Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö18, 2018) ska barn som tillfälligt eller varaktigt behöverstöd i sin utveckling få det stöd som de är i behov av. Trots Lpfö18s (2018) intentioner belyserSkolinspektionen (2017), genom en granskning av svenska förskolor att personalen i förskolaninte alltid uppfyller kraven för det rådande styrdokumentet. Vi har med en hermeneutisk ansatsgenomfört en kvalitativ intervjustudie med åtta yrkesverksamma förskollärare i syfte attsynliggöra förskollärares upplevelser av deras förutsättningar att stötta barn i behov av särskiltstöd. Särskilt vill vi synliggöra vilka svårigheter de beskriver i deras arbete. Med denna studieönskar vi ge en fördjupad förståelse för förskollärares upplevelser och för vilka faktorer som debeskriver har störst påverkan på arbetet. Faktorer som framkommer av betydelse berör främstorganisatoriska förutsättningar såsom barngruppsstorlek och brist på tid för kollegialtsamarbete. Dock finner vi genom intervjuerna att alla svårigheter inte enbart kan läggas på enorganisatorisk nivå. Andra faktorer som spelar en stor roll i huruvida förutsättningarna att stöttabarn i behov av särskilt stöd blir optimala är bland annat hur personalen i förskolan fördelarbefintliga resurser samt hur de internt förhåller sig till svårigheter som kan uppstå iverksamheten, vilket vi belyser och diskuterar ytterligare.

Syftet med studien är att beskriva och diskutera småbarns (1-3 år) digitala teknikanvändning i förskolan, med utgångspunkt i förskollärarnas beskrivningar av vilka digitala resurser som småbarnen erbjuds i undervisning och vilka undervisningsmål som förskollärarna knyter till användnningen av dessa. Studien utgår ifrån sociokulturella perspektivtaganden med vikt vid begrepp såsom stöttning och lärande genom sociala samspel. Datainsamling genomfördes med kvalitativa intervjuer där alla tre informanter var yrkesverksamma förskollärare i en barngrupp med barn i åldern 1-3 år. Tidigare forskning tar upp kring området digital teknologi och småbarn att det finns möjligheter i användarvänlig teknik för småbarn samt att småbarn har potential att bli såväl konsumenter som producenter med digitala verktyg. I resultatet framträdde fyra teman: "Småbarnen konsumerar digitala verktyg", "Småbarns kunskapsproduktion med digitala verktyg", "Språkstöd, skapande och naturvetenskapligt utforskande" samt "Samspel och stöttning som värde med småbarn och digitala verktyg" dessa relaterar till småbarn och digitala verktyg i förskolans kontext. Resultatet visar att småbarn dels positioneras som konsumenter, dels blir kunskapsproducenter genom bland annat multifunktionell programvara, digitala böcker och dokumentation. Digitala vertyg för småbarn i undervisning har visat sig göra sig särskilt framträdande som resurs i småbarns lärprocesser när det kommer till förbättrade undervisningsmiljöer, naturvetenskapligt utforskande, spåkutveckling och skapande. Detta sker främst i sociala samspel genom digitala resurser såsom digitala böcker via exempelvis Polyglutt, digitala bibliotek och bibliotekshyllor, mikroskopägg, Youtube samt sökmotorn Google.

Syftet med den här studien är att skapa kunskap om i vilken omfattning tydliggörande pedagogik används i undervisningen och i vilken omfattning lärare och specialpedagog samarbetar kring detta och om detta skiljer sig åt mellan kommunal och fristående skola. Forskning talar för den tydliggörande pedagogikens betydelse i anpassningen av undervisningen efter elevernas behov och förutsättningar. Studien är kvantitativ där webbenkät använts som datainsamlingsmetod vilken därefter sammanställts och analyserats. Empirin analyseras med stöd i Vygotskij sociokulturella perspektiv på lärandet där den tydliggörande pedagogiken kan ses som ett medierande verktyg för att möjliggöra för elever att nå upp till samma nivå som de elever som inte är i behov av stöd och därmed kan tydliggörande pedagogik spela en roll för elevens proximala utvecklingszon. Resultatet visar att tydliggörande pedagogik och främst då visuellt bildstöd används i hög utsträckning medan de övriga metoderna inte används lika frekvent. När det gäller samarbetet mellan lärare och specialpedagog visar resultatet inte på något större samarbete kring tydliggörande pedagogik utan att andra områden prioriteras, vilka självklart också är nödvändiga för att identifiera behov hos eleverna. För både användning av tydliggörande pedagogik och samarbete med specialpedagog ses bristen på tid och kunskap, resurser och stöd från skolledning och rektor som hinder. En slutsats som kan dras är att behovet av specialpedagogens handledning och fortbildning är stort för att öka användningen av tydliggörande pedagogik. Vidare kan fortsatt forskning på de tydliggörande pedagogikens användning vara av intresse.

Denna studie har för avsikt att undersöka vilka resurser förskolan har för att kunna möta barns behov av stöd i relation till förskolans kvalitetskrav. Detta undersöks genom intervjuer med yrkesverksamma i förskolan med olika yrkesroller. Den insamlade empirin analyseras utifrån ramfaktorteorin och tidigare forskning som berör inkludering, förskolans kvalitet och pedagogers förhållningssätt. Det finns ett gap när det kommer till tidigare forskning som specifikt fokuserar på förskolans resurser för att kunna möta barnens behov av särskilt stöd för att kunna bibehålla förskolans kvalitet.  Behovet av individuella insatser för enskilda barn i förskolan är ständigt ökande och behovet av kompetensutveckling och ökat ekonomiskt stöd är en gemensam nämnare som kommit upp under samtliga intervjuer oavsett intervjupersonernas yrkesroll. Studiens resultat visar att det finns en stor mängd olika resurser som kan nyttjas i förskolan för att stödja barn i behov av individuellt stöd. Men vissa av dessa resurser är svårare att nyttja i verksamheten av olika skäl, så som ekonomisk- och tidsbrist, vilket i sin tur påverkar utbildningens kvalitet.

Syftet med studien har varit att undersöka idrott och hälsa lärares personliga digitala kompetens och dess påverkan på användningen av digitala resurser i undervisningen inom ämnet idrott och hälsa på gymnasiet i relation till läroplanens riktlinjer. Genom att tillämpa det teoretiska ramverket TPACK - teorin analyserades det insamlade empiriska resultatet med fokus på teorins tre centrala delar: Technology Knowledge (TK), Pedagogical Knowledge (PK) och Content Knowledge (CK) (Herring, m.fl. 2016). I resultatet framkom det genom intervjuer med idrott och hälsa lärare verksamma på gymnasiet att det fanns två väsentliga faktorer. Dessa avgör möjligheten att använda och integrera digitala resurser i idrott och hälsa undervisningen. Lärarens individuella digitala kompetens visade sig vara avgörande, men korrelerade även starkt till deras intresse att använda digitala resurser och utveckla sin egen digitala kompetens. Dessutom spelar skolans resurstillgångar en avgörande roll för vilka digitala resurser som läraren har till förfogande.

Studiens resultat omfattar förskollärares reflektioner kring den snabba teknologiska utvecklingen och hur det påverkar barn i förskolan. Samhällets fokus på lärplattan ifrågasätts, där studien visar vikten av att synliggöra digitala resurser som mer än bara lärplattor. Samtliga förskollärare anser att digitala resurser möjliggör för barn att utveckla digital kompetens och delta i meningsfulla aktiviteter. Vidare betonades att digitala resurser bör integreras med analogt material för att främja samspel och barns lärande. Förskollärarna menade att lärplattor och andra digitala resurser inte ska användas avskilt utan som ett komplement till traditionella aktiviteter. Studiens syfte var att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar och erfarenheter om hur digitala resurser kan påverka lärandet bland barn i förskolan. Studien bygger på en kvalitativ metod genom intervjuer med sex förskollärare och en tematisk analysmetod har använts. Resultatet har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv med begreppen sociala interaktioner, kulturella redskap, scaffolding, mediering och affordances. I studien diskuteras användningen av digitala resurser i förskolan samt dess möjligheter, utmaningar och tekniska hinder. Studien har bidragit till djupare förståelse om möjligheter och nackdelar kring användandet av digitala resurser i förskolan.

Syftet med studien är att bidra med mer kunskap om hur förskollärares och barnskötares val av resurser i undervisningen kan påverka barns meningsskapande i lärandet. Tidigare studier visar att det finns en problematik i att kunna anpassa undervisning efter varje barns behov, vilket kan kopplas till brist på engagemang och kompetens bland personal samt stora barngrupper. Därför är intentionen med denna studie att undersöka detta vidare med fokus på resurser i undervisningen. Studien som genomförts är en kvalitativ studie med deltagande observationer som metod. Empirin som insamlats genom de deltagande observationerna har analyserats utifrån perspektivet design för lärande och de fyra tillhörande begreppen meningserbjudande, resurser, affordance och tecken på lärande. Resultatet av studien visar att tillgängligheten av de resurser som barn erbjuds är avgörande för hur de skapar mening i sitt lärande. Det är tillgängligheten av resurserna som avgör vad barnen kan göra med resurserna och om de transformerar dem till något annat kopplat till deras erfarenheter. Barnen visar tecken på lärande på olika sätt under och efter undervisningen genom både verbala och icke-verbala uttryck. Sammanfattningsvis är det förskolepersonalen som styr vilka resurser som ska vara tillgängliga för barnen i lärmiljön både under och efter undervisning.

Studiens syfte är att undersöka vilket arbetsansvar förskolans ledning har i förhållande till utagerande barn. Ofta fokuserar forskning på att analysera barns beteende och se över förhållningssätt. Jag vill istället se över hur rektorer arbetar och vilka resurser man kan erbjuda utagerande barn. För att genomföra undersökningen så intervjuades tio rektorer inom kommunen och en specialpedagog. Den teoretiska grunden består av begreppet KASAM och Tomkins affektteori. Dessa erbjuder en djupare förståelse för vår affektpåverkan i arbete med barn, samt hur människor förstår, hanterar och engagerar i olika situationer. I studien framkom det att rektorn är den som är längst ifrån i arbetet med utagerande barn, men det är de som har det yttersta ansvaret. Befintliga resurser för utagerande barn är främst den befintliga personalen i förskolan och en diagnos påverkar inte resurstillgångar.

Denna studie har ambitionen att synliggöra olika aktörers syn på hur olika resurser påverkar arbetet mot en inkluderande undervisning, inom grundskolan. Det förväntade bidraget är även att synliggöra hur beslutsfattandet kring resurser sker på olika nivåer inom grundskoleförvaltningen. Syftet med studien är att ge en insyn i beslutsfattandet på förvaltningsnivå gällande resursfördelning till skolor. Därtill syftar uppsatsen till att synliggöra hur olika resurser påverkar det pedagogiska arbetet mot en inkluderande undervisning. De preciserade frågeställningarna baseras på olika aktörers syn på: Vilka yttre faktorer får betydelse för inkludering och det specialpedagogiska uppdraget samt vilka inre faktorer får betydelse för det specialpedagogiska uppdraget/inkludering.  I tolkningen och analysen av den insamlade empirin har ramfaktorteori och systemteori använts. Därtill används begreppen likformighet och likvärdighet. Begreppet inkludering och dess skilda tolkningar har också tagits upp under arbetets gång. Denna studie utgår från en kvalitativ ansats. Frågorna i intervjuerna konstruerades med syftet att få de intervjuade att utveckla sina funderingar och tankar kring olika resurser och dess betydelse för inkluderande arbetssätt och perspektiv i skolvardagen. De flesta frågorna var frågor av en öppen karaktär i semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat visar att det förekommer både inre och yttre faktorer som påverkar resurser i skolan. Framgångsfaktorer och begränsningar med att arbeta inkluderande beror på skolans fysiska utformning, budget, styrdokument, kompetens, skolutveckling samt elevhälsa. I studien framkommer att förvaltningspersonals, rektorers och specialpedagogers uppfattningar är att de har lite påverkan gällande de yttre faktorerna. De uppfattar däremot att de har mer inflytande kring andra faktorer så som kompetensutveckling och vissa aspekter av organisering i verksamheten, för att arbeta mot ett inkluderande perspektiv.

The purpose of the study is to investigate the perceptions of eight upper secondary school teachers about how digital technology is integrated into teaching practice. The survey is based on two overarching research questions: 1. What perceptions do teachers have about the challenges that the school's digitalization creates in their teaching assignments? 2. What are the teachers' perceptions in the question of how digital technology should be integrated into the teachers' practice in the future for it to benefit the students learning? The results are presented based on three motifs and are sorted into three description categories. There is an acceptance among the informants for the integration of digital technology in teaching. Uneven use of digital technology in teaching that is due to informants' different interest in digital technology. There is a lack of an organization and actionplan in the schools on how digital technology should be used in teaching. Integration of digital technology in teachers' practice is carried out by the informants themselves without a formulated pedagogical policy. Each informant is his own designer of learning when integrating digital technology in his subjects and creator of his own variations in teaching. Digital technology enriches and improves students 'learning quality in different subjects but only within certain subjects' areas of knowledge. Students lack digital competence in the digital areas in which they work in school, and it does not belong to their areas of interest. A digital knowledge check is completely impossible because it lacks the right tools for it. The informants lack a plan of action for integrating digital technology into their practice. Need for clear pedagogical policy for the integration of digital technology in teaching through basic digital competence training. Cooperation between teachers and between the schools in the municipalities is called for the exchange of experiences and knowledge. Need for schools to invest in creating their own digital teaching materials. In summary, it can be said that the study shows that the digitalization of the school is a process that has begun, but that it is still an on-going process.