Bakgrund: Kvinnor i fertil ålder drabbas i olika omfattning av premenstruella besvär i form av fysiska och psykiska symtom under perioden mellan ägglossning och mens. Forskning visar att menstruationsrelaterade frågor är underrepresenterade och det förekommer negativa uppfattningar om den menstruerande och premenstruerande kvinnan som svag och sjuk. ​​Sjuksköterskan har ett ansvar att bedriva en vård som främjar hälsa och lindrar lidande. Ökad kunskap och förståelse för erfarenheter av att leva med premenstruella besvär kan bidra till att sjuksköterskan kan vara ett bättre stöd för dessa kvinnor.  Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors erfarenheter av premenstruella besvär​.   Metod: En allmän litteraturöversikt har gjorts med tio vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Nio artiklar var kvalitativa och en artikel var mixad metod.  Resultat: ​I resultatet identifierades tre huvudteman: Påverkan på kvinnors vardag och arbetsliv till följd av premenstruella besvär, Hur kvinnor hanterar premenstruella besvär, Kvinnors erfarenheter av bemötande och attityder kring premenstruella besvär varav sista temat har två subteman: Bemötande från vården och Mäns och samhällets attityd.​  Slutsats: Kvinnors erfarenheter av premenstruella besvär påverkade dem såväl fysiskt som psykiskt och hade en inverkan på både vardag- och arbetsliv. Kvinnor upplevde att samhällets syn och mäns attityd kring premenstruella besvär var negativ och att det saknades kunskap och förståelse inom vården. Det framkom olika sätt att hantera sina besvär på och många sökte stöd och förståelse hos andra kvinnor. Erfarenheterna som beskrevs av kvinnorna kan ge sjuksköterskan kunskap och vara en bra grund för hur hon ska ge stöd och bemöta kvinnor med premenstruella besvär. / Background: ​Women in fertile age describe varying degrees of premenstrual discomfort in the form of physical and psychological symptoms during the period between ovulation and menstruation. Research shows that menstruation-related issues are underrepresented in general and there are negative perceptions of the menstruating and premenstruating woman as being weak and sick. The nurse has a responsibility to provide care that promotes health and alleviates suffering. Increased knowledge and understanding the experience of living with premenstrual discomfort can contribute to the nurse being better able to support these women.​  Aim: The aim was to describe women´s experiences of premenstrual discomfort​.  Method: A general literature review has been made with ten scientific articles taken from the databases CINAHL and PubMed. Nine articles were qualitative and one article was mixed method.​  Results: In the result three main themes were identified: Impact on women's private and professional lives as a result of premenstrual discomfort, How women deal with premenstrual discomfort, Women's experiences of treatment and attitudes around premenstrual discomfort, the last theme of which has two subthemes: Treatment from health care and Men's and society's attitude.  Conclusion: Women's experiences of premenstrual discomfort affected them both physically and psychologically and had an impact on both their private and professional lives. Women felt that society's view and men's attitude towards premenstrual discomfort were negative and that there was a lack of knowledge and understanding in healthcare. Different ways of dealing with their premenstrual discomfort emerged and many sought support and understanding from other women. The experiences described by the women can give the nurse knowledge and be a good basis for how the nurse should provide support and respond to women with premenstrual discomfort.

Statistik visar att 23 procent av kvinnorna och 17 procent av männen får arbetsrelaterade besvär. Detta innebär sjukskrivningar och höga kostnader för samhället, samt stort lidande för de drabbade individerna. Det finns otaliga studier som visar på att ogynnsamma arbetsställningar och arbetsrörelser är en källa till arbetsrelaterad smärtproblematik och överbelastningsskador. Arbete vid maskin innebär oftast repetitivt arbete och/eller statiskt muskelarbete, vilket kan ge upphov till smärta och överbelastning på utsatta kroppsstrukturer. Problemen kan förebyggas genom att arbetsplatser och arbetsuppgifter utformas med hänsyn till människans förutsättningar. Ett hjälpmedel som kan användas för bedömning av arbetsplatsens risker och förebyggande av dessa är olika typer av standarder som innehåller gränsvärden och faktorer som ska uppfyllas för att arbetsplatsen ska få säga att de uppfyller standardens krav. En sådan är den harmoniserade europastandarden EN 1005-4: Maskinsäkerhet – Människans fysiska förmåga – Del 4: Utvärdering av arbetsställningar och rörelser i relation till maskiner. Problemet med att utföra bedömningar enligt denna standard idag är brist på tillgängliga, enkla metoder och utrustning för att genomföra mätningarna på ett effektivt och noggrant sätt. Syfte med studien var att, i en användarcentrerad process, ta fram och utvärdera ett applikationsunderlag till en iPhone-applikation för mätning och bedömning av arbetsställningar och arbetsrörelser. Underlaget skulle bestå av funktioner och informationsstruktur med tillhörande gränssnittslayout för varje steg i strukturen. Funktionerna skulle utformas utifrån användarnas önskemål och behov, standarden EN 1005-4 och iPhones tekniska förutsättningar. Informationsstrukturen och gränssnittslayouten skulle designas med hänsyn till människans kognitiva förutsättningar, vedertagna interaktionsdesignprinciper och Apples designriktlinjer. Syftet uppfylldes genom studerande av användarnas behov och önskemål med hjälp av intervjuer. Utifrån detta togs funktioner till applikationsunderlaget fram. Funktionerna analyserades i funktionsanalyser utifrån användaren, standarden EN 1005-4 samt iPhonens tekniska förutsättningar. Informationsstrukturen byggdes genom framtagning av fiktiva scenarier som baserades på kontexter utifrån intervjuerna och EN 1005-4. Utifrån dessa scenarier förutsågs möjliga fysiska och kognitiva utmaningar vid interaktion med applikationsunderlaget, och en lo-fi pappersprototyp utvecklades. Målet vid sammanställandet av prototypen var att användarna skulle göra så få felhandlingar som möjligt vid lösande av uppgifter i prototypen. Slutligen gjordes användartester för att utvärdera prototypens användbarvänlighet och undersöka brister i prototypen som ledde till felhandlingar. Genom att besvara studiens frågeställningar har författarna kunnat identifiera ett flertal funktioner samt kunnat ta fram och användbarhetstesta förslag på en gränssnittsdesign och informationsstruktur för fem olika scenarier.

Bakgrund Muskuloskeletala besvär i nacke och skuldra är vanligt förekommande arbetsrelaterade sjukdomar bland bildskärmsarbetare. Detta orsakar individuellt lidande med stora kostnader för samhället i storleksordningen 0.5% till 2% av ett lands BNP, men även för företag som utöver ökade omkostnader även riskerar sämre produktion och kvalitet. Det finns en oro att bildskärmsarbetande med progressiva glasögon arbetar med en ökad huvudextension och huvudprotraktion sk ”gamnacke”. Få jämförande studier har dock gjorts på HE respektive FHP vid användandet av progressiva glasögon, och ännu färre med subjekten i deras naturliga arbetsmiljö. Syfte – I denna studie undersöktes om det, i subjektens egen arbetsmiljö, föreligger ett samband mellan begreppet gamnacke och bildskärmsarbete vid användandet av progressiva glasögon avseende faktorerna FHP och HE jämfört med bildskärmsarbete utan progressiva glasögon. Subjekt –Datainsamlingen har skett på sju stycken olika företag i storstockholmsområdet under tidsperioden Mars-April 2017. Testgruppen bestod av 3 män och 7 kvinnor med en medelålder på 57,80 år (±8,18). Tid som de använt progressiva glasögon var 5,85 år (±5,59). kontrollgruppen bestod av 4 män och 6 kvinnor med en medelålder på 55,90 år (±3,60). Metod – Subjekten fotograferades med en smartphonekamera i ett stativ med horisontellt vattenpass, sittande vid sina skrivbord framför sina egna bildskärmar. Tre fotografier togs under 5 minuters tid på respektive subjekt. Subjekten var inte varse om exakt vid vilken tidpunkt fotografierna togs. En mobilapplikation användes för att ta ut vinklar för HE och FHP. Medelvärdena användes sedan för vidare analys med ett two-independent-sample test. Resultat – Testgruppens medelvärde för huvudets protraktion, TFHP var 42,20° (±7,15°). Testgruppens vinkel för mätning av huvudets extension, THE, hade medelvärdet 17,73° (±5,55°). Kontrollgruppens medelvärde för huvudets protraktion, KFHP var 40,87° (±7,53°). Kontrollgruppens medelvärde av huvudets extension, KHE var 11,53° (±7,42°). Korrelationen mellan progressiva glasögon och FHP var inte statistisk signifikant (p = 0,739), detta gällde även för korrelationen mellan progressiva glasögon och HE (p = 0,063). Konklusion – Resultatet av studien visade inget statistiskt signifikant samband gällande att bildskärmsarbetande i subjektetens naturliga arbetsmiljö med fullprogressiva glasögon hade en högre grad FHP eller HE än bildskärmsarbetande utan fullprogressiva glasögon i förhållande till lodlinjen respektive horisontallinjen, däremot sågs en tendens till en högre grad av HE hos gruppen med fullprogressiva glasögon i förhållande till horisontallinjen (p=0,063). / Introduction – Musculoskeletal disorders of the neck and shoulders are common occupational diseases among VDU operators. This causes individual suffering with high costs for society at around 0.5% to 2% of a countries GDP, as well as for companies, that besides high costs also risk a poorer production and quality. There is a concern that VDU operators with progressive lenses have an increased head extension and Forward head posture. However, Few comparative studies have been made on head extension and Forward head posture on subjects with progressive lenses and even fewer with subjects in their natural working environment. Aim – In this study, the aim was to, in the subjects own natural working environment, investigate whether there is a connection between the concept of poor posture in regards of FHP and HE, and VDU operators in the use of progressive lenses, compared to VDU operators without progressive lenses. Materials – The data was collected from seven different companies in the Greater Stockholm area during the period March-April 2017. The test group consisted of 3 men and 7 women with an average age of 57.80 years (± 8.18). The time spent using progressive lenses was 5.85 years (± 5.59). The control group consisted of 4 men and 6 women with an average age of 55.90 years (± 3.60). Method - The subjects were photographed with a smartphone on a leveled tripod, sitting at their own desks in front of their own monitors. Three photos were taken within 5 minutes on each subject. The subjects did not know exactly when the photographs were taken. A mobile application was used to extract angles for HE and FHP measurements. The mean values were then used for further analysis with a two-independent sample test. Results – The test group's mean head protrusion, TFHP was 42.20° (±7.15°). The test group's angle for measuring the head extension, THE, had an average of 17.73° (±5.55°). The control group's mean head protrusion, KFHP was 40.87° (±7.53°). The control group's mean of the head extension, KHE was 11.53° (±7.42°). The correlation between progressive lenses and FHP was not significant (p = 0.739), nor was the correlation between progressive lenses and HE significant (p = 0.063). Conclusion – The results of the study showed no statistically significant correlation that VDU operators in the subject's natural working environment with progressive lenses have a higher degree of FHP or HE than VDU operators without progressive lenses in relation to the vertical- and horizontal line respectively. On the other hand, they had a trend towards a higher HE than VDU operators without progressive lenses with a p-value of 0.063.

Introduktion: Yrkesförare som grupp uppvisar hög prevalens av kardiovaskulära sjukdomar och muskuloskeletala besvär. Yrkets ogynnsamma arbetsförhållanden leder ofta till ohälsosamma levnadsvanor och få förare når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Trots yrkesgruppens låga hälsostatus är forskningsfältet förhållandevis outforskat, i synnerhet inom området för muskuloskeletal hälsa och fysisk aktivitet.  Syfte: Denna scoping review syftar till att beskriva vilka hälsofrämjande interventioner som studerats för att förbättra yrkesförares hälsa, med specifikt fokus på åtgärder för fysisk aktivitet. Metod: I detta arbete användes SBU:s metodbok och PRISMA för att följa de riktlinjer som finns för systematiska litteraturöversikter. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed och Web of Science under våren 2024. Kvalitetsgranskning gjordes enligt granskningsmallar från SBU. Resultat: Sex studier inkluderades i denna scoping review. Interventioner av livsstilsförändring, styrketräning och utbildning i fysisk aktivitet kunde alla bidra till ökad fysiska aktivitet. Styrketräning, utbildning i fysisk aktivitet, raster och stretching kunde minska muskuloskeletala besvär. Effekter på kost, sömn, antropometriska mått, kardiovaskulära hälsomarkörer och self-efficacy visade varierade resultat. Konklusion: Trots stora variationer på interventionerna fick de flesta av studierna positiva resultat på förbättrad hälsa eller hälsofrämjande beteenden i någon form, vilket visar på en bredd av möjligheter inför framtida interventioner och åtgärder. Fysisk aktivitet, som är en av hörnstenarna för kardiovaskulär och muskuloskeletal hälsa, behöver finnas med som komponent i det hälsofrämjande arbetet och där har fysioterapeuter med sin kompetens en viktig roll. Framtida forskningsprojekt behöver titta på fler potentiella åtgärder och hitta möjligheter att kringgå de utmaningar som föreligger i branschen för att bättre kunna möta yrkesgruppens behov av hälsofrämjande insatser.

Syftet: Studiens syfte var att synliggöra vilken forskning som fanns beträffande NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) -diagnos, stress och psykiska besvär i relation till specialpedagogiska perspektiv. Studiens design var en systematisk litteraturstudie. Forskningsfrågorna är utformade i avsikt att undersöka om och hur NPF-diagnos, stress och psykiska besvär kan påverka och relatera till varandra. Om högt upplevd KASAM (Känsla av sammanhang) kunde ge livskvalitet åt unga med NPF-diagnos i stress, därtill ifall ett förebyggande och hälsofrämjande arbete utav elevhälsan kan hjälpa unga med NPF-diagnos, stress och psykiska besvär och således på vilket sätt. Teoretisk ram: I databearbetningen använde vi en hermeneutisk ansats. För att beskriva påverkan eller relationen mellan NPF-diagnos, stress och psykiska besvär har vi använt oss av det patogena synsättet. Vi valde att använda ett salutogent synsätt samt känsla av KASAM för att uppmärksamma faktorer som kan bidra till hälsa. För att analysera relationen mellan studien och det specialpedagogiska fältet använde vi specialpedagogiska perspektiv. Metod: Den forskningsdesign vi använde oss av var en systematisk litteraturstudie med inspiration och delar av metoderna meta-etnografi samt SMART. Resultat och Analys: Resultatet visar att NPF-diagnos, stress och psykiska besvär påverkar varandra men i kombination med varandra hittar vi ingen forskning. Högt upplevd KASAM kan ge livskvalité för barn och ungdomar med NPF-diagnos, stress och psykiska besvär. Ett förebyggande och hälsofrämjande arbete av elevhälsan kan hjälpa barn och unga med NPF-diagnos, stress och psykiska besvär men studien synliggör avsaknad av metoder och i vilken utsträckning. Slutsats: Barn med NPF-diagnos kan uppleva stress mer intensivt. Det är svårt att veta vilken beståndsdel av NPF-diagnos, stress eller psykiska besvär som påverkar vilken. Livskvalité utgår från fyra faktorer, fysisk, psykisk, social och miljömässig. Studien visar att NPFdiagnos, stress och psykiska besvär påverkar varandra på olika sätt och främst negativt. Högt upplevd KASAM kan ge högre livskvalité. / Purpose: The purpose of the study was to clarify what research exists regarding ND (neuropsychiatric disorder) -diagnosis, stress and psychological problems in relation to special educational. The study design was a systematic literature review. The research questions are designed with the intention of investigating whether and how ND-diagnosis, stress and psychological problems can affect and relate to each other. If highly experienced KASAM (Sense of connection) could provide quality of life for young people with a ND-diagnosis under stress, in addition if preventive and health promotion work from Student health (Elevhälsan) can help young people with a ND-diagnosis, stress and psychological problems and therefore in what way. Theoretical framework: In the data processing we used a hermeneutic approach. In order to describe the impact or the relationship between NDdiagnosis, stress and psychological problems, we have used the pathogenic approach. We chose to use a salutogenic approach and feeling of KASAM to draw attention to factors that can contribute to health. To analyze the relationship between the study and the special education field, we used special education perspectives. Method: The research design we used was a systematic literature study with inspiration and parts of the methods meta-ethnography and SMART. Results and Analysis: The results show that ND-diagnosis, stress and psychological problems affect each other, but in combination with each other we find no research. Highly experienced KASAM can provide quality of life for children and young people with an ND-diagnosis, stress and psychological problems. A preventive and health-promoting work of Student Health can help children and young people with a diagnosis of ND, stress and psychological problems, but the study highlights the lack of methods and extent. Conclusion: Children with an ND-diagnosis can be able to experience stress more intensely. It is difficult to know which component of the ND-diagnosis, stress or psychological problems affects which. Quality of life is based on four factors, physical, psychological, social and environmental. The study shows that ND-diagnosis, stress and psychological problems affect each other in different ways and mainly negatively. Highly experienced KASAM can provide a higher quality of life.

With the advancement of technology, innovative control measures have been introduced to mitigate the risk of work-related musculoskeletal disorders (WMSDs). Among these measures, wearable passive exoskeletons have emerged as promising solutions for addressing WMSDs. Previous studies have demonstrated the effectiveness of wearable passive exoskeletons for improving awkward postures and reducing muscle workload in tasks involving neck extension, limbs, and back. However, the effectiveness of newly developed industrial exoskeletons designed for neck flexion remains uncertain. This study aimed to evaluate the neck exoskeleton's effects on muscle activities and work postures, by comparing the working conditions of floor workers wearing and not wearing these devices. Six subjects were recruited for field measurements. Muscle activity of the neck extensors, as well as the forward inclination angle of the head and trunk, were assessed during the measurements. Data comparison between wearing and not wearing the neck flexion exoskeleton was conducted using the related samples Wilcoxon signed-rank test. Spearman’s rank correlation coefficient was utilized to analyze the correlation between different parameters while wearing the neck flexion exoskeleton. The results showed that compared to not wearing the exoskeleton, wearing the neck flexion exoskeleton significantly reduced muscular activity at the 10th percentile (p=0.028), 50th percentile (p=0.028), and 90th percentile (p=0.028). Wearing the neck flexion exoskeleton also reduced the 10th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.046) of the head angle, and the neck angle at the 50th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.028). Additionally, the trunk angle was significantly higher with the exoskeleton at the 50th percentile (p=0.046) and 90th percentile (p=0.027). The correlation analysis when wearing the exoskeleton revealed a negative correlation between neck angle and trunk angle at the 10th percentile (r=-0.829, p=0.021). Additionally, a significant negative correlation was found between neck angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.943, p=0.002), as well as between head angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). Moreover, a strong negative correlation was observed between RMS and head angle at the 50th percentile (r=-0.771, p=0.036) and 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). In conclusion, the results show that wearing neck flexion exoskeletons during actual work tasks among floor layers reduces neck extensor muscle activity, excessive neck flexion, and forward head inclination, and it may lead to an increase in forward trunk inclination, without influencing work efficiency. / trätt som en möjlighet för att minska risken för WMSD. Tidigare studier har visat att bärbara passiva exoskelett är effektiva för att minska belastningen vid besvärliga arbetsställningar och minska muskelbelastningen vid arbetsuppgifter som involverar nackextension, extremiteter och rygg. Dock är effektiviteten av nyligen utvecklade industriella exoskelett designade för nackflexion fortfarande osäker. Denna studie syftade till att undersöka effekten av ett nackflexionsexoskelett, med avseende på muskelbelastning och arbetsställningar hos golvarbetare. Sex försökspersoner rekryterades för fältmätningar. Muskelaktiviteten hos nackextensorerna, samt framåtlutningsvinkeln av huvudet och bålen, mättes under arbetet. Statistisk jämförelse mellan att bära och inte bära nackflexionsexoskelettet utfördes med hjälp av Wilcoxon signed-rank test för relaterade prover. Spearman rangkorrelationskoefficient användes för att analysera korrelationen mellan olika parametrar när nackflexionsexoskelettet bars. Resultaten visade att exoskelettet signifikant minskade muskelaktiviteten ; vid 10:e percentilen (p=0.028), 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Vidare minskade även huvudvinkeln signifikant, 10:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.046) av, liksomnackvinkelns 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Bålvinkeln, däremot, var signifikant högre med exoskelettet både vid 50:e percentilen (p=0.046) och 90:e percentilen (p=0.027). Korrelationsanalysen avslöjade en negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 10:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom var det en signifikant negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.943, p=0.002), samt mellan huvudvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom observerades en stark negativ korrelation mellan muskelaktivitet och huvudvinkel vid 50:e percentilen av de båda måtten (r=-0.771, p=0.036) och vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Sammanfattningsvis visar resultaten att användning av nackflexionsexoskelett under faktiska arbetsuppgifter bland golvläggare minskar nackextensorernas muskelaktivitet, nackflexion och framåtlutning av huvudet, samt ökar framåtlutningen av av bålen utan att påverka arbetseffektiviteten.

<p>Denna undersökning har haft som syfte att undersöka bildningen av olika sociala identiteter inom några olika kategorier inom den svenska allmogen. Detta har utförts genom att med hjälp av olika handlingsmönster, verbala eller icke-verbala, kartlägga sådana mönster och förändringar som skulle kunna vara tecken på en djupare liggande mentalitet. I denna sökta mentalitet har då kulturbegreppet identitet identifierats och hypotetiskt konstruerats för de olika kategorierna.</p><p>Undersökningens geografiska område är 6 härader i landskapet Närke. Askers, Sköllersta, Glanshammars, Kumla, Edsbergs och Grimstens härader. Den studerade tidsperioden är 1660-1681.</p><p>En av kategorierna som har studerats är dem som under 1600-talet i allt högre grad lät sig lejas som ersättare för de som skrivits ut som ordinarie knektar till armén genom den rekryteringsform som användes under denna period, utskrivningar. En annan kategori är de som i detta arbete kallas lejare vilket ofta var de besuttna bönderna som genom detta kunde undkomma ödet att bli utskriven till knekt i ett i hög grad krigiskt sekel. Den interaktion som dessa kategorier hade med varandra har studerats över två tidsperioder och två del-undersökningar. En av dessa är en del-undersökning med perspektivet på de lejda. I den undersökningen har de lejdas rymningsmönster procentuellt jämförts med de vanliga knektarna under två separata rekryteringsperioder. En av tidsperioderna är 1660-65 och den andra 1669-74. De knektar som skrivits in i rullorna i respektive period har sedan följts år från år. De olika kategorierna inom dessa årsklasser av knektarna har sedan studerats med avseende på hur ofta de som kategori rymde från tjänsten. Även lejningsmönstrets utveckling har kartlagts och resultaten av denna kartläggning är bryggan som binder ihop denna del av undersökningen med nästa del-undersökning.</p><p>Denna andra del-undersökning har haft lejarna i fokus och dessa har studerats utifrån de besvär som skickades in 1682 i vilket de klagades över att bönder blev knektar istället för drängar och legokarlar i de senaste utskrivningarna innan besväret skrevs. Här har en analys gjorts av både de aktuella årens utskrivningar och besvärsbreven till Kungen. Det kartlagda lejningsmönstret har sedan satts ihop med den tidigare del-undersökningens resultat.</p><p>Resultatet av undersökningen är att lejningsmönstret över den undersökta perioden 1660-1674 stadigt förändrades genom att lejning blev allt vanligare och närmade sig nivån 3 av 4 knektar från att ha legat på varannan knekt. Även lejningsmönstret inom kategorin lejda förändrades till att mer vara en kollektiv lösning för de olika rotarna istället för att ha varit en övervägande individuell lösning. När det gäller handlingsmönstret hos kategorin lejda så visade undersökningen att rymningen som handlingsalternativ tydligt gick ner och nästan halverades i kategorin lejda medan rymningen i kategorin lagskrivna knektar gick upp något. Rymningen var också vanligare bland de lejda i den första tidsperioden 1660-65 än hos de vanliga knektarna men denna skillnad planade ut under den andra perioden, 1669-74.</p><p>När det gäller lejarnas handlingsmönster så fann undersökningen att de skulle kunna ha agerat utifrån en möjlig underliggande mentalitet starkt präglad av överordning och utdefiniering av de kategorier som borde ha varit knektar istället för bönderna. Samt att lejarna kanske mer reagerade på lejningsmönstrets förändring än på att ett antal bönder fick bli knektar.</p><p>Slutresultatet är att det under tidsperioden kan ha pågått en liten mentalitetsförskjutningsprocess där de lejda i allt högre grad, mer eller mindre frivilligt, valde en strategi av anpassning till sitt uppdrag och att lejarna gick från en anpassningsprocess mot ett allt smidigare lejningsmönster till en momentan protest mot att detta inte fungerade. En protest som kan ha blottlagt hur de såg på sin egen identitet och vilken identitet de tillskrev de lejda. Deras egen identitet kan enligt den tolkningen av resultaten vara de självskrivet knektbefriade medan de lejdas identitet som social kategori per definition kan ha varit den självskrivne knekten. Denna tillskrivna identitet kan utifrån den möjliga tolkningen av resultaten utifrån rymningsfrekvensen även till viss grad ha börjat att aktivt eller passivt anammats av de lejda som kollektiv.</p><p>Undersökningen kan möjligen hypotetiskt styrka att den i forskningen beskrivna sociala stratifieringen i en särskild soldatklass och en överordnad bondeelit även kan ha pågått i detta undersökningsområde under den undersökta perioden.</p>

Denna undersökning har haft som syfte att undersöka bildningen av olika sociala identiteter inom några olika kategorier inom den svenska allmogen. Detta har utförts genom att med hjälp av olika handlingsmönster, verbala eller icke-verbala, kartlägga sådana mönster och förändringar som skulle kunna vara tecken på en djupare liggande mentalitet. I denna sökta mentalitet har då kulturbegreppet identitet identifierats och hypotetiskt konstruerats för de olika kategorierna. Undersökningens geografiska område är 6 härader i landskapet Närke. Askers, Sköllersta, Glanshammars, Kumla, Edsbergs och Grimstens härader. Den studerade tidsperioden är 1660-1681. En av kategorierna som har studerats är dem som under 1600-talet i allt högre grad lät sig lejas som ersättare för de som skrivits ut som ordinarie knektar till armén genom den rekryteringsform som användes under denna period, utskrivningar. En annan kategori är de som i detta arbete kallas lejare vilket ofta var de besuttna bönderna som genom detta kunde undkomma ödet att bli utskriven till knekt i ett i hög grad krigiskt sekel. Den interaktion som dessa kategorier hade med varandra har studerats över två tidsperioder och två del-undersökningar. En av dessa är en del-undersökning med perspektivet på de lejda. I den undersökningen har de lejdas rymningsmönster procentuellt jämförts med de vanliga knektarna under två separata rekryteringsperioder. En av tidsperioderna är 1660-65 och den andra 1669-74. De knektar som skrivits in i rullorna i respektive period har sedan följts år från år. De olika kategorierna inom dessa årsklasser av knektarna har sedan studerats med avseende på hur ofta de som kategori rymde från tjänsten. Även lejningsmönstrets utveckling har kartlagts och resultaten av denna kartläggning är bryggan som binder ihop denna del av undersökningen med nästa del-undersökning. Denna andra del-undersökning har haft lejarna i fokus och dessa har studerats utifrån de besvär som skickades in 1682 i vilket de klagades över att bönder blev knektar istället för drängar och legokarlar i de senaste utskrivningarna innan besväret skrevs. Här har en analys gjorts av både de aktuella årens utskrivningar och besvärsbreven till Kungen. Det kartlagda lejningsmönstret har sedan satts ihop med den tidigare del-undersökningens resultat. Resultatet av undersökningen är att lejningsmönstret över den undersökta perioden 1660-1674 stadigt förändrades genom att lejning blev allt vanligare och närmade sig nivån 3 av 4 knektar från att ha legat på varannan knekt. Även lejningsmönstret inom kategorin lejda förändrades till att mer vara en kollektiv lösning för de olika rotarna istället för att ha varit en övervägande individuell lösning. När det gäller handlingsmönstret hos kategorin lejda så visade undersökningen att rymningen som handlingsalternativ tydligt gick ner och nästan halverades i kategorin lejda medan rymningen i kategorin lagskrivna knektar gick upp något. Rymningen var också vanligare bland de lejda i den första tidsperioden 1660-65 än hos de vanliga knektarna men denna skillnad planade ut under den andra perioden, 1669-74. När det gäller lejarnas handlingsmönster så fann undersökningen att de skulle kunna ha agerat utifrån en möjlig underliggande mentalitet starkt präglad av överordning och utdefiniering av de kategorier som borde ha varit knektar istället för bönderna. Samt att lejarna kanske mer reagerade på lejningsmönstrets förändring än på att ett antal bönder fick bli knektar. Slutresultatet är att det under tidsperioden kan ha pågått en liten mentalitetsförskjutningsprocess där de lejda i allt högre grad, mer eller mindre frivilligt, valde en strategi av anpassning till sitt uppdrag och att lejarna gick från en anpassningsprocess mot ett allt smidigare lejningsmönster till en momentan protest mot att detta inte fungerade. En protest som kan ha blottlagt hur de såg på sin egen identitet och vilken identitet de tillskrev de lejda. Deras egen identitet kan enligt den tolkningen av resultaten vara de självskrivet knektbefriade medan de lejdas identitet som social kategori per definition kan ha varit den självskrivne knekten. Denna tillskrivna identitet kan utifrån den möjliga tolkningen av resultaten utifrån rymningsfrekvensen även till viss grad ha börjat att aktivt eller passivt anammats av de lejda som kollektiv. Undersökningen kan möjligen hypotetiskt styrka att den i forskningen beskrivna sociala stratifieringen i en särskild soldatklass och en överordnad bondeelit även kan ha pågått i detta undersökningsområde under den undersökta perioden.

This thesis consists of a quantitative and a qualitative study. The quantitative study (articles I-III) aimed to examine how self-reported health in adolescence is associated with behavioral, parental, and school factors. Through a survey directed at all adolescents in grades 7-9, data were collected in 2005 in a region in northern Sweden (n=5060). Statistical methods were used to analyze the survey data: chi2tests, multivariate logistic regressions and multilevel logistic regressions. Results showed that even though most adolescents reported good health, there were also rather large proportions of adolescents who reported headaches, stomach aches and feelings of stress. Girls reported poor health to a higher extent than boys, a difference that was larger in grade 9 than in grade 7. The results also showed that being norm compliant was associated with good self-reported health. Furthermore, perceiving relations and communication with parents as poor was associated with poor self-reported health; however, this relationship could not explain gender differences in self-reported health. Continuing on, analyses showed that there exist greater variations in self-reported health between students (within a school) than between different schools. On an individual level, poor relations to teachers, bullying and truancy were associated with poor general health. The qualitative study  (article IV) sought to examine barriers to and facilitators of utilization of local school survey results within a school setting. In 2011, 21 school district managers and principals within a Swedish municipality were interviewed. Analyses were performed using a qualitative content analysis. The results from the qualitative study showed that the dissemination and utilization of school survey results appeared as two interrelated phases in one process. Barriers and facilitators differed qualitatively depending on the phase, dissemination or utilization. In conclusion, professionals as well as researchers need to consider the complexity of adolescent health and its social determinants. Adolescent health is a concern for multiple sectors in society, which highlights the need for further development of collaborations between professionals in relevant fields, such as health care, school and social services. / Den här avhandlingen består av en kvantitativ och en kvalitativ studie. Syftet med den kvantitativa studien (artikel I-III) var att undersöka sambandet mellan ungdomars självrapporterade hälsa och deras normrelaterade beteende samt föräldra- och skolfaktorer. Data samlades in under 2005, genom en enkät som riktade sig till alla ungdomar i årskurs 7-9 i en region i norra Sverige (n=5060). De statistiska metoder som användes i den kvantitativa studien var bland annat chi2- test, logistisk regression samt flernivåanalys. Resultaten visade att även om de flesta ungdomar rapporterade en god allmän hälsa, så var det också en relativt stor andel som rapporterade huvudvärk, magont samt upplevelser av stress. Flickor rapporterade sämre hälsa än pojkar, en skillnad som var större i åk 9 jämfört med åk 7. Resultaten visade också att normföljsamhet hade ett signifikant samband med god självrapporterad hälsa. De ungdomar som upplevde relationen och kommunikationen med sina föräldrar som dålig, rapporterade också dålig hälsa i högre utsträckning än övriga. Sambandet mellan självrapporterad hälsa och föräldrarelationer kunde inte förklara skillnaderna i ohälsa mellan pojkar och flickor. Vidare, analyser visade att det fanns större variationer i självrapporterad hälsa mellan ungdomar (inom en skola) än mellan olika skolor. Dåliga relationer med lärare, skolk, samt att bli utsatt för mobbning hade ett signifikant samband med dålig självrapporterad hälsa, på en individuell nivå. Syftet med den kvalitativa studien (artikel IV) var att undersöka vilka faktorer inom skolan som möjliggör och som utgör barriärer för användningen av enkätresultaten från en lokal skolenkät. 2011 genomfördes 21 intervjuer med skolområdeschefer och rektorer inom en kommun i Sverige. Analyser av intervjumaterialet genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten från denna studie visade att spridningen och användningen av resultaten från skolenkäten kan beskrivas som två relaterade faser i en process. De faktorer som underlättade samt utgjorde barriärer för spridningen och användningen av enkätresultaten var kvalitativt olika varandra beroende på vilken fas i processen respondenterna hänvisade till. Dessa resultat illustrerar den mångfacetterade komplexitet som inryms i ungdomars hälsa och dess sociala determinanter, en komplexitet som både forskare och professionella behöver ta hänsyn till. Ungdomars hälsa angår ett flertal samhällssektorer, vilket visar på betydelsen av en fortsatt utveckling av samverkan mellan professionella inom exempelvis hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten.

The purpose of this thesis was to investigate the psychometric properties of three global user subjective measures of the ”The Quality Star” clinical review model: Consumer Satisfaction Scale, Global Quality of Life scale, and Perceived Global Distress scale. The mental health implementation context of this review model emphasizes the client as an agent of change, taking part in shared decision making in an empowered role as collaborative partner to the professional clinicians. In Paper I study the patient self-rating Consumer Satisfaction Scale gave results comparable to those obtained by independent interviewer assessors. Out of cost-effective perspective professional time is saved and logistics simplified. In Paper II the visual analogue self-rating Global Quality of Life scale was shown to have satisfactory test-retest reliability, and concurrent validity with the “Life as a whole” item of Manchester Short Assessment of Quality of Life (MANSA). The patients’ conceptualizations of the scale based on associative findings with a number of validating instruments were consistent with expected areas of concern for Serious Mentally Ill persons. Similarly, in Paper III the visual analogue scale the Perceived Global Distress scale, showed acceptable clinical test-retest reliability, and concurrent validity with the MANSA item, “How satisfied are you with your mental health”. In associative analyses it was found that depressive, anxiety, interpersonal and existential elements contributed to the patient´s conceptualization of the construct. In Paper IV, a previous finding suggesting that women were more satisfied with the health care and had better social functioning compared to men was further elaborated investigating the discriminative properties of the subjective instruments. In the multi-centre cohort of 2552 patients it was possible to detect differences between genders and functional levels professionally assessed with the split version of Global Assessment of Functioning rating scale. The General discussion underlines that although subjective measures tend to have strong interrelations, supporting earlier findings, one has to use multiple measures for an optimal management of mental illness as the subjective outcome ratings have to be individually interpreted in a feed-back dialogue with the patient and be compared to observational assessments.