Syfte Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares beskrivningar kring hur pedagoger arbetar för att främja barnens matematikutveckling. Studien utgår från Lev Vygotskijs sociokulturella teori, där utveckling och lärande i socialt samspel är centralt, samt Bishops sex matematiska aktiviteter som teoretisk analysram. Metod Studien utgår ifrån intervjuer som kvalitativ metod för att undersöka förskollärares beskrivning av hur de kommunicerar matematik med barnen. Jag har intervjuat fem förskollärare från tre olika verksamheter i Västsverige. Resultat I resultatet kan tre olika kategorier utläsas från analysen av respondenternas svar, vilka strategier förskollärare använder i undervisningen i matematik i förskolan, Hur beskriver förskollärare sin roll om att stödja barns utveckling i matematisk förståelse? hur ser förskollärarna på den pedagogiska lärmiljön på sin arbetsplats, vad anser förskollärarna om huruvida deras egna matematiska kunskaper är tillräckliga för att utförligt undervisa ämnet i förskolan. Resultatet visar även att förskollärarna har goda kunskaper om matematiska begrepp men det har visat att samtliga respondenter känner behovet av ytterligare kunskap om matematiken. Förskollärarna anser att Läroplanen är det underlaget som de tar hänsyn till i sitt arbete men de önskar sig att Läroplanens mål i matematik borde ha varit mer begripligt. Resultatet visar att förskollärarna undervisar matematiken i förskolan på ett medvetet sätt. Förskollärarnas förhållningssätt stödja barnen i deras matematikutveckling och lärande, barns matematiska förmågor utvecklas på ett lärorikt sätt och. I Sverige bör alla barn på förskolenivå ges likvärdig matematikundervisning, så att alla skall kunna bilda en bättre grund att stå på.

Specialpedagogik är en stor del del av förskolans dagliga verksamhet och i styrdokument betonas alla barns rätt till en likvärdig förskola. Men trots att specialpedagogiken finns i styrdokumenten kan det utföras på olika sätt och med hjälp av olika perspektiv i verksamheterna. Det centrala temat i denna forskningsstudie är pedagogers uppfattning om specialpedagogik och arbetet kring det, samt de stödjande åtgärder som finns att tillgå. För att kunna besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med tio förskollärare från olika verksamheter. Dessa intervjuer har sedan analyserats med hjälp av det kategoriska, kompensatoriska, relationella och dilemma perspektivet. Studiens resultat visar att förskollärarna uppfattar specialpedagogik som ett viktigt men komplext område som de anser sig ha bristfälliga kunskaper om. Alla de teoretiska perspektiven användes i skilda pedagogers arbetssätt. Pedagogerna anser även att de inte får tillräckligt med stöd och känner sig otillräckliga och stressade i arbetet kring den specialpedagogiska undervisningen. Detta särskilt beträffande barn som inte har någon diagnos.

Studiens syfte är att studera hur förskollärare resonerar när de skapar lärmiljöer utomhus på förskolans gård, för att främja barns utveckling och lärande. Frågeställningar som besvaras i studien är: Vilka syften har förskollärare med lärmiljöer utomhus ur ett undervisningsperspektiv? samt Hur upplever förskollärare lärmiljöns betydelse för barns utveckling och lärande  utomhus? Studien har genomförts utifrån en kvalitativ metod som bestått av tre fokusgruppsintervjuer med totalt åtta förskollärare. Den teoretiska utgångspunkten för studien är fenomenologi. Resultatet har bearbetats för att få en inblick i förskollärares upplevelser av deras livsvärldar.      Resultatet visar att förskollärare upplever att lärande ur ett undervisningsperspektiv sker spontant, planerat och genom uppbyggnad av lärmiljöer. Det framkommer att förskollärares roll och tolkningar av läroplanen påverkar utförandet av lärmiljöer utomhus ur ett undervisningsperspektiv. I resultatet framkommer även förskollärares upplevelser av vilken  betydelse lärmiljön har. Den beskrivs som viktig och betydelsefull för barns utveckling.  Resultatet visar att de förutsättningar förskollärare får i att utveckla lärmiljöer utomhus påverkar utfallet av dess utförande. En bild har framträtt kring att det finns en ambition att utveckla lärmiljöer på förskolans gård. Samtidigt framställs att begränsningar påverkar möjligheterna för förskollärare att utforma lärmiljöer utomhus.

Syftet med denna studie är att få djupare kunskaper kring förskollärares tankar om undervisningen i förskolan i förhållande till läroplanen för förskolan och dess yrkesroll. En kvalitativ studie genomfördes med en semistrukturerad intervju där fem förskollärare intervjuades vartefter det insamlade materialet transkriberades och analyserades. Resultatet visade att begreppet undervisning i förskolan förklarades som en process med ett syfte som pågår nästan hela tiden genom olika aktiviteter med barnen i både spontana och planerade undervisningssituationer. I vår studie kom vi fram till att undervisningen skall bedrivas av förskollärare med behörig utbildning som ska ge dem verktyg att utföra sitt uppdrag i relation till förskolans styrdokument. Utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv med fokus på transformeringsarena ger denna studie en tydligare bild av det som händer på transformeringen av läroplanen. Förskollärarna tolkar begreppet undervisning i förskolan och hur de i sin roll förhåller sig till sitt uppdrag att undervisa barn i förskolan i relation till läroplanen.

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares uppfattningar av barns delaktighet i förskoleverksamhetens dokumentationsprocess. Vi har valt att göra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som metod. Materialet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen artefakter, meningsskapande och mediering. Studiens resultat delas in i tre teman: ·        Förskollärarnas uppfattning av barns delaktighet i förskolans dokumentationsarbete. Vi undersökte hur förskollärarna uppfattade att barnen gjordes delaktiga i förberedelser av dokumentationsarbetet, under insamlande av dokumentationer samt under reflektionsarbetet. ·        Tillgängliga redskap i dokumentationsprocessen. Vi undersökte vilka redskap som förskollärarna erbjöd barnen att använda under dokumentationsprocessen, både när de skulle dokumentera och under reflektioner, samt om dessa redskap var valbara för barnen. ·        Omgivande faktorer som försvårar barns delaktighet. Vi undersökte vilka utmaningar förskollärarna identifierade i arbetet med att göra barn delaktiga i dokumentationsarbetet. De tre utmaningar som tydligast framträdde var tidsbrist, personalbrist samt hur barnets ålder kan påverka möjligheten till deltagande. Resultatet och analysen av materialet synliggjorde förskollärarnas uppfattning att reflektionen var den viktigaste delen i dokumentationsarbetet, och således den del där barnens delaktighet var ett stående inslag. Förskollärarnas berättelser visade att barnen hade tillgång till tekniska redskap när de dokumenterade, exempelvis avdelningens Ipad. Resultatet synliggjorde också de brister som förskollärarna uppfattade fanns i verksamheten och som resulterade i att barnens möjlighet till delaktighet minskade.

Syftet med föreliggande uppsats är att bidra med kunskap om hur rektorer ser på ett hållbart lärararbete. I fokus står rektorernas uppfattning om vad som är betydelsefullt för att förskollärarnas arbete ska bli hållbart samt förståelse kring vems ansvar förskollärarens arbetsmiljö är. De tre frågeställningarna som besvaras i studien är: Vad beskriver rektorer att det finns för hälsofrämjande faktorer inom förskolläraryrket? Vilket ansvar anser rektorer att de själva har för arbetsmiljön på förskolan? och vad beskriver rektorer att det finns för orsaker till förskollärares bristande hälsa inom förskolläraryrket? Dessa frågor är betydelsefulla för att kunna undersöka vad som behöver göras för att upprätthålla ett hållbart lärararbete samt vad rektorerna redan gör för förskollärarnas arbetsmiljö. För att undersöka rektorers perspektiv utgår studien från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och en fenomenologisk inspirerad metod. För att fördjupa förståelsen för rektorers uppfattningar om vad hälsa och ohälsa innebär samt vad rektorerna har för ansvar för förskollärarnas arbetsmiljö, används teorier om hälsa och ansvar. Studiens empiriska material består av intervjuer med sex verksamma rektorer. I resultatet betonas att fenomenet hållbart lärararbete handlar om kollegialt samspel, förskollärarnas inställning till sin arbetssituation och möjligheten till autonomi. Rektorerna beskriver förskolläraryrket som ett bristyrke då det uppfattas ha låg status och är i behov av att bli mer attraktivt. Däribland föreslås att ökad lön, arbetsförmåner och nedkortad utbildning är gynnsamt för öka attraktiviteten. En nedkortad utbildning som anpassas skulle innebära att barnskötare blev klara med sin utbildning fortare och det i sig skulle kunna innebära att fler barnskötare väljer att vidareutbilda sig. Rektorerna anser sig ha ansvar för förskollärarnas arbetsmiljö men resultatet visar att de saknar ekonomiska och beslutsfattande befogenheter. Det gör det svårt för rektorerna att påverka förskollärarnas arbetsmiljö. Resultatet visar på engagerade rektorer som vill förbättra arbetsmiljön men deras handlingsförmåga påverkar hur de väljer att förändra den inre organisationen. Slutsatsen är att förskollärarnas arbetsmiljö har stora brister och är i behov av förändringar från högre instanser inom politiken.

Syftet som formulerades för den här studien var att undersöka hur verksamma förskollärare arbetar i enlighet med den aktuella läroplanen för förskolan Lpfö 18. Utifrån arbetssätt som omfattar digitala verktyg, kritiskt förhållningssätt och adekvat digital kompetens. Den teoretiska ansats som anlades för studien var det sociokulturella perspektivet och det var tre centrala begrepp som inringar teorin som tillämpades för analys, resultat och diskussionsarbetet. De tre begrepp som tillämpades var följande: Artefakt, mediering och scaffolding. Studien utgick ifrån fyra forskningsfrågor och genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Sammantaget genomfördes sex semistrukturerade intervjuer som inkluderade fem förskollärare och en IT-pedagog. Empiri i delstudie 1 innefattade intervjuer med två förskollärare som arbetar i förskolor på landsbygden och en IT-pedagog som arbetar mot förskolan och besvarar forskningsfrågorna: Är förskollärares digitala kompetens av betydelse när de förmedlar källkritik till barnen? och hur ges barn möjlighet att i förskolan grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digitala medier? Empiri i delstudie 2 innefattade intervjuer med tre förskollärare som arbetar i förskolor i stadsområden och besvarar forskningsfrågorna: Vad innebär adekvat digital kompetens för förskollärare? Och vilka förutsättningar ger förskollärare barn att erövra adekvat digital kompetens med digitala verktyg? Respektive delstudier analyserades enskilt med stöd av tematisk analys och de tre analysbegrepp som är centrala inom det sociokulturella perspektivet. Resultatet synliggjorde att det rådde en konsensus kring att digitala verktyg har övergripande fördelar i förskolans verksamhet enligt respondenterna. Resultatet visade även att arbete med digitala verktyg i förskolan kan ge barn möjligheter att lära sig om källkritik ett exempel var att barn kan få kunskaper om källkritik genom att leka viskleken gemensamt med pedagoger. Pedagogerna kan efter utfallet av leken samtala och belysa att det som sades från början kan ändras och resultera i ett nytt ord och så vidare. Ytterligare områden som barn kan utveckla förmågor inom är språk, digital kompetens och tillit till den egna förmågan när de får använda digitala verktyg i förskolan. I linje med det Barman och Kjällander (2022) lyfter fram i deras studie omkring digital kompetens där de belyser den nationella strategin i Sverige vilket betonar att alla barn och elever från förskola till högre utbildning ska ges möjlighet att utveckla digital kompetens. Ett resultat som framkom var att respondenterna var eniga om att digitala verktyg bör förekomma i förskolans verksamhet. De ansåg att användningen inte bör minskas eller tas bort ifrån läroplanen Lpfö 18. Med utgångspunkt i det som Marin (2022) redogör för i sin studie där hon belyser att tekniken i vårt samhälle ökar och har även införts i utbildningssystemet vilket har bidragit till ett flertal fördelar i undervisningssammanhang. Ytterligare ett resultat som framgick av respondenterna var att arbetet med källkritik var viktigt. Dock ansåg respondenterna att det inte är förtydligat i Lpfö 18 hur de ska arbeta baserat på läroplanens riktlinjer och förskolans helhetsuppdrag. Respondenterna saknar ett framskrivet och formulerat mål specifikt intrikat på ämnet källkritik. En slutsats kan därför vara att revidera Lpfö 18 genom att tillämpa ett framskrivet mål omkring arbetssätt för förskollärare att omsätta i praktiken. I linje med det som respondenterna uttrycker lyfter Bourbour (2023) fram i sin studie att digitalisering i förskolans kontext kan vara ett multifunktionellt medel som bidrar till att rusta barn för informationssamhället. Vidare belyser författaren vikten av att förskollärare därav bör kunna förhålla sig kritiskt till digitala verktyg.

Högläsning är en viktig pedagogisk metod som möjliggör barns möten med litteratur i förskolan. Tidigare studier visar högläsningens stora betydelse i barns utveckling och lärande i tidig ålder, speciellt på deras språk- och literacy utveckling, men också som ofta förekommande användning av högläsning i förskolan som en icke-lärorik disciplinerande aktivitet. I och med att läroplanen för förskolan, lpfö 18, explicit framhäver förskollärares särskilda ansvar för undervisningsuppdrag samt högläsningens vikt, är det högst aktuellt att studera högläsning i förskolan ur ett didaktiskt perspektiv. Planering är en del av förskollärares undervisningsuppdrag där de kan göra reflekterade val utifrån sina teoretiska och praktiska kunskaper och förbereda undervisningen. Föreliggande studies syfte är att synliggöra sex förskollärares uppfattningar om de olika didaktiska val och ställningstaganden som de gör vid planering av högläsning i förskolan. Sex semistrukturerade intervjuer har genomförts och insamlade data transkriberats och analyserats med stöd av en fenomenografisk ansats. I resultat urskiljs och kategoriseras förskollärarnas gemensamma och skilda uppfattningar om högläsningens syfte, påverkande faktorer samt de didaktiska frågor som kom till uttryck i förskollärarnas utsagor. Den komplexitet av förskollärares planeringsarbete för högläsning samt de komplexa och sammanflätade relationerna mellan de didaktiska frågorna och de påverkande faktorerna synliggörs. Studiens resultat indikerar en viss obalans mellan de tre grundkomponenterna i den didaktiska triangeln, det vill säga förskollärare, barn och innehåll. Förskollärarna visar en hög institutionell medvetenhet i sina didaktiska val och ställningstaganden vid planering av högläsning med sin professionella roll som förskollärare i relation till barnens intressen och behov. Studiens resultat visar även att förskollärares individuella medvetenhet, med andra ord förskollärarnas egna preferenser, inte reflekteras över i relation till högläsningens innehåll och andra didaktiska frågor på ett lika utvecklat sätt. I diskussionen framhålls ett behov av ökad medvetenhet och kritisk reflektion kring påverkan av förskollärares egen relation till innehållet, samt att synliggöra de organisatoriska och kollegiala förutsättningarnas påverkan i förskollärares didaktiska val och ställningstaganden vid planering av högläsning.

Studiens syfte är undersöka hur förskollärare arbetar med nedskräpning i naturen tillsammans med barnen. Det är en kvalitativ studie som har genomförts. Frågeställningarna är följande:Hur får barnen möjlighet att uttrycka sina tankar om nedskräpning från förskollärarnas synsätt?Hur arbetar förskollärare med nedskräpning för att göra barnen delaktiga? Resultatet visar att förskollärare synliggör barnens tankar genom samtal med barnen samt fångar spontana tillfällen när de ser att det skräpas ner i naturen. Förskollärarna gör barnen delaktiga genom att låta de bestämma vad de ska göra med skräpet. Antingen återvinna eller hitta på något med det exempelvis skräpkonst.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare och andra yrkesgrupper såg på barn i behov av stöd, samt att undersöka hur deras förhållnings- och arbetssätt i relation till barn i behov av stöd främjar dessa barns delaktighet i planerade aktiviteter. Utefter vårt syfte undersöktes i vår studie vad förskollärare och andra yrkesgruppers syn på barn i behov av stöd var, vilka strukturella faktorer som påverkade förskollärares och andra yrkesgruppers arbetssätt med barnen i de planerade aktiviteterna, samt vilka kommunikativa stöd som förskollärare och andra yrkesgrupper använder för att alla barn ska kunna delta i de planerade aktiviteterna. Studien tog avstamp i det sociokulturella perspektivet och metoderna som användes för att fastställa resultatet var semistrukturerade intervjuer och observationer.  Förskolan där studien ägde rum ligger i ett socialt heterogent område. De huvudsakliga resultaten visade på att förskolan där studien ägt rum såg de flesta informanterna barn i behov av stöd som de barn vilka var i behov av särskilt stöd, men vid eftertanke ändrade de flesta informanter sina svar till att alla barn någon gång är i behov av stöd. Observationerna visade att barnen fick stöd i form av olika scaffoldingstekniker. Även kommunikativt stöd i form av språklig mediering, bildstöd och teckenstöd användes av aktörerna för att främja barnens delaktighet och appropriering. Dock visade studien att vid personalbrist blev förskolepersonalen stressad vilket ledde till att barnen fick mindre stöd i de planerade aktiviteterna.