Inledning Kränkande behandling finns i hela svenska samhället, likaså i skolan och förskolan. Det harforskats mer om ämnet i skolans värld men betydligt mindre inom förskolan. Förskolans styrdokument och lagar säger att diskriminering, trakasserier och kränkande behandling ska motverkas och det framhåller också att de ska förebyggas redan i förskolan. Även om forskningen konstaterar detta råder det osäkerhet kring vad kränkande behandling är bland pedagoger. Syfte Studiens syfte är att ta reda på hur pedagoger tolkar vad kränkande behandling innebär iförhållande till förskolans styrdokument och lagar, samt hur pedagogerna arbetar förebyggande mot kränkande behandling. Metod Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem pedagoger på en förskola.Det användes även två stycken teorier i studien. De två teorierna var: det sociokulturella perspektivet och den socialpsykologiska attributionsteorin, detta för att nå fram till studiens syfte. Resultat Resultatet påvisar att samtliga pedagoger har olika tolkningar kring vad kränkande behandlinginnebär för dem personligen samt att arbetet med det förebyggande arbetet kring kränkande behandling också skiljer sig åt. Likaså antyder pedagogerna att den största risken för att kränkande behandling kan ske är när pedagogerna inte är närvarande, också att det sker mellan de olika parterna i förskolans verksamhet. Exempelvis mellan vuxen till barn och barntill barn.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur barnen ser på sina sociala relationer. Detta genom att göra fokusgruppsintervjuer med barn i åldrarna 6–10 år inskrivna vid fyra olika fritidshem. Undersökningen grundas på en kvalitativ metod som har till syfte att synliggöra deltagarnas varierande och gemensamma uppfattning om ämnet. Med utgång ifrån vad tidigare forskning behandlat konstruerades olika diskussionsteman som stöd vid våra fokusgruppsintervjuer. Resultatet i vår undersökning påvisar att de sociala relationerna har en övergripande betydelse i flera sammanhang. Detta grundar sig bland annat genom att barnen hänvisar till situationer som har anknytning till miljöer i skolan, på fritids och hemma. Barnen beskriver i samband med intervjuerna att de har olika syn på sina relationer beroende på hur nära relationen är mellan individerna. I undersökningen framgår det också att barnen idkar ett intensivt relationsarbete som kan innefatta att barnen ibland upplever kränkande behandling. Detta kan till exempel visa sig genom att individer som utesluts ur gemenskapen upplever nedsättande kommentarer, blir sviken av kompisar, samt inte få vara med och bestämma i situationer med kompisar eller kamrater. Resultatet i denna studie belyser även att barnen i vissa avseenden ser vuxnas position som ett stöd i vissa sammanhang, men de kan också utgöra ett motstånd till deras inflytande och delaktighet i de sociala sammanhangen. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Syftet med studien var att öka kunskapen om likabehandlingsplanen och plan mot kränkande behandling i en förskolas hall och hur detta tar sig uttryck i de vuxnas interaktion med barnen. De två forskningsfrågor som ställdes var: Hur konstrueras likabehandlingsplanen av de vuxna i förskolans praktik? Vilka möjligheter och hinder framträder i mötet mellan vuxna och barn i förskolans hall? Den kvalitativa studien är genomförd utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv för att se hur vuxna i förskolan socialt konstruerar och skapar mening i interaktioner med barnen. Datainsamlingen bestod av videoobservationer i en förskolas hall vid av- och på- klädning där vuxna och treåriga barn var aktiva samt analys av förskolans likabehandlingsplan. Resultatet visar att de vuxna i den studerade förskolan i viss mån konstruerar likabehandlingsplanens innehåll i hallen. Däremot är detta inte något som sker genomgående i de vuxnas förhållningssätt i interaktionerna med barnen. I resultatet framgår därmed att detta skapar både möjligheter och hinder för barnens subjekt- och meningsskapande.

Enligt statistik ökar kränkningar, både mellan elev till elev men även från lärare till elev. I vårt uppdrag som blivande förskollärare framgår det att vi ska arbeta för att motverka alla typer av kränkningar, både mellan elev till elev men även mellan lärare till elev. Det framgår i Skollagen (SFS 2010:800) 6 kap. 9§ att det är förbjudet av huvudman och personal att utsätta elever för kränkande behandling. Syftet Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare och rektorer arbetar för att motverka kränkande behandling mellan elev och elev men även mellan lärare och elev. För att kunna besvara syftet använder vi oss av följande frågeställningar: Hur arbetar rektorer respektive lärare med kränkande behandling? Vilket ansvar och vilka skyldigheter har rektorer respektive lärare och hur kommer de till uttryck i arbetet? Vad anser de att kränkande behandling beror på när det gäller elev-elev respektive lärare-elev? Metod Metoden som vi använder oss av är kvalitativ metod där vi gör semistrukturerade intervjuer med tre rektorer och tre förskollärare i förskoleklasser på tre skolor i en och samma kommun i Sverige. Resultat I studien framkommer en del skillnader men även likheter vid en jämförelse mellan de båda yrkeskategorierna. Vi kan se en skillnad när det kommer till begreppet kränkande behandling, likaså hur de arbetar för att motverka kränkningar. Förskollärarna använder sig av samtal för att lösa incidenterna medan rektorerna använder sig av sin maktposition och det är sista lösningen på att kränkningen ska upphöra. En likhet som vi kan se är att både rektorer och förskollärare belyser betydelsen av vuxennärvaro, för att skapa en trygg miljö för eleverna på skolan. Resultatet visar även att det finns en viss lojalitet mellan lärare och lärare, där de skyddar varandra när det kommer till kränkningar mellan lärare och elev.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur språk används på ett etniskt diskriminerande sätt mellan elever i gymnasieskolan. Undersökningen behandlar även vilka ord som används i ett diskriminerande syfte, hur det uppfattas av mottagaren, vilka det är som diskriminerar samt om det går att urskilja ett maktförhållande. Till grund för studien ligger en enkät som delades ut till 54 slumpvist utvalda elever på fem gymnasieskolor. Enkäten bestod av tolv frågor som handlade om skällsord och verbala kränkningar. En del frågor var helt slutna medan andra öppna. Undersökningen visade att blatte var det vanligaste skällsordet. Resultatet visade också att det går att urskilja ett maktförhållande mellan de som kränker och de som blir kränkta, då flest män med svensk bakgrund kränker. Flest killar blir kränkta medan många tjejer menade att de aldrig blivit kränkta eller har kränkt någon.

I tidigare intervjuer med fackförbundet Byggnads framkom det att byggbranschen präglas av något som kallas machokultur. Det vill säga att arbetsmiljön kännetecknas av manlighet, tufft arbetsklimat samt sexistiskt eller könsdiskriminerande språk. Byggnads startade tillsammans med Byggcheferna en kampanj 2015 som heter "Stoppa machokulturen" där de framför att byggbranschen är en av Sveriges minst jämställda bransch och att fler kvinnor behövs men också att machokulturen måste bort. Därför har vi i denna studie valt att undersöka just machokulturen och kvinnors status inom byggbranschen genom att intervjua både arbetsledare och medarbetare för att komma fram till ett resultat. Resultatet konstaterade att en machokultur existerar då både kränkande ord samt sexistiska och könsdiskriminerande ord förekommer i princip varje dag. Dock irriterar inte detta medarbetarna eller arbetsledarna på något vis då de poängterar att detta är så som byggbranschen fungerar. Intervjupersonerna anser även att kvinnor på arbetsplatsen är positivt, ingen av intervjupersonerna ser något hinder i könet utan snarare att kvinnan måste ha intressen som är mer manliga. De slutsatser vi kommit fram till är att utbildning är det som krävs och fattas, utbildning till både skyddsombud, arbetsledare och medarbetare. Detta för att bygga upp en medvetenhet om att kvinnor behövs inom branschen och att de kan utföra samma arbete som män kan. / In previous interview with the trade union Byggnads, it emerged that the construction industry is characterized by a culture called macho culture. The work environment is characterized by greed, tough working climate, and sexist or gender discriminating language. Byggnads, together with the Byggcheferna, started a campaign 2015 called the "Stop macho culture". In which they argue that the construction industry is one of Sweden's least-equalized industry and that more women are needed but also that the macho culture must be removed completely. Therefore, in this study we have chosen to investigate the exact macho culture and women's status in the construction industry by interviewing both supervisors and employees to arrive at a result. The result found that a macho culture exists when abusive as well as sexist and gender discriminating words occur every day. However, this does not irritate employees or supervisors in any way as they point out that this is the way the construction industry works. Interviewers also consider that women in the workplace are positive, none of the interviewees sees any obstacles in the sex but rather that the woman must have interests that are more male. The conclusions we have come to are that education is what is required and missing, education for both the protection officer, the supervisor and the employees. This to build awareness that women are needed in the industry and that they can do the same work as men can.

The purpose of the study is to study how pupils define bullying and what they perceive their school’s preventive work against bullying to be. Another purpose is to then illustrate and analyze how the pupils perceptions and the school’s preventive work correspond to the school law/ Skolverkets publications. The method applied was semi-structured focus group interviews where the pupils were able to express their own thoughts and reflections on the subject. The interview material was then compared and analyzed to literature on the subject bullying, to publications by the school law and Skolverket and to the school’s own publication on the preventive work applied by the school. The result shows that pupils are very much aware of what constitutes bullying and their definitions of bullying correspond to a high degree to the definitions found in literature about bullying. Something that becomes evident through the study is that bullying nowadays changes the arena where it takes place. A lot of the bullying takes place on the internet and through social media where school staff are not able to prevent the bullying from happening in the same way. The pupils are well aware of how the school’s preventive work against bullying and it does correspond to the school’s preventive plan. The school’s prevention plan does also measure up to Skolverkets own directions on how a school should work against bullying in a preventive way.

Kränkande behandling är ett samhällsproblem som för unga ofta tar sin plats i skolan. Skolan ska vara en plats för kunskapsberikande och inte kränkande behandling. Skolor har ett ansvar att säkra elevernas rätt till en trygg skolgång, huvudmannen i kommunen har även ett ansvar att upprätta en plan för att förebygga och förhindra kränkande behandling. Denna kvalitativa studie jämför handlingsplaner mot kränkande behandling mellan gymnasieskolor som befinner sig i utsatta respektive icke utsatta områden. Syftet med jämförelsen är att se om det finns märkbara skillnader i hur skolor definierar och arbetar mot kränkande behandling i skolan baserat på deras geografiska läge. Vidare är syftet att se om det arbete som beskrivs i handlingsplanerna är tillräckligt i arbetet mot psykisk ohälsa. Metoden som används vid analysen är Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Socialkonstruktivism och intersektionalitet används som teoretiskt ramverk i analysen av resultatet. Studien visar att det inte finns några skillnader som direkt kan härledas till skolornas geografiska läge. Studien fann dock smärre skillnader som eventuellt kan förstås utifrån det geografiska läget. Dessa skillnader fanns bland annat i skolornas beskrivning av kränkande behandling samt i deras arbete mot detta och ansvarsfördelningen bland personal och elever.

No description available.

Skolan har ett tydligt uppdrag att bedriva ett målinriktat arbete för att motverka alla former av diskriminering samt främja elevers lika rättigheter och möjligheter. Hur arbetet specifikt ska gå till är dock upp till varje enskild verksamhet utifrån dess specifika behov och förutsättningar. Studien ämnar att undersöka tolkningar och problematiseringar i och med skolans antidiskrimineringsarbete samt vilken antidiskrimineringspolicy som möjliggörs eller omöjliggörs genom de problem framställningar som återfinns. De teoretiska perspektiv från vilken denna undersökning utgår från är dels ett poststrukturalistiskt och diskursanalytiskt samt normkritiskt och intersektionellt perspektiv. Metod för studien är kvalitativa intervjuer och Bacchis (2009) WPR-analysverktyg. Resultatet visar på att skolornas undersökande, förebyggande och främjande arbete främst fokuserar på elevernas upplevelse av trygghet och trivsel samt på förekomsten av kränkande behandling, snarare än på risker för diskriminering eller hinder för elevers lika villkor och möjligheter. I skolornas arbete och problemframställningar saknas ett normkritiskt-, intersektionellt- och maktperspektiv. Därmed ses inte rektorer, pedagoger och skolans verksamhet som en del av problematiken som behöver inkluderas i arbetet mot diskriminering och ojämlika villkor. Problemen framställs också genomgående som ”någon annans problem” eller som icke förekommande. Beroende på de problem representationer som görs skapas skilda möjligheter och begränsningar för att uppnå det mål som aktiva åtgärder idag syftar till. Skolornas tenderar här riktar in sig på effekterna av problemen, snarare än på problemet i sig och det reaktiva arbetet blir i högutsträckning styrande.