I förskolans verksamhet förknippas ofta barns motstånd av förskollärare som någonting negativt och jobbigt. Motståndet kan å andra sidan ses som en förutsättning för barns möjligheter att göra sin röst hörd. Studiens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar och erfarenheter om barns motstånd i förskolan. De frågeställningar som väglett studien är vilka uppfattningar av barns motstånd skildras i förskollärares berättelser samt vilka erfarenheter blir synliga i förskollärares berättelser om barns motstånd. För att besvara syftet och frågeställningarna har det genomförts semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Analysen inspireras av Foucaults tankar kring begreppen makt och motstånd. I studiens resultat skildras förskollärares uppfattningar av barns motstånd som en högljudd protest. Genom förskollärarnas erfarenheter blir det däremot tydligt att uppfattningarna kring motståndet kan förändras genom reflektion kring vad motståndet innebär. Resultatet visar således att förskollärares uppfattningar och erfarenheter av barns motstånd påverkas av hur motståndet tas tillvara på av förskollärare och hur de reflekterar kring det.

Den här studien avser att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar planerad fysisk aktivitet i förskolan för barn i åldrarna 3–5 år. Frågeställningarna berör hur förskollärare beskriver att de planerar för fysiska aktiviteter i förskolan samt vilka pedagogiska möjligheter och utmaningar förskollärarna beskriver att de upplever med arbetet kring planerad fysisk aktivitet. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in utifrån två fokusgruppssamtal med totalt nio förskollärare då det är deras perspektiv och beskrivningar som efterfrågas. Empirin har analyserats utifrån en innehållsanalys vilket har bidragit till att vi har upptäckt och skrivit fram mönster och teman utifrån våra tolkningar. Studien är inspirerad av ett sociokulturellt perspektiv då samspel och interaktion med andra människor och dess omgivning är centrala för människans utveckling. Studiens resultat visar att förskollärares förhållningssätt och intresse samt förskolans pedagogiska miljö är avgörande faktorer för att möjliggöra för fysisk aktivitet. Planering av fysisk aktivitet anses ta för mycket tid vilket gör att förskollärarna tar tillvara på de spontana tillfällena som dyker upp. Utomhus beskrivs vara en plats för fysiska aktiviteter då förskolans lokaler anses begränsa möjligheterna för mer fysiska lekar. Denna studie påvisar att förskollärare behöver kompetensutveckling i ämnet fysisk aktivitet.

Högläsning kan bidra med många fördelar som gynnar barns språkutveckling och fantasi. Trots detta har högläsning för barn minskat. Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare arbetar med högläsning i förskolan. Genom en kvalitativ forskningsansats framkom resultat som bland annat visar att förskollärare är medvetna om vikten av högläsning och när de planerar för och väljer bok till sin högläsning gör de detta utifrån ett specifikt undervisningssyfte. Förskollärare eftersträvar ett interaktivt förhållningssätt för att göra barnen delaktiga vid högläsningssituationen. Vidare betrakta de digitala hjälpmedel som ett komplement till traditionell högläsning. Avslutningsvis presenteras utmaningar som förskollärarna nämner under högläsningssituationen. Studiens slutsats är att den didaktiska planeringen för högläsning i förskolan sker i olika stor utsträckning och förskollärares olika förhållningssätt påverkar barnens möjlighet till delaktighet vid högläsning. Vidare finns det många utmaningar som försvårar högläsningssituationen där bland annat digitala hjälpmedel betraktas som ett underlättande komplement.

Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till och arbetar med barn som utmanas i det sociala samspelet. Studien är kvalitativ och genomfördes via två ostrukturerade fokusgruppsdiskussioner med sju förskollärare, för att undersöka förskollärares upplevelser av syftet. I studien har en fenomenologisk ansats använts, där fokus har varit på begreppen livsvärld och den levda kroppen i resultat samt diskussion. Resultatet bearbetades genom en tematisk analys där förskollärarnas berättelser utgår från deras egna och gemensamma livsvärldar.  Resultatet indikerar att förskollärare upplever stor variation av hur barn utmanas i det sociala samspelet. Tyngdpunkten läggs vid vilka förhållningssätt individuella förskollärare och arbetslag tillämpar i olika situationer som uppstår i förskolans vardag. Resultatet visar också att förskollärare reflekterar kring vilka kompetenser de kan använda sig av och hur de utvecklar samsyn beroende på situation. Alla underliggande kompetenser och förhållningssätt kan relatera till det återkommande begreppet lösningsorienterat förhållningssätt. Det framgår även att det är förskollärarens ansvar att alla barn ska få en utbildning som är anpassad efter deras behov oavsett svårigheter.

This study examines preschool teachers` experiences of working with multilingualism. Through the study I want to find out about what experiences preschool teachers have about working with multilingualism and what has changed during their working life. The study also examines which methods are used most to support the children`s native language and how educators experience work with multilingualism. The data gathering has been carried out using a qualitative method that is semi structured interviews. Six licensed preschool teachers were interviewed. Data has been analyzed using phenomenography. The results show that the work with multilingualism places demands on the educators but is seen with a positive attitude. The result also shows that the educators´ view of working with multilingualism is of importance for the children and their educational development. If the educator lacks will and commitment to work with multilingualism it will affect the education for the children. The children will then not receive the support they need to improve and develop. It is also important that the principals emphasize that multilingualism is included in the preschool`s activities. It also appears in the results that educators` knowledge plays a role in the work with multilingualism and that educators need to know about the child`s background to be able to support the children in their language development. The results show that the most used method support in the work with multilingualism are digital tools and specific learning app Polyglutt. / Denna studie undersöker förskollärares erfarenheter av arbete med flerspråkighet. Genom studien vill jag ta reda på vilka erfarenheter förskollärarna har kring arbetet med flerspråkighet och vad som har förändrats under deras arbetsliv. Studien undersöker även vilka metoder som används mest för att stödja barnens modersmål och hur pedagoger upplever arbetet med flerspråkighet. Datainsamlingen har genomförts med kvalitativ metod som är semistrukturerade intervjuer. Det intervjuades sex legitimerade förskollärare. Data har analyserats med hjälp av fenomenografi. Resultatet visar att arbetet med flerspråkighet ställer krav på pedagogerna men ses med en positiv inställning. Resultatet visar även att pedagogernas syn på att arbeta med flerspråkighet har stor betydelse för barnen och deras pedagogiska utveckling. Om pedagogerna saknar vilja och engagemang till att arbeta med flerspråkighet kommer det att påverka barnens utbildning. Barnen får då inte de stöd de behöver för att förbättra sig och utvecklas. Det är även viktigt att rektorerna lägger vikt på att flerspråkighet inkluderas i förskolans verksamhet. Det framkommer även i resultatet att pedagogers kunskaper spelar roll i arbetet med flerspråkighet och att pedagoger behöver veta om barnets bakgrund för att kunna stödja barnen i deras språkutveckling. Resultatet visar att den mest använda metoden som stöd i arbetet med flerspråkighet är digitala verktyg och specifikt lärandeappen Polyglutt.

I läroplanen Lpfö 18 står det att ” Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer” (Skolverket, 2018, s. 6). För att kunna arbeta framgångsrikt med språkutvecklingen hos flerspråkiga barn måste förskolan förbättra kartläggningen av barns språkliga och kognitiva bakgrund, och till stor del informera sig själva och vara intresserade av deras upplevelser och deras livsmiljö. Detta behövs för att kunna planera och skapa en verksamhet som utgår från och anpassar sig till varje barn och som ger bästa möjliga förutsättningar för barnets språkutveckling. Språkutvecklingsarbetet måste utvecklas så att det fullständigt uppfyller alla aktiviteter i förskolan. Språkutveckling är något som barn gör ständigt, inte bara genom vissa faser (Skolinspektion, 2010).Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver sin planering i arbetslaget för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn, och vilken roll förskollärare anser sig ha i språkutvecklande möten med flerspråkiga barn. Studiens teoretiska perspektiv baseras på sociokulturella begrepp hämtade ur Säljö (2014) och Smidt (2010), som mediering, den närmaste utvecklingszonen och scaffolding, som används som ett analytiskt verktyg. Studien utgörs av intervjuer med åtta förskollärare.Resultatet har granskats i relation till våra teoretiska perspektiv och vi har kommit fram till att förskolans uppdrag är att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling. Språkutveckling i förskolan bygger på förskollärarnas planer och organiserade miljö, och kan även förstås som en pedagogisk process som lägger grunden för barns växande. Resultatet tyder även på att förskollärare har viktiga och omfattande uppdrag för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Vi har identifierat fyra strategier som förskollärare kan inta som stöd för flerspråkiga barns språkutveckling; bild- och teckenstöd, planering av aktiviteter, miljöns betydelse och lekens betydelse. Dessa strategier är sammanflätade och kan dessutom som teoretiska konstruktioner främja flerspråkiga barns språkutveckling.

Denna studie handlar om lek och undervisning i förskolan samt hur dessa två fenomen förhåller sig till varandra utifrån barnens perspektiv och förskollärarnas arbetssätt. Eftersom begreppet undervisning tillkom i förskolans läroplan (Skolverket, 2018) ganska nyligen ansåg vi att det skulle vara intressant att forska kring detta mera ingående. Därav uppkom det två frågeställningar “Hur används lek som medel för undervisning i förskolan?” och “Hur upplever barn lek i förskolan?”. Då leken är barnens livsvärld och undervisning är förskollärarnas ansvar och dagliga arbete, uppkom det frågor kring om det blir för mycket undervisning i förskolan och om leken därför kan bli hotad att göra för lekens skull.Vi valde att utgå utifrån en kvalitativ forskningsmetod där vi intervjuade sex barn som var i åldrarna fyra till sex, då vi ansåg att det var väldigt relevant att ha med barnens åsikter och få höra deras ståndpunkt angående leken och förskollärarens deltagande i deras lek. Vi intervjuade även fyra pedagoger som hade flera års erfarenhet i förskolan som förskollärare.Genom intervjusvaren som vi fick in kunde vi avläsa att förskollärarna använde sig av inbäddad undervisning i verksamheterna, trots att de själva inte använde sig av detta begreppet ansåg vi att det genomsyrar deras svar. Detta då de i sina intervjusvar beskriver hur de bäddar in undervisning genom att använda sig av vardag- och rutinsituationer samt miljö och materialet som finns i förskolan. I resultatet framkom även att förskollärarna anser att det ska finnas en balans mellan undervisning och lek i förskolan. De menade på att om det skulle vara för mycket undervisning skulle förskolan bli för skolifierad d.v.s. mer likt skolan, och om det finns för mycket fri lek kan det vara svårt för förskollärarna att uppfylla målen från läroplanen. Barnens intervjusvar fokuserade på vad, hur och när de brukar leka i förskolan där beskrivningar gavs av aktiviteter barnen tycker om och inte tycker om att leka när de är på förskolan. Även diskussioner kring förskollärarnas delaktighet i barnens lek togs upp. Det visade sig från resultatet att en del av barnen inte anser att pedagoger är så delaktiga i deras lekar, medan andra upplevde det motsatta. När frågan ställdes om det var kul när en förskollärare var involverad i barnens lek, tyckte sig barnen ändå tycka att det var kul.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan med fokus på förskollärares förhållningssätt och förskolemiljöns betydelse. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från två kommuner i Mellansverige. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys för att sedan redovisas i studiens analysavsnitt. Analysavsnittet kopplas även till Nilholms (2020) kritiska och kompensatoriska perspektiv. I diskussionen lyfts den tidigare forskningen i relation till analysen. En central del som framkommer ur denna studie är huvudkategorin som berör vikten av en lugn och tålmodig pedagog i förskolan som är beredd att vara flexibel vid arbetet med barn, men främst vid arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I en annan huvudkategori i studien framträder betydelsen av en strukturerad miljö med minimerade intryck då det skapar ett lugn hos barn som är i behov av särskilt stöd. Studien lyfter även några dilemman som förskolemiljöns utformning medför.

Syftet med denna studie är att undersöka och analysera hur förskollärare beskriver naturhörnan som lärmiljö och dess funktion för barns lärande och barns roll i det. Detta är yrkesrelevant för att få en djupare förståelse för hur olika förskollärare resonerar om barns lärande och den pedagogiska miljön. Undersökningen utgick efter en narrativ analysmetod där fyra förskollärare intervjuades om hur de resonerar kring en lärmiljö i naturvetenskap.Förskollärarnas beskrivningar är präglade av en mängd olika saker såsom deras erfarenheter som verksamma förskollärare, om att bygga lärmiljöer, olika traditioner som verkar vara betydelsefulla när man bygger lärmiljöer i förskolan, om läroplanen, uppdraget men också deras syn på barn och vad barns delaktighet är i dessa sammanhang. I studien användes John Deweys teori om lärande, men framförallt begreppen learning by doing och erfarenheter. Dessa begrepp var användbara i studien i relation till hur förskollärare beskrev uppbyggnaden av en lärmiljö. Studien visade att det är olika faktorer som spelar roll när man utformar en lärmiljö i förskolan, allt ifrån hur förskolans organisation ser ut, vilken pedagogisk inriktning förskolan har samt pedagogens barnsyn och deras perspektiv på lärande. I studien förekom att förskollärare hade skilda meningar gällande hur en lärmiljö ska byggas samt vilken roll barn ska ha i detta. Resultaten visar att förskollärarna beskriver en lärmiljö utifrån sin professionspraxis och erfarenheter. Med praxis menas teorier eller begrepp som används inom yrkesprofessionen. En lärmiljö är enligt förskollärarna en miljö som består av innehåll och struktur, med barnen i fokus i sin utformning. Resultaten visar även att en lärmiljö i naturvetenskap och dess innehåll ska bidra till att väcka barns nyfikenhet och intresse i att lära och utforska, genom upplevelser och lek i en föränderlig lärmiljö. Alla dessa lärandeprocesser går att koppla till Deweys teori och begrepp learning by doing.

Syftet med denna forskningsstudie är att studera några förskollärares uppfattningar kring sambandet mellan fri lek och lärande. Det syftet kommer vi att besvara med hjälp av följande frågeställningar: Vilka faktorer, anser förskollärarna i studien, påverkar barns fria lek?, Vad anser de sig kunna göra för att ge alla barn förutsättningar för att leka? och Hur ser förskollärarna kring sambandet mellan fri lek och lärande?. I studien har vi utgått utifrån barnperspektiv och det sociokulturella perspektivet. De teoretiska begreppen som vi har använt oss av är interaktion och trygghet. Vår undersökning är genomförd utifrån en kvalitativ studie där vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat fyra förskollärare med olika års arbetslivserfarenhet. Studien visar att förskollärarna tolkar sambandet mellan fri lek och lärande olika, men att samtliga var ense om att det är viktigt att stötta barn i deras lek för att de ska känna sig trygga och få förutsättningar för att leka.