I den täta staden är det angeläget att använda marken på ett effektivt sätt för att möta framtidens behov och förutsättningar. I denna studie undersöks hur underutnyttjade ytor i form av urbana skolgårdar kan nyttjas i större utsträckning av fler än dem inom ramen för skolans verksamhet. Studien undersöker hur detta samnyttjande beskrivs, hur det kan utvecklas liksom kopplas till förtätningsidealet. Forskningsfrågan är relativt outforskad för svenska förhållanden. Av internationell forskning framkommer att samnyttjande kan generera positiva effekter för samhället. Forskningsfrågan utforskas i en kvalitativ induktiv intervjustudie med Linköpings stad som studieområde. Resultaten visar att urbana skolgårdar samnyttjas informellt och att samnyttjande kan kopplas till platsens offentlighet. Utvecklingsmöjligheter finns, men förutsätter flexibilitet, anpassning och nytänk. Slutsatser som dras är att samnyttjande kan generera positiva effekter, men att skolans verksamhet villkorar samnyttjandet vilket gör det utmanande att använda urbana skolgårdar som offentliga rum. / In the densely populated city, it’s crucial to use the space in an effective manner to meet future needs and conditions. This paper explores how underutilized urbans school yards could be leveraged beyond explicit school related activities for use by parties external to the school population. This paper explores how this sharing model is described, how it can be developed and connected to densification. This research topic is largely unexplored as it relates to Swedish circumstances. Existing published international studies have shown that a sharing model can result in positive societal outcomes. The thesis is researched by conducting a qualitative, inductive interview study focusing on the city of Linköping. The results of the study shows that urban school yards and grounds are informally utilized outside schools sanctioned use, and the use of said grounds can be linked to the property’s public perception. Opportunities to drive further public use of school grounds requires flexibility, facilitation of a shift in perception and mindset towards these resources. In summary, leveraging the concept of sharing resources can result in positive outcomes, but the terms of use by school administration can create a challenge in allowing it’s grounds for public use and access.

Levande Stockholm är ett koncept som Stockholms Stad initierade 2015. Syftet med det är att skapa levande och attraktiva stadsrum för medborgarna. Sökandet efter den attraktiva staden är en utveckling som blivit vanligare och viktigare för städer i och med den allt mer tilltagande globaliseringen. Konceptet Levande Stockholm baseras på temporär urbanism för att skapa attraktiva stadsrum under sommaren och har haft ett lyckat utfall. Det är från detta koncept studien tar ansats. Under vintern råder andra förhållanden som påverkar staden och människorna och samspelet mellan dem. Därför undersöker denna studie hur man kan skapa förutsättningar för attraktiva och levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism. Forskningsfrågan har besvarats genom att i en fallstudie samla in data från tre olika grupper som vi valt att benämna planerare, externa aktörer samt medborgare. De planerare samt externa aktörer som intervjuats har valts på grund av deras erfarenheter av att jobba med Levande Stockholm eller med att skapa attraktiva stadsrum. Ett medborgarperspektiv har undersökts genom en enkät för att jämföra om deras tankar om attraktiva stadsrum vintertid överensstämmer med åsikterna hos planerare samt externa aktörer. Det teoretiska ramverket består av tre övergripande forskningsfält från olika discipliner; den levande staden, temporär urbanism samt samhällsplanering i ett kallt klimat. Detta skapar en tvärdisciplinär kontext som skapar ett djup och en bredd i studien. Studiens resultat visar att den temporära urbanismen har potential att skapa fler levande och intressanta stadsrum. Vidare visar empirin att de flesta aktörer, offentliga och privata, är överens om att stadens roll är att skapa förutsättningar för levande stadsrum, medan övriga aktörer bör stå för innehåll. Möjliga hinder för att utveckla levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism är rigida regler angående snöröjning, upplåtelsetaxa samt tidsperioden för uteservering. Genom att underlätta för aktörer att temporärt utveckla och utnyttja gatu- och stadsrum under vintern kan levande och attraktiva stadsrum skapas. / Levande Stockholm is a concept that Stockholm City initiated in 2015. The purpose of the concept is to create vibrant and attractive urban spaces for the citizens. Developing the attractive city is a process that has become more common and important for cities, due to the ever- increasing globalization. The Levande Stockholm concept is based on temporary urbanism to create attractive city spaces in the summer and has had a successful outcome. This study springs from this concept. During winter, there are different conditions that affect the city, its inhabitants and the interaction between the two. Therefore, this study investigates how to create conditions for attractive and vibrant urban spaces during winter through temporary urbanism. The research question is answered through a case study by collecting data from three different groups whom we chose to label as planners, external actors and citizens. The planners and external actors who were interviewed were chosen due to their experience of working with Levande Stockholm prior. A citizen's perspective has been examined through a survey to compare if their thoughts about attractive urban spaces in winter time are consistent with the views of planners and external actors. The theoretical framework consists of three comprehensive research fields from different disciplines; the vibrant city, temporary urbanism and urban planning in a cold climate. This creates a cross-disciplinary context that allows a depth and breadth in the study. The results show that temporary urbanism has the potential to create more vibrant and interesting urban spaces. Furthermore, our empirics show that most actors, public and private, agree that the municipality’s role is to enable the creation of vibrant spaces, while other actors should be the creators of the content within the urban space. Possible obstacles to developing vibrant city spaces during wintertime through temporary urbanism are rigid rules regarding snow clearance, concession fees and the fixed periods for outdoor seating. Vibrant and attractive urban spaces can be created by enabling actors to temporarily develop and utilize streets and urban spaces during winter.

Initiativ från internationell, nationell och lokal nivå förespråkar arbete i de offentliga rummen för utveckling mot inkluderande, säkra och hållbara städer. Insatser från olika aktörer behövs för att förbättra allmänna platser och många hänvisar till den internationella modellen Business Improvement District (BID) som innebär samverkan mellan kommun, fastighetsägare, handlare och andra aktörer för säkerställande av välskötta och attraktiva offentliga miljöer. I Stockholm har dock privata aktörer upplevt ett motstånd från kommunen när de försöker implementera BID-inspirerade metoder. Den här studien beskriver och analyserar hur BID-inspirerade metoder används för långsiktigt arbete i urban miljö i Sverige och inom Stockholms kommun.  Studien är genomgående kvalitativ och har ett utforskande angreppssätt, där frågeställningen behandlas genom tre delstudier som har utförts parallellt: (1) Observationer, intervjuer och deltagande i seminarier (2) Dokumentbaserade fallstudier av befintliga organisationer som genomför platsspecifikt arbete i Sverige (3) Undersökning av Stockholms Stads beslutsprocesser gällande användning av allmänna platser Studien väger in kommunala och privata perspektiv för att undersöka BID, som begrepp och som verktyg. Resultatet visar att platssamverkan kan appliceras på alla platser där det är fler än en verksam aktör och att det redan finns ett stort antal organisationer som genomför BID-liknande metoder. Det finns dock potentiella konflikter mellan privata intressen och kommunens ansvar att hålla allmänna platser tillgängliga för allmänheten. Stockholms Stad vill vara försiktiga med att implementera nya arbetssätt om det finns risk att vissa människors intressen tillgodoses på bekostnad av andras behov. De anser dock att det är viktigt att tänka nytt inom dessa frågor och tror att processerna kommer att se annorlunda ut när metoder för platssamverkan blir bättre beprövade. Att det saknas tydligt definierade strukturer och riktlinjer för platssamverkan är en begränsande faktor, och en slutsats är att marknaden skulle gynnas av ett paraplyorgan som kan tillhandahålla stöd och vägledning till lokalt arbete. / International, national and local initiatives encourage the development of public spaces towards inclusive, safe and sustainable cities. Contributions from different public and private organisations are needed to improve public places. Many people refer to the international Business Improvement District (BID) model, which involves collaboration between municipalities, property owners, merchants and other industry actors to ensure well-maintained and attractive public environments. Private businesses have however experienced conflicts with the municipality when trying to implement BID-inspired methods in Stockholm. This study investigates how BID-inspired methods are used for long-term management of urban environments in Sweden and within the Stockholm municipality. It is a qualitative study with an exploratory approach that addresses the problem area using the following three procedures: (1) Observations, interviews and participation in seminars (2) Document-based case studies of existing organisations that implement BID-inspired methods in Sweden (3) Exploration of Stockholm municipality’s procedures regarding the use of public places The study discusses both municipal and private perspectives to investigate BID as a phenomenon and as a tool. The results show that BID-inspired methods can be applied in all locations where there is more than one industry actor and that there are a large number of organisations in Sweden already implementing similar methods. However, there are potential conflicts between private interests and the municipality's responsibility to keep public places accessible to the public. Stockholm municipality wants to be careful when implementing new tools and procedures to minimize the risk that certain people will reap benefits at the expense of others. However, they find it important to be innovative about these issues and they believe that such models are more viable when methods for collective actions in place management become verified and systematised. The lack of clearly defined structures and guidelines for implementing such collaborative models is thus a limiting factor, and the conclusion is that the industry would benefit from an umbrella organisation providing support and guidance for local work.

Denna studie syftar till att undersöka hur parken Enskifteshagen formas som offentligt rum i Malmö stad, inom ramen för kommunens stadsutvecklingsprogram Amiralstaden. Detta med avseende på hur publics, eller intresseformationer, skapas. Utforskandet av publics är ett relevant studieområde då det belyser demokratiska aspekter av det offentliga rummet ur ett bredare perspektiv på offentlighet än enbart relaterat till synlighet på, eller tillgång till, en viss plats. Genom att utgå från att offentlighet skapas i spänningsfältet mellan olika gruppers intresseanspråk, speglat i mediala budskap såväl som på platsen i sig, vidgar perspektivet kring publics hur vi kan utforska det offentliga rummet och förstå dess roll för demokratiska utbyten i staden. För att undersöka Enskifteshagens offentliga rum har tre informantintervjuer med Malmö stad och 20 snabbintervjuer med parkanvändare utförts under våren 2019, liksom dokumentstudier, medieanalys och observationer i parken. Resultatet visar att Malmö stads inriktning mot social hållbarhet till stor del avspeglas i Enskifteshagen genom kommunens fokus på upprustning samt främjande av aktiviteter i parken. Detta blir särskilt påtagligt i stadens pressklipp, där Enskifteshagen blir en spegel för Malmö stads identitetsskapande och ambition att skapa social hållbarhet genom att sammanföra människor mellan olika stadsdelar. Parken kan även kopplas till satsningar för att skapa attraktivitet i området, till exempel genom BID Sofielunds inflytande i dess utveckling. Enskifteshagen formas även av rörelser underifrån och kan kopplas till demokratiska värden av det offentliga rummet, såsom utveckling av sociala identiteter och gemensamma intressen, vilket blir tydligast i odlingsnätverket. Staden kan vara en viktig aktör i främjandet av publics genom att bistå med olika resurser. Studien belyser även hur starka aktörer kan begränsa olika intresseformationer genom reglering av det offentliga rummet, vilket relaterar till maktutövande och dominerande normer i samhället.  Studien mynnar ut i slutsatsen att Enskifteshagens offentliga rum är ett resultat av en ständigt pågående process som formas av Malmö stads områdesutveckling, fastighetsägarintressen, medieskildringar, utformning och inte minst av parkanvändarna själva. Parken får en viktig funktion som ett offentligt rum genom att vara både en fysisk och en kommunikativ plats för olika grupper att komma samman på, och uttrycka delade intressen igenom, i spänningsfältet mellan olika intressen och värden i samhället. / This case study investigates how the park Enskifteshagen, in Malmö city, is being shaped as a public space with regard to the creation of publics, or interest formations, within the framework of the urban development program Amiralstaden. The exploration of publics is a relevant field of study since it illuminates democratic aspects of the public space from a broader perspective on publicness than only related to visibility or access to the physical space itself. By assuming that publicness is something that is created within the tension of different interests reflected in media representations as well as in the physical environment itself, the framework of publics broadens how we can explore public space and understand its role for democratic exchange in the city. Enskifteshagen is of special interest as a study object because of the park's location between different socio-economic parts of the city and given the municipality’s planning focus on creating democratic meeting places for a socially sustainable city.  The investigation was executed as a case study in the spring of 2019. Three interviews with officials at the municipality were conducted, as well as 20 interviews with people in the park. A document study, media analysis and observations in the park were also carried out as a part of the investigation.  The results show that the city’s focus on social sustainability is largely reflected in Enskifteshagen, through the municipality's efforts aimed at refurbishing and promoting activities in the park. This is particularly noticeable in the city’s communication efforts, where Enskifteshagen becomes a mirror for Malmö stad’s image building and ambition to create social sustainability by bringing people from different parts of the city together. The park can also be linked to investment interests to improve attractiveness of the area, regarding the influence of BID Sofielund in its development. Enskifteshagen is also shaped by its users and can be put in relation to democratic aspects of the public space through the development of social identities and common interests, such as the cultivation network. The city can play an important part in the promotion of publics by assisting with various resources. The study also highlights how strong actors can limit different publics through regulation of public space, which relates to the exercise of power and dominant norms in society.  The study concludes that the publicness of Enskifteshagen is a result of a constantly ongoing process shaped by the municipality’s area development, interests of property owners, media portrayals, design aspects and by the park users themselves. The park plays an important part as a public space in the city by being both a physical place and a communicative arena, for people to gather in as well as express themselves through, within the tension of diverse interests and values ​​in society.

Miljonprogramsområden karaktäriseras i många fall av en enformig bebyggelse, storabostadsgårdar, trafikseparering och mycket grönska. Dessa områden är i behov avupprustning, både invändigt men även i den offentliga miljön. Idag råder ett stadsmässigtideal inom stadsplanering. Det innebär att man vill eftersträva innerstadens kvaliteter ochstruktur med tät bebyggelse, levande bottenvåningar och urbana stråk. Ett argument fördetta är att det är hållbart, och därmed även socialt hållbart. Social hållbarhet är ett begrepp som saknar en entydig definition och måste därför anpassastill varje enskild situation. Inom stadsplanering är det därför svårt att hitta en modell försocialt hållbar stadsutveckling som går att applicera på stadens alla delar. En faktor i socialhållbar stadsutveckling är en trivsam utemiljö. Syftet med studien är att undersökamiljonprogrammets utemiljöer utifrån ett socialt hållbart perspektiv, både på lokal och på enstorskalig nivå. Arbetet undersöker även huruvida en stadsmässighet är lämpligt attapplicera på storskaliga miljonprogramsområden eller inte. Genom att göra en litteraturstudie om social hållbarhet och offentliga rum definieras ensocialt hållbar utemiljö. Vidare görs en fallstudie på Husbys utemiljöer, där analysen baseraspå ovan nämnda teori för att ta reda på vilken roll fysisk utformning har inom socialhållbarhet. Vidare diskuteras potentiella konsekvenser av Stockholms stads fokus på attskapa en stadsmässighet i Husby. Analysen visar att en socialt hållbar utemiljö möjliggör för en tillgänglig miljö, trygg miljöoch en miljö som skapar förutsättningar för utförande av aktiviteter. Detta betyder attstadsplanering kan med hjälp av sina verktyg skapa förutsättningar för att en miljö skakunna bli socialt hållbar, men huruvida den är social hållbar är upp till fler samhällsorgan änenbart stadsplanerare. Socialt hållbar stadsutveckling ur ett större perspektiv ställer ävenkrav på goda samband mellan stadens olika delar för ökad integration och gemenskap.Analysen pekar även på att stadsmässighet troligtvis inte är det enda sättet att skapa ensocialt hållbar stad. Istället kan en anpassning till varje områdes unika förutsättningar varamer lämpligt, där området kan kompletteras med kvaliteter som skulle förbättraboendemiljön för områdets invånare. Arbetets slutsats kan vara användbart för attproblematisera hur miljonprogramsområden ska hanteras i framtidens stadsutveckling. / The Million House Programme areas are characterized in many cases by a uniformsettlement, large housing estates, traffic separation and lots of greenery. These areas are inneed of renovations, both internally but also in the public environment. Today, an urbanideal prevails in urban planning. This means that one wants to strive for the qualities andstructure of the inner city with dense buildings, living ground floors and urban streets. Oneargument for this is that it is sustainable, and thus also socially sustainable. Social sustainability is a concept that lacks a clear definition and therefore must be adaptedto each individual situation. In urban planning, it is therefore difficult to find a model forsocially sustainable urban development that can be applied to all parts of a city. A factor insocially sustainable urban development is a congenial outdoor environment. The purpose ofthe study is to investigate the Million Homes Programme's outdoor environments from asocially sustainable perspective, both on a local and on a large-scale level. The work alsoexamines whether an urban approach is suitable to apply to large-scale Million HomesProgramme areas or not. By conducting a literature study on social sustainability and public spaces, a sociallysustainable outdoor environment is defined. Furthermore, a case study is made of Husby'soutdoor environments, where the analysis is based on the theory mentioned above to findout what role physical design of public spaces plays in social sustainability. Additionally, adiscussion is held about potential consequences of the City of Stockholm's focus on creatingan urban environment in Husby. The analysis shows that a socially sustainable outdoor environment is accessible, safe and anenvironment that enables the execution of activities. This means that urban planning can beused as a tool to create conditions for an environment to be socially sustainable, but it alsodemands that other sectors in the society are engaged in the work in order for it to besuccessful. Socially sustainable urban development from a larger perspective also requiresinterconnections between different parts of the city for increased integration andcommunity. The analysis also points out that urbanism is not the only way to create a sociallysustainable city. Instead, an adaptation to each area's unique conditions may be moreappropriate, where the area can be supplemented with qualities the area lacks and thatwould improve the living environment for the area's residents. The work's conclusion can beuseful for problematizing how Million Homes Programme areas should be handled in futureurban development.

Med utgångspunkt i hållbar stadsutveckling och social hållbarhet undersöker denna uppsats offentliga mötesplatsers socio-ekonomiska kvaliteter. Miljonprogramsområdet Kroksbäck, beläget i sydvästra Malmö, utgör med sina befintliga och föreslagna offentliga mötesplatser undersökningsområdet. Genom teorier och litteratur om bland annat social hållbarhet, mötesplatser, offentliga platser/rum, territorialitet och grannskapet skapas normativa principer som blir till verktyg för uppsatsens socio-ekonomiska analys. I nulägesbeskrivningen av Kroksbäck synliggörs med hjälp av tidigare forskning och statistik, observationer samt intervjuer ett område med en påtaglig socio-ekonomisk problematik, brist på mötesplatser, service och handel. Då det angränsande och högprofilerade Hyllie centrumområde nu till största del står färdigt har Kroksbäck fått ett centralt läge och blivit attraktivt att bebygga och utveckla, vilket har resulterat i två gestaltningsförslag där Kroksbäck framstår som urbant, kommersiellt och tryggt, en vision långt ifrån verkligheten. För att anpassa stadsutvecklingsinsatserna till områdets boende och behov föreslås i uppsatsens förstudie ett projekt som avses främja Kroksbäck ur ett socio-ekonomiskt perspektiv, så att sociala värden som kan stärka området gynnas och därmed den övergripande samhällsekonomin. Genom att ta till vara på kroksbäcksbornas lokala expertis och kunskaper samt involvera en bredd av samhällsaktörer kan det föreslagna projektet Möt ditt Kroksbäck! understödja skapandet av socio-ekonomiskt hållbara mötesplatser i Kroksbäck. Projektets process ser till att stärka de boendes engagemang för sitt bostadsområde och deras självkänsla och mötena mellan boende från olika grannskap kan gagna den sociala sammanhållningen. När den fysiska mötesplatsen i ett senare skede står färdig kan den ge upphov till interaktion, vilket kan främja den kollektiva styrkan och de sociala nätverken, skapa arbetstillfällen och göra området mer trivsamt. / Based on theories and the discourse of sustainable urban development and social sustainability, this thesis explores the socio-economic qualities of public meeting spaces. The socially and economically deprived suburban housing area Kroksbäck, situated in the Southwestern parts of Malmö, Sweden, is with its existing and suggested meeting spaces the focus area of the analysis. Through theory and literature about social sustainability, meeting spaces, public space/place, territoriality, the neighbourhood, and the community, normative principles are created to function as a tool for this socio-economic analysis. In the chapter that makes up the status report, a housing area that is struggling with socio-economic insufficiencies, a lack of meeting spaces, service, and commercial activities is depicted. Since the adjacent and high-profile area Hyllie centrumområde is now nearly completed after many years of planning and construction work, Kroksbäck has gotten a new central location and has become attractive for entrepreneurs to start to develop. This has resulted in two urban development proposals, where Kroksbäck is presented as urban, commercial and safe, which is a vision far from today’s reality. In order to adapt the plans to the area and the people living here, a pilot study of a project intended to strengthen Kroksbäck’s socio-economic qualities is presented in this thesis. By supporting and facilitating social sustainability, the economy at large will benefit from the outcomes of better social relations and cohesion. The local expertise of the people living in Kroksbäck is made use of while at the same time involving different local stakeholders in the project Meet your Kroksbäck!, which is based on participatory methods and intended to be utilized in the development of the area and its new meeting spaces. The project is also intended to heighten the self-esteem and social cohesion of the locals living in Kroksbäck. When the new meeting space is created, in a later stage, it will help to promote interaction between people, strengthen social networks and the local economy, and make the area more lively and enjoyable to live in and to visit.

Uppsatsen utforskar gränser mellan konstnärlig gestaltning utifrån radikal intervention och samverkan i det offentliga rummet. Uppsatsen är indelad i fyra delar med bland annat en del som analyserar det egna Konstprojektet – Bodies of Excess [Överflödiga kroppar]. Konstprojektet utprövar radikal konst som metod för demokratisk intervention i det offentliga rummet. Uppsatsens analys består av dels konstprojektets materialitet, dels av en undersökning om konst, politik och vetenskap – konst i det offentliga rummet, aktivism och radikal demokrati. I uppsatsen utreds platsernas ideologiska symbolik och dess socioekonomiska villkor, vilket illustreras genom att markera de rum i Stockholm som konstprojektet Bodies of Excess undersöker. Med utgångspunkt ur konstprojektet undersöks platsens betydelse och det platsspecifika samt konstnärlig forskning, konstens plats i samhället och gestaltning – offentlig konst.  Genom att dra paralleller och se samband mellan rum och kropp, konst och vetenskap, institution och aktivism undersöks idén om konst som radikal konst och som nyttoaspekt i samhället samt hur konsekvenser skulle resultera för de båda formerna, aktivistisk konst och konstnärlig forskning. / Konstnärligt gestaltningsarbete vid Linköpings universitet 30hp (Utställningen som medium, kultur och mediegestaltning [KUM], avancerad nivå). Institutionen för kultur och samhälle (IKOS) Avdelningen för kultur, samhälle, form och medier (KSFM). Handledare: Anna Berglind

This thesis explores separatist spaces, with focus on lesbian spaces, with the aim of enabling discussion about the need and configuration of that type of spaces. The focus is on exclusion as a method for achieving an equal society in the long term. Grounded in the queer phenomenology that concludes that gender has to do with access to space, and by the repetition of actions, gender segregation takes place in a way that seems effortless. It also deals with that queer, and other minorities, bodies need to orient themselves in a certain way to avoid assault. To orient themselves in a certain way, the space will need to be re-inhabited. The conclusion from that is that there is a need of separatist spaces for minority groups in order at times to get a break from the need to stay aware of the surroundings. This need is strengthened by cataloguing existing separatist spaces based on gender, sexuality and race. In Sweden today separatism is used as a practice to fight structural discrimination. However, separatist spaces face a resistance from the majority society. Following these conclusions the design project is carried out partly in 1:1 actions of separatist spaces, such as hosting sauna clubs where a group of people are invited to sauna together and talk. Part of the project is carried out in smaller scale. Feminist methodology has been used with a focus on architecture as a process rather than an object and using norm-creative design as a tool. / Uppsatsen och projektet utforskar separatistiska rum, med fokus för platser för lesbiska. Målet är att möjliggöra för en diskussion om behovet och utformningen av separatistiska rum. Fokuset är på exkludering som metod för att långsiktigt kunna uppnå ett jämlikt samhälle. Den teoretiska grunden är i queer fenomenologi som konstaterat att kön har att göra med tillgång till platser, och att genom en repetition av handlingar skapas en könssegregation som upplevs som den sker utan ansträngning. Den tar även upp hur queera, och andra minoriteter, orienterar sina kroppar på vissa sätt för att undvika påhopp och övergrepp. För att orientera sina kroppar på ett visst sätt behovet rummet om-bebos. Slutsatsen från det är att minoriteter behöver separatistiska rum för att kunna pausa från att ständigt ha fokus på omgivningarna. Detta stärkts genom en katalogisering av några separatistiska sammanhang baserat utifrån kön, sexualitet och ras. I Sverige idag används separatism som ett verktyg för att motverka strukturell diskriminering. Trots det så möter separatism motstånd från majoritetssamhället. Utifrån dessa slutsater har design projektet gjorts delvis i skala 1:1 av att organisera separatistiska arrangemang, så som att arrangera bastuklubbar där personer bjuds in till en bastu för samtal. En annan del har gjort i en mindre skala. Under designprocessen har en feministisk metod med fokus på arkitektur som en process snarare än som ett objekt samt att använda normkreativ design.

The purpose of this paper is to analyze the project Knitting House using art and architectural theories to question the forms of the project as well as the town planning in the area of Husby, a suburb to Stockholm. In order to stress the architectural issues in the area of Husby, the thesis examines the aim and intention of the project Knitting House. The project explores the standardized architectural form that was used and built under the Miljonprogrammet, through the years of 1960-1970 in the neighborhoods of Järvafältet. The thesis will also investigate some of the problems that arise when attempting to discuss knitting as a method used to perform Knitting House.  This paper explores the relationships between public and private spaces, the areas in between them and how they interact. The claim made throughout the thesis is that Knitting House can function as a political catalyst by presenting a combined perspective of art, architecture and politics to address the social and ethnic segregation in suburbs like Husby.

Studiens syfte är att undersöka olika former av exkluderande design i offentliga och semi-offentliga rum, samt vilka konsekvenser en sådan design kan ha på olika samhällsgrupper. Studiens resultat är baserade på fokuserade observationer av den fysiska designen, främst i Göteborg, i triangulering med innehållsanalys av översikts- och detaljplaner. Studiens resultat visar att en mångfald av designmodeller användes i de observerade offentliga och semi-offentliga rummen, varav en del av dessa designer kan ses som exkluderande. Majoriteten av observerade sittplatser finns hos privata aktörer som caféer och uteserveringar, vilket signalerar ett behov av att vara konsument för att få ta del av dessa semi-offentliga platser. Semi-offentliga platser som var stängda nattetid samt hinder mot skateboardåkning var andra observerade designer som riktar in sig på särskilda samhällsgrupper eller beteenden. Fyra grupper anses vara speciellt påverkade av exkluderande design: hemlösa, funktionsnedsatta, resurssvaga, samt skateboardåkare. I kontrast till tidigare forskning anser vi att flera av de observerade designerna kan anses vara inkluderande istället för att enbart ses som exkluderande. / The aim of this study is to explore different forms of unpleasant design in public and semi-public spaces and what potential consequences such design may have on different social groups. The results are based on focused observations of the physical designs themselves, primarily in Gothenburg, Sweden, in triangulation with text analysis of official documentations of land use and zoning plans. The findings indicate that a variety of designs were used throughout the observed public and semi-public spaces, some of which can be seen as unpleasant. Most of the observed seating options were located within privatised businesses, signalling the need to be a consumer to use these semi-public spaces. Semi-public spaces that are inaccessible during the night as well as anti-skate obstacles were other observed designs that targeted a certain group or behaviour. Four social groups were found to be more of a target or sufferer of the designs: the homeless, people with disabilities, the destitute, and skateboarders. In contradiction to previous research a substantial amount of the observed designs can be perceived as inclusive rather than only exclusionary.