Syftet med föreliggande studie är att belysa både pedagogers och elevers tal kring högläsningen i undervisningen i en årskurs 2. Detta gör vi genom att undersöka pedagogiska metoder kring högläsning i undervisningen och pedagogernas uppfattning om högläsningens effekter. Arbetet grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv och genomsyras av psykologen Vygotskijs tankar om lärande. Våra frågeställningar är: Vilka metoder kan användas kring högläsning i undervisningen?, Vilka effekter anser pedagogerna att högläsningen kan ha? samt Hur upplever eleverna högläsningen och arbetet kring denna?Undersökningen baseras på intervjuer med en klasslärare och en fritidspedagog i den aktuella klassen för att kunna belysa hur deras tal om effekterna av de metoder som används under arbetet med högläsningen. För att få ett bredare material att utgå ifrån belyser vi även elevernas perspektiv om hur de upplever högläsning och arbetet kring högläsningen. Eleverna fick genom text och bild besvara två frågor om vad de tycker om högläsningen i skolan. Empirinsamlingen avslutades med två observationer för att få en bild av den dagliga verksamheten. Vi observerade pedagogerna under två olika lektionstillfällen för att få en bild av hur högläsning användes i undervisningen samt för att vi skulle få ett komplement till våra intervjuer med pedagogerna.Det resultat vi kom fram till var de metoder som pedagoger kan använda sig av kring högläsning kan vara grupparbete, återberättande och bokprat. Pedagogerna anser att högläsning bidrar till många positiva effekter, exempelvis ökat ordförråd samt inspiration till egen läsning.. Attityden till högläsning bland eleverna är positiv, då de upplever att högläsning är roligt och meningsfullt. Vår slutsats av studien är att deltagarna i vår undersökning anser att högläsning är ett viktigt och uppskattat moment i undervisningen, där effekterna och metoderna är många.

Vi har i vår studie undersökt på vilket sätt utemiljön kan bidra till barns språkutveckling. Våra frågeställningar är följande: Vilka språkutvecklande situationer blir synliga i den dagliga verksamheten på de två förskolorna? Hur ser pedagogerna på utemiljön som språkutvecklande miljö? Studien är en kvalitativ undersökning som baseras på intervjuer och observationer. Vi har huvudsakligen utgått från utvecklingspsykologen Lev Vygotskijsoch språkforskaren Rigmor Lindös teorier om språkutveckling samt Owe Dahlgrens ochAnders Szczepanskis tankar om utomhuspedagogik. Urvalet är två förskolor, varav en uteförskola och en I Ur och Skurförskola. Vi genomförde två intervjuer och två observationer på uteförskolan och en intervju och en observation på I Ur ochSkurförskolan. Våra slutsatser är att utemiljön har vad som krävs för att fungera som en god språkutvecklande miljö men vi har också funnit att det finns en del faktorer som kan utgöra hinder för vissa barn.

Syftet med studien är att få kunskap om hur och i vilka situationer handdockan används pedagogisktför att fånga barnen in i sagans värld. Olika möjligheter och metoder på hur handdockan kananvändas ska även påvisas. Det finns inte något bredare material vad gäller tidigare forskning omhur handdockan används genom sagan och arbetet har avgränsats till just det. Den teoretiskautgångspunkten är ur ett sociokulturellt perspektiv. Begrepp som mediering och literacy har använtsför att analysera materialet. Metoderna är kvalitativa i form av två semistrukturerade intervjuer medpedagoger och fyra deltagande ostrukturerade observationer av barn i åldrarna 3-5 år. Resultatenvisade att handdockan kunde användas som ett redskap för att fånga barns uppmärksamhet,engagera barnen i samspelet med handdockan och för att fantisera och skapa en lustfylld miljö.Barnen kunde fångas in i sagan genom att lyssna till, berätta, spela upp eller samtala om sagan.Slutsatsen är att genom handdockans utseende lockas barnen in i sagans värld när de lyssnar ellerberättar själva. Kommunikationen och samspelet som skapas sker när barnen pratar med och viahanddockan. Handdockans närvaro bidrar även till att öka barns språkliga- och kommunikativaförmåga och att utvidga deras fantasi i ett socialt samspel.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vårt eget dramapedagogiska arbetssätt vilket vi kommit att kalla fantasiäventyr. Vi ville undersöka vilka kunskaper barnen fick av att delta i fantasiäventyr, på vilket sätt fantasiäventyret påverkades av vår ”lärare i roll”- funktion samt vilka förutsättningar som krävs för att arbetssättet ska vara givande för barns sociala och kreativa utveckling.Studien genomfördes under två teaterpass á 90 minuter i maj 2013 tillsammans med vår teatergrupp som består av 12 stycken 8-9 åringar som ägnar sig åt teater på sin fritid. Studien genomfördes efter att den ordinarie teaterterminen var slut, varför det stod varje deltagare fritt att delta eller inte.Vi har använt oss av metodtriangulering och metoderna som använts är deltagande observation, gruppintervju, den dramapedagogiska värderingsövningen ”heta stolen” samt bildsamtal.När vi analyserade resultatet fann vi att arbetssättet bland annat ledde till att barnen utvecklade sin fantasi och fick kunskaper i dramaturgisk struktur. De fick också möjlighet att träna på Knutsdotter Olofssons fastställda lekregler och blev bättre på att samarbeta. Att vi deltog som ”lärare i roll” gjorde fantasiäventyret mer demokratiskt samt bidrog till att alla deltog i samma fantasi vilket gjorde fantasiäventyret mer spännande.

Syftet med denna studien är att undersöka vad dramapedagogiska övningar kan bidra med i ett projekt om läsförståelse med en andraklass samt att undersöka hur eleverna förhåller sig till gestaltandet med kroppen i studien. Studien undersöker även hur eleverna skapar förståelse om bokens innehåll tillsammans. Undersökningen omfattade tolv lektioner i klassen med mig som lärare samt en intervju med klassläraren. Undervisningen i studien bestod av högläsning och dramatiskt berättande, textsamtal samt gestaltningsövningar. Dokumentationen bestod av observationsanteckningar från lektionerna, ljudinspelningar från intervjun och två lektioner samt videoinspelningar från tio lektioner. Resultatet visar att eleverna skapar förståelse om boken med hjälp av dramaövningar och samtal om texten. Eleverna lär sig att uttrycka sig symboliskt med kroppen med hjälp av drama. De mångtydiga gestaltningarna ger upphov till många olika tolkningar vilket skapar en bred kunskapsbas för att bygga förståelse av boken. Dramaövningarna i kombination med samtalen gynnar lärande i samspel med varandra och användande av multimodala uttrycks-former. Detta sätt att kommunicera och samspela framstår som ett ursprungligt och effektivt sätt att lära sig på. Lärarens roll som både ledare och deltagare möjliggör ett ömsesidigt samspel där elevernas gestaltade tankar får stå i centrum för elevernas skapande av kunskap.

Det här examensarbetet handlar om barns tankar kring undervisning som jag bedrivit tillsammans med elever i årskurs 1 under en av mina VFU-perioder. Syftet med studien är att undersöka och beskriva elevernas uttalade upplevelser kring de undervisningssituationer som utgick från Gunilla Bergströms berättelser som handlar om Alfons Åberg. Utifrån detta avser studien att besvara följande frågor: Vilka tankar ger eleverna utryck för kring de upplevelser som undervisningen har fört med sig? Vilka orsaker och samband kopplat till motivation och lustfyllt lärande kan urskiljas i en sådan undervisningspraktik? Vilka möjligheter och hinder för att motivera elever till att läsa och skriva kan bli synliga i detta undervisningsförlopp? En empirisk kvalitativ intervjustudie har gjorts för att undersöka elevernas upplevelser av undervisningen. Tio elever har medverkat i intervjustudien. För att söka svar på forskningsfrågorna har en kvalitativ innehållsanalys använts. Som analytiskt redskap har begreppen nyfikenhet, kreativitet, fantasi och meningsskapande använts. Resultatet har tolkats och analyserats utifrån teoretiska perspektiv och forskning som är relevant för studien. I studiens slutdiskussion diskuteras resultatet med utgångspunkt från tidigare forskning kopplat till forskningsfrågorna. Resultatet visar att nyfikenhet, fantasi, kreativitet och social interaktion samspelar med varandra i ett meningskapande sammanhang och kan urskiljas i olika grad beroende på aktivitet. Om läs- och skrivundervisningen sker utifrån ett meningskapande sammanhang där olika språkliga utryck integreras med varandra kopplat till elevernas erfarenheter tyder detta på att elevernas nyfikenhet och intresse för aktiviteterna stimuleras vilket i sin tur frammanar elevernas motivation till att läsa och skriva. Ett förslag till fortsatt forskning är hur barns lekar och intresselekar i olika åldrar kan fångas upp och användas i det informella lärandet. Storyline-metoden är också ett intressant område att utforska.

Studien utgår från problemställningen att estetiska uttrycksformer används allt mindre inom skolan i dagsläget. Syftet med undersökningen är att belysa hur lärare arbetar med estetiska uttrycksformer med utgångspunkt i läroplanen samt ta reda på lärares uppfattningar kring vad estetiska uttrycksformer är. Kvalitativa metoder som användes i studien var observation, intervju, enkät samt tematisk analys. De teoretiska utgångspunkterna i studien utgår ett literacyperspektiv med fokus på multimodalitet, social interaktion, fantasi och kreativitet. Resultatet för undersökningen visade på att lärarna i studien är positiva till estetiska uttrycksformer men anser att de inte har möjlighet till att använda det i den utsträckning de vill. Deltagande lärare i undersökningen beskriver att de ser estetiska uttrycksformer som bland annat teater, sång och dans. Slutsatsen som kan dras är att lärare är positiva till estetiska uttrycksformer och vill få in det mer i sin svenskundervisning. Om förutsättningarna hade funnits för lärarna i studien hade de arbetat mer med estetiska uttrycksformer i sin undervisning.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka vilka likheter och skillnader det finns på barns lek inomhus och utomhus i en förskolemiljö. Detta gör vi genom att undersöka hur förskollärare resonerar kring deras förhållningssätt till fri lek och hur de anser att miljön påverkar den fria leken. Vi genomförde en undersökning med hjälp av kvalitativ metod för att samla in analysmaterial till vårt syfte och frågeställningar genom att intervjua fyra förskollärare på olika förskolor. För att analysera det empiriska materialet använde vi oss av Lev Vygotskijs sociokulturella teori, Anthony Pellegrinis perspektiv på lek samt centrala begrepp.Resultatet visade stora skillnader på barns fria lek inomhus och utomhus. Pedagogers förhållningssätt har stor betydelse för barns lek och dess utveckling. Miljön och lekmaterial är också faktorer som påverkar barns lek samt barns tidigare erfarenheter och hur de behärskar fantasin. Jonsson och Thulin (2019) refererar till Vygotskij som menar att den miljö som barnen erbjuds har stor påverkan på barnens lek.

Studien grundar sig i ämnet äventyrspedagogik med fokus på pedagogernas åsikter och tankar. Syftet med studien var att förstå hur pedagoger använder äventyrspedagogik för att skapa förståelse och säkerställa lärandet. Det är en kvalitativ studie som använt semistrukturella intervjuer där en tematisk analys har gjorts. Resultatet visade att sammanhållning var pedagogernas främsta syfte med äventyrspedagogik. Andra viktiga delar som kom fram i studien var hur pedagogerna vävde in lärande och kunskap i äventyrspedagogik samt de utmaningar som pedagogerna kunde stöta på längs med vägen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några yrkesverksamma gymnasielärare i svenska arbetar med skönlitteratur i skolan i relation till de värden som skönlitteratur antas förmedla, såsom empati och medmänsklighet, samt hur detta påverkar vilka skönlitterära verk som används i litteraturundervisningen. Studiens syfte är också att undersöka hur dessa lärare tar reda på om skönlitteraturen faktiskt lyckas förmedla önskade värden till eleverna. Inledningsvis ges en kort bakgrundsbeskrivning av hur skolans uppdrag som fostrare av demokratiska medborgare har förändrats över tid till att idag snarare handla om att förmedla en specifik värdegrund. Detta ställer nya frågor om skönlitteraturens funktion och lärarens didaktiska avvägningar i samband med litteraturundervisningen. Teoretiska utgångspunkter som litteraturens legitimeringar, narrativ fantasi och deliberativa samtal sammanfattas. En redogörelse för tidigare forskning innefattar Gunilla Molloy, Eva Hultin, Malin Alkestrand och Gustav Borsgård som alla har gjort studier om litteraturundervisning, litteratursamtal och olika former av värdeförmedling i relation till skönlitteraturen. Studiens metod utgörs av en kvalitativ studie där två lärare på en folkhögskola och två lärare på ett gymnasium intervjuas. Analysen utmynnar i slutsatser som visar den stora behållningen av sådan skönlitteratur som ger möjlighet till perspektivbyte, tematiska diskussioner och kunskaper om samhället. Särskilt framhålls boksamtalens betydelse för att synliggöra olika värden och reflektera över mänskliga levnadsvillkor och erfarenheter. Studien avslutas med att slutsatserna diskuteras och jämförs med den tidigare forskningen och formulerar sedan frågor för framtida forskning om exempelvis ämnesövergripande arbete i litteraturundervisningen och specifika litterära genrers unika möjligheter att förmedla en värdegrund.