och alla intervjuer skedde på en och samma skola. I vår ramverksteori om det sociokulturella perspektivet används begreppen appropriering och mediering för att vi ska kunna analysera de sociala interaktionerna som sker genom digitalt spelande. Resultatet visar på att digitala spel har en stor roll i både elevernas fritid, lärandeprocesser och kulturskapande. Studiens resultat visar även på att digitala spel är en stor och väsentlig del i elevernas sociala samhörighet där gemenskapen är en stor faktor.

I detta arbete har idag vuxna transpersoner intervjuats angående sina minnen från deras förskoletid, om bemötande från personalen och de andra barnen och om nivån av normkritik i barnböcker de tagit del av. Svaren har kopplats till de för den tiden aktuella styrdokumenten. Dessa har utvecklats under åren gällande förskolans bemötande av könsnormsöverskridande, och ett syfte med uppsatsen var att se hur styrdokumenter etcetera efterlevs i praktiken.   Resultaten visar att respondenterna till största delen har negativa minnen av hur de blivit bemötta när de visat ett könsnormsöverskridande beteende i förskolan, både av barnen och av personalen. De har inga tydliga minnen av någon barnbok eller barnfilm som gav dem en positiv självbild eller möjlighet till identifikation. I arbetet ingår även viss analys av barnböcker som används på förskolan idag, vilken visar att könsnormer till stor del befästs även i dagens barnkultur och att könsnormsöverskridande, när det påvisas, ses som något avvikande.

Uppsatsens syfte är att undersöka den barnkulturella arenan tjejtidningen Frida och vilka villkor som skapas på insändarsidorna för de unga flickorna som läser tidningen. Syftet är även att undersöka vilket maktförhållande som skapas mellan flickorna och de vuxna som svarar på deras frågor. Detta görs genom att undersöka vilka diskurser som skapas för barn och flickor på tidskriftens Fridas insändarsidor samt hur dessa förändras över tid. Då fokus ligger på vilka diskurser som skapas och hur de påverkar maktfördelningen så används diskursanalys á la Foucault som både teori och metod för att göra en textanalys. Undersökningen kommer fram till flera olika sätt på vilka diskurser för både barn och flickor skapas, till exempel genom att skifta fokus från barnets fråga till den vuxnas egna agenda, eller genom att med sitt språk bekräfta eller korrigera barnets fundering. Diskurserna skapas med hjälp av de vuxnas tolkningsföreträde både i hur och vad de skriver i sina svar till barnen. Dessa diskurser förändras över tiden mer och mer till den syn vi har idag på flickor och barn. Slutsatser som kan dras är att flickorna som skriver in till tidningen trots det vuxna tolkningsföreträdet förhandlar om sitt flickskap och utmanar diskurserna när de får möjlighet.

Syftet med arbetet är att undersöka förskolebarns tillgång till den estetiska kulturen. Detta gör jag genom intervjuer med fyra kulturarbetare som arbetar med barn och kultur. Samt genom att undersöka empirin genom fenomentet hur förskolebarns möjligheter till kulturutbud set ut. Arbetet använder en kvalitativ och fenomenologisk metod. Resultatet av detta arbete visar att det finns många vägar att ta sig in till kulturlivet. Det kan vara genom  olika barnkultursutställningar där barns kultur tillåts och där de vuxna har ett starkt barnperspektiv.

Denna uppsats undersöker humorns konstruktion och betydelsen av maktrelationen mellan barn och vuxna genom en analys av Boken som inte ville bli läst av David Sundin.  Genom att utgå från Michel Foucaults teorier kring makt och motstånd och Leena Alanens tanke om generationsordningen som rådande diskurs ses Michel Bachtins karneval som ett tillfälle att påvisa diskursen och samtidigt göra motstånd mot denna.  Analysen påvisar bland annat att boken i sig egentligen inte är rolig, humorn konstrueras snarare i högläsningen och i mötet mellan läsare och medlyssnare. Genom att ta fasta på karnevalen kan vuxen och barn tillsammans gå in i det inofficiella och undkomma den rådande diskursen. Denna respit är dock temporär och erbjuder ingen varande diskursbrytning.

Den offentligt subventionerade kulturskolan ska verka för jämlikhet och som social brobyggare. Statistiken visar dock att barn i familjer med utländsk bakgrund är underrepresenterade i kulturskolans verksamhet. Denna studie jämför befintliga data över kulturskolans andel elever med utländsk bakgrund och enkätsvar från 108 kulturskolor gällande insatser och behov för att inkludera familjer med utländsk bakgrund. Resultatet analyseras med diskurs som förklaringsmodell, där begreppen policy och inkludering är centrala. Studien visar att kulturskolan behöver verka för att göra sin ordinarie verksamhet mer inkluderande genom en särskilt anpassad marknadsföring med hjälp av retoriskt anpassade verktyg, utöver språklig översättning, för att nå och påverka familjer med utländsk bakgrund till ett ökat deltagande i kulturskolans verksamhet.

Uppsatsens syfte är att genomföra en komparativ diskursanalys av rollspelssystemet The World of Darkness med fokus på böckerna The World of Darkness (2004) och The World of Darkness innocents (2008) för att analysera vilka barndomsdiskurser som produceras i spelet. En Norman Fairclough-inspirerad tredimensionell diskursanalys har anlagts för att uppnå syftet med uppsatsen. Genom att fokusera analysen på spelets regler, fiktion och agens visas det att det sårbara barnet är den återkommande diskursen och påverkas av rådande speldiskurser, skräckkontexten, tabu och en förlegad barnsyn.

<p>Palatset skall bli ett kulturhus för barn och är i dag under uppbyggnad. Syftet med uppsatsen är att genom diskursanalys kartlägga Palatsets visioner i ett barnkulturellt samtidsperspektiv. Jag arbetar utifrån frågeställningen: Hur ser Palatset på begreppen barn och kultur, och hur förhåller sig detta synsätt till forskning om barn, barndom och kultur, samt till Palatsets allmänna politiska samtidskontext?</p><p>Jag gör en diskursanalys av ett urval av skrivet material från Palatset. Analysen synliggör barnet med rättigheter, det kompetenta barnet och det aktiva barnet, som tre huvudsakliga diskurser rörande barn. Kultur framstår som gateway, eller portal, till goda egenskaper och kunskaper, vilket är en diskurs beroende av idén om kulturen som god. Jämte dessa, framgår också en diskurs om kulturen som magisk och denna blottar ytterligare diskurser om barnet. Dels barnet som behövande men framför allt barnet som fantastiskt/gudomligt/magiskt.</p><p>Jag diskuterar svårigheter kopplade främst till diskurserna om det kompetenta barnet och barnet som aktör, samt betonandet av barnet som being. Då dessa diskurser och egenskaper skrivs fram, hotar de att dölja maktasymmetrin mellan barn och vuxen. Jag lyfter även fram vikten av ett kontextuellt perspektiv, i förhållande till dessa diskurser. Även svårigheter förknippade med barns delaktighet och maktaspekter rörande aktiviteter <em>med</em> barn diskuteras.</p><p>I förhållande till politiska samtidsperspektiv konstateras att Palatset svarar mycket väl mot många samtida tankegångar och behov. Palatset och skolan uppvisar flera likheter i syn på kultur och skapande. Likheterna är mycket intressanta då olikheterna mellan skola och kulturliv gång på gång skrivs fram i politiska sammanhang. Den främsta gemensamma nämnaren är diskursen om den goda kulturen, vilken framstår som en oproblematiserad och mycket starkt rotad kulturdiskurs i vår samtid.</p><p>Avslutningsvis konstateras att studien främst blottar barnkulturens samtida politiska diskursiva strukturer, snarare än visionen om Palatset i första hand. Även om diskursanalysen visar tankemässiga strukturer inom Palatset, är empirin författad i ett specifikt syfte och adresserar ett politiskt sammanhang och reflekterar därmed i första hand Palatsets förståelse för det sammanhanget, det samtida diskursiva fältet.<strong></strong></p>

The main aim of this dissertation is to examine the different childhood discourses permeating Swedish children’s cinema. This is done through close readings of three films that, each in their own way, play an important role in the history of this tradition: THE CHILDREN OF FROSTED MOUNTAIN (Rolf Husberg, 1945), THE CHILDREN OF BULLERBY VILLAGE (Olle Hellbom, 1960) and ELVIS! ELVIS! (Kay Pollak, 1977). Other subjects analysed are media debates about children’s film from the periods in which the films were produced, as well as official reports on the same subject. Taken as a whole, these elements form a significant body of material, describing the notions of children and childhood, as well as ideas around children’s film as medium, that predominated in Swedish society at three given moments in the 20th century. The study shows, that the most striking characteristic is that ever since 1945, when the first film specifically made for children was produced in Sweden, such films have been created with the intention of ‘benefiting’ the young audience. This ‘cinema of best intentions’, in turn, contains a number of attributes that are not always as unequivocally positive as they might initially seem. One of the main starting points for this exploration comes from modern childhood studies, according to which every given time and culture has its own complex of ideas, understandings and representations of children and childhood. Another central theoretical source is Michel Foucault. His ideas of power and knowledge, discipline and oppression, as well as his methodology, permeate this study. From this point of view, there is an aspect of ‘best intentions’ children’s cinema that can be seen as imposing ‘the oppression of benevolence.’ The closing discussion shows how the Swedish children’s film, today as always, is inhibited by factors such as faithfulness to the written original, fear of upsetting the young audience and commercial demands.