Förskolorna i Sverige har utifrån den flyktingström som skedde under 2015 mötts av en större del nyanlända barn. Förskolan är oftast det första mötet med det svenska samhället för både barn födda i utlandet och barn födda i Sverige med nyanlända föräldrar. Detta ställer krav på förskollärare som arbetar i förskolan för att möta dessa barn utifrån bästa sätt.Detta är bakgrunden till vårt syfte med denna studie av förskollärares erfarenheter i mottagandet av nyanlända barn. Vi vill med denna studie undersöka vilka svårigheter som förskollärare stöter på i sitt arbete för att kunna ge en bredare kunskap till dem som möter nyanlända barn för första gången i förskolan.Våra teoretiska utgångspunkter framkom utifrån en induktiv ansats och tog avstamp i teoretiska begrepp; begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet, trygg bas, trygg och otrygg anknytning samt genusperspektiv, som använts i analysen. Vi utgick från en kvalitativ metod och genomförde sex reflexiva intervjuer på två förskolor med erfarenhet av mottagandet av nyanlända barn.Resultaten visar att det finns ett starkt samband mellan förskollärares kunskaper och erfarenheter i hur mottagandet av nyanlända barn kommer att fungera. Förskollärare visar ett känslomässigt engagemang och framhåller vikten av det egna förhållningssättet. Resultatet visar även att relationsskapande handlar om förskollärares omsorgsförmåga. Förskollärares erfarenheter handlar om en medvetenhet om att man som förskollärare, oavsett tidigare erfarenheter, aldrig kan vara helt förberedd på vilka utmaningar som väntar. Detta ställer stora krav på förskollärare i mötet med nyanlända barn.

Denna studies syfte är att skapa kunskap kring vilken betydelse förskollärare ger musiken i undervisningen idag. Genom semistrukturerade intervjuer har tio verksamma förskollärare fått ge sina svar kring vilken betydelse de ger musiken samt hur de använder den i förskolan. Till hjälp i vår analys har vi använt två begrepp, appropriering och medierande artefakter, från det sociokulturella perspektivet. Vi har bearbetat vår empiri genom en tematisk analys där vi skapat teman utifrån förskollärarnas svar. Resultatet fastställer att förskollärarna upplever att musiken används som hjälpmedel i undervisningen, som uttryck för känslor och att den skapar samspel. Förskollärarnas svar påvisar att ett engagemang från deras sida är viktigt för att musikundervisningen ska bli betydelsefull. Studien visar även olika arbetssätt samt förskollärarnas egna relationer till musik. Tidigare forskning visar bland annat att det som framstår vara av störst betydelse i förskollärarnas arbete med musik är glädje, främst i de musikstunder där fler deltagare är närvarande.

Syftet med denna studie var genom observationer med efterföljande intervjuer att beskriva och analysera förskollärares roll i utomhusmiljön som lärmiljö. Med hjälp av studiens analysmetod som har sin utgångspunkt i Björklids (1992) fyrfältsmodell har vi tolkat och strukturerat det insamlade datamaterialet.  Studien är kvalitativ som har genomförts genom att studera sex stycken förskollärare på två olika förskolor i mellersta Sverige. I resultatet framkom det att flertalet förskollärare antog olika roller, det vill säga dels en stödjande roll till att möta barns olika behov. Även en passiv roll förekom då förskollärare visade en brist på kommunikation och närvaro i barns lek. Resultatet visar även att förskollärarna i studien ansåg att arbetet i utomhusmiljön var beroende av olika faktorer som påverkade förskollärarnas roll. Dessa faktorer var miljön, storleken på barngruppen men även personaltäthet, brist på kunskap och händelser. Det som framstod som viktigt i fyrfältsmodellen var relationer som förskollärare har mellan individ och utomhusmiljö vilket blev ett verktyg för att kunna se om förskollärare agerar som aktiva respektive passiva i förhållande till aktiviteter som sker utomhus i förskolan.  Sammanfattningsvis var de flesta aktiviteter styrda av barnen men att förskollärarna då antog stödjande och vägledande roller för att skapa möjligheter för barn att utveckla färdigheter och förståelse för det barnen tog sig an. / <p>2019-12-20</p>

Jämställdhetsarbetet i förskolan behöver vidareutvecklas för att motverka könsstereotypa könsmönster. Förskollärarnas medvetenhet sätts i fokus och anses väsentligt för att denna utveckling ska kunna ske. Förskollärares egna uttalanden gällande deras eget arbete med jämställdhet i förskolan, behandlas i denna studie. En studie vars syftet är att få en förståelse av förskollärares uppfattningar om arbetet med  jämställdhetsuppdraget i förskolan. Studien är kvalitativ och vi har valt att använda semistrukturerade intervjuer. Intervjuer som genomfördes i två olika kommuner i samma region, där vi  intervjuade tre förskollärarna var inom varje kommun,  totalt  sex intervjuade förskollärare från tre olika förskolor.  Transkriberingen av dessa semistrukturerade intervjuer, gav oss  ett värdefullt och rikt material att analysera. Som analysmetod använde vi en hermeneutisk teori, för att få en djupare förståelse för förskollärarna uppfattningar gällande jämställdhetsuppdragsarbetet i förskolan. Risken och problemet som vi belyser är i att eftersom förskolan är inbäddad i värden, tar förskollärarna  för givet att de arbetar med jämställdhet utan att reflektera över detta. På detta sätt reproduceras omedvetet könsstereotypa könsmönster i förskolan.  Studiens resultat, visar att förskollärares uppfattningar av jämställdhetsuppdraget och jämställdhetsarbete, handlar om att använda olika strategier för att bemöta varje barn som individ och inte utifrån barnets kön. Reflektion  och medvetenhet, framkom som viktiga redskap för detta arbete, där just reflektion,  främjar medvetenheten hos förskollärarna. Vi uppfattar medvetenhet  som väsentlig för att ett jämställdhetsarbete kan genomföras på ett adekvat sätt i förskolan. Att  kunskap ses som en viktig faktor som hjälper förskollärarna att  reflektera,  diskutera och ifrågasätta deras egna uppfattningar, tolkningar och förhållningssätt angående deras  jämställdhetsuppdrag och arbetet med detta. Trots att studien visar att det inte finns ett entydigt sätt  att uppfatta och arbeta med jämställdhet, uppfattar vi det som att  förskollärarna förhåller  ett medvetet samt neutralt förhållningssätt.  Något som gynnar utveckling av  arbetet med jämställdhet i förskolan. / <p>2020-04-02</p>

Studien syftar till att bidra med kunskap om förskollärares inställning till digitala verktyg i förskolans undervisning, utifrån den reviderade läroplanen som trädde i kraft 1 juli 2019. Frågeställningarna som besvaras i studien är; vilken inställning har förskollärare till digitala verktyg i undervisningen samt vilka möjligheter och utmaningar förskollärarna anser att digitala verktyg ger i undervisningen. Detta är angelägna frågor att undersöka då området digitala verktyg har utvecklats kraftigt under kort tid och nu ska ingå som en naturlig del i undervisningen. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet där artefakter, mediering, interaktion, kommunikation, stöttning samt den proximala utvecklingszonen är centrala begrepp och används för att tolka och analysera data. För att få svar på frågeställningarna har data samlats in genom en internetbaserad enkätundersökning utformad som ett frågeformulär skickats ut. Resultatet baseras på 26 enkätsvar. Resultatet visar att förskollärares inställning till digitala verktyg är övervägande positivt. Förskollärarna ser både möjligheter och utmaningar med digitala verktyg i förskolans utbildning. Förskollärarna uttrycker att digitala verktyg får betydelse i undervisningen genom att hjälpmedlet används i ett pedagogiskt syfte, vilket anses främjar barns utveckling och lärande. Studiens resultat visar att förskollärarna uppskattar att de har en digital kompetens, samtidigt som de uttrycker att en av de största utmaningarna med digitala verktyg är den bristande kompetensen.

Den här studien avser att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar planerad fysisk aktivitet i förskolan för barn i åldrarna 3–5 år. Frågeställningarna berör hur förskollärare beskriver att de planerar för fysiska aktiviteter i förskolan samt vilka pedagogiska möjligheter och utmaningar förskollärarna beskriver att de upplever med arbetet kring planerad fysisk aktivitet. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in utifrån två fokusgruppssamtal med totalt nio förskollärare då det är deras perspektiv och beskrivningar som efterfrågas. Empirin har analyserats utifrån en innehållsanalys vilket har bidragit till att vi har upptäckt och skrivit fram mönster och teman utifrån våra tolkningar. Studien är inspirerad av ett sociokulturellt perspektiv då samspel och interaktion med andra människor och dess omgivning är centrala för människans utveckling. Studiens resultat visar att förskollärares förhållningssätt och intresse samt förskolans pedagogiska miljö är avgörande faktorer för att möjliggöra för fysisk aktivitet. Planering av fysisk aktivitet anses ta för mycket tid vilket gör att förskollärarna tar tillvara på de spontana tillfällena som dyker upp. Utomhus beskrivs vara en plats för fysiska aktiviteter då förskolans lokaler anses begränsa möjligheterna för mer fysiska lekar. Denna studie påvisar att förskollärare behöver kompetensutveckling i ämnet fysisk aktivitet.

Syftet med studien har varit att undersöka hur förskollärare använder utemiljön i sin dagliga verksamhet samt hur deras upplevelser av förskolors utemiljö och dess material bidrar till barns utveckling och lek. Studien behandlar förskolor inom Stockholms län, där några ligger i förorter och några i innerstaden. Studiens genomförande är baserat på en kvalitativ intervju som metod för att få reda på sju förskollärares erfarenheter och upplevelser kring barns vistelse på förskolegården och i utemiljö. Resultatet av studien grundar sig på en posthumanistisk ansats där samband och slutsatser visat på att även om gårdarnas storlek och utformning varierar stort så nyttjas de i relativt likvärdig omfattning rent tidsmässigt. Studiens resultat tyder på en medvetenhet hos pedagogerna om hur miljö och material besitter agens och är viktiga aktörer som bidrar till barns utveckling och subjektskapande.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar av barns fria lek och deras egen roll i leken. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och har en fenomenografisk ansats. En kvalitativ forskningsmetod har använts med intervjuer av sex förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar barns fria lek som viktig och att den bör ha en central roll i förskolan, men på grund av exempelvis tidsbrist kan den ibland bortprioriteras. Resultatet visar också att förskollärarnas uppfattningar är att de intar olika roller i den fria leken. En annan uppfattning är att samspelet i den fria leken mellan barn/barn och barn/förskollärare främjar barnets proximala utvecklingszon. Förskollärarna lyfter betydelsen av att ha en liknande syn på den fria leken för att skapa uppmuntrande och tillåtande miljö.

Fysisk aktivitet är viktigt för alla individer för en god hälsa och ett gott välbefinnande och inte minst för barnens lärande och utveckling. Därför undersöks hur förskollärare uppfattar deras möjligheter samt begränsningar på ett likvärdigt sätt arbeta med fysisk aktivitet tillsammans med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien har en kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Undersökningen utgår från specialpedagogiska perspektiv med fokus på ett kompensatoriskt, kritiskt samt ett dilemmaperspektiv. Intervjuerna och resultatet analyserades i två steg, först utifrån en tematisk analys bestående av sex steg, sedan i en teoretisk analys. Resultatet visar en enad förståelse hos förskollärarna vad fysisk aktivitet är samt betydelsen av att vara fysisk aktiv i förskolan. De beskriver även att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett komplext begrepp som kan vridas och vändas. Förskollärarnas uppfattning om fysisk aktivitet tillsammans med barn i behov av särskilt stöd visar sig på olika sätt utifrån de specialpedagogiska perspektiven. Förskollärarna intar olika specialpedagogiska perspektiv i olika situationer beroende på barnets behov och förutsättningar / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskolans yngsta barns kommunikation, hur förskollärarna tolkar det och arbetar med det i relation till barns delaktighet. Frågeställningarna som besvarats i studien är: Hur beskriver förskollärarna att barns kommunikation kan förstås i förskolan? Och vilka redskap berättar förskollärarna att de använder i verksamheten för att barns kommunikation ska vara en bidragande faktor till deras delaktighet? För att genomföra studien har en kvalitativ metod använts och datainsamlingen har genomförts med hjälp av totalt sex semistrukturerade intervjuer. Alla deltagare i studien har en förskollärarlegitimation och minst tre års erfarenhet inom yrket. I studien används två teoretiska utgångspunkter, det sociokulturella perspektivet och Shiers modell Pathways to Participation. Empirin har bearbetats utifrån en tematisk analys.  Resultatet visar att förskollärarna använder olika redskap som till exempel bilder, tecken som stöd och aktivitetstavlor för att barn i verksamheten ska kunna bli delaktiga i kommunikation, samspel och besluttaganden. Dessa redskap är aktiva val som förskollärarna bedriver i verksamheten för att alla barn ska kunna kommunicera och påverka oavsett språklig förmåga. I resultatet framkommer att förskolans yngsta barn har flera olika redskap för att uttrycka sin vilja, främst genom kroppsspråket och mimik där förskollärarna poängterade vikten av att vara närvarande, lyssna och känna barnen för att kunna tolka deras intentioner. Detta påverkas av de utmaningar förskollärarna ser i verksamheten som tidsbrist och personalbrist.