Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) (Skolverket, 2016) belyser att förskolans miljö ska vara både utmanade och locka barnen till lek och aktivitet samt inspirera dem till att utforska sin omvärld. Det finns dock ingenting konkret skrivet om hur själva miljön i förskolan ska se ut, bara hur pedagoger bör tänka i utformandet av den. Forskning visar att när pedagoger ser barnen som kompetenta med egna idéer och tankar och utefter detta skapar en tillåtande och tillgänglig miljö som barnen själva kan vara med och utveckla så uppmuntras barnen till lek samt att använda sig av sin kreativitet och fantasiförmåga. Denna studie har undersökt vilka handlingar som uppstår i barnens upptäckande av rumsliga erbjudanden som innefattar både ett föreställande och ett icke föreställande material. Vår analys har visat att när barnen erbjudits både ett föreställande och ett icke föreställande material så har barnen själva genom sin fantasi och kreativitet transformerat materialet till det de behövde i leken. / <p>Betygsdatum i Ladok: 2016-12-23.</p>

Syftet med studien är att ta reda på hur nio fritidshemslärares ser på- och arbeta med estetiska lärprocesser. Studien utgick ifrån tre frågeställningar: Vad kan estetiska lärprocesser innebära för fritidshemslärare? Vad kan estetiska lärprocesser bidra med i fritidshemsverksamheten? Hur påverkar estetiska lärprocesser lärandet via interaktioner och göranden? För att erhålla oss kunskapen om detta ämne gjordes kvalitativa strukturerade intervjuer med nio fritidshemslärare. Intervjuerna transkriberades och bearbetades med tematisk analysmetod, med sociokulturellt perspektiv som vald teori. Den tematiska analysen genererade i tre teman: Lärandet av det där ”lilla extra”, meningsskapande och laborativt lärande. Resultatet av studien visar bland annat på fritidshemmets möjligheter att ge näring till barnets inre drivkraft, att upptäcka och utnyttja olika typer av kunskaper både på kort- och lång sikt. En del av fritidshemmets verksamhet är det estetiska görandet och skapandet, där drivkraften frodas via interaktioner genom lek.

Denna kvalitativa studie handlar om ämnet högläsning och hur högläsning kan stimulera barn i olika åldrar. Studien belyser både förskolans och skolans sätt att arbeta kring ämnet. Finns likheter och skillnader med hur man arbetar med högläsning i de olika verksamheterna? Studien tar upp hur och på vilket sätt barnen stimuleras av högläsning. Metoden jag använt mig av har varit kvalitativa intervjuer, där sammanlagt fem informanter som arbetar på två olika förskolor och två olika skolor har belyst och berättat om hur och varför de arbetar med ämnet och vad de anser varit relevant att ta upp. Resultatet visar att det är betydelsefullt att ha högläsningstillfällen tillsammans med barnen. Det gynnar barnens ordförråd och får barnen att sätta igång tankeverksamheten. Som uppläsare bör man inte bara läsa en bok utan det är många aspekter en läsare bör tänka på. Några av dessa aspekter är gruppkonstellation, intresse, engagemang, förberedelser, diskussioner, inlevelse och röst. Det är viktigt att anpassa texten och att läsa för alla åldrar för att underlätta för barnens egen läsning. Högläsning kan man arbeta med och utveckla på många olika sätt det är bara fantasin som sätter gränser.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare kan använda sig av äventyrspedagogik för att synliggöra ett naturvetenskapligt fenomen. Fokus kommer ligga på förskollärarens kommunikation gentemot barngruppen, samt hur barnen reagerar på och tar emot det naturvetenskapliga fenomenet. Studien utgår från en kvalitativ ansats. För att uppnå vårt syfte så har vi observerat en barngrupp och en förskollärare på en Naturförskola som arbetar utifrån äventyrspedagogik. Empirin som samlats in har analyserats med hjälp av den didaktiska triangeln, det vill säga att fokus har legat på relationerna mellan förskollärare, innehåll och barn. Resultatet visar att förskolläraren använder sig av en mängd material samt olika uppdrag för att fånga barns intresse inom äventyrspedagogiken och på så vis blir det naturvetenskapliga fenomenet synligt. Vidare diskuteras förskollärarens användning av material och vilken betydelse kommunikationen har för barns lärande.

Syftet med denna studie är att jämföra hur genus och sexualitet skildras i Jessica Schiefauers roman Pojkarna (2011) och dess filmatisering från 2016. Studien ämnar även att utröna hur skillnader i fråga om hur medierna skildrar genus och sexualitet påverkar deras didaktiska potential i svenskundervisningen på gymnasiet. Både romanen och filmen analyseras med ett queerteoretiskt perspektiv. I analysen tillämpas Yvonne Hirdmans genuskontrakt (1997,2001) för att analysera hur medierna förhåller sig till det normativa system i vilket mannen utgör normen. För att analysera hur karaktärerna förhåller sig till socialt konstruerade föreställningar om genus tillämpas Maria Nikolajevas (2017) schema över stereotypiskt kvinnliga och manliga egenskaper. Konstruktioner av genus och sexualitet analyseras med Judith Butlers (2007, 1993) teorier om genus performativitet och den heterosexuella matrisen. I syfte att utröna filmens didaktiska potential i förhållande till romanen används Martha Nussbaums (1997) teorier om världsmedborgare och narrativ fantasi. Analysen visade att det både finns skillnader och likheter i fråga om hur genus och sexualitet konstrueras i de två medierna. Skönlitteraturens förmåga att skildra karaktärernas inre liv gör att romanen i större utsträckning kan skildra hur enskilda karaktärer påverkas av genusföreställningar. Filmen ger dock en komplexare förståelse för hur vissa av karaktärerna förhåller sig till genusstereotyper och den heterosexuella matrisen. Den didaktiska analysen visade att både romanen och filmen kan användas i syfte att utveckla elevernas narrativa fantasi, även om det finns mindre skillnader som bör beaktas i didaktiska sammanhang.

Syftet med denna studie är att undersöka och bidra med kunskap utifrån förskollärarnas uppfattningar om hur utformningen av förskolans inomhusmiljö och förskollärarnas närvaro kan påverka barns lek och fantasi. De frågeställningar som legat till grund för studien är Hur upplever förskollärarna att inomhusmiljöns utformning påverkar barns lek och fantasi? samt Vilken inverkan upplever förskollärare att deras närvaro har på barns lek? För att undersöka detta har fokusgruppsamtal med förskollärare genomförts. Studien har tagit hjälp av begrepp från det postmoderna synsättet för att analysera det insamlade datamaterial. De begreppen som använts är samspel, identitetsskapande och subjektskapande. Med hjälp av begreppen påvisades hur leken och fantasin kan påverkas av förskolans inomhusmiljö. Samt hur förskollärarnas närvaro kan påverka barn och deras lek. Resultatet i studien synliggör hur barns lek påverkas utav de normer och regler som förskollärarna och miljön förmedlar. Resultatet visar att barns lek och fantasi både kan möjliggöras och hindras i verksamheten utav miljön och förskollärarna.

The purpose of this study was to contribute with more knowledge about and, if so, how children aged 6-7 years can achieve understanding of scientific phenomena when their imagination and natural theatrical play are used in teaching. The study was conducted through the methods of action research and qualitative interview, which gave the researcher the opportunity to test ideas and thoughts directly in the school environment. The intervention consisted of a pedagogical activity designed as a combination of narrative structure and process drama as well as a couple of experiments around the phenomenon of sound. The intervention and the interviews were recorded with audio and video, which gave rise to concrete, clear and detailed data material. The results showed that the students became curious and interested through the narrative structural story context and they chose to connect scientific concepts with the story and they used it as a common reference when they discussed scientific phenomena. The narrative structure contributed to the students participating in scientific conversations in a seemingly easy and carefree way. Narrative structure was found to be a well-suited didactic tool to use in learning, not just as a fictional element in the school subjects Swedish and English. Narrative structure in itself or in combination with process drama can potentially be very rewarding for learning in different subjects, especially for the youngest students in primary school. / Syftet med den här studien var att bidra med mer kunskap om och i så fall hur barn i åldern 6-7 år uppnår förståelse för naturvetenskapliga fenomen när deras fantasi och den naturliga teatrala leken används i undervisningen. Studien genomfördes genom metoderna aktionsforskning och kvalitativ intervju, vilket gav forskaren möjlighet att testa idéer och tankar direkt i verksamheten. Interventionen bestod av en pedagogisk aktivitet designad som en kombination av berättarstruktur och processdrama samt ett par experiment kring fenomenet ljud. Interventionen och intervjuerna spelades in med ljud- och videoupptagning vilket gav upphov till konkret, tydligt och detaljerat datamaterial. I resultatet framgick det att eleverna blev till synes nyfikna och intresserade genom den berättarstrukturella sagokontexten och de valde att koppla samman naturvetenskapliga begrepp med sagan. Vidare använde de den som en gemensam referens när de tillsammans med pedagogen samtalade om naturvetenskapliga fenomen. Berättarstrukturen bidrog till att eleverna på ett till synes lätt och obekymrat sätt deltog i naturvetenskapliga samtal. Berättarstruktur verkar vara ett väl lämpat didaktiskt verktyg att använda sig av inom lärande, inte bara som ett skönlitterärt inslag i ämnena svenska och engelska. Berättarstruktur kan i sig självt eller i kombination med processdrama potentiellt vara mycket givande för lärande inom olika ämnen, speciellt för de yngsta eleverna i grundskolan.

Mitt arbete handlar om jorden, världen och mig själv. Om en känsla av främmandeskap inför verkligheten, och en vilja att hitta sätt att återanknyta till den. I min uppsats berättar jag om vad jag tänkt på och gjort i min process. Tänk om vår plats som människor på jorden var en annan? Tänk om vi var mindre, tänk om andra, icke-mänskliga saker var större? Eller tänk om vi var mer eller mindre än människor, eller andra saker mer människo-lika än vad vi ser? Jag har i mitt projekt velat återanknyta till mitt ”barndoms-jag” och de ”jag” som jag varit genom åren, som ett sätt att öva på perspektivskiftena och förmågan att föreställa mig alternativa verkligheter som jag haft och mist under vägen. Min metod för att praktiskt omförhandla verkligheten varit att jobba intuitivt, lekfullt, med olika aspekter av mitt barnasinne. Jag har utgått från idén om att när min perception av verkligheten varit annorlunda, som när jag var barn, har den ändå varit lika mycket verklighet som den jag uppfattar nu. Att återanknyta till den är att förändra, eller förlänga, min nuvarande verklighetsbild.

Syftet med studien var att ta reda på förskollärares syn på och uppfattningar om barns fria lek i förskolan. Detta har vi tagit reda på genom en enkät som skickats ut i sociala medier i grupper som riktar sig till förskolan och förskollärare. Vi har med hjälp av Sutton-Smiths (1997) lekretoriker analyserat insamlade data, tidigare forskning och litteratur. Dessa lekretoriker kan också benämnas som sju olika ideologier om lek. Resultatet visar hur förskollärarna anser att fri lek är en nödvändighet för barns utveckling samt att leken bidrar till att barn utvecklar många olika förmågor och färdigheter. Genom leken utvecklar barn många olika förmågor och färdigheter. Sammanfattningsvis gäller det som förskollärare att vara lyhörd och ha ett öppet förhållningssätt till barns fria lek, där förskollärarna kan läsa av leksignaler och förstå sig på barns lekramar, det vill säga kunna läsa av barns kroppsspråk och signaler samt förhålla sig inom lekens gränser. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Studiens syfte var att undersöka hur fritidshemslärare och fritidspedagoger möjliggör för deltagande i fysisk och social lek under utomhusvistelsen. Detta går i linje med fritidshemmets uppdrag enligt del fyra i LGR 11 (Skolverket, 2019). Studien har genomförts med inspiration av grundad teori där data har samlats in genom icke-deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer av sex stycken utbildade fritidshemslärare eller fritidspedagoger som arbetar på fritidshemmet från fem olika fritidshem i Stockholmsområdet. Varje enskild observation har ägt rum under en eftermiddag utomhus och har följts upp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Utifrån databearbetning har kategorier skapats och analyserats med hjälp av det sociokulturella perspektivet med de centrala begreppen fantasi och kreativitet samt stöttning och dessutom teorin affordance. Studiens resultat presenteras genom kategorier och underkategorier för att visa hur fritidshemslärare och fritidspedagoger möjliggör för fysisk och social lek under utomhusvistelsen. Dessa kategorier blev stöttning, deltagande och miljö. Möjliggörandet sker genom att stötta och försöka göra eleverna delaktiga i lekar alternativt lärarledda aktiviteter samt arbeta med miljön och dess erbjudande till eleverna. Slutsatsen är att fritidshemslärare och fritidspedagoger möjliggör för elevernas deltagande i fysisk och social lek genom ett medvetet förhållningssätt.