Trots en ökad efterfrågan i samhället på insatser för att stötta nyanlända i språkutveckling, och därmed även att ta sig in på arbetsmarknaden, finns i Sverige begränsad forskning kring handledning av nyanlända inom industrisektorn. Syftet med denna studie är att bringa kunskap i förutsättningar för arbetsplatslärande hos nyanlända inom industrisektorn, med fokus på språkinlärning. Detta görs genom att undersöka följande frågeställningar; Hur föreskrivs yrkesintroduktion gå till? Hur förhåller sig handledare till processer för nyanländas språkinlärning? Hur förhåller sig handledare till processer för inkludering av nyanlända? Vilka förutsättningar ger yrkesintroduktioner för nyanländas arbetsplatslärande inom företagen?Metoderna för att undersöka fenomenet är dels kvalitativa intervjuer av sex handledare för nyanlända på yrkesintroduktioner på tre olika företag inom industrisektorn, samt en text- och dokumentanalys av fyra stöddokument som har tagits fram av Delegationen för arbetsplatslärande vid yrkesintroduktionsanställningar (YA-delegationen) kring handledning av nyanlända.   Genom ett teoretiskt ramverk baserat på Etienne Wengers teori om gränsland och mäklarskap inom ”Communities of Practices” (2000) tolkas resultaten från undersökningarna. Några av de slutsatser som dras är att handledarna på företagen främst arbetar med praktisk upplärning av arbetsuppgifter och språkinlärning som fokuserar på inlärning av enskilda yrkesbegrepp. Djupare diskussioner kring normer och värderingar samt ”mjuka värden” hindras på grund av bristande språkkunskaper hos de nyanlända. Bristande kunskap i hur gemensamma aktiviteter för kunskapsutbyten kan ske utmärker även handledarskapet, och förslag på sådana aktiviteter saknas även i stöddokumenten. En sista slutsats är att om varken staten eller företagen själva kan stötta handledare i hur olika människors kunskaper kan tas tillvara på och hur mångfald ska utnyttjas så blir språket inom industrier inte bara en säkerhetsfråga, utan en samhällsfråga. / Despite an increased demand in society for effortsto support newly arrived immigrants in language development, and getting a way in to the labor market, there is a limited research in Sweden on mentorship of immigrants in the industrial sector. The aim of this study is to bring knowledge into the prerequisites for workplace learning among immigrants in the industrial sector, with a focus on language learning. This is done by examining the following questions;How are professional introductions precribed to be implemented? How do supervisors relate to processes for language learning of the immigrants? How do supervisors relate to processes for inclusion of immigrants? What are the prerequisites for professional introductions for immigrant´s workplace learning within the companies?The methods for examining this phenomenon are partly qualitative interviews of six mentors of immigrants at professional introductions at three different companies in the industrial sector, as well as a document analysis on four steering documents that have been provided by the YA-delegation.   The results of the study are interpreted through a theoretical framework based on Etienne Wenger's (2000) theory of boarders and broakers within the theory of ”Communities of Practice”. Some of the conclusions that are drawn are that the mentors at the companies mostly work with practical training of tasks, and language learning that focuses on separate technical terms. Deeper discussions on norms and values​ ​​are hindered by the lack of broader language skills of the immigrants. Lack of knowledge in how joint activities for knowledge sharing can be taken place characterizes the mentorships, and this aspect is also lacking in the state’s governance documents. One final conclusion is that if neither the state nor the companies themselves can support mentors in how different people's knowledge can be utilized and how diversity should be utilized, the language within industries will not only be a security issue, but a social issue.

Syftet med studien är att genom intervjuer undersöka hur sex specialpedagoger beskriver arbetet medbarns utmanade beteende och därigenom analysera hur inkludering i förskolan kan förstås ochmöjliggöras. Kvalitativa intervjuer har genomförts med specialpedagoger på Åland och i Kalmar län.Beskrivningar av barns utmanande beteende, pedagogers bemötande och inkludering kartladesutifrån intervjuernas utsagor. Med hjälp av Nilholms (2007) specialpedagogiska perspektiv somteoretisk utgångspunkt gjordes en analys. Utmärkande i resultatet är bland annat att detkompensatoriska talet om barn är starkt trots att inkluderingsbegreppet är sprunget ur den kritiska,mer relationella synen på skolverksamhet. Att åtgärder sätts in motiveras genom förklaringen attbarnen behöver det men också utifrån tanken att miljön ska vara föränderlig för barnet. Utsagor visaratt arbeta inkluderande är ett rättesnöre för alla inom verksamheten så särlösningar för barn görs medtanken att individanpassa och förändringar i miljön sker för allas rätt att delta. Analysen visar dockatt det finns en stark norm för det normala barnet. Specialpedagogerna i studien uttrycker attförskollärare har en osäkerhet kring vad inkludering innebär. Föreställningen att barngruppen skavara rumsligt tillsammans hela tiden förekommer. På så vis uppstår en spänning mellan detindividuella och gruppens aktiviteter. Slutsatsen blir att dilemman inom förskoleverksamheten oftasynliggörs. Det problematiska med kategoriseringar av barn och hur skolsystemet är organiserat haringa rätta svar. Analysen visar att specialpedagogisk handledning erbjuder ett tillfälle förförskollärare att reflektera och muntliga förhandlingar kring bästa förhållningssättet till dessadilemman sker. Studien kan påvisa slutsatsen att mer samtal inom förskoleverksamhet med enmedvetenhet att enas om kompromisslösningar för olika praktiska dilemman kan främjainkluderingsarbetet. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

Specialistsjuksköterskor, exempelvis distriktsjuksköterskor och barnmorskor, arbetar självständigt. De behöver ofta göra avancerade bedömningar och fatta snabba beslut utan tillgång till läkare. Syftet med examensarbetet var att undersöka specialistsjuksköterskors upplevelse av att delta i professionell handledning. Denna studie utgår från en kvalitativ ansats med en konventionell kvalitativ innehållanalys. För att uppnå ett brett urval kontaktades verksamheter inom intensivvård, akutsjukvård, ambulans-och psykiatrivård samt även verksamhetsansvariga inom den kommunala vården. Professionell handledning visade sig bara vara aktuellt inom psykiatrisk vård och till viss del inom kommunal vård och omsorg. Åtta intervjuer utfördes som analyserades och resultaten presenteras i fyra kategorier. Dessa är: handledning ökar vårdkvaliteten, kompetensutveckling genom professionell handledning, reflektion och bekräftelse samt handledarens roll. Sjuksköterskan anser att handledning i grupp är ett öppet forum där det finns möjlighet att både lära sig från andra människor och tillsammans hitta en lösning. De kan i handledningsgruppen stödja varandra på ett sätt som underlättar för dem att gå vidare och möta problemen i arbetet. Studien visar fynd på att professionell handledning minskar stress och utbrändhet hos sjuksköterskor. / Program: Fristående kurs

Sjuksköterskornas vardag innehåller mycket glädje och arbetstillfredsställelse men upplevelsen av otrygghet, stress och svåra avvägningar gör att de behöver stöd och bekräftelse för att klara av det arbete som ställer allt högra krav. Ett område där sjuksköterskorna kommer att verka alltmer framöver är inom den kommunala hälso- och sjukvården där ensamarbete och stor arbetsbelastning med svåra etiska dilemman präglar arbetet. Genom att erbjuda handledning kan gemenskap, trygghet och växt skapas. I handledningstillfället får sjuksköterskan möjlighet till reflektion, sätta ord på sina tankar och känslor, bli stärkta i sin yrkesroll, utveckla sin självkänsla, våga vara nära och bjuda in till en gemenskap med vårdtagaren såväl med kollegan.Caritasmotivet blir tydligt i handledningen och det uppstår en parallellprocess mellan handledare och den handledde och i mötet mellan vårdare och vårdtagare. Syftet med denna uppsats är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av handledning i grupp och metoden som används är en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Sju artiklar valdes ut och analyserades. Samtliga artiklar är skrivna av nordiska författare. I uppsatsen visas sjuksköterskornas upplevelse av handledning utifrån fyra teman; känsla av gemenskap, känsla av mod, känsla av stärkt yrkesroll och känsla av återhämtning. Handledning kan skapa förutsättningar för yrkesmässig växt, gemenskap, tydlighet och ett etiskt förhållningssätt. Den strukturförändring som nu sker inom vården ökar kraven på sjuksköterskornas kompetens och detta kan leda till stress och ohälsa som i sin tur kan leda till sämre omvårdnad och säkerhet för vårdtagaren. Detta är starka skäl till att handledning ska erbjudas dagens sjuksköterskor. Forskning kring handledning och dess betydelse för den kommunala sjuksköterskan tycks saknas, här finns ett stort utrymme för vidare forskning. / Program: Fristående kurs

Bakgrund: I dagens sjukvård är det mer regel än undantag att besparingar genomförs. Detta kan leda till att arbetssituationen försämras för sjuksköterskor. För att kunna ge god omvårdnad till patienter är det viktigt att sjuksköterskor ges möjlighet till utbyte av erfarenheter, får bekräftelse, känner trygghet, blir stärkta i sin yrkesroll och får ökad självkänsla. Litteraturen beskriver att detta kan uppnås om sjuksköterskorna får tillfälle att delta i grupphandledning, men även handledningens förutsättningar och begreppet handledning som process. Syftet är att identifiera och beskriva effekter av grupphandledning för yrkesverksamma sjuksköterskor. Metoden för examensarbetet är en litteraturbaserad studie med analys av studier med kvalitativ ansats. Resultatet beskriver handledning utifrån tre teman, en förändrad självbild, en förändrad relation och en förändrad arbetssituation som sedan presenteras mer ingående med positiva och negativa effekter. I diskussionen sker reflektion över metoden och resultatets teman. Slutsatsen är att handledningen ger fördelar för den som deltar och att förebyggande av psykisk ohälsa är viktigt för att kunna ge god vård till patienter samt att handledning ger möjlighet till ökad arbetsglädje.

Arbetet handlar om specialpedagogers syn på handledning och på rollen som handledare. Syftet med studien är att undersöka specialpedagogers syn på handledning för det kollegiala lärandet samt de möjligheter och utmaningar specialpedagoger möter när de handleder. Begreppen handledning och kollegialt lärande diskuteras och en forskningsöversikt inom området redovisas. Det empiriska materialet består av inspelningar från intervjuer med fyra yrkesverksamma specialpedagoger från grundskolan. En tematisk analys har genomförts och jag har utgått från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet av studien redovisar tre teman; utveckling genom samtal och reflektion, kollegialt lärande genom grupphandledning och förutsättningar för handledning. Specialpedagogerna upplever att begreppet handledning är svårdefinierbart, de ägnar en stor del av sin arbetstid åt handledning och strävar efter att ställa reflekterande frågor och vara ett bollplank åt lärarna. De har goda erfarenheter av kollegialt lärande men gruppsammansättning och tid ses som de största utmaningarna för en lyckad handledning. Rollen som handledare beskrivs som givande men också utmanande. Handledningen syftar till att främja utveckling på individ-, grupp- och organisationsnivå och utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv då det är i mötet med andra som utveckling sker. Specialpedagogers handledning som verkar för att främja det kollegiala lärandet kan resultera i förbättrade lärmiljöer och resultat för eleverna. / This undergraduate thesis is about SENCOs’ view of consultation and the role as consultants, the purpose is to examine SENCOs’ view of consulting for PLC, Professional Learning Communities, and the possibilities and challenges they meet when consulting. The concepts of consulting and PLC are discussed and a research overview is included. The empirical material consists of recorded interviews with four active SENCOs. A thematic analysis is implemented and social contructivism is the theoretical perspective. The result of the study shows three different themes; development through conversation and reflection, consulting for PLC and the basis of consultation. The SENCOs´ experience the concept of consulting hard to define, they spend a great deal of their working hours consulting and they strive to ask reflective questions instead of giving the answers. They have positive experiences of PLC but time and group constellations are challenging. Consulting is rewarding but also challenging. Consulting aim to facilitate development on induvidual, group and organisation level and originate from social constructivism. SENCOs are proficent consultants aiming for PLC to result in better learning environment and better results for students.

Syftet med studien är att, utifrån lärares och specialpedagogers uppfattningar, undersöka om och i så fall hur specialpedagoger kan stötta lärare i deras relationer till eleverna. I bakgrund och tidigare forskning lyfter vi relevant forskning, litteratur, skollag, läroplan och specialpedagogprogrammets examensförordning. De är kopplade till vikten av relationen mellan lärare och elev i skolan, samt specialpedagogens roll. I studien har enskilda intervjuer använts som datainsamlingsmetod och har genomförts med lärare och specialpedagoger. Det empiriska materialet har transkriberats och resultatet kategoriserats. Därefter bearbetades datan genom analys för att senare diskuteras och utifrån det drogs slutsatser. Analysen har utförts ur ett specialpedagogiskt perspektiv med ett särskilt fokus på relationellt och kategoriskt förhållningssätt. Studien har tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna. Informanterna har fått förhandsinformation där syftet för studien framgår. Där framgår även att deltagandet är frivilligt, att alla uppgifter de ger kommer att avidentifieras och att all data endast används i forskningssyfte. Resultatet visar att både lärare och specialpedagoger uppfattar relationen mellan lärare och elev som central för att eleven ska lyckas i skolan. Det visar även på att lärare söker kunskap, genom handledning av specialpedagogen, om hur de ska hantera problematiska relationer till elever. Specialpedagoger upplever att de kan göra mer men har för lite tid till handledning. Vidare visar resultatet på att lärare och specialpedagoger har problematiska uppfattningar om respektive yrkesgrupp. Vår slutsats är att relationen mellan lärare och specialpedagog är viktig och något som behöver arbetas på för att de tillsammans ska kunna utveckla arbetet med lärarens relation till eleverna.

Landets sjuksköterskestudenter genomgår i slutet av sin utbildning ett slutprov, där både teoretiska och praktiska moment ingår. Tillvägagångsättet för bedömningen av studenten sker med varierande metoder och utifrån olika bedömningsinstrument beroende på vilket lärosäte studenten studerar vid. Bedömningsinstrumentens gemensamma syfte är att de ska utgöra en garanti för att studenten når den kunskapsnivå som krävs för en svensk sjuksköterskelegitimation. Studenten vid Högskolan i Borås ska inför sin examen genomgå kliniska slutexaminationer och lärosätet har valt att tillsammans med vårdverksamheten utveckla en Boråsmodell: Klinisk slutexamination av sjuksköterskans vårdande utifrån omvårdnadsprocessen, här förkortat (KSE). Syftet med studien är att beskriva handledares erfarenheter av att handleda och bedöma studenter utifrån bedömningsinstrumentet KSE. Detta har gjorts med hjälp av sju intervjuer som analyserats utifrån en tematisk metod. Resultatet pekar på att handledarna upplever en tydlig struktur, vilket förenklar handledningsprocessen och minskar stressnivån. Erfarenheterna visar på att bedömningsinstrumentets enkelhet tillsammans med och den handledningsmodell som tillämpas, medverkar till en personlig process hos både handledare och student genom att reflektionen ges stort utrymme. Resultatet ger ett genomgående positivt intryck. Det framkommer dock vissa otillfredsställande detaljer i bedömningsinstrumentet och moment som upplevs påfrestande. Upplevelser som tycks påverka negativt som erfarenheter av samvetsstress. Diskussionen tar fasta på de erfarenheter och tankar som förmedlats om bedömningsinstrumentet i relation till yttre faktorer, där förslag på kliniska implikationer avslutar studien.

Syftet med denna studie är att belysa förskollärares, specialpedagogers och förskolelednings uppfattningar om och förväntningar på specialpedagogens roll i förskolan. Studien har en kvalitativ ansats som grund, och semistrukturerade intervjuer har genomförts med elva informanter i en mindre, mellansvensk kommun. Tidigare forskning visar att många barn i förskolan mår dåligt, har psykiska, emotionella och sociala problem. Pedagoger i förskolan rapporterar att de under senare decennier sett en förändring till det sämre gällande barns hälsa. En intressant fråga utifrån detta är vilka förväntningar som finns på specialpedagogens arbete och roll i förskolan. Det finns ofta ett antal specialpedagoger anställda i kommunen som har till uppgift att bistå flera förskolor. Resultatet visar bland annat att en av specialpedagogens viktigaste uppgifter är som rådgivare och bollplank till pedagoger och förskolechefer. En slutsats kan vara att förskolans pedagoger känner sig ensamma och utan pedagogisk stöttning i sitt arbete. Förskoleledning lyfter handledning som en av specialpedagogens viktigaste arbetsuppgifter, medan specialpedagoger menar att de inte får möjlighet att använda sin handledarkompetens.

Syftet med studien är att studera hur specialpedagoger, lärare och förskollärare ser på pedagogisk handledning och hur handledning ska vara beskaffad för att kännas meningsfull. Metoden som används i studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett genom fyra fokusgruppsintervjuer, två grupper med specialpedagoger och två grupper med lärare/förskollärare. Vid analys av fokusgruppsintervjuerna har vi inspirerats av ett fenomenografiskt synsätt. Studien har fem olika teoretiska utgångspunkter; sociokulturellt perspektiv, relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv, salutogent perspektiv samt Flecks tankestil om att samtal och dialoger är förutsättning för utveckling av kunskap. Resultatet visar att det finns vissa skillnader i hur specialpedagoger och lärare/förskollärare ser på handledning samt vilka förväntningar de har på handledningens utformning. Gemensamt för yrkesgrupperna är att de ser svårigheter att få till handledning på grund av tidsbrist samtidigt som yrkesgrupperna betraktar handledningen som något positivt och utvecklande för yrkesroll och profession.