På våren 2014 invigs Litteraturhuset för barn och unga – I Sandviken för hela regionen. Målgruppen ärbarn och unga, 0-18 år. Litteraturhuset kommer att fokusera på tre delar som ska utgöra helheten; denförsta är den lär- och språkstimulerande miljön, den andra är ett kunskapscenter och den tredje är attLitteraturhuset ska utgöra en forskningsresurs. Under tre års tid har arbetet pågått som ett projekt, imaj 2013 beslutades att Litteraturhuset ska övergå i fast verksamhet. Bakgrunden är ett forskarintresserörande barns delaktighet med utgångspunkt i FNs konvention om barnets rättigheter och syftet attstudera strukturer kring barns delaktighet i projekt där barn blir delaktiga genom sina åsikter. Genombakgrund och syfte har jag samlat in material om Litteraturhuset i Sandviken. Materialet har använtsför att få en övergripande insikt om projektet men främst för att studera hur barn inkluderas. Genometnografisk metod gjordes deltagande observationer vid två workshoppar där barns röster samlades inav barnkulturdesigner Eva-Johanna Isestig från White arkitekter. Observationerna följdes upp avintervjuer. Teoretiska utgångspunkter utgör teorier kring barnsyn under rubrikernasocialkonstruktivism och barndomssociologi. Där ingår även kulturbegreppet, barnkulturbegreppet ochbarnperspektivbegreppet. I forskningsöversikten redovisas forskning kring barnrättskonventionen,barns delaktighet och Roger Harts Ladder of participation. Resultatdelen presenterar uppbyggnaden avLitteraturhuset, från tankeprojekt till fast verksamhet, White arkitekter och Isestigs samarbete medWhite och Litteraturhuset. Resultatet beskriver också Isestigs metoder genom de workshopparna jagobserverade samt de visualiseringar och konceptidéer som utformats efter barnens förslag. Därefterdiskuteras Litteraturhusets förhållande till det barnen har önskat och hur dessa önskemål visas ihandlingsplanen för verksamheten. I resultatet belyses därtill de delar där barnens konkreta idéer harvisats och hur dess följs upp av Isestig och vidare Sandvikens kommun. I slutdiskussionen diskuterasstrukturerna kring barns deltagande utifrån resultatet och avslutas med tankar kring framtida forskning.

Tidigare forskning visar att populärkultur traditionellt inte värderas högt inomlärande institutioner, som skola och förskola. Samtidigt visar ny statistik frånStatens medieråd (2015) att film, tv-­‐‑spel och andra medier är en stor del avbarns levda vardagsliv idag. Med ny teknik är populärkultur dessutom än merlättåtkomlig. Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka förskollära-­‐‑res uppfattningar om hur de möter populärkultur ur barns perspektiv i försko-­‐‑lan samt hur populärkultur synliggörs i miljön. Undersökningen har genom-­‐‑förts med kvalitativ metod, då vi har intervjuat sex förskollärare samt observe-­‐‑rat fem olika förskoleavdelningars miljöer. För att förstå vårt empiriskamaterial har vi utgått från hur skillnaden mellan ett barnperspektiv och barnsperspektiv kan förstås. Resultatet visar att pedagoger uppfattar att det viktig-­‐‑aste är att kunna motivera ett pedagogiskt syfte i mötet med populärkultur.Resultatet visar också att populärkulturen inte har någon given plats i miljönoch att det framförallt är det barn tar med hemifrån som syns i miljön. I ochmed att ipad och projektor idag finns tillgängligt på det flesta förskolor finnsdet möjlighet till föränderliga miljöer, vilket har visat sig gynna både pedago-­‐‑gers möte med populärkultur ur barns perspektiv och dess plats i miljön. / <p>Betygsdatum 2016-12-23 i Ladok.</p>

Syftet med denna uppsats är att studera Astrid Lindgrens berättelse om Karlsson på taket. Fokus ligger på att urskilja de attribut som gör att Karlsson kan betraktas som en vuxen karaktär. Därefter har en skev läsning gjorts med syfte att uppmärksamma hur hans agerande som vuxen kan anses bryta mot vuxennormen eller inte. Studien tar avstamp i barndom- och barnkulturforskning där ifrågasättandet av den binära uppdelningen mellan barn och vuxna är centralt. En annan utgångspunkt är också att det barnlitterära fältet kan utgöra en arena där detta ifrågasättande kan möjliggöras. Ålderskritisk teori används i analysen och fokus ligger på att ifrågasätta ålder, vuxen och barn som socialt konstruerade kategorier. Detta görs utifrån premisser att ålder är en organiserad princip, att ålder görs och att ålder är en maktrelation. De queerteoretiska begreppen performativitet och subversiv performativitet är också relevanta för att tolka Karlssons agerande som normbrytande eller ej. Av analysen framgår att Karlssons vuxenhet skrivs ut av både explicita och implicita markörer, men hans agerande ligger inte alltid i linje med vuxennormen. Makt är något som genomsyrar Karlssons agerande på gott och ont. Ibland används den till att ifrågasätta begreppen vuxen, barn, ålder och dess tillhörande föreställningar, i andra fall används den i förtryckande syfte och leder istället till ett bekräftande av dessa kategoriers normerande föreställningar.

The aim of this study has been to investigate why children spend time on Youtube. The study tries to answer the question why by taking part of childrens thoughts on Youtube as a digital room and what kind of feelings and emotions they experience while spending time there. The study shows that the informants spend time on Youtube to learn things they themselves think of as useful and interesting, in an enjoyful way and together with others with whom they have a shared interest. The study also shows that the informants spend time on Youtube in order to experience strong feelings, both ’negative’ and ’positive’, and that many of these ’negative’ feelings are experienced to have a positive effect. The informants also spend time on Youtube because it is experienced as a safe ’place of their own’ and as a world free from adult norms and values. On Youtube children get to experience feelings and take part of information and perspectives that normally aren´t available to them on platforms specifically aimed at children. In the digital room Youtube, children’s content flow is defined by children´s needs and interests, not their age. Spending time on Youtube therefore gives children a possibility, if only for a short moment of time, to experience how it feels to not first and foremost be a child. Finally the study shows that Youtube is an important part of many children´s daily lives and a shared platform for discussion topics between peers. It is also a place that encourages both activity and creativity instead of only passive media consumption.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap kring populärkultur, hur det tas in i barns fria lek samt att undersöka hur populärkulturen lyfts fram i förskolans lärmiljöer. Studien utgår från Lev S. Vygotskijs lekteori och de estetiska begreppen radikal, modest och marknadsestetik. För att synliggöra populärkulturen i barns fria lek använde vi oss av en kvalitativ metod där observationer och fältanteckningar gjorts på två olika förskolor. Vi analyserade sedan materialet med hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet visade att populärkultur synliggörs i barns fria lek på olika sätt och att lärmiljön på de två förskolorna var utformade olika. Slutsatsen av studien är att genom deras kreativitet, fantasi och erfarenheter tar barnen in populärkultur på olika sätt i deras fria lek. Barnen använde sig av olika populärkulturella inslag som fanns tillgängligt på förskolan för att förstärka deras handlingar i sin fria lek. Att använda barnens intressen i undervisningen skapas en mer engagerande och meningsfull lärmiljö. / The aim of this study is to contribute with knowledge about how popular culture is incorporated into children´s free play, and to and to explore how popular culture is highlighted in preschool learning environments. The study is based on Lev S. Vygotsky's play theory and the aesthetic concepts radical, modest and market aesthetics. We used a qualitative method where observations and field notes were made at two different preschools. We then analyzed the material using the thematic analysis method. The results showed that popular culture is manifested in children's free play in various ways, and that the learning environments in the two preschools were designed differently. The conclusion of the study is that through their creativity, imagination and experiences, the children include popular culture in various ways into their free play. The children used various popular culture elements available at the preschool to enhance their actions in their free play. Including children's interests into teaching creates a more engaging and meaningful learning environment.

Studiens syfte är att undersöka vilka identitetskategorier som representeras i tv riktad till barn i förskola, och vidare problematisera representationen genom ett intersektionellt perspektiv med fokus på hur olika identitetskategorier samverkar i konstruktionen av identitet. Studien utgår från en tematisk analys av UR:s program “Tripp, Trapp, Träd”. Resultatet visar att kategorierna genus, etnicitet, ålder, sexualitet och funktionalitet representeras genom programmet i varierande grad sett till antal. Inom kategorierna representeras kvinnor, vita, barn, heterosexuella och ej funktionsvarierade karaktärer mest. Genom att problematisera representationen av kategorierna ur ett intersektionellt perspektiv framträder en mer komplex bild kring vilka identiteter som representeras i programmet då varje kategori inte lägre framställs som en homogen grupp. Genomgående går de olika kategorierna in i varandra, då samma karaktär identifieras i flera kategorier. Utifrån denna bild synliggörs en skillnad i representationen av bland annat etnicitet då den inte framträder som lika varierad inom alla kategorier.

<p>Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor?</p><p>Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid?</p><p>Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem?</p><p>Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor.</p><p>Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga.</p><p>Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur</p><p>och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar</p><p>kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.</p>

Palatset skall bli ett kulturhus för barn och är i dag under uppbyggnad. Syftet med uppsatsen är att genom diskursanalys kartlägga Palatsets visioner i ett barnkulturellt samtidsperspektiv. Jag arbetar utifrån frågeställningen: Hur ser Palatset på begreppen barn och kultur, och hur förhåller sig detta synsätt till forskning om barn, barndom och kultur, samt till Palatsets allmänna politiska samtidskontext? Jag gör en diskursanalys av ett urval av skrivet material från Palatset. Analysen synliggör barnet med rättigheter, det kompetenta barnet och det aktiva barnet, som tre huvudsakliga diskurser rörande barn. Kultur framstår som gateway, eller portal, till goda egenskaper och kunskaper, vilket är en diskurs beroende av idén om kulturen som god. Jämte dessa, framgår också en diskurs om kulturen som magisk och denna blottar ytterligare diskurser om barnet. Dels barnet som behövande men framför allt barnet som fantastiskt/gudomligt/magiskt. Jag diskuterar svårigheter kopplade främst till diskurserna om det kompetenta barnet och barnet som aktör, samt betonandet av barnet som being. Då dessa diskurser och egenskaper skrivs fram, hotar de att dölja maktasymmetrin mellan barn och vuxen. Jag lyfter även fram vikten av ett kontextuellt perspektiv, i förhållande till dessa diskurser. Även svårigheter förknippade med barns delaktighet och maktaspekter rörande aktiviteter med barn diskuteras. I förhållande till politiska samtidsperspektiv konstateras att Palatset svarar mycket väl mot många samtida tankegångar och behov. Palatset och skolan uppvisar flera likheter i syn på kultur och skapande. Likheterna är mycket intressanta då olikheterna mellan skola och kulturliv gång på gång skrivs fram i politiska sammanhang. Den främsta gemensamma nämnaren är diskursen om den goda kulturen, vilken framstår som en oproblematiserad och mycket starkt rotad kulturdiskurs i vår samtid. Avslutningsvis konstateras att studien främst blottar barnkulturens samtida politiska diskursiva strukturer, snarare än visionen om Palatset i första hand. Även om diskursanalysen visar tankemässiga strukturer inom Palatset, är empirin författad i ett specifikt syfte och adresserar ett politiskt sammanhang och reflekterar därmed i första hand Palatsets förståelse för det sammanhanget, det samtida diskursiva fältet.

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor? Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid? Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem? Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor. Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga. Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.

Denna studie har fokuserat på villkor, kontroll och reglering av den barnkulturella platsen Schoolforgoodandevil.com och hur den tänkta målgruppen av barn rör sig inom platsen och dess rum. Genom användandet av en netnografisk metod har studien gått i dialog med platsens rum med hjälp av Foucaults heterotopiabegrepp samt barndomsgeografi för att påvisa hur diskursiva praktiker som kretsar kring barnet har påverkat uppbyggnaden av platsen och hur användarna tillåts nyttja dess rum. Anonymisering och censur har varit den främsta taktiken för platsens uppehållande av barnets ”säkerhet”. I analysen används även en social nätverksanalys som är en netnografisk metod för att deskriptivt analysera användarnas dialog för att undersöka förhållning till platsen regler, villkor och kontroll. Studien kommer fram till att målgruppen och positionen av platsen, det vill säga barnet respektive det digitala rummet, var den främsta påverkande faktorn i dess uppbyggnad, regler och kontroll.