Kunskapsöversikten är skriven med syfte att undersöka huruvida skolträdgårdsaktiviteter kan användas som ett pedagogiskt verktyg, samt hur aktiviteten påverkar elevers attityder, hälsa och hållbart tänkande utifrån olika studier. Betydelsen av utomhuspedagogiken lyfts även fram som ett positiv metod för att öka elevers fysiska aktivitet. Översikten är baserad på två frågeställningar där vi vill lyfta fram effekter på elevers personliga utveckling och om aktivitet kan bidrar till ett hållbart tänkande. För att besvara på frågorna genomfördes informationssökning med hjälp av olika sökord och kombinationer i databaser som bland annat ERIC och Web of Science. Vi har även använt oss av relevanta litteratur för att stärka kunskapsöversikten, sammanlagt har vi använt 22 källor för arbetet. Resultaten visar att utomhuspedagogik och rörelseintegrerad undervisning har tydlig positiv påverkan på elevers hälsotillstånd. Man har även sett en ökad skolmotivation, självkänsla, högre skolnärvaro, bidragande känsla av tillhörighet både till naturen och till klasskamrater med mera. Efter arbetet med skolträdgårdsaktiviteter har också påverkan på elevers syn på hållbar utveckling ökat genom att de gjort medvetna val efter arbetet. Även fast det framkommer många fördelar med denna typ av arbetsform finns också svårigheter. Vi fann i en studie att ekonomiska resurser är ett hinder när det gäller att starta igång sådana projekt, men också hinder i hur aktiviteten är strukturerad och att utomhusmiljön kan vara rörigt för elever med diagnoser.

Denna studie syftar till att uppmärksamma användandet av estetiska uttrycksformer i förhållande till svenskundervisning i årskurs F-3. Studien behandlar även huruvida lärare upplever att deras lärarutbildning rustat dem för att använda estetiska uttrycksformer i sin svenskundervisning. De teoretiska perspektiv som studien tar utgångspunkt i är multimodalt lärande samt ämnesintegrering. Studien innebär en kvalitativ intervjustudie där sex respondenter redogör för sitt användande av estetiska uttrycksformer i sin svenskundervisning, sina uppfattningar om hur styrdokumentens skrivningar relaterar till multimodalt lärande samt sina upplevelser när det gäller att som lärare känna sig rustad eller ej för användning av estetiska uttrycksformer i svenskundervisning. Resultatet visar att de estetiska uttrycksformerna används på olika sätt och i olika stor omfattning av respondenterna. De estetiska uttrycksformerna, bild, drama och musik används i större omfattning än dans och form av de deltagande lärarna. Studien visar att estetiska uttrycksformer kan fungera som stöttning i elevens utveckling när det gäller litteracitet. Resultatet understryker betydelsen av att de estetiska uttrycksformerna implementeras som en genomgående stöttning för förståelse i undervisningen, till skillnad från separat tillägg till uppgifter inom svenskämnet. Studien uppvisar likheter i respondenternas utsagor gällande att de lärare som är utbildade 2011 och framåt inte upplever sig som rustade i större omfattning för användning av estetiska uttrycksformer i svenskämnet genom sin lärarutbildning.

Syftet med denna uppsats är att belysa Digital Storytelling som arbetsprocess och skildra ifall skapandet av digitala livsberättelser kan vara meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa. Studien tar avstamp i betydelsen av att berätta sin historia för att ge sina erfarenheter struktur och mening, vilket forskning visar vara främjande vid psykisk ohälsa. I denna uppsats skildrar två personer med psykisk ohälsa sina livsberättelser via arbetsprocessen Digital Storytelling, vilket möjliggör multimodala uttryckssätt som ger deras erfarenheter mening i mer än bara ord. Centrala frågeställningar i uppsatsen är: Kan Digital Storytelling, som arbetsprocess, främja subjektivt meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa? Och kan Digital Storytelling vara ett medel för att sprida förståelse om psykisk ohälsa till andra? Empiri samlas in genom deltagande observation vid skapandet av två Digital Storytelling-filmer och genom semi-strukturerade intervjuer. Empirin analyseras sedan mot uppsatsens teoretiska referensramar, vilka är Narrativ analys, KASAM och The Tidal Model och diskuteras vidare i relation till tidigare forskning om multimodalt berättande, skildring av berättelse via bild och musik, samt livsberättelser och återhämtning vid psykisk ohälsa. Resultaten visar hur arbetsprocessen med Digital Storytelling kan öka en persons känsla av sammanhang då arbetsprocessen ger mening åt personernas erfarenheter av att leva med psykisk ohälsa, men också hur Digital Storytelling kan vara ett lättillgänglig och starkt medel att nå ut till andra om psykisk ohälsa. / The purpose of this paper is to highlight Digital Storytelling as a process, and to portray the creation of a digital life stories as a meaningfull process when recovering from mental illness. The study builds on the importance of telling a story so that a persons experiences gets structure and meaning, which research shows promote mental health. In this paper two people with mental illness depicting their life stories through the work of Digital Storytelling, which enabling multimodal expression that gives meaning to their experiences in more than just words. Central issues in this paper is: Can Digital Storytelling promote subjective meaning in a recovery process of mental illness? And can Digital Storytelling be a means for spreading understanding about mental illness to others? Empirical data is collected through participant observation in the creation of two Digital Storytelling films and through semi-structured interviews. The empirical data is analyzed with the support of the thesis theoretical frames of reference, which is Narrative analysis, SOC and The Tidal Model, and further on discussed in relation to previous research on multimodal narrative, portrayal of story through images and music, as well as life stories and recovery in mental illness. The results have shown how the work of Digital Storytelling can increase a person's sense of coherence when giving meaning to people's experiences of living with mental illness, but also how Digital Storytelling can be an easily accessible and strong means to reach out to others about mental illness.

Studien utgår från problemställningen att estetiska uttrycksformer används allt mindre inom skolan i dagsläget. Syftet med undersökningen är att belysa hur lärare arbetar med estetiska uttrycksformer med utgångspunkt i läroplanen samt ta reda på lärares uppfattningar kring vad estetiska uttrycksformer är. Kvalitativa metoder som användes i studien var observation, intervju, enkät samt tematisk analys. De teoretiska utgångspunkterna i studien utgår ett literacyperspektiv med fokus på multimodalitet, social interaktion, fantasi och kreativitet. Resultatet för undersökningen visade på att lärarna i studien är positiva till estetiska uttrycksformer men anser att de inte har möjlighet till att använda det i den utsträckning de vill. Deltagande lärare i undersökningen beskriver att de ser estetiska uttrycksformer som bland annat teater, sång och dans. Slutsatsen som kan dras är att lärare är positiva till estetiska uttrycksformer och vill få in det mer i sin svenskundervisning. Om förutsättningarna hade funnits för lärarna i studien hade de arbetat mer med estetiska uttrycksformer i sin undervisning.

Med utgångspunkt i att språket är en central del av inte bara skolan utan i hela livet går det att argumentera för att språkkunskap är något som behövs för att lära sig, samtidigt som det behövs för att visa att man har lärt sig. Att uttrycka, att argumentera och att reflektera är exempel på de krav som ställs på elever i den svenska skolan vilket ytterligare understryker språkets betydelse inom alla ämnen. Med grund i att språket är centralt i alla ämnen som elever undervisas inom saknas det idag konkreta arbetssätt för hur läraren kan stärka elevers disciplinary literacy.  Syftet med studien var att identifiera arbetssätt för hur lärare kan stärka elevers disciplinary literacy. Begreppet disciplinary literacy är relativt nytt och uppkom första gången på The Learning Research and Development Center at the University of Pittsburgh. Trots att definitionen av begreppet varierar går det att förklara som ämnesspecifik litteracitet och syftar till hur elever kan i kombination med ämneskunskaper stärka tillvägagångssättet för att uttrycka dessa kunskaper. För att uppnå studiens syfte utgick vi från åtta olika artiklar och avhandlingar vid konstruktionen av ett resultat. Resultatet visade på framför allt tre återkommande arbetssätt i form av scaffolding, multimodala arbetssätt och användandet av primära källor. Trots att flertalet av arbetssätten var förekommande i majoriteten av artiklarna uppkom det att konkretionen till lärarprofessionen var bristande och, i många fall, saknades helt beskrivningar av faktiska utförande.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare använder digitala verktyg i undervisningen samt vad de har för erfarenheter av digitala verktyg ur ett didaktiskt perspektiv. I studien bidra dessutom med kunskap om vilka möjligheter och hinder förskollärarna ser med användningen av digitala verktyg. Vår valda teoretiska utgångspunkt i studien är design för lärande med centrala begrepp som multimodalitet, meningserbjudande-affordance, agens och iscensättning av lärande. Forskningsfrågorna som har väglett arbetet är följande: Hur beskriver förskollärare att de designar sin undervisning med digitala verktyg? Vad kan multimodalitet bidra med i barns lärande enligt förskolans lärare? Hur kan digitala lärmiljöer bidra till lärande och delaktighet för barn i förskolan. För att få svar på forskningsfrågorna har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna gjordes med sju förskollärare i två kommuner. Resultatet av intervjuerna visar att alla förskollärare använder digitala verktyg och att det är en självklar del av undervisningen. Samtliga förskollärare svarar att de måste följa samhällsutvecklingen och att de i huvudsak använder Ipaden som digitalt verktyg i undervisningen. Samtidigt visar resultatet på skillnader när det gäller tillgängligheten av digitala verktyg. Förskollärare beskriver i intervjuerna att det finns en vilja att använda digitala verktyg ur ett didaktiskt perspektiv. Med hjälp av det didaktiska perspektivet utformas miljöer samt tillförs resurser för ett multimodalt lärande. Förskollärare beskriver hur det finns oändliga möjligheter till lärande och delaktighet med digitala verktyg i förskolans utbildning. Förskollärarna beskriver vikten av kunskap och resurser för att ett lärande med digitala verktyg ska uppstå. En sammantagen slutsats i studien är förskollärares positiva inställning till digitala verktyg i undervisningen och att utvecklingen går framåt. Digitaliseringen i förskolan är ständigt föränderlig och uppfattas i studien följa samhällsutvecklingen.

Den här litteraturstudien behandlar musikens effekter på språkinlärning med tillhörande musikaliska aktiviteter samt hinder och utmaningar med införandet av musik som bör tas i beaktning. Läroplanen för grundskolan poängterar vikten av att använda multimodala medier för att tillgodose elevers olika förutsättningar och behov och det ligger till grund för studiens syfte i att öka medvetenheten om användningen av musik som ett multimodalt verktyg.   Forskning visar att en mer engagerande och inkluderande lärmiljö är möjlig att uppnå med hjälp av musikaliska aktiviteter bortom det traditionella.  Positiva effekter av integreringen av musik framhävs i studien så som ökat ordförråd och förbättrad kommunikationsförmåga. Även hinder och utmaningar så som lärarkompetens, tid och brist på resurser framkommer. Resultaten av den här litteraturstudien visar även på ett behov av vidare forskning inom ämnet för att verifiera musikens effekter i olika lärandesituationer och bland olika åldersgrupper. Litteraturstudien grundar sig på elva vetenskapliga artiklar som analyserats och sammanställts enligt studiens teman.

Syftet med denna studie är att kvalitativt undersöka modaliteters samspel i tre SO-läroböcker för årskurserna 1–3 i avsnitt avsedda för religionskunskap.  SO- läroböckerna är utgivna under läroplanerna Lpo94, Lgr11 och Lgr22. Studien har även som syfte att analysera eventuella likheter och skillnader som förekommer i samspelet mellan läroböckernas utvalda modaliteter med avsikt att diskutera och synliggöra eventuella förändringar som skett under revideringarna av läroböckerna. Studien diskuterar ytterligare den didaktiska potentialen utifrån analysens resultat. De två forskningsfrågorna som används för att besvara studiens syfte är: Hur samspelar textens olika verbala delar med varandra och med bilderna? Och Hur har samspelet mellan texters verbala delar och bilder i läroböcker, med tre olika utgivningsår, förändrats?   Studiens utgångspunkt är andra steget i Danielsson och Selanders Modell för ämnesdidaktiskt arbete med multimodala texter (2014). Det andra steget i modellen behandlar samspel mellan textens delar i läroböcker. Studien har även det sociosemiotiska samt det designteoretiska multimodala perspektivet som utgångspunkt.  Studiens resultat visar att samtliga läroböckerna innehåller semiotiska modalitet som samspelar med varandra. Verbala textslag som exempelvis rubriker, faktarutor, brödtexter, teckningar, symboler och fotografier återfinns i samtliga läroböcker och dessa samspelar väl sinsemellan. I de tre utvalda läroböckerna framgår det exempelvis av resultatet att fotografier, teckningar och symboler tillför information och samspelar med tillhörande bildtexter och brödtexter. Brister i samspelet har tilläggsvis observerats i samtliga läroböcker. Dessa brister är exempelvis rubriker och brödtexter som inte samspelar med varandra samt dekorativa bilder som inte tillför information till de verbala textslagen. Det förekommer likheter i de modaliteter som läroböckerna innehåller samt i hur dessa modaliteter samspelar med varandra. Skillnader i modaliteternas samspel mellan samtliga läroböcker är emellertid inte lika påtagliga. Slutsatsen som dras av studiens resultat är att samtliga böckers modaliteter samspelar väl och att det inte skett en signifikant förändring i de använda modaliteterna och dess samspel i de reviderade läroböckerna. Studiens resultat och analyser är följaktligen av relevans då lärare bör medvetandegöras om vilka modaliteter som samspelar med varandra, hur lärare kan använda sig av dessa modaliteter i undervisningen för att möjliggöra lärandet hos eleverna.

Som övergripande syfte vill denna studie undersöka hur två förskolegrupper kan meningsskapa i två olika utställningar genom att beskriva, analysera och jämföra dessa två förskolegruppers multimodala kommunikation vid utställningsbesök. Genom syftet vill denna studie ge ökad kunskap om multimodal kommunikation hos två förskolegrupper i två olika utställningar. I syftet ingår att studien önskar öka kunskapen om hur semiotiska resurser kan användas och vad som fokuseras genom språkbruk, som kommunikativa villkor för lärande i utställningar. Studien har en design av en komparativ etnografisk fallstudie. Videoinspelningar, MP-3 ljudinspelningar, deltagande observation och fältanteckningar har använts som instrument för datainsamling. Genom strategiska urval valdes 11 stycken treåriga förskolebarn och tre pedagoger för att besöka en utställning vid Naturhistoriska Museet och nio femåriga förskolebarn med två pedagoger for att besöka en utställning vid Tom Tits Experiment (science center). Det insamlade materialet transkriberades multimodalt och kunde därefter analyseras som text. Multimodal interaktionsanalys (Norris 2004, 2014) och ett språkbruksraster (Rostvall & West 2001) användes för analys. Resultatet visade markanta skillnader mellan utställningarna. Av den multimodala interaktionsanalysen visade utställningen vid ett science center en bredare användning av semiotiska resurser, då alla artefakters meningserbjudanden var både visuella och taktila, en del artefakter erbjöd även auditiva meningserbjudanden. Språkbruket i samma utställning var mycket varierat och barnen anmodade varandra. Slutsatsen blir av detta att förskolegruppernas a) meningsskapande villkoras av språkbruk och att b) om meningsskapandet ska ske i samarbete ökas den möjligheten dess mer symmetriska de sociala relationerna är.

Syftet med studien är att genom att testa och vidareutveckla en ny metod för stödjande av barns lust att rita/måla, hitta sätt att få även de barn som inte brukar uppskatta förskolans bildskapande att göra detta. Den nyskapade metoden har givits namnet narrativt bildstöd, och bygger på att barnens fokus riktas mot att berätta. Tillvägagångssättet har inspirerats av aktionsforskning och genomförts genom deltagande barnobservationer i mindre barngrupper. Resultatet visar att de barn som tidigare haft svårt att anpassa sig till förskolans estetiska verksamheter uppmuntrades i högre grad än övriga barn. Studien kom även fram till att om narrativt bildstöd skall stödja som tänkt, bör barnen samverka i berättandet. Detta underlättas om barnen är i samma fas i sin språkutveckling. Att pedagogen bejakar alternativa synsätt på bildskapande visade sig även viktigt. Utifrån studiens resultat identifierades nästa steg i utvecklingsarbetet till att byta ut de små privata papprena mot stora gemensamma.