Kommunikation mellan barn och pedagoger kan ses som en bas för allt som sker i förskolans verksamhet, såväl omsorg som undervisning och lärande. Hur undervisning utformas efter Läroplanen för förskolans (Lpfö18, 2018) riktlinjer är tolkningsbart och pedagogers ansvar. Syftet med studien är att få en ökad kunskap om pedagogers resonemang kring kommunikationsmönster och om hur de resonerar kring samtal och scaffolding med barnen i förskolan, utifrån sin yrkesroll, i relation till undervisning och lärande. Studien fokuserar på att undersöka verbal kommunikation ur ett lärande och undervisningsperspektiv; lärande samtal mellan pedagoger och barn. Extra fokus läggs på scaffolding, som är den sortens stöttande samtal som kan anses vara mest kognitivt utvecklande. Kvalitativ metod tillämpas i studien och datainsamling gjordes via semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sex stycken yrkesverksamma pedagoger. För att tolka studiens empiri används det sociokulturella perspektivet som teoretisk ram. Resultatet av respondentkommentarer visar på såväl liknande resonemang som varierande och sammantaget framstår ämnet som komplext där många faktorer spelar in. Övergripande områden som förskolans organisation och verksamhetens struktur anses bidra till olikheter i kommunikationsmönster såväl gällande den enskilde pedagogens förhållningssätt som tolkning av yrkesrollen. Av resultatet framkommer en ovana i att reflektera kring egna kommunikationsmönster och att det var lättare att beskriva andras. Resultatet visar också på olika resonemang bland respondenterna när det gäller vikten av att bygga relationer i yrkesrollen och vad det innebär. Bland respondenternas kommentarer framkommer vissa gemensamma didaktiska samtalsstrategier som används i undervisningen såväl som grundläggande olikheter. Resonemangen visar att det saknas förförståelse avseende begreppet scaffolding, men respondenterna i förekommande studie beskriver stöttande samtal i undervisningen, delvis liknande scaffolding. Resultatet visar på ett gemensamt resonemang bland respondenterna om att kommunikation är grundläggande för att man som pedagog skall kunna utföra sitt arbete i förskolan och det framkommer en önskan om att nå alla barn. Samtidigt säger sig respondenterna vara medvetna om att alla barn inte alltid inkluderas i undervisningen och att dessa barn blir hänvisade till annan slags kommunikation. Dessa samtal benämner respondenterna som småprat, vars syfte är att bekräfta barn ur ett omsorgsperspektiv.

Studiens syfte är att undersöka SVA-lärares erfarenheter av och attityder till multietniskt ungdomsspråk (förortssvenska och förortsslang), i och utanför undervisningen. För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ metod och fyra lärare intervjuades. I intervjuerna fick lärarna besvara frågor om multietniskt ungdomsspråk och deras erfarenheter av språkbruket i SV A-undervisningen. Resultatet visar att SV A-lärarna beskriver förortssvenska och förortsslang som ett ”utländskt” ungdomsspråk. Vidare visar resultatet att lärarna delar uppfattningen om att varieteterna har växt fram i flerspråkiga förorter. Lärarna anser att betydelsen av benämningarna förortssvenska och förortsslang inte skiljer sig åt. Däremot uttrycker två av lärarna indirekt att det förekommer en skillnad mellan benämningarna när de refererar till förortssvenska som en dialekt och brytning, medan förortsslang associeras med negativa karaktärsdrag som självsäker och tuff. Lärarna har både positiva och negativa attityder gentemot användningen av förortssvenska och förortsslang. Positivt var att lärarna ansåg att individerna kunde använda varieteterna för att stärka sin identitet och uttrycka sina känslor. Negativt var att språket inte ansågs godtagbart i alla sammanhang. De didaktiska implikationer som omnämns är att de språkliga varieteterna är en form av identitetsmarkör, och lärarna vill helst inte begränsa elevernas uttrycksmöjligheter. Samtidigt menar lärarna att deras uppgift är att lära eleverna standardsvenska.

Syftet med denna studie är att genom intervjuer ta reda på lärares syfte vid användning av digitala spel i matematikundervisningen. Detta görs utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. För att ta reda på syftet har studien utgått ifrån frågor som handlar om när, hur och varför lärare i årskurs 4-6 väljer att använda sig av digitala spel i sin undervisning.  Resultatet av studien visar att lärare väljer att använda digitala spel i sin undervisning som ett komplement. Till störst del utgår undervisningen ifrån en lärobok och för att variera, motivera, individanpassa och ge ett lustfyllt lärande används digitala spel i matematikundervisningen. De digitala spelen används även för att göra vanligtvis “tråkiga” övningar mer roliga och lustfyllda så som övningar för att automatisering och befästa kunskaper och för att mängdträna. Detta visar att lärare har ett syfte med användningen av digitala spel men att de däremot inte kan säkerställa att eleverna faktiskt utvecklas mer med ett digitalt spel än när de lär genom andra metoder.  Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, därför hade vi önskat mer forskning inom området som visar elevernas inlärning och utveckling med hjälp av digitala spel eftersom digitala spel tar mer och mer plats i undervisningen.

Bråk är ett ämnesområde inom matematik som introduceras i grundskolans tidiga år. Elevers kunskapsutveckling för bråk är viktig då den ligger till grund för vidare förståelse i andra matematiska områden såsom algebra, procent och tal i decimalform. Studien är inspirerad av ett sociokulturellt perspektiv att se på lärande där samspel, relationer, språk och elevers proximala utvecklingszon är central. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur bråkundervisning kan bedrivas och hur lärare planerar sin undervisning för att tillmötesgå elever. För att besvara studiens frågeställningar valdes en kvalitativ metod där fyra lärare intervjuades om sin bråkundervisning genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en tematisk analysmetod. Ur analysen framkom det att elever är i behov av att utveckla grundläggande kunskaper om bråkdelars lika storlek i förhållande till helheten för att förstå vad bråk handlar om. Undervisning om bråk behöver vara varierad och välplanerad för att lärare ska kunna möta alla elevers behov och förutsättningar.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur den didaktiska modellen kunskapsintressen kan användas som stöd för didaktisk analys och design av kemiundervisning i förskolan. Med avstamp i aktionsforskning gjordes en didaktisk modellering där exemplifierades hur kunskapsintressen kan användas som stöd i planering, genomförande och utvärdering av undervisning. Med kunskapsintressets tre intressen – namngivnings-, sambands- och förklaringsintresset - har det genomfört två undervisningscyklar. I undervisningscyklerna har särskilt sambandsintresset med begreppen hända och ändra betonas i planeringen samtidigt som de andra intressena har uppmärksammats. Undervisningsaktiviteten är utforskande för barnen där de får pröva sig fram och resonera kring det som kan tänkas hända. Insamlingen av empirin skedde genom ljudinspelning under aktiviteterna, där tre barn (fyra-fem års ålder) deltog per undervisningscykel. I resultatet framkommer det hur de tre intressena har använts och hur de har varit ett stöd i utvärdering och förbättring av undervisningscyklarna. Eftersom undervisningsaktiviteterna utgick från de tre intressena skapades en helhet vilket blev synlig i resultatet då flera barn återkopplade till begrepp när de resonerade och kring det de observerade. Det blev även tydligt att flera av barnen såg sambandet mellan det som ändras och det som händer under aktivitetens gång. Slutsatsen är att kunskapsintressen kan vara ett stöd för pedagoger i planering, genomförande och utvärdering av kemiundervisning. / The purpose of the study is to increase knowledge of how the didactic model Knowledge interest can be used as support of didactic analysis and design in in preschool chemistry. The study followed the research approach action research. With that as a starting point, a didactic modelling was made with the didactic model Knowledge interest used as support for planning, implementation and evaluation in education. With the three interests of Knowledge interests, i. e. the taxonomic, relational and explanation interest, two education cycles were implemented. In the education cycles, the relational interest of the concepts happen and change were emphasized in planning while other interest were noticed simultaneously. The data collection was made through audio recordings during the activities, in which three children per cycle (age four-five years) took part. The result shows that the three interest have been used and that they have supported the evaluation and improvement of the education cycles. Because the activities were based on the tree interests, a whole was created, which became visible in the result when several children reconnected concepts when they reasoned and around that they observed. It also became clear that several children made the connection between what changes to and what happens during the activity. The conclusion is that the model Knowledge interest can support educators in planning, implementation and evaluation in teaching chemistry.

Vårt examensarbete utgår från de stora resultatskillnaderna mellan pojkar och flickor i skolan. Studien är inspirerad av Åhslund (2019) som belyser och lyfter fram framtida forskningsmöjligheter kring att kritisk granska undervisningspraktiker med syfte att utjämna dessa skillnader. Vi valde därför att studera didaktiska val som kan gynna alla i klassrummet och därigenom ge både pojkar som flickor förutsättningar till goda resultat i skolan. Studien baseras på fyra lärare, två lärare per skola, dessa två skolor är strategiskt utvalda där den ena skolan har en inriktning på kooperativt lärande. Genom en enkät, klassrumsobservationer och intervjuer undersökte vi om skolornas arbetssätt och didaktiska val kan stödja pojkars kunskapsinlärning. Vår teoretiska utgångspunkt för studien grundar sig i den didaktiska triangeln och hur man utifrån olika sätt att arbeta förhåller sig till den.  Resultatet visar på att ett didaktiskt engagemang, en tydlig struktur samt att känna till elevernas styrkor och svagheter är viktiga delar för pojkars inlärning i skolan. Den pedagogiska inriktningen, kooperativt lärande har betydelse och ger lärare en struktur att förhålla sig till och ger därmed läraren ett ökat stöd i undervisningen. En grundläggande struktur finns i det kooperativa lärandet vilket stöttar pojkar i skolan men det gynnar samtidigt alla elever. Det kooperativa arbetssättet utvecklar också den sociala förmågan hos eleverna, vilket är aspekter som främjar pojkars skolgång. Vår slutsats är att ett kooperativt lärande i kombination med engagemang och en god relation med eleverna gynnar pojkars inlärning samtidigt som det inte missgynnar flickors.

Människor har genom alla tider behandlat varandra olika och haft olika uppfattningar om hur vi bör uppträda och bete oss utifrån kulturella och social föreställningar om genus. De normer och föreställningar som finns kring manligt och kvinnligt begränsar både flickor och pojkar såväl inom skolan som utanför. Forskning har visat på att elever blir behandlade utifrån genus och att även lärarnas arbetssätt och bemötande bidrar till de redan existerande stereotypa könsrollerna. Syftet med den här rapporten var att ta reda på hur några religionslärare i gymnasieskolan, ser på genusfrågor och hur de arbetar med genusfrågor i klassrummet. Metoden som valdes för arbetet var intervjuer, planer fanns också att parallellt med intervjuer göra en observationsstudie i klassrummet men på grund av Coronavirusets utbrott var det inte möjlighet att genomföra observationsstudie. Slutsatsen som kunde dras av arbetet visar att lärarna kan ha personliga värderingar med sig som kan påverka deras upplevelser om vem som tar mest plats i klassrummet, samt att de kvinnliga lärarna har en tendens att fokusera mer på det kvinnliga perspektivet under sina lektioner. Detta dock något som kunde tolkas av resultatet och av intervjuerna och visar inte om det gäller generellt för alla.

Denna studie har gjorts i syfte att undersöka förskollärares erfarenheter kring förskolans fysiska inomhusmiljö som stöd för lärandesituationer. Vår intention är att skapa fördjupad förståelse för hur medvetna förskollärare är om inomhusmiljöns betydelse i förskoleverksamheten. Vi lyfter likheter och skillnader i deras kunskap och upplevelse kring utformningen av lokalerna, möbleringen och pedagogiskt material i samband med vilka möjligheter och begränsningar som finns i olika lärandesituationer i förskolan. Studien bygger på en kvalitativ metod med strukturerade intervjuer av åtta yrkesverksamma förskollärare från sex olika förskolor i två olika kommuner. Empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt med hjälp av de didaktiska frågorna hur, varför och vem. Vad står för vad förskollärarnas erfarenheter är gällande möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska omgivning. Vem ser till målgruppen, vilket i vårt fall är förskollärarna, men även barn berörs delvis av intentionerna och ändringarna av den fysiska inomhusmiljön. Frågorna hur och varför svarar på syfte och metod för verksamhetens innehåll, utifrån båda givna förutsättningar såsom förskolans arkitektur samt vuxnas perspektiv. Resultatet synliggjorde att förskollärare anser att miljön i förskolan har en påverkan i barns lärande och utveckling, därmed i olika undervisningssituationer. Det framkommer att utformningen ska anpassas efter barnens nivåer för att kunna skapa lärmiljöer till inspiration och engagemang. Vidare pekar resultatet på att lokalerna inte är i överensstämmelse med förskollärarnas önskan om flera rum, men att de får ta tillvara på rummen och skapar rum i rummen för att kunna utmana och locka barn till delaktighet i aktiviteter som erbjuds. Studien påvisar att miljön har en stor betydelse för hur lärandet introduceras och vad som har skapats i rummen med hjälp av möbler och pedagogiskt material.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur islamofobi tar sig uttryck i klassrummet och hur det går att arbeta förebyggande mot islamofobi. Genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer kommer fyra lärare i Skåne dela med sig av sina erfarenheter av uttryck av islamofobi i skolan men även framföra metoder för att arbeta förebyggande mot islamofobi. Det finns olika didaktiska metoder att motverka islamofobi i ett klassrum. Jag tar min utgångspunkt i teorier liksom orientalism och interkulturalitet. Som lärare går det att normalisera en religion på flera olika sätt. Genom diskussioner med eleverna om olika religioner och jämföra dem med varandra för att visa likheterna som finns, då genomförs ett förebyggande arbete mot islamofobi. Att visa filmer där eleverna får se att det finns olika typer av muslimer, att eleverna får möta personer som har islam som religion är också ett förebyggande arbete mot islamofobi. Att läraren ska våga ta tuffa diskussioner är något viktigt, då det finns många lärare som har en rädsla för tuffa diskussioner. Som lärare är det viktigt att visa eleverna vilken fakta som är rätt och vilken som är fel.

Syftet med examensarbetet är att undersöka vad lärare menar att de grundar sina val av skönlitteratur i, vid högläsning och individuell läsning. Syftet är också att undersöka vilka arbetssätt lärare menar att de använder vid bearbetning av skönlitteratur. För att ta reda på detta har åtta lärare intervjuats och deras svar har sedan granskats och analyserats med koppling till teoretiska perspektiv och tidigare forskning. Som teoretisk bakgrund till vår analys har de didaktiska frågorna Hur?, Vad?, Vem? och Varför? använts. Resultatet synliggör sex teman som tillsammans besvarar våra frågeställningar. Lärare grundar sina val vid högläsning och individuell läsning på om texterna är elevnära och har ett innehåll som fångar elevers intresse. Valen kan för några av lärarna grundas i vilken författare som skrivit boken. Bibliotekets utbud och bibliotekarien kan också ha en påverkan på valet samt kan temaområde eller värdegrundsarbete styra. Arbetssätten som är framträdande är boksamtal samt boktillverkning och gestaltning.