Detta examensarbetes syfte är att analysera språksynerna som framkommer dels i kursplanen för svenskämnet i Lgr11 och dels i några aktiva lärares skriftliga respons på autentiska elevtexter. Detta för att kunna göra en jämförelse dem emellan och således kunna föra en diskussion om i vilken utsträckning dessa kongruerar samt hur dessa förhåller sig till teorier kring språkutveckling. Därtill diskuteras den politiska kontextens påverkan i lärares arbete. För att kunna analysera dessa olika typer av texter har två olika analysteorier använts. Metoden som används är en textanalytisk studie där ena delen utgörs av en brukstextanalys och den andra av en kritisk närläsning. De slutsatser som har gjorts har förhållits till tidigare forskning kring språkutveckling och språksyn som till viss del har kongruerat med vår undersökning. Denna visar att språksynen som skrivs fram i kursplanen för svenska är komplex samt att de aktuella lärarna tenderar att i större utsträckning praktisera en system-språksyn än vad de praktiserar en kommunikation-språksyn i responsen på elevtexter.

Syftet med föreliggande arbete är att få en inblick i hur svenskläraren kan och bör arbeta med respons på elevers sakprosetexter i svenskämnet för att eleven ska ha så stor nytta av responsen som möjligt. Förutom en överblick av den forskning som gjorts i ämnet har en enkätundersökning om gymnasieelevers uppfattning, tankar och känslor i ämnet sammanställts. Resultaten pekar bl.a. på att eleverna har en alltför stor fokusering på formsidorna av språket som skulle kunna avhjälpas med mer kommentarer på innehållet.

Syftet med vår undersökning var att vi ville bli medvetna om och lyfta fram hur pedagogerna kommunicerar med elever kring deras texter, samt att få svar på i vilket syfte pedagogerna arbetar med elevtexter för att främja elevernas skriftliga språkförmåga. För att komma fram till en slutsats har vi ställt frågor kring pedagogers syn på skrivandet och hur de arbetar med skrivandet i sin undervisning, samt hur de ger respons på texter och om de gör någon form av textanalys. Genom vår undersökning kom vi fram till att pedagogerna anser att man inte kan skilja på läsandet och skrivandet, dessa två processer går hand i hand och är båda betydelsefulla för elevens språkutveckling. Pedagogerna lägger också stor vikt vid att eleverna skall prova på att skriva olika texttyper för att få en uppfattning om skrivandets olika aspekter, man lyfter också fram vikten av att ha en mottagare till sin text. Vi kom även fram till att de flesta pedagoger lägger stor vikt vid att försöka individanpassa sitt responsgivande utifrån varje elevs behov, då man är försiktig i sitt förfarande i avsikt att stärka elevens tro på sig själv. Endast ett fåtal pedagoger använder sig av någon direkt form av textanalys som språkutvecklande stöd i sin undervisning.

Syftet med denna undersökning är att få en inblick i de möjligheter som processorienterat skrivande kan medföra i gymnasieskolans svenskundervisning. Vårt intresse ligger främst i att studera en grupp elevers upplevelser av processorienterat skrivande i det specifika undervisningsförlopp som vi genomfört. Undersökningen har sin grund i ett undervisningsförlopp som Emilia genomfört i en klass som läser första året inom det samhällsvetenskapliga programmet och har följts upp av intervjuer med några av de deltagande eleverna. Undersökningen har som syfte att besvara följande frågeställningar: Vilka positiva aspekter lyfter eleverna fram gällande processorienterat skrivande som metod i svenskundervisningen? Vilken betydelse har arbetets utformning och innehåll för elevernas uppfattning om processorienterat skrivande? Vilka uppfattningar har eleverna om olika typer av respons? Vi har genom undersökningen kunnat se att elevernas upplevelser av arbetet med processorienterat skrivande varit positiva. De har främst framhållit att de kunnat synliggöra sin utveckling och att de haft möjlighet att påverka denna. I vår analys av de resultat som framkommit har vi kunnat konstatera att elevernas upplevelser av det processorienterade skrivandet varit starkt knutna till det specifika arbetssätt och det innehåll vi låtit undervisningen utgöras av. Gällande det kontinuerliga stöd, i form av respons, som de fått under processen betonar de att de lärt sig mest av den konstruktiva kritiken, men att de ser den positiva responsen som en förutsättning för detta lärande. Främst har det positiva utfallet berott på att eleverna fått arbeta varierande med att skriva flera olika texter samt att vi har lagt fokus på innehållet i texterna snarare än formen. Vår ambition har varit att presentera ett förslag till hur man kan arbeta med processorienterat skrivande på ett annorlunda sätt. Detta då den traditionella synen på arbetssättet, som bygger på omarbetningen av en text i flera stadier, mött motstånd ifrån såväl elever som lärare och därför inte lyckats etablera sig i den svenska skolan.

Den här uppsatsen handlar om muntlig lärarrespons för vuxna inlärare i svenska som andraspråk i en nätbaserad undervisningskontext. Syftet med uppsatsen är att undersöka muntlig lärarrespons i en nätbaserad undervisningskontext för vuxna inlärare i svenska som andraspråk genom att rikta fokus mot lärares såväl uttalade användning av respons som uppfattningar om respons. Tidigare forskning (Jakobson, 2019;Hyland, 2001; Hirsh & Lindberg, 2015; Skolforskningsinstitutet, 2020; Åkerfeldt &Hermansson, 2020) belyser vikten av interaktion för lärande och framför allt i en kontext där de studerande inte befinner sig i ett fysiskt klassrum. Denna uppsats utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv eftersom den relationella aspekten av respons betonas. I denna uppsats används en kvalitativ enkätundersökning som metod. I undersökningen deltar fyra lärare som undervisar vuxna inlärare i svenska som andraspråk i en nätbaserad undervisningskontext vid ett svenskt lärosäte. Sammantaget visas i undersökningens resultat att det är vanligare att ge muntlig respons i grupp än individuellt i en nätbaserad undervisningskontext för vuxna inlärare i svenska som andraspråk och att den muntliga responsen oftast ges i stunden. Detta kan vara ett sätt för lärarna att främja och öka interaktionen i det virtuella klassrummet, vilket indikerar att lärarnas respons präglas av undervisningsmiljöns kontext och att interaktion är en förutsättning för lärande. Resultatet visar även vikten av tydlighet när lärare ger muntlig respons i en nätbaserad undervisningskontext. Lärarna i undersökningen upplever att de studerande föredrar att få muntlig respons på grammatiska strukturer, ordval och uttal via ett förslag, ett specifikt beröm och en specifik kritik.

Formativ respons kan vara ett kraftfullt redskap för att stärka lärandet. Responsens effekt påverkas bland annat av dess innehåll. Eftersom responsen är bortkastad tid för läraren om eleverna inte använder den, är det relevant att dels undersöka responsens innehåll, dels när och hur eleverna använder den. Syftet med föreliggande studie är att, med hjälp av Hatties och Timperleys (2007) modell, analysera och belysa relationen mellan en lärares respons och elevernas användning av responsen i en efterkommande uppgift. Genom att belysa en sådan relation vill studien bidra med kunskap om vilken respons som i störst utsträckning används av eleverna i längden. Sådan kunskap kan användas av lärare för att utforma respons som får effekt för elevernas lärande och prestation även på längre sikt. Detta syfte avses uppfyllas med hjälp av följande frågeställningar: På vilka av Hatties och Timperleys (2007) fyra nivåer ger läraren respons och vilken funktion har responsen? I vilken utsträckning och på vilket sätt används responsen av eleverna? Vilka samband kan ses mellan responsens riktning och funktion och elevernas användning av responsen? Resultatet visar att de flesta av lärarens skriftliga kommentarer är uppgiftsinriktad feed back-respons, och att mycket av responsen innehåller för lite information för att eleverna skall kunna använda den. Den respons som leder till flest framgångsrika förändringar är processinriktad feed forward-respons. Vanligast är dock att läraren ger respons med feed back-funktion, vilket gör att responsen får en mer summativ än formativ karaktär. / Formative feedback can be a powerful tool to enhance learning. The effect of the feedback is affected, among other things, by its content. Since the feedback is a waste of time for the teacher if the students do not use it, it is relevant to examine both the content of the feedback and when and how the students use it. Using Hattie and Timperley's (2007) model, the purpose of the present study is to analyze and highlight the relationship between a teacher's feedback and students' use of the feedback in a subsequent task. By highlighting such a relationship, the study wants to contribute knowledge about which feedback is used to the greatest extent by the students in the long run. Such knowledge can be used by teachers to design feedback that have a long-term effect on students' learning and performance. This purpose is intended to be fulfilled with the help of the following questions: At which of Hatties and Timperley's (2007) four levels does the teacher give feedback and what is the function of the feedback? To what extent and in what way is the feedback utilized by the students? What connections can be seen between the direction and function of the feedback and the students' use of it? The result shows that most of the teacher's written comments are task-oriented feed back, and that much of the feedback contains too little information for the students to be able to use it. The feedback that leads to the most successful changes is process-oriented feed forward feedback. However, it is most common for the teacher to give feedback with a feed back function, which means that the feedback takes on a more summative than formative character.

Rheumatoid arthritis (RA) is an autoimmune disease, which causes joint inflammation. Different environmental and genetic factors such as smoking, anti-citrullinated protein antibody, rheumatoid factor, and certain MHC-alleles cause RA. It affects mostly women and it is characterised by joint swelling, pain, tiredness, and stiffness. Untreated RA can lead to disability and complications in different organs (brain, lung, heart,). The body develops tolerance against self-antigens using different mechanisms, including Tregs mediated, by increasing the expression of inhibitory receptors and through receptor modification/destruction of self-reactive cells.  Failure in the resistance development mechanism leads to autoimmune diseases. The most important cellular components of RA dependent inflammation are macrophages, T-cells, and B-cells. These cells contribute to the inflammations process by producing antibodies, cytokines, and through antigen presentation or immune cell activation. One of the cytokines, which are released by macrophages and T-cells is Tumour necrosis factor (TNF). It stimulates angiogenesis, activation of osteoclasts and the production of different cytokines by increasing the expression of NF-kB.  The diagnostic process of RA consists of serological, physical, and radiological examinations. These examinations together with other factors are utilized for calculating score (0-10), in order to decide if a patient have RA or not. The treatment of RA depends on disease activity and it is composed of NSAID, steroids, DMARDs, biological DMARDs and non-pharmacological treatment. The interventions can be given as a monotherapy or in combination. The disease activity of RA or the efficacy of a drug which is used to treat RA can be studied by ACR response, DAS-28, HAQ-DI score using joint progression score. The aim of the study was to investigate the efficacy and safety of adalimumab, as well as to compare it with other treatments, which are used to in RA. 5 scientific articles which were obtained from PubMed were used to perform the study. The keywords used to get the materials was” adalimumab rheumatoid arthritis”. It gave 172 results and 5 of the first 20 were selected. ACR 20 response and change in DAS-28 were studied as a primary efficacy endpoint. The result of the studies demonstrated that adalimumab had a moderate-god effect against RA according to the ACR/ EULAR criteria. However, adalimumab was less effective comparing to barcitinib, tocilizumab, sirukumab but it had a similar efficacy as ABP 501 as well as abatacept.   ACR response, change in DAS-28 and remission rate showed better results in patients who treated by sirukumab, tocilizumab or barcitinib. The studies have also proved that adalimumab leads to better outcomes when it is used in combination with methotrexate instead of monotherapy. Regarding safety, all the drugs showed similar patterns and nasopharyngitis as well as lung infections were the most common adverse events. More studies are required in order to find the perfect target molecule and combination therapy so that RA can be treated efficiently and at a lower cost.

Recent research has shown that working memory tasks can be performed with information that hasn’t been consciously perceived. This provides new opportunities in research concerning possible limitations and influential factors on unconscious working memory. Gender has been demonstrated to be a factor affecting conscious visual working memory tasks and could likewise influence unconscious visual working memory. An analysis of behavioral data, obtained in three similar unconscious visual working memory tasks (n = 89), was performed. Three ANCOVAs were conducted to establish whether there was a significant effect of gender on unconscious working memory accuracy, response time (RT) and speed-accuracy tradeoff (SAT) across the three datasets. The analysis demonstrated a significant advantage in response time for female participants compared to male participants. Implications of this observation, such as male and female response strategies and possible social implications of unconscious processes, are discussed in this thesis. / Nyligen har arbetsminnet bevisats fungera omedvetet. Detta öppnar nya dörrar för forskning om möjliga begränsningar och påverkande faktorer på omedvetet arbetsminne. Kön, som har betydande inflytande på medvetet visuellt arbetsminne, kan på samma sätt också påverka det omedvetna visuella arbetsminnet. En analys av data, insamlad vid tre liknande visuella uppgifter där det omedvetna arbetsminnet användes (n = 91), utfördes. ANCOVAs utfördes för att fastställa huruvida det fanns betydande effekter utifrån kön på det omedvetna arbetsminnets noggrannhet, svarstid samt avvägning mellan snabbhet och noggrannhet, oavsett uppgift. Analysen visade ett signifikant övertag vad gäller kvinnors svarstid i jämförelse med manliga deltagare. Detta övertag gäller generell svarstid och en fördelaktig avvägning mellan snabbhet och noggrannhet. Konsekvensen av dessa observationer, såsom olika svarstaktik för män och kvinnor, möjlig samhällspåverkan av omedvetna processer, diskuteras i denna uppsats.

Syftet med denna studie är att undersöka svensklärares och elevers uppfattningar om akademisk litteracitet och vilka undervisningsstrategier svensklärare på gymnasiet använder för att främja gymnasieelevers akademiska litteracitet. En kvalitativ ansats där semi-strukturerade intervjuer utgör grunden för empirin visar att lärare och elever har olika syn på hur akademisk litteracitet utvecklas. Medan elever har ett färdighetsfokus på akademiskt skrivande, anser lärare att skrivande, läsning och interaktion för förståelse behövs ses som en helhet för att elevers akademiska litteracitet ska utvecklas. Lärare har således ett större fokus på meningsskapande, medan elever främst fokuserar på de skrivnormer som finns inom den akademiska diskursen. Undervisning och respons kring färdigheter går dock till hög grad att se även hos lärare, vilket bidrar till att undervisningen till stor del får ett färdighetsfokus. Slutsatsen är att det meningsskapande och kunskapsbyggande som bör premieras i akademisk litteracitet minskar om färdighetsaspekten tar för mycket av undervisningen i anspråk. Lärare behöver såldes synliggöra sambandet mellan litteracitet och främjande av akademiskt skrivande. Kunskapsbyggande bör få mer utrymme i undervisningen och elevers akademiska litteracitet skulle gynnas av att elever får en tydligare och tidigare introduktion till den akademiska diskursen under gymnasiet.

<p>Utifrån syftet att få en bild av hur samtal om matematik i skolår 9 ser ut har begrepp som initativ-respons-uppföljning (IRU), uptake, lotsning, testfrågor, autentiska frågor, talartid, nominering, dispreferens, uppbackning och minimal respons använts för att jämföra lära­rens genomgångar med de enskilda handledningssamtal läraren har med eleverna. Mate­rialet har samlats in genom video- och ljudupptagning under tre lektioner. Samtalen är att betrakta som institutionella samtal. Resultatet visar att iru-strukturen ofta finns under både genomgång och handledning och därmed också mönstret med testfrågor och svar. Det som skiljer situationerna åt är främst att lärarens andel av talartiden är lägre i handlednings­samtalen, som därmed framstår som aningen mer jämlika, vilket också visar sig i uppback­ningar och stundtals täta minimala responser. I uppsatsen diskuteras om lärarens sätt att ställa frågor har betydelse för elevernas inlärning.</p> / C-uppsats