Specialistofficeren skall utgöra ryggraden inom Försvarsmakten avseende kompetens, erfarenhet och djup kunskap. För att kunna bygga denna kompetens och erfarenhet är stabilitet vad gäller tid i befattning viktigt. Enligt nu gällande arméns riktlinjer för yrkes- och karriärutveckling skall tiden i respektive befattning vara tre till sex år. Syftet med denna studie är att utforska och förstå varför specialistofficerare vid Skaraborgs Regementes Krigsförbandsenhet byter befattning och inte stannar kvar i dessa under längre tidsperioder. Studien har genomförts som kvalitativ forskning med induktiv ansats. Empirin har inhämtats genom intervjuer som analyserats genom metod som är inspirerad av Grundad teori. Ur empirin framträder fem teman som påverkar specialistofficeren avseende befattningsbyten. Dessa teman är Motiverande faktorer, Destruktiva krafter, Monetär resursfördelning, Organisationens förutsättningar samt Jagets uppfyllelse. Dessa teman är på olika sätt relaterade till och påverkar även varandra, men centralt är Jagets uppfyllelse och att detta påverkar Organisationens förutsättningar. Vår analys pekar på att specialistofficeren inte stannar kvar i befattning enligt de tre till sex år som Försvarsmaktens olika direktiv säger på grund av ett antal orsaker. Organisationen är själv orsak till att specialistofficerarnas tid i befattning inte upprätthålls enligt Försvarsmaktens skrivelser. Detta genom att specialistofficerare arbetsleds till nya befattningar tidigare än avsett, vilket bland annat beror på personalbrist. När specialistofficeren upplever brist på motivation, brist på personlig utveckling eller upplever stagnation så söker han eller hon ny befattning. Specialistofficerarna tränas till att vara initiativ- och handlingskraftiga, vilket även syns när det gäller sitt eget självförverkligande. Riktlinjerna för yrkes- och karriärutveckling som organisationen satt upp avseende tid i befattning ses inte som trovärdiga vad gäller antal år och riskerar därför inte lyckas implementeras fullt ut. Detta beror bland annat på att organisationen väsentligt har ändrat förutsättningar för specialistofficerskåren från det att individerna klev in i yrket till idag, samt att specialistofficerarna inte varit delaktiga i utformningen av systemet. Avseende lön är specialistofficeren inte nöjd, men heller inte missnöjd. Om och när missnöje väger över blir lön ett skäl att byta befattning. Detta eftersom enda möjligheten att påverka sin lön för specialistofficeren är genom att byta befattning. Våra rekommendationer är att skapa förutsättningar för en bättre personalplanering i form av relevanta och trovärdiga personalplaner som taktar bättre med individens vilja och behov. Tätare dialog mellan organisation, chef och individ behöver ske kring utveckling. Organisationsförändringar och skapande av allomfattande riktlinjer behöver ske i dialog och delaktighet, precis som Försvarsmaktens syn på ledarskap säger. Att specialistofficerare som är rättutbildade får vara delaktiga i utformningen av sin egen yrkeskårs framtid är särskilt viktig. Erfarenhet och kunskap måste få betala sig i form av lön för specialistofficerare. Så länge enda möjligheten att påverka sin lön är att byta befattning riskerar så också att ske. / The Non-Commissioned Officer (NCO) is supposed to be the spine within the Swedish Armed Forces due to competence, knowledge and experience. Stability and time on each position are crucial aspects to ensure this competence and experience in the NCO profession. According to the Swedish Army´s guidelines about development within career and profession the time spent on each position should be 3 – 6 years for an NCO. The purpose of this study is to examine and to understand why NCO:s at Krigsförbandsenheten within the Skaraborg Regiment stays or do not stay in in the same position for the recommended number of years, according to the guidelines of the Armed Forces specifies. The study is qualitative and inductive. The empiricism has been obtained from interviews  which have been analyzed according to Grounded Theory. The empiricism shows five themes which affects the NCO:s choices to change position. These themes are Motivating Factors, Destructive Forces, Distribution of Monetary Resources, The Conditions of the Organization and Fulfillment of the Ego. These themes are related to and affect each other in different ways, but Fulfillment of the ego is central, and that it affects the conditions of the organization. The analysis shows that most NCO:s do not stay in the same position for the recommended 3-6 years, and that this depends on a number of different reasons. The organization itself is a big cause why the NCO:s do not stay in position the recommended time. This cause depends on lack of personnel. When the NCO experiences lack of motivation, lack of personal progress, or stagnation, he or she will search for a new position. The NCO:s are trained to be full of initiative and to be actionable. This also makes them full of initiative and actionable when it comes to their own self-fulfillment. The guidelines that the organization has created about time on position are not seen as trustworthy or credible, therefore it will not succeed in full implementation. This depends on, among other things that the organization substantially has changed the conditions for the NCO-corps from the time they started their career to how it works today. In addition the NCO:s have not been allowed to be a part in the development and shaping of the future of the corps. The NCO:s are not satisfied with their salaries, but they are not either dissatisfied. If and when dissatisfaction becomes significant, the salary becomes a reason to change position because this is also the only way for the NCO to affect their salary. The problems can be solved by better planning of personnel. A better and more frequent dialogue between organization, commander and individual about development and progress needs to be performed. Changes of organization, and creating of large guidelines needs to be performed in dialogue and with participation from those it affects. This would be in accordance with the SAF’s view on the concept of leadership. It is of utmost importance that NCO:s with the right education and training are allowed to take part in the future development of their own corps. The NCO’s knowledge and experience have to be valuable and form the basis for the salary. As long as the only way to affect the salary is to change position, the risk that the NCO will do so is imminent.

I den politiska debatten sägs arbete vara den främsta vägen in i det svenska samhället, samtidigt som tidigare tonvikt på stöd och socialt ansvar har ersatts av aktivering och individuellt ansvar i etableringsprogrammen för nyanlända. Detta tankesätt centrerar social inkludering kring lönearbete och utelämnar den avsevärda del av samhällslivet som sker på fritiden. Denna studie ifrågasätter lönearbetets primat och undersöker därför integration i förhållande till fritidsvärlden, utifrån upplevelser av hem- och tillhörighet. Detta görs genom halvstrukturerade intervjuer med informanter som flyttade till Sverige i vuxen ålder. Mot bakgrund av Floya Anthias texter om migration och integration lyfts de relationella och flytande aspekterna – de translokala kontexterna – av hem- och tillhörighet. Den lokala kontexten utforskas vidare med Gary A. Fines interaktionistiska perspektiv på grupper, och fritidsaktiviteternas betydelse belyses med hjälp av Tony Blackshaws teori om fritid i moderniteten. Tolkande fenomenologisk analys av materialet visar hur fritidsaktiviteter kan understödja behovet av självförverkligande och gemenskap, samt hur upplevelsen av social inkludering till stor del handlar om de interaktioner som går utöver acceptans eller tolerans. Positiva och integrerande upplevelser bland informanterna relaterade till huruvida den lokala gemenskapen välkomnade och bjöd in, samt interaktioner som kännetecknades av uppskattning, gränsöverskridande, omsorg, och hänsyn. Vad detta föreslår är att stat och civilsamhälle borde vidga sin förhärskande förståelse av integration och gemenskap.

This study aims to investigate the rationalization behind young adults' decision on whether or not they want children. The goal is to help contribute to previous studies on how reproductive mindsets differ based on whether or not a person wants children. This is a qualitative study rooted in interviews with eleven women and one man all aged 19 to 31 years of age. The theories used to analyze the results are concentrating on the terms expected lifeline, biological destiny, self-fulfillment, active mothering and intense mothering.  The results of this study show that the personal definitions of "success" in life do not differ drastically based on the desire to have children. Additionally, the informants all had similar expectations of what was "needed" from life,  in a financial sense, to achieve desired living conditions before having children. What did matter was what a person found self-fulfilling and their self-image in determining their desire for children. The results also show that the informants had experienced similar interactions with the pressures of societal norms on expected lifeline and that they worry about not living up to the notion of what a good parent is like.

Psykologiska    processer    där    identifikationen    med    jaget    och medvetandets innehåll upphör kan tänkas utgöra en hälsosam motvikt i  dagens  samhällskultur  där  centrering  kring  jaget,  stress,  depression och meningsförlust, ofta förekommer. Självtranscendens har beskrivits som en expansion av medvetandet och en rörelse bortom gränserna för ens självmedvetenhet och självuppfattning, antingen tillfälligtvis eller som  en  relativt  stabil  perspektivförändring  som  utvecklats  under livsloppet.  Sex  personer  mellan  54  och  100  år  med  erfarenhet  av självtranscendenta   perspektiv   intervjuades   i   studien   i   syfte   att induktivt  generera  mer  kunskap  om  hur  självtranscendens  kunde upplevas, utvecklas och förändra en människas perspektiv. Genom en tematisk    analys    framkom    att    en    regelbunden    aktivering    av självtranscendenta     medvetandetillstånd     särskilt     inverkade     på utvecklingen   och   kopplades   till   principer   om   neuroplasticitet. Självtranscendensutvecklingen     medförde     även     förändringar     i respondenternas perception av inre och yttre fenomen exempelvis vad gäller   känslighet,   jagupplevelse   och   möjlighet   till   distans   och objektivitet, vilket även bidrog till psykologisk hälsa.

Den här studien syftar till att söka förståelse för tatuerade personers individuella uppfattningar kring betydelsen av deras tatueringar, samt kring tatueringar på en generell nivå. Vidare har vi haft för avsikt att undersöka hur tatuerade personer upplever omgivningens uppfattningar och bemötande utifrån tatueringarna. Studien har en kvalitativ ansats med främst ett induktivt förhållningssätt, vilket emellertid även innefattar vissa deduktiva inslag. Vidare intar studien idealism och konstruktivism som ontologiska ståndpunkter med en hermeneutisk och interpretativistisk epistemologi. Insamlandet av empiriskt material har skett genom semistrukturerade intervjuer.   Resultat i studien visar att tatueringar utgör en betydande komponent i en individs identitetsskapande vilket samverkar med individens omgivning. Resultatet visar även att tatueringarna och dess symbolik kopplas till individens relation till omgivningen och dess roll som samhällsvarelse i vilken samhälleliga normer och uppfattningar tillägnas och tolkas. Slutligen visar resultatet att tatueringar och tatuerande som aktivitet kan återspegla det samtida samhället och dess utmärkande drag. / The aim of this study is to seek an understanding of the individual perceptions of tattooed persons about the significance of their tattoos, as well as of tattoos on a general level. Furthermore, we intended to investigate how tattooed people perceive the surroundings' perceptions and attitudes based on the tattoos. The study has a qualitative approach with mainly an inductive approach, which, however, also includes some deductive elements. Furthermore, the study adopts idealism and constructivism as ontological positions with a hermeneutic and interpretivist epistemology. The collection of empirical material has been done through semi-structured interviews. Results in the study show that tattoos are a significant component of an individual's creation of identity which interacts with the individual's surroundings. The result also shows that the tattoos and their symbolism are linked to the individual's relationship to the environment and its role as a social being in which societal norms and perceptions are assigned and interpreted. Finally, the results show that tattoos and tattoos as an activity can reflect the contemporary society and its distinctive features.

En el presente estudio realizaré un análisis diacrónico de la representación de la autorrealización en cinco poemas seleccionados sobre el Camino de Santiago. Los poemas elegidos son los siguientes, en orden cronológico: “Don Gaiferos de Mormaltán” de un autor anónimo, “A Santiago” de Fray Luis de León, “Camino blanco, viejo camino” de Rosalía de Castro, “Peregrino” de Luis Cernuda y “El Camino de Santiago” de Francisco Vaquerizo. Los textos mencionados representan poemas que han sido escritos desde la Edad Media hasta la actualidad. El presente análisis se concentra en el tema de la autorrealización y cómo se representa en la poesía del Camino de Santiago, y, además, analizamos el camino como símbolo de la vida. El análisis se realiza en cinco secciones y cada una corresponde a un poema seleccionado. Cada sección se divide entre los dos temas esenciales: la representación de la autorrealización y el camino como símbolo de la vida. Por último, hacemos un breve análisis comparativo entre los poemas. El análisis se realiza a través de la teoría de isotopías de Greimas (1966) y unos conceptos poéticos de Bousoño (1962) y Lapesa (1962). Además, las reflexiones se basan en el análisis en los conceptos de Kurt Goldstein (1940) y Abraham Maslow (1943) sobre el concepto de la autorrealización. Por lo tanto, la teoría isotópica funciona como una herramienta retórica para buscar las palabras de cada poema que tiene el mismo sentido semántico en común. Los resultados del análisis muestran un fuerte deseo de seguir adelante, no volver atrás y tener una creencia firme religiosa o espiritual para continuar el camino. Además, es posible percibir el camino como un símbolo de la vida, dado que hay un movimiento con un comienzo y un fin en la mayoría de los textos. Los resultados igualmente indican que hay ciertos aspectos similares en relación con la autorrealización tanto el poema de la Edad Media como en el poema del siglo XXI.