I denna uppsats undersöks transmäns relation till sin mens i avseende på deras dysfori och hur de upplevde att den påverkade deras känsla av maskulinitet. Utifrån detta undersöks hur exempelvis diskursen kring mens påverkar dem och huruvida ett transinkluderande språk påverkar dem. De teoretiska infallsvinklarna var bland annat performativitetsteori och queer- teori. Fyra intervjuer gjordes med fyra personer som identifierade sig som transmän och hade erfarenhet av att ha mens. Intervjupersonerna upplevde en del dysfori i förhållande till mensen och kopplade ihop mens med kvinnlighet. Diskussionen fördes bland annat kring hur fenomenet mens kopplas ihop med kvinnlighet och hur det performativt kan reproducera femininitet samt hur mensen är kulturellt och socialt betingat och leder till stigma. Det undersöktes också hur ett transinkluderande språk som till exempel användandet av ordet ”menstruant” kan skapa en normalisering av mens generellt och leda till mindre socialt stigma men också hur det eventuellt kan göra att kvinnligt kodade fenomen fortsätter vara marginaliserade. Detta leder också in på en diskussion kring kvinnan som subjekt i feminismen när det inte enbart är kvinnor som är offer för patriarkala strukturer.

Kommuners upprättande av lokala bedömningsprogram, där vad som sker i den pedagogiska praktiken ska utvärderas och kontrolleras, kan ses som exempel på hur en utvidgad bedömningskultur på internationell och nationell nivå transformerats till lokal nivå. I denna studie undersöks vilka konsekvenser en utökad bedömningskultur kan få för såväl pedagoger som för elever och undervisningsmiljö. Studiens övergripande syfte är att bidra med kunskap om hur ett lokalt bedömningsuppdrag i grundskolan, baserat på ett externt utformat och normrelaterat läs- och skrivprov kan upplevas och tolkas av berörda pedagoger. Vidare syftar studien till att bidra med kunskap om vilka konsekvenser ett bedömningsuppdrag enligt ovan kan leda till på organisations-, grupp- och individnivå. Studien utgår från det sociokulturella perspektivets grundläggande syn på kunskap och lärande och genomförs med fallstudien som ansats. Källor som används är dokument skrivna till följd av bedömningen samt intervjuer med berörda klasslärare och specialpedagoger. Trots intentionen från central kommunnivå att med bedömningsresultatet som grund planera och implementera åtgärder på organisations-, grupp- och individnivå visar studien att bedömningen primärt resulterar i kategorisering av elever. Eleven sätts i fokus gällande såväl vem som blir bärare av identifierade problem som åtgärder för att kompensera identifierade brister. Bedömningsuppdraget som i grunden ter sig vara enkelt visar på en komplexitet med ett antal dilemman som följd. Pedagogernas tolkningar av bedömningsuppdraget analyseras med hjälp av de grundläggande didaktiska begreppen varför, vem, vad och hur och med begreppen performativitet och löst kopplade system analyseras de ställningstaganden de gör. För analys av bedömningens konsekvenser blir synsätt på och begrepp rörande kunskapsbedömning och specialpedagogik centrala utgångspunkter.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om och hur de digitala röstassistenterna Google Assistant och Apples Siri bidrar till att porträttera och förstärka könsroller år 2021, på det svenska språket. Materialet för denna studie omfattar intervjuer med dessa två röstassistenter där cirka 40 frågeställningar/påståenden ställdes till assistenterna, uppdelat på fyra intervjutillfällen. Frågeställningarna avsåg att kartlägga röstassistenternas definition av kön och identitet, respons vid sexuella trakasserier samt de egenskaper assistenterna med betraktande av ett genusperspektiv kan tillskrivas. Som teoretiskt ramverk används Judith Butlers teori om performativitet. Genom tematisk analys identifierades fem olika teman, inkluderande entiteter som på olika vis bidrar till att porträttera och förstärka könsroller; Den icke-binära assistenten, Neutralitet och motstånd, Etablering av social relation, Stereotypa könsroller samt Politisk korrekthet. Studien visar att de svensktalande röstassistenterna år 2021, trots en politisk medvetenhet i retoriken bidrar till att replikera och förstärka en diskurs vilken alltjämt befäster traditionella könsroller.

The purpose of this essay is to analyse how five small municipalities in Sweden handle and represent LGBTQ-people. This analysis uses the method What´s the Problem represented to be? created by Carol Bacchi and Susan Goodwin, which purpose is to analyse policy documents through a poststructural lens. The method has been combined with queer theory and queer time to analyse how subjectivity is represented in the documents. The findings conclude that the municipalities do represent LGBTQ-people in some compacity but that the documents struggle to explain sexuality and struggle with finding solutions that include nonbinary people. The documents also tend to represent LGBTQ-people as victims in the documents through the focus on discriminatory actions against LGBTQ-people.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur olika föreställningar kring ålder och åldrande ser ut bland kvinnor i trettioårsåldern i Stockholm. Uppsatsen baseras på fyra stycken intervjuer som har analyserats med hjälp av teorier och begrepp som performativitet och livsmanus. Resultatet visar på att ålder ges mening genom interaktion, handlingar och ord samt att informanterna uppfattar ett livsmanus, men förhåller sig på olika sätt till det. Att avvika från livsmanuset kan få konsekvenser och hur stora de blir beror på vilka sammanhang man befinner sig i. Det kan även leda till stress och ångest hos den egna individen, men behöver inte nödvändigtvis vara så. Hur man själv och andra uppfattar ens egen ålder kan påverkas av sammanhang, situation och livsstil. Det framkom även föreställningar om tjugoårsåldern som en fri och tillåtande period som till skillnad från trettioårsåldern kommer utan en förväntan på att fatta några större beslut, agera ansvarsfullt och “veta”. Resultatet visar även på att ansvar förväntas öka i takt med åldern samt en komplexitet i att åldrande både kan förknippas med förfall och förlust samtidigt som utveckling och ökad erfarenhet.

Föreliggande arbete syftar till att med utgångspunkt i teorier om maskulinitet, performativitet och homosocialt begär undersöka maskulinitet i Eyvind Johnsons tetralogi Romanen om Olof. De frågor som riktas till texten kretsar kring hur maskulinitet konstrueras och upprätthålls i romanserien. Det forskningsläge uppsatsen förhåller sig till kan indelas i forskning om Johnsons författarskap samt forskning om maskulinitet i litteraturen. Den teoretiska bakgrund som föregår själva undersökningen är disponerad i tre avsnitt. Det första avsnittet ägnas åt begreppet performativitet och fokuserar främst synen på genus som en aktivitet. Härpå diskuteras begreppet homosocialt begär; ett begrepp som använts av bland andra Eve Kosofsky-Sedgwick och som syftar på den inom manliga gemenskaper ofta glidande skalan mellan det homosociala och det homoerotiska. Sedgwick betraktar även i detta avseende hur manliga gemenskaper förhåller sig till kvinnan och det uppfattat kvinnliga. Slutligen behandlas i ett avsnitt begreppet maskulinitet och hur det av R.W. Connell skilts från begreppet man. I undersökningens första del betraktas sättet på vilket den fjorton år gamla Olof förhåller sig till andra män. Framträdande är i detta avseende olika diskursiva praktiker som Olof i samspel med såväl arbetskollegor som vänner söker tillägna sig förtrogenhet med: det formaliserade traderandet av skrönor samt en synbart överkompenserande maskulin jargong. Avsaknaden av alternativa diskurser är slående. Olofs förhållande till vännen Fredrik diskuteras i termer av homosocialt begär, men också Olofs förhållande till fadern betraktas. Härpå diskuteras i ett avsnitt hur arbetarnas maskulinitet manifesteras i mötet med representanter för andra samhällsklasser. Olof söker på olika sätt hävda oberoende från sina arbetsgivare, vilket bland annat sker genom att han deltar i arbetarnas organisering. Detta är i Romanen om Olof en främst manlig angelägenhet. Slutligen fokuseras sättet på vilket Olof förhåller sig till romanseriens kvinnor. Störst utrymme ägnas åt Olivia, en kvinna vars i Olofs ögon labila femininitet försvårar hans iscensättande av manlighet, samt åt modern, i vars förhållande till Olof den senares ständiga försök till distansering från hemmet är framträdande. Undersökningen har visat att Olofs utveckling till att bli en vuxen människa inte är könsneutral. Han försöker ständigt konstruera en stabil manlighet, vilket i många avseenden misslyckas. Olof söker ivrigt gemenskap med andra män, men den diskursiva begränsning som är vanlig bland romanseriens hegemoniska maskuliniteter leder tillsammans med Olofs försök att distansera sig från hemmet även till att han åter erfar känslomässig isolering.

Denna studie behandlar den pedagogiska inomhusmiljön på förskolan och undersöker hur utbud och tillgänglighet av material samt miljöns utformning, kan möjliggöra för barns naturvetenskapliga utforskande. Metoden som har använts i studien är gåturer med barn som genomförts på två olika förskolor och dokumenterats med filmkamera. Med hjälp av en bl.a. checklista har även förskolornas lokaler och naturvetenskapligt kategoriserade material inventerats och dokumenterats med fotografier. I analysen har agentisk realism valts som teoretiskt perspektiv för att synliggöra materialets samverkan med barnen och lyfta dess roll för naturvetenskapligt utforskande i förskoleverksamhet. Resultatet visar att den pedagogiska miljöns utformande är viktig för barns möjligheter att få möta och utforska olika material. Utbudet av naturvetenskapligt kategoriserat material behöver dock inte vara avgörande för att barn ska kunna utforska naturvetenskap på förskolan. Studien visar att barnen skapar egna användningsområden för material utifrån deras intressen och materialens intra-aktion med barnen. Ett naturvetenskapligt utforskande kan på så vis möjliggöras med en mångfald av materialkategorier som vanligtvis finns inomhus på förskolan.

This two-year master thesis in Library and information science, explores how femininity is created within the librarian profession year 1900-1930 in Sweden. By using three Swedish female librarians as case studies I study how female librarians responded to norms for women within the profession. I also ask if the librarians were able to break these norms or if the standards for women formed how the librarian profession was shaped.The thesis has a queer theoretical framework and uses hermeneutic methodology together with Judith But-lers performativity theory and Gayatri Chakravorty Spivaks deconstruktivism. Queer theory and hermeneutic methodology can be used on historical sources to gain new perspectives and still be aware of the ideals and norms that existed within the historical period. I use “woman” and “femininity” as socially constructed gender categories that changes according to the context they are created within and in relation to.My main source material consists of articles and letters written by the librarians together with a rich materi-al of women’s rights history and Swedish public library history. By using the female librarians own words I try to get a first-hand perspective, described by the women who worked and lived as librarians during the first dec-ades of the 20th century. They worked in an important and ground-breaking time for public libraries and wom-en´s self-sufficiency.My thesis shows that the female librarians used different pronouns and adjectives to describe their profes-sion depending on which context they spoke or published their texts. Greta Linder, Hildur Lundberg and Maria Larsen used different strategies to survive within the profession. In some cases, it was important to emphasize the category “woman”, but in many cases their professional identity as librarians was of greater significance. As self-sufficient and unmarried librarians, they could create other possibilities than within the limited space that existed for married women.

No description available.

Med utgångspunkt i kvalitativa intervjuer och queerteori lyfter uppsatsen fram fyra personer som identifierar sig som queera och deras upplevelser kring ballroomscenen i Sverige. I studien undersöks de såväl möjliggörande som begränsande mekanismerna som finns i ballroom. Det finns ingenting skrivet om ämnet i Sverige, därför är uppsatsens syfte att fylla det gapet. Materialet synliggör de komplexa intersektionella samverkningarna som finns i rummet, dess postmoderna karaktär, samt hur praktikerna i rummet delvis görs utifrån normativa premisser men att de ändå resulterar i ett motstånd och ett mothegemoniskt ifrågasättande.