Syftet med vår studie var att undersöka lärares syn på det laborativa materialet och användningen av detta i matematikundervisningen i årskurserna F-3. Vi definierar laborativt material som sådant som eleverna kan göra om, ta på, flytta runt på och undersöka. Materialet kan vara fysiskt men även digitalt, såsom appar och smartboard. Vi undersökte vilka typer av material lärarna använder sig av och hur de använder och introducerar materialet i undervisningen. Vi har använt oss av intervjuer som insamlingsteknik, som ligger till grund för vårt resultat. Intervjuerna hölls med sju lärare som arbetar i olika kommuner i sydvästra Skåne. Resultatet analyserades utifrån begreppet learning by doing samt litteratur och tidigare forskning. Något som framkom är att lärarna ser positivt på användandet av laborativt material och ser många fördelar med det, såsom att alla elever är aktiva och får en ökad förståelse för matematik. Sammanfattningsvis anser lärarna att arbeta laborativt är fördelaktigt då det ges förutsättningar för en varierad undervisning och stöttning i elevernas lärande. Det anses inte heller finnas några begränsningar för vilka elever som kan använda materialet då det är upp till eleverna hur de arbetar med det.

Denna empiriska studie tar sin utgångspunkt i tidigare systematiska litteraturstudie som presenterar lärares och forskares beskrivningar av multimodalitet inom matematik. Syftet i denna aktuella studie är istället att Aktuell studies syfte är att istället beskriva elevers egna upplevelser av en multimodal matematikundervisning. Studiens empiri har samlats in genom elevintervjuer efter två genomförda matematiklektioner, den ena där ett multimodalt arbetssätt tillämpats och den andra där enbart en representation tillämpats. Studien har genomförts på två olika skolor, i en årskurs ett samt en årskurs två och totalt har 16 elever intervjuats. De intervjuade eleverna har bestått av lika delar flickor och pojkar samt hög- och lågpresterande elever för att få en bredd i studiens resultat. Elevintervjuerna har spelats in och transkriberats och vidare analyserats genom en fenomenologisk analysmetod. Genom vald analysmetod identifierades fem olika aspekter av elevernas upplevelser av en multimodal matematikundervisning som presenteras och beskrivs i resultatet; ork, intresse, samarbete, lärande och likvärdighet. Slutsatsen av denna studies resultat är att en multimodal matematikundervisning upplevs som positiv och gynnsam för lärande av eleverna.

Läraren lektionsplanering och undervisning i matematik utgår ofta från elevernas läroböcker. Det är därför av stor vikt att läroböckerna håller en hög kvalitet för att säkra en god och likvärdig utbildning. Läromedlen vi valt att analysera genom en innehållsanalys är det finska läromedlet Mera Favorit Matematik, som baseras på finska undervisningsmetoder där undervisning i helklass och diskussioner ses som norm, vilket skiljer sig från den svenska undervisningen. Vi har även analyserat det svenska läromedlet Matematik Gamma som är ett nytt svenskt läromedel från förlaget Liber. De valda läromedlen riktar sig till årskurs 6 och undersöks mot det centrala innehållet i läroplanen utifrån de matematiska förmågorna i MCRF (Mathematical Competency Research Framework), som även fungerar som studiens teoretiska ramverk. Resultatet visar att samband och resonemangsförmågan är frekvent förekommande medan procedurförmågan och kommunikationsförmågan är de lägst förekommande i studien. Resultatet visar att varken Mera Favorit Matematik eller Matematik Gamma i sin helhet kan användas för att täcka de fem matematiska förmågorna i läroplanen för matematik. Slutsatsen av studien blir således att lärare behöver vara väl insatta i läroplanen och inte förlita sig på läromedlen i sin planering och undervisning, däremot kan de båda läromedlen kan fungera som en bra grund för undervisningen i matematik.

Matematik är ett ämne som många elever uppfattar som svårt och som hos många väcker negativa känslor. Detta kan resultera i låg matematisk självförmåga (tilltro till sin matematiska förmåga) och matematikångest. Sådant inverkar negativt, inte bara på elevens matematikutveckling, utan kan även på lång sikt påverka individens framtida studie- och yrkesval. Det är därför avgörande att skolan motverkar att matematikångest uppstår och bidrar till att alla elever ges möjligheter att utveckla matematisk självförmåga. Den här kvalitativa småskaliga studien syftar till att undersöka på hur lärare och speciallärare organiserar undervisning för att förhindra att elever förknippar matematikämnet med negativa upplevelser och känslor, och att matematikångest uppstår, samt främja att elever utvecklar matematisk självförmåga. Datainsamlingen utgjordes av 13 observationer av lektioner och därefter semistrukturerade intervjuer med de elva matematiklärare och tre speciallärare i grundskolan vars lektioner observerats. Dessutom insamlades ett antal skriftliga lektionsplaneringar. Studiens resultat pekar på att det lärarna och speciallärarna framhåller som viktigt för att främja elevernas självförmåga i matematik och motverka matematikångest är att eleverna får bekräftelse och får lyckas. För att åstadkomma det krävs förberedelser till lektionerna och ett formativt arbete med anpassningar i matematikundervisningen, ett tillåtande klassrumsklimat och höga förväntningar och engagemang. Vidare visar resultatet att flera av informanterna som deltagit i studien anser att samverkan mellan yrkesprofessionerna sker i för liten grad och att lärarna värdesätter ett ökat stöd av speciallärare till elever på både individ- och gruppnivå, samt egen fortbildning för att på nya sätt kunna möta elevernas behov av stöd i matematikundervisningen. Det framkommer också i resultatet att aktiviteter i undervisningen, som att eleverna exempelvis får tillräckligt med tid att befästa kunskaper, lära i interaktion med varandra, se fel och misstag som något att lära sig av samt lära med flera sinnen, främjar elevernas matematiska självförmåga och förebygger matematikångest. Den småskaliga studien är relevant för lärare, speciallärare och skolledning som arbetar med elever i grundskolan. Deras sätt att organisera verksamheten och undervisningen kan vara central för elevernas utveckling av en positiv matematisk självförmåga och för att minska risken för matematikångest hos elever.

För att uppmärksamma hur estetiska lärprocesser kan bidra till matematikundervisningen framhåller denna studie hur elevernas affektiva faktorer, känsla och motivation, upplevs påverkas av ett estetiskt arbetssätt i matematik. För att undersöka detta genomfördes en lektionsserie på tre lektioner tillsammans med elever i årskurs 2. Lektionerna fokuserade på det matematiska området geometri och genomsyrades av ett estetiskt arbetssätt. För att undersöka elevernas upplevda känsla av arbetet svarade de på två enkäter, samt sex elever deltog i intervjuer. Dessutom genomfördes deltagande observationer under lektionstillfällena. Resultatet från samtliga tre metoder visade att nästan alla elever verkade uppleva positiva känslor under arbetet med geometri och estetiska lärprocesser. Elevernas svar på enkäterna visade att majoriteten av dem hade en positiv känsla för matematik redan innan lektionsserien. Däremot påvisade resultatet från samtliga undersökningsmetoder att den redan positiva känslan hos eleverna verkade öka under arbetet med estetiska lärprocesser. Det tyder på att ett estetiskt arbetssätt i matematik skulle kunna påverka elevers inre motivation och känsla i en positiv riktning.

Studiens syfte var att utforska elevers möjlighet till samspel i matematikundervisningen, ur ett lärarperspektiv. Tidigare forskning i studien visar att samspel är bra för elevers studieresultat inom matematik,samt vilka kritiska faktorer som kan uppstå vid arbete i par och grupp.Studien utgår från den sociokulturella teorin, som menar att lärande sker i sociala sammanhang.Utifrån studiens syfte formulerades följande frågeställningar:- Vilken betydelse anser lärare, som undervisar i de yngre åldrarna, att arbete i par eller i mindre grupper har för lärandet i matematik? - Vad i undervisningen i form av aktiviteter och uppgifter ger elever möjlighet att samspela i lärandet i matematik, enligt lärarna? - Vilka kritiska faktorer ser lärare gällande samspel som undervisningsmetod i matematik? För att besvara frågeställningarna genomfördes en kvantitativ studie med kvalitativa inslag, endigital enkätundersökning där 85 undervisande, behöriga lärare i årskurs 1-3 deltog. Studiens analys utgick från Engeströms modell av aktivitetsteorin som grundar sig i det sociokulturella perspektivet och bygger på att det finns ett samspel mellan människa, miljö och den aktivitet som människan deltar i.Resultatet visade att lärare för de yngre åldrarna anser att samspel har betydelse för elevers lärande i matematik och eleverna får enligt lärarna samspela vid främst laborativa och muntliga uppgifter.

Laborativt material är ett konkret undervisningsverktyg som kan användas i matematikundervisningen för att underlätta och utveckla elevernas matematiska förmåga. Materialet tycks kunna skapa konkretiserade förklaringarna som både förtydligar och synliggör abstrakta matematiska begrepp, däremot leder materialet i sig nödvändigtvis inte till lärande, utan läraren har en central roll för att främja elevernas utveckling. Det övergripande syftet med studien är att utifrån en fenomenografisk ansats undersöka lärares uppfattningar om laborativt material i matematikundervisningen, i grundskolans tidigare år. Studien utgår från följande två frågeställningar: Hur använder lärare laborativt material? och Vilka möjligheter och hinder uppfattar lärare att det finns med laborativt material? För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ ansats, där semistrukturerade intervjuer med sex grundskollärare genomfördes. Framställandet av intervjuerna och analysen av empirin behandlades utifrån ett fenomenografiskt perspektiv. Studien kommer fram till att lärarna i studien främst använder laborativt material vid introduceringen av nya matematiska begrepp och att de i högre grad använder det mer ju yngre eleverna är. Vidare visar studien att lärarna uppfattar att laborativt material är gynnsamt för lärandet och synliggör matematiken samt inbegriper alla typer av fysiska objekt som kan konkretisera det abstrakta i matematik. Lärarna har en positiv uppfattning om laborativt material i matematikundervisningen och ser många möjligheter med användningen av det. En av de främsta möjligheterna uppfattas vara att materialet konkretiserar och synliggör matematiken men fler lyfts upp som ökat engagemang och inkludering. Det främsta hinder lärarna ser är att eleverna börja leka med materialet istället för att använda det på ett sätt som främjar lärandet. Vidare hinder ser de som att elever kan riskera att inte vilja använda laborativt material då de kan se det som något som är negativt, i de fall lärare inte implementerat materialet väl. De ser även hinder på organisationsnivå där ekonomi och platsbrist kan vara hinder för att använda laborativt material i undervisningen.

Additiva del-helhetsrelationer innebär en förståelse för hur de tio bastalen kan kombineras och vilken relation de har till varandra. Syftet med denna studie är att undersöka vad forskning säger om hur undervisning kan skapa en förståelse för elever om tals del-helhetsrelationer. För att kunna besvara syftet har två forskningsfrågor skapats som behandlar gynnsamma metoder samt kritiska aspekter i undervisningen. Metoden för arbetet är en litteraturstudie där internationell och nationell forskning inom området har analyserats. Materialet som ligger till grund för studien har genom närläsning granskats där teman har skapats. Resultatet visar på olika metoder samt variation och samtidighet av metoder. Det framkom även att strukturerade fingermönster kan fungera som ett hjälpmedel samt att ett-till-ett-räkning i vissa fall kan skapa svårigheter för eleverna i deras beräkningsprocess. Resultatet synliggjorde att kardinalitet, ordinalitet och subitisering är betydelsefulla aspekter som påverkar förståelsen för del-helhetsrelationer. Slutligen tydliggjordes sambandet mellan addition och subtraktion där matematikens lagar och regler tydligt framkommer.

I den här studien åskådliggörs tre skilda perspektiv på hur undervisning kan planeras ochorganiseras i relation till matematikinnehåll, struktur och yttre resurser. Tidigare forskningbelyser hur lärarens arbete kring planering i stor utsträckning kan vara avgörande förelevernas lärande i matematik. Vidare belyser studien vikten av reflektioner och planering föratt medvetet uppmärksamma eleverna på de kritiska momentana inom matematiken.Skolinspektionens (2020) rapport benämner hur allt färre lärare reflekterar kring sin egenundervisning i syfte att utveckla lärandet. Resultaten pekar på ett liknande fenomen närdeltagarna talar om reflektionens roll för undervisningen. Vidare synliggör studienläromedlets roll för både planeringsarbetet, genomförandet av undervisningen samtreflektionen.

Utifrån verksamhetsförlagda kurser har vi lagt märke till att det finns stora utmaningar i en traditionell läromedelsstyrd undervisning i matematik. Det finns forskning inom lekbaserad undervisning i förskolan som har visats ge positiva effekter för barns lärande. Det saknas dock forskning om lekbaserad undervisning i relation till lärande i skolan. Detta trots att läroplanen framhåller vikten av lek för lärandet i de tidiga skolåren. Utifrån detta grundades denna studie om hur elevers lärande påverkas i en lekbaserad undervisning, vilken har avgränsats inom matematik och räknesättet addition. Undersökningen är kvalitativ och genomförd med hjälp av metoderna intervention, observation samt semistrukturerad intervju. Allting ljudinspelades samt att fältanteckningar fördes. En planerad lekbaserad matematikundervisning i att leka affär genomfördes vid fyra tillfällen med sex elever vid varje tillfälle, två av elevgrupperna är från förskoleklass medan de två andra grupperna är från årskurs 1. Utöver observationerna intervjuades elevernas två lärare vilka har, som minst 25 års erfarenhet i professionen. Resultatet analyserades via Theory of Didactical Situations (TDS) vilken synliggjorde lärande inom addition genom interaktion mellan elev och elev, elev och lärare samt elev och lärare i relation till miljön. Det framkom i resultatet att elever involverar varandra i räknandet inom addition i leken. Resultatet visade även betydelsen av lärarens närvaro och förberedelse i form av frågor för att samtliga elever ska stöttas respektive utmanas inom lärandet i addition. Inom aspekten miljö synliggjordes resultatet vikten av att skapa en inspirerande och anpassad miljö i leken för att elever ska nå lärande i addition. Avslutningsvis genomfördes en diskussion och slutsats om hur en lekbaserad matematikundervisning inom addition kan skapa möjligheter för eleverna till ett lärande i addition.