Syftet med studie är att undersöka hur barns inflytande i fritidshemmet ser ut enligt de pedagoger, lärare, förskollärare och barnskötare som arbetar där. Studien grundas i en syn på fritidshemmet som barnkulturell plats, en arena för barnkultur och barns kultur. Från den synvinkeln anses det viktig att studera fritidshemmet utifrån barnkulturellt perspektiv som en plats där barn spenderar stora delar av sin vardag i och som såtillvida kan anses ha påverkan på barns uppväxtvillkor. Studien har genomförts genom djupintervjuer med fyra pedagoger som arbetar på fritidshem. Teoretiska perspektiv är: barnkultur, intersubjektivitet, barndomssociologi, generationsordning, childism och barns rätt att komma till tals. Frågeställningar: Hur ser barns möjlighet till inflytande ut inom fritidshemmet ifrån pedagogernas synvinkel? På vilka sätt arbetar pedagogerna på fritidshemmet aktivt med barns möjlighet till inflytande? Är pedagogerna som arbetar med barn på fritidshemmet medvetna om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande, och i så fall, vad ger det sig för uttryck? Resultatet i studien visar att barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmet är kontextberoende och som en effekt begränsade utifrån informanternas synvinkel. För att barn ska ha möjlighet att utöva inflytande inom fritidshemmet så krävs vuxna som lyssnar och arbetar medvetet för att uppfylla den rättigheten. Slutsatsen är att kunskapen bland pedagogerna, gällande uppdraget, är för varierande inom fritidshemmets arbetslag. En annan slutsats kan vara att uppdraget från Skolverket inte är rimligt med de förutsättningar som fritidshemmen har.

Syftet med utvecklingsarbetet är att utifrån ett normkritiskt perspektiv granska ochutveckla en del av verksamheten på en förskola, i syfte att synliggöra och vidga normer. Utvecklingsarbetet skedde tillsammans med delar av ett arbetslag från en förskola i en större stad i Sverige och materialet som granskades är de sånger som vanligtvis sjungs av pedagogerna i projektet.Frågeställningarna som ställs är: hur ser pedagogerna på normer och likabehandling, vilka normer som kan identifieras i materialet samt vilka lärdomar och möjliga effekter som kan dras av projektet. Teorier om normer, kulturell dominans och normkritiskt pedagogik har varit centrala för studien samt begreppen barnkultur och barns kultur. Metoder för utvecklingsarbetet har varit deltagarorienterad ansats med semistrukturerade fokusgrupper som främsta metod. Resultaten visar att pedagogerna har en medvetenhet och till viss del har en kritisk ingång till normer och önskar en utveckling med en kollektiv, gemensam process. Sångrepertoaren förstärker svenska språket och aktivitet som norm och har en snäv representation av upphovsskapare. Pedagogerna kan ses som den dominerande gruppen som har makten att välja vad som ska ingå i sångrepertoaren. Alla barn blir inte representerade och exempelvis blir barn som pratar fler språk än svenska osynliggjorda i sångrepertoaren. En effekt av projektet var de samtal som pedagogerna höll med barn från barngruppen kring vad de skulle vilja sjunga om. Barnens intressen visade sig vara nutida barnkultur och populärkultur. Pedagogernas bakgrund skulle då inte vara avgörande för att kunna inkludera barnens intresse i sångrepertoaren. Genom att samtala med barnen kan deras intressen synliggöras vilket kan leda till att sångrepertoaren blir bredare och barnen blir mer delaktiga i verksamheten.

Children meet adults dressed out in costumes in various situations. One of these characters is Skogsmulle in Friluftsfrämjandets outdoor education. Since the mid-1950´s Skogsmulle has been part of Swedish childhoods, and the concept has also spread to other countries around the world (C. Lindgren, 2021). The last decades forrest kindergartens and other kinds of preschools with focus on outdoor education flourishes around the world (Alme & Reime, 2021; Sobel, 2014), and some of them provides Skogsmulle activities. The purpose with the Skogsmulle outdoor activities is to learn about, and how to take care of nature in a playful way, and create opportunities for the children to bond with nature and strengthen their biophilia (Yılmaz m.fl., 2020; Änggård, 2009a). The aim of this study is to create knowledge about how children can experience situations when adults dress out as fictional characters, and what characterize their encounters with Skogsmulle in the forrest. Reception theory (Iser, 1980b; Rosenblatt, 2002) is used together with the concept of realunreality (A.-L. Lindgren m.fl., 2015) to explore what preschool children express and analyse the aesthetic response of the children. The method is qualitative case studies inspired by ethnographic design with observation and interviews. The result shows that children´s interpretation of fiction and reality is complex, and their encounters with Skogsmulle can be seen as an example of realunreality where the boundaries of real and unreal mingle (see A.-L. Lindgren m.fl., 2015). The children also becomes co-creators of the Skogsmulle story through their interactions, and creators of children´s culture (see Sparrman, 2011) as a response to the culture that the adults offers the children.

The aim of this essay is to examine how boys and girls between 9–14 years old are portrayed in pen pal ads from the latter part of the 20th century. The source material consists of pen pal ads published in the newspaper Expressen during the years 1976–1977 and 1986–1987. With a qualitative content analysisas selected method, and an intersectional perspective with focus on gender and age, the content of the pen pal ads has been studied and analysed. The result shows that themes like sports, music, idols, and animals are a part of the descriptions in almost all the ads. Based on the content of the ads, the themes and other descriptions, different ideals have emerged for boys and girls. The ideals shift between the different periods. For example, the boys’descriptions during 1976–1977 shows that sports are an interest that belongs to an ideal for boys. Not only do they mention sports more often than girls, they also, to some degree, mention different sports than girls. During 1986–1987 the result shows that the girls have increased their interest in sports, and the boys have developed a greater interest for music and idols. The girls also start to mention sportactivities that previously almost only were mentioned by boys. During both periods there are both girls and boys who go against the ideals of their own sex and mentions interests that belong to the ideal of the opposite sex. Age may have had an impact on who within the different sexes that breaks the ideal. There are also some areas within the different themes that are of more interest to a boy or a girl of a certain age. However, gender is the strongest factor, which create the biggest differences between how boys and girls are portrayed in their pen pal ads.

<p>Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (<em>Vi på Saltkråkan (1964), <em>Ebba och Didrik (1990), <em>Barnens detektivbyrå (1991), <em>Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt <em>Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. </em></em></em></em></em></p><p>Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet.</p><p>I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.</p><p> </p>

Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (Vi på Saltkråkan (1964), Ebba och Didrik (1990), Barnens detektivbyrå (1991), Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet. I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.

Syftet med denna studie är att undersöka om barn i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter har möjlighet till att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet i förskolans utbildning samt om de utifrån läroplanen ges tid, rum och ro till eget skapande. Studien syftar till att undersöka hur barn åskådliggör sina möjligheter till eget/fritt skapande, vilket skapande som barnen anser vara viktigt och vad de väljer att framhäva samt i vilken form skapandet tar sig uttryck. Studien behandlar dessutom de handlingserbjudanden barn möter i förskolan och hur dessa påverkar skapandet. Vi har använt oss av vår nya metod digitala gåturer, där barnen själva och med stöd av en förskollärare har fått visa och berätta om sitt skapande för oss. Resultatet av studien visar att platsen är viktig för de möjligheter och handlingserbjudanden barn möter i förskolan. Vi ser även hur barns skapande tar sig många olika uttrycksformer samt att barn genom sitt aktörskap transformerar och erövrar platser och material. Slutsatsen av studien är att det är viktigt att vi noggrant ser över utformningen av förskolans miljöer samt tillgång till material för att eget/fritt skapande ska kunna uppnås. Då barnen använder många olika tillvägagångssätt i processen av sitt skapande blir det även viktigt att synliggöra och värdesätta resultatet av vad processen har lett till. Slutligen visar även studien att metoden digitala gåturer är en tillförlitlig och modern metod för att åskådliggöra barns perspektiv.

This thesis focuses on sibling interaction and children’s everyday media practices in their homes. Ten sibling pairs, aged four to nine years, have been followed in their homes during a six-month period with media ethnographic methods. The data mainly consist of video recorded sibling interactions. The thesis draws on sociocultural theories, cultural sociological perspectives and insights from social interaction research. The analyses are grounded in the social interaction and meaning making acts that take place in media activities in the home settings. However they also extend to a broader societal context, in order to show how social structure and social action are constantly interwoven in children’s lives. The thesis documents how the media represent an important part of the child's everyday culture. Media create key reference frames and common platforms for the children’s games and play activities. The siblings use media and various artifacts to negotiate, challenge or assume desirable positions. Media artefacts can also be used as a way to present oneself. The younger siblings progressively work their way into the older siblings’ media landscapes, and the elder siblings become guides or role models in handling video games, music, and YouTube activities. In addition to purely practical skills when it comes to handling the technical equipment, the older siblings also mediate local taste hierarchies, norms, and values. The thesis also describes how children are social actors who interpret and reinterpret the constant ongoing movements in the media landscape. Moreover, the thesis highlights how consumption is closely linked to media practices. Mobiles, games consoles and membership on virtual gaming sites become highly valued phenomena and status markers in children’s media worlds. / Detta arbete undersöker hur syskon samspelar och skapar mening och social ordning inom ramen för olika mediepraktiker. Med hjälp av medieetnografiska metoder har 14 barn i åldrarna fyra till nio år (tio olika syskonkonstellationer) följts i hemmiljö under en halvårsperiod. Materialet består främst av videoinspelad interaktion. Avhandlingen bygger på sociokulturella och kultursociologiska perspektiv, där individen ses som en aktiv, meningsskapande och samspelande aktör som påverkar och påverkas av sin sociala och kulturella kontext. Analysen är i huvudsak relaterad till de handlingar som äger rum i lokalt situerade aktiviteter och undersöker vad syskonen gör med medier i olika verksamheter, men visar även hur samhällelig kontext och barns aktörskap är parallella aspekter i barns liv. Avhandlingen synliggör hur medier utgör en stor och viktig del av barns vardagskultur. Medier är självklara referensramar och skapar gemensamma plattformar för barnens samtal och lekar. Syskonen använder medier och olika artefakter för att förhandla, utmana eller fördela positioner. Småsyskonen tar sig successivt in i de äldre syskonens medielandskap, medan de äldre ofta blir ledstjärnor eller ger sig själva tolkningsföreträde. Vidare visas hur kunskapsförmedling är ett väsentligt inslag mellan syskon. Utöver rent praktiska färdigheter i hur de tekniska apparaterna ska hanteras, förhandlas även smak, normer, värderingar och tillgång till symboliskt kapital. Spel, musik, TV, YouTube och medieartefakter används som resurser för självpresentation.  Analyserna pekar på barnens aktörskap; barnen tolkar, omtolkar, utmanar och förhandlar innebörder och föreställningar om vad som är kultur för barn. Avhandlingen belyser även hur konsumtion intimt hänger samman med mediepraktiker. Mobiler, spelkonsoler och medlemskap på virtuella spelsidor blir åtråvärda artefakter och statusmarkörer i barnens medievärldar.

The main intention with this study has been to analyze which social identities and versions of the world young people construct within Swedish gangster rap and how to see this from a child cultural perspective. In addition, my goal was to analyze what functions the rappers and their songs assume in relation to their young audience. The analysis shows that the positions young rappers occupy in the songs are strongly linked to their need to gain status within their group. In addition, it becomes a peer culture where they create and share their identities and versions of the world. It is also through music that they question the authority of adults. It can also be seen that their poor childhood means that crime becomes, apart from rap, the only way they perceive to rise economically and socially. But the price for these achievements is high.