”… Det regnar blötsnö. Jag står högst upp på taket. Jag är bararmad. Pälsmössan skyddar mig. Jag dansar med en svala som flyger förbi. Jag känner mig helt fri i kroppen. Jag kan se långt över taknockarna. Jag känner snöregnet mot mina armar. Kylan mot kroppen. Skyddet från gummistövlarna och mormors pälsmössa. Jag känner mammas scarf mot min hals. Jag låter kroppen röra sig som den vill. Tar in platsen jag står på, allt jag hör och känner. Efter ett tag testar jag att släppa all skam. Släppa den från kroppen. Axlarna sjunker ned.” (Kroppsminne från vårterminen 2019)   I den här essän beskriver jag min resa genom magisterprogrammet svarta speglar. Jag har under det här året arbetat med att läka och hitta tillbaka in i min kropp. Jag har letat efter dansen i kroppen, min dansröst och strävat efter att hitta den autentiska dansrörelsen i min kropp. Hitta in till kärnan.   Jag har sett den här utbildningen som en hjärt- och lungräddning på danshanna. Jag upplevde att danshanna höll på att försvinna från mig. Om danshanna dör, dör Hanna. Jag behöver danshanna. Så jag behövde rädda livet på henne. Eller väcka henne. Jag har alltid förknippat dansen starkt med lusten att leva. Livslusten. Viljan till liv. Livsgnistan. Dansen är som mitt syre. Den elektriska pricken. Den gudomliga energin. Det magiska. En total närvaro i kroppen. En levande närvaro, danskänslan.   Jag har genom utbildningen fått syn på vad jag vill sträva mot, vad jag vill kämpa för och vad jag vill släppa taget om. Jag har fått med mig ett annat mod. Jag har börjat minnas att jag en gång varit modig. Att jag en gång kände mig stark och slogs för det jag trodde på och för det jag brann för. Jag har fått syn på vad jag gör och vad jag inte gör som konstnär och människa. Jag har blivit speglad. I andra och i mig själv.   Det har varit ett fantastiskt år. Jag har älskat allt. Det var en känsla av att komma hem till någonting. Till min kropp. Med hjälp av gruppen och övningarna hittade jag hem till min kropp och i den fann jag dansen.   Hanna / Svarta speglar - konstnärlig praktisk självreflektion

Denna studie undersöker människors upplevelser av att hoppa av samhället som ett resultat av fenomen som kännetecknar dagens senmoderna samhälle. Prestation, konsumtion och individualisering har kommit att bli ledord för livet i det senmoderna västerländska samhället, men det är inte alla som kan leva upp till samhällets snäva ideal om att vara en lyckad individ. Många av de individer som inte lyckas möta eller finner mening i dessa ideal tenderar undandra sig den sociala arenan. Denna studie koncentrerar sig på de som undandragit sig socialt genom att vända samhällets ryggen för en levande närmare naturen. Studiens resultat är förankrade i Baumans teorier om  flytande modernitet  och kunsumtionssamhället  , Giddens teori om  konfiskeringen av erfarenhet samt det existentiella perspektivets teori om  autenticitet . Fem självbiografier skriver av författare som har hoppat av samhället har i denna uppsatsanalysats med hjälp av en hermeneutisk metodansats. Uppsatsens resultat visar genom och huvudtolkning att det är svårt att hjälpa sig från samhället då människan är beroende av normaliteten som samhället erbjuder. Att leva utanför samhället främjar dock individens mentala hälsa. Jag menar att individen som vill leva utanför samhället blir  den utanförstående samhällsmedborgaren : självständig men ändå beroende av samhället.

Arbetsterapeuter runtom i hela världen träffar klienter från många olikakulturer. Kulturen har stor inverkan på människor i det dagliga livet ochformar deras beteende, värderingar och vilka aktiviteter individen tyckerär meningsfulla. För kunna genomföra en individanpassadarbetstersterapi är det viktigt att arbetsterapeuter besitter kulturellkompetens. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hurarbetsterapeuter upplever sin kulturella kompetens och använder denna imötet med klienter från andra kulturer. En systematisk litteraturöversiktgenomfördes där författarna identifierade nio kvalitativa artiklar.Materialet analyserades genom en tematisk analys varpå tre huvudteman- 1) Professionen strävar efter att bli kulturellt kompetent, 2)Arbetsterapins filosofi och kultur kolliderar med klientens perspektiv 3)Strategier att förstå och möta klienten i dennes kulturella sammanhangoch sex underteman identifierades – 1) Ökad kulturell medvetenhetgenom självreflektion 2) Arbetsterapeutens engagemang i att skapa ochutveckla kunskap om kultur 3) Kulturens inverkan på perspektivet omsjälvständighet och självbestämmande 4) Klientens och familjensreligiösa inverkan på arbetsterapi 5) Arbetsterapeuten strävar efter enterapeutisk allians med hänsyn till klientens kulturella bakgrund 6)Tillvägagångssätt för att anpassa interventioner till klientens kulturellabehov. Genom diskussion förankras resultaten i tidigare forskning ochbelyser vikten av att arbetsterapeuter behöver besitta kulturell kompetensoch använda denna i mötet med klienter från andra kulturer.

Physiotherapists treat people with different views of the world and medical beliefs, which require a good understanding of cultural differences. One way to achieve cultural understanding is through self-reflection in a new context. During five weeks the authors, two physiotherapy students, completed a clinical practice at the rehabilitation center Pina Palmera, Zipolite, Oaxaca, Mexico. At the beginning of the period a critical incident was chosen, when the head physiotherapist for the ward Cuidados Especiales intended to sell jewellery to the authors during a treatment of a patient. The authors have by using the reflection framework "Framework to guide reflective process", and Interpretive Phenomenological Analysis (IPA) for analysis, discussed different ways of communication, adherence, education, and self-reflection and critical thinking. In the discussion the result was reflected against Social Cognitive Theory (SCT). The main conclusion drawn in this study was that self-reflection and critical thinking is necessary for both personal development, and the development of a workplace. Other findings were the recognition of the importance of an accurate mapping, and humility for the patients‟ view of the world and medical believes, to achieve adherence. The authors also came to the conclusion that there may be an ethical dilemma in compromising with patients regarding treatment. It may be difficult to meet patients in their faith and beliefs, and still work within the frames of the physiotherapists‟ legitimation.

Syfte | Att undersöka hur unga vuxnas självbild, psykiska mående och beteenden påverkas av det sociala forumet Instagram. Metod | Datat i denna intervjustudie består av totalt fyra intervjuer med olika personer inom ålderskategorin 20-30 år. Studien har använt sig av semistrukturerade intervjuer, som sedan transkriberas och kodas enligt tematisk analys process. Huvudsakliga resultat | Studiens slutsats är att studiens resultat har visat och stärkt det som tidigare forskning pekat mot, att socialt jämförande över Instagram kan leda till en negativ självbild och självsyn. Respondenternas svar indikerar framförallt att Instagramanvändande verkar vara riktad åt negativ riktning för unga vuxnas mående såväl som beteenden som utmynnar i ohälsosamma konsekvenser.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur olika socialarbetare, verksamma inom det sociala arbetets fält, upplever sig påverkas emotionellt av och i sitt arbete med klient, till följd av mötet med klienten. Vidare hur de hanterar eventuell påverkan och upprätthåller en sund balans mellan arbete och privatliv utifrån krav, återhämtning, och professionalism. Vår metod är kvalitativ och nio socialarbetare har blivit intervjuade. De teorier som har använts för analys är copingteori, interaktionism, KASAM och begreppet stress. Studiens resultat har visat att i interaktionen med klient tenderar socialarbetare i större utsträckning bli negativt påverkade. Däremot finns också en tydlig positiv påverkan som härstammar ur klienters visade uppskattning och tacksamhet vid lyckat stöd. Den negativa påverkan kan visa sig genom olika stressymptom som leder till att informanter har svårt att släppa arbetet. Gällande hantering av mötet med klient har resultaten visat att erfarenheter av olika slag utgör en viktig faktor i hur socialarbetare hanterar mötet. Andra faktorer är socialt stöd från chef, kollegor och handledare, samt stöd i privatlivet. Meningsfull fritid har också varit en viktig faktor. Den kanske viktigaste faktorn som resultatet har visat på är vikten av en ständig självreflektion för att öka medvetenheten om egna behov, problem och förmågor. / The purpose of this study was to investigate how different social workers working in the field of social work feel emotionally affected by and in their work with clients as a result of the meeting with the clients. Furthermore how they handle possible impact and maintain a healthy balance between work and privacy based on demands, recovery, and professionalism. The method has been qualitative where nine social workers have been interviewed. The theories used for the analysis of the material were copingtheory, interactionism, KASAM and the concept of stress. The results of the study have shown that in the interaction with the client, social workers tend to be more negatively affected. On the other hand, there is also a clear positive impact that comes from clients' appreciation and gratitude for successful support. Negative impact can be manifested by different stress-symptoms, which causes the participants difficulty in focusing, away from their work. When it comes to the managing of the meetings with clients, our study has shown that experience of different kinds is an important factor in how social workers handle the meeting. Other factors are social support from the boss, colleagues and supervisors, as well as support from friends and family. Meaningful time off work has also been an important factor. The perhaps most important factor that the outcome has shown is the importance of constant self-reflection to raise awareness about individual needs, problems and abilities.

Syftet med avhandlingen är att undersöka visualiserade föreställningar om bildläraryrket vid Lärarutbildningen genom att analysera hur bildlärarstudenter i digital bild gestaltar sig som lärare, samt betydelser av kön i dessa bilder. Bilderna har analyserats diskursivt för att söka svar på frågorna: Vad är det i lärarrollen som kommer till uttryck i dessa bilder? Vilka betydelser av kön visualiseras? Vilka visuella grepp har bildmakarna använt? Hur kan man förstå de val studenterna gjort? Det empiriska materialet består av femtionio bilder, gjorda av fyrtiofem kvinnor och fjorton män. Bilderna producerades av bildlärarstudenter vid Institutionen för estetiska ämnen, Lärarutbildningen, Umeå universitet under en kurs i digital bildbehandling under åren 2000–2002. Samtliga har gett sitt godkännande att delta i studien. Avhandlingen består av två metodologiska linjer som båda bygger på bilder, dels bildskapande som pedagogisk metod, dels bildanalys som vetenskaplig metod. Bildskapande som pedagogisk metod baserar sig till stor del på den engelska fotografen Jo Spence arbeten. Bilderna antas då utgöra en arena för reflektioner kring och problematisering av yrkesrollen samt att de gestaltar föreställningar, förgivettaganden och förväntade erfarenheter inför läraryrket. I bildanalyserna har de individuella gestaltningarna betraktats som en repertoar av möjliga positioner vid lärarutbildningen som studenterna kan representera sig i. Bilderna har därför analyserats som utsagor inom den kontexten. I tolkningar har sedan en kombination av genusteorier, semiotiska och sociokulturella teorier använts. Collaget och montaget har övervägande utgjort bildernas tekniska grund och i de skapade bildrummen förekommer flertalet gestaltande grepp som intertextuella referenser till genrer inom konstvärlden och populärkulturen, allt från kanoniserade konstverk till filmer, fantasy och reklam, multipla jag, värdeperspektiv, primär- och sekundärbilder och att man satt samman olika bildkvaliteter och därmed skapat olika fiktionsgrader i bildrummen. Bilderna har delats upp i två kategorier. ”Professionen i centrum för uppdraget” gestaltar en lärare tillsammans med andra människor i en social situation vilken refererar till en yrkestradition. ”Personligheten i centrum för uppdraget” lyfter fram den gestaltades personlighet eller att andra aspekter kan rymmas i lärarrollen. Här visualiseras ideala figurer, motstånd och en intimisering av skolans praktik. För samtliga bilder finns ett genomgående tema, att skriva in lärargestalten i ämnet bild eller konst- och populärkulturen. Ämnestillhörigheten framstår som en central föreställning om legitimitet och auktoritet. När personligheten är i centrum för läraruppdraget, brukas i högre grad stereotypa gestaltningar. När läraruppdraget är i centrum gestaltas det som en social gruppaktivitet för männen medan kvinnorna gestaltar uppdraget som en individuell uppgift vilket framstår som olika föreställningar om hur femininitet respektive maskulinitet konstrueras i lärarpraktiker. Även reflexivitet eller ett prövande förhållningssätt till praktiken förekommer i högre grad i kvinnornas bilder vilket även tolkas som en förväntad feminin hållning. Kvinnors kroppar representeras inte i lika hög grad som mäns kroppar när uppdraget är i centrum. Här kan en samhällelig diskurs kring sexualiserade bilder vara verksam, men även representationer av makt- eller legitimitet. / The aim of the thesis is to examine visualized conceptions about the profession of art teachers in the Art Teacher Education Programme. This is accomplished through analysing how art teacher students represent themselves as teachers in digital images and recognize the impact of gender. The pictures are analysed discursively in order to search for the answers to the following questions: What in the teacher’s role is expressed in these pictures? What kinds of figures or representations are chosen? How can these choices be understood? What visual devices are used? The empirical material of the thesis is based on a selection of pictures made by art teacher students during a course in Computer graphics/Digital Image Processing at the Department of Creative Studies in Teacher Education, Umeå University, between the years 2000-2002. There are fifty-nine pictures made by forty-five women and fourteen men. Each student has accepted the conditions of participation in the study. The images may be assumed to give shape to ideas, things taken for granted and expected experiences; and subsequently constitute an arena for problemizing of and reflection on the professional role. The thesis contains two methodological lines that include images, art making as a pedagogical method and analysis as a scientific method. Art making as a pedagogical method is based to a large extent on the work of Jo Spence, an English photographer. Rhetoric, the referentiality of the pictures and their intertextuality in combination with gender theoretical tools formed the basis of image analysis as a scientific method. A combination of gender theories and semiotic and sociocultural theories was then used in the interpretations. Collage and montage largely made up the technical basis of the images, and in the created pictorial spaces most rhetorical devices occurred as intertextual references to genres in the world of art and popular culture, from canonized works of art to films, fantasy and commercial advertising, multiple egos, value perspectives, primary and secondary images, and combinations of different image qualities resulting in the creation of different degrees of fiction in the pictorial spaces. The pictures were divided into two categories. “The profession at the centre of the assignment” depicts a teacher together with other people in a social situation, which refers to a professional tradition. “The personality at the centre of the assignment” emphasizes the depicted individual’s personality or that other cultures can be included in the teacher’s role. What are visualized here are ideal figures, resistance and intimization of the practice of schools. In all the images there is an all-pervading theme, namely to engrave the teacher’s persona in the subject of art or the art and popular culture. The attachment to the subject appears as a central conception of legitimacy and authority. When the personality is at the centre of the teaching assignment, stereotypical representations are used to a higher degree. When the teaching assignment is at the centre, it is depicted as a social group activity for the men, while the women depict the assignment as an individual task, which appears as if different conceptions of femininity and masculinity are constructed in teaching practices. Reflexivity or a searching attitude to the practice also occurs to a higher degree in the women’s images, which in turn is also interpreted as an expected feminine attitude. Women’s bodies are not represented to the same high extent as men’s bodies when the assignment is at the centre. A general discourse on sexualized images may be at work here, but also representations of power or legitimacy.

The purpose of this study is to investigate how professional career counselors look at the concepts self-reflection, self-awareness and the shadow side; “what happens underneath the surface of a conversation”. Furthermore, if they believed that this was something that was highlighted as important during their education and if they have the necessary tools for self-reflection. I also wanted to find out if they spent time self-reflecting in their daily work, and if so, in what way. The study has resulted in the following questions: How do career counselors argue about the concept of self-reflection, self-awareness and the shadow side of a conversation? How do career counselors view the importance of reflecting? What role does self-reflection play for the career counselors in their daily work?  In order to answer these questions, I have used a qualitative approach with in-depth interviews. These in-depth interviews have been performed with professional career counselors in the municipality of Gothenburg. The collected data has then been analyzed, with previous research as a theoretical starting point. The result of the study illustrates the views of these three professional career counselors on the concepts; self-reflection, self-awareness and the shadow side; “what happens underneath the surface of a conversation”. The study found that self-reflection is a central part of the work for all three career counselors. The three counselors believe self-reflection is a prerequisite for self-awareness. They also believe that in order to be a good career counselor, it is important to be aware of yourself and your behavior. Taking time to reflect and to get to know yourself also helped develop their professional roles. The professional development of self-reflection was beneficial for both themselves and their students. The result also shows that an encouraging and positive attitude is required for self-reflection to be part of the work. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur verksamma studie- och yrkesvägledare ser på begreppen självreflektion, självkännedom och skuggsidan, det som händer under ytan i ett samtal. Vidare om de upplever att detta var något som lyftes fram som viktigt under deras utbildning och om de upplever sig ha redskap för att själva kunna reflektera. Jag vill också ta reda på om de ägnar tid åt självreflektion och på vilket sätt i sitt arbete. Studiens syfte har utmynnat i följande frågeställningar: Hur resonerar studie- och yrkesvägledare kring begreppet självreflektion, självkännedom och skuggsidan av ett samtal? Hur ser studie- och yrkesvägledare på vikten av att reflektera? Vilken roll spelar självreflektion i studie- och yrkesvägledarnas yrkesutövande? För att besvara mitt syfte och frågeställningar har jag använt mig en kvalitativ metod med djupintervjuer. Dessa djupintervjuer har gjorts med verksamma studie- och yrkesvägledare i Göteborgs kommun. Empirin har sedan analyserats med tidigare forskning som teoretisk utgångspunkt. Resultatet av studien belyser dessa tre verksamma studie- och yrkesvägledares syn på begreppen; självreflektion, självkännedom och skuggsidan; ”det som händer under ytan i ett samtal”. I studien har det framkommit att självreflektion är en central del av arbetet för de tre studie- och yrkesvägledare som intervjuats. Dessa vägledare menar att självreflektion är en förutsättning för självkännedom. Att ha god självkännedom anser de är avgörande för att vara en bra vägledare. Att ägna tid åt att reflektera och lära känna sig själv leder också till att de utvecklas i sin yrkesroll. Den professionella utvecklingen som självreflektion leder till gynnar både dem själva och deras elever. Resultatet visar också att för att självreflektion ska vara en del av arbetet, så krävs en uppmuntrande och positivt inställd organisation.

Bakgrund: Självreflektion innebär att kunna iaktta sig själv, sina reaktioner och att kunnasamtala med sig själv om sina handlingar och om sina upplevelser. Det är ett medvetetsökande efter förståelse. Reflektion ger möjlighet att utveckla yrkesmässig medvetenhet omsitt eget sätt att fungera och reagera. Genom systematisk reflektion kan individen utvecklasoch koppla teori till praktik. Individen måste medvetet utvärdera sina erfarenheter för attkunna dra lärdom av dem. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors möjligheter till självreflektion inom psykiatriskvård. Metod: En integrativ litteraturstudie användes som metod. Data inhämtades från databasernaCinahl plus, PubMed och PsycINFO.Sammanlagt sex artiklar ligger till grund för resultat. Material har analyserats medWhittemore och Knafls (2005) analysmetod. Resultat: Sjuksköterskor behövde skapa utrymme för självreflektion. Studier visade attarbetsgivare behövde möjliggöra att självreflektion kunde utövas på arbetsplatsen ochmedarbetare måste värdesätta att självreflektion kunde fungera som ett hjälpmedel i denpsykiatriska omvårdnaden. Det var också viktigt att lärare och utbildare, i enutbildningssituation, var intresserade av individens lärande och hade kunskap om hur man lärut självreflektion. Slutsats: Möjligheter till självreflektion är tid, kunskap och en tillåtande miljö därsjuksköterskan eller sjuksköterskestudenten kan och vågar ställa frågor och där det finns engemensam norm som värdesätter självreflektion på arbetsplatsen. / Backgound: Self-reflection means being able to observe oneself, their reactions and beingable to talk to themselves about their actions and their experiences. It is a conscious search forunderstanding. Reflection provides the opportunity to develop professional awareness ofone ́s own way of functioning and reacting. Through systematic reflection, the individual candevelop and link theory to practice. The individual must consciously evaluate theirexperiences in order to learn from them. Aim: The purpose of this study is to elucidate nurses ́ opportunities for self-reflection inpsychiatric careMethod: An integrative literature study was used as a method. Data were obtained from thedatabases Cinahl Plus, PubMed and PSYCinfo. A total of six articles form the basis for theresult. The material has been analyzed using the Whittemore and Knafls (2005) method. Results: Nurses need to create space for self-reflection. The study showed that employersneeded to enable self-reflection to be exercised in the workplace and employees needed toappreciate that self-reflection could serve as an aid in psychiatric nursing. It was alsoeducators, in an educational situation, were interested in the individual ́s learning and hadknowledge of how to teach self-reflection. Conclusion: Opportunities for self-reflection are time, knowledge and a permissiveenvironment where the nurse or nurse student can and dare to ask questions and where there isa common norm that values self-reflection in the workplace.

Generellt finns det nog, i förberedande syfte, en förbandslåda i varje hushåll med plåster och dyl. tillgängligt vid fall av mindre olyckor. Skulle du skära dig i fingret kan du gå till lådan och plåstra om dig, eller skulle du bli förkyld finns nezeril för att underlätta luftens flöde genom näsan. Men vad hittar du i lådan vid en ”psykisk förkylning”? Likt hur man köper plåster i förberedande syfte för en fysisk skada, ska det här arbetet undersöka hur grafisk design kan spela en roll i att öka personligt engagemang för att underhålla sitt psykiska välmående och förebygga djupare depressioner. Resultatet av denna undersökning är konceptet NUNC, en mental förbandslåda. Innehållet i lådan är tänkt att uppmuntra människor att reflektera över sin tillvaro, bli medveten om sina val, upptäcka och bryta negativa tankemönster samt boosta sin självmedkänsla. / There is probably a first aid kit in every household, containing band-aids and similar items, available in case of minor accidents. If you were to cut your finger, you could use the kit and patch yourself up, or if you were to catch a cold, there would be Ne-zeril to facilitate nasal airflow. But what do you find in the kit for a ”mental cold”? This work aims to explore how graphic design can play a role in increasing personal engagement to maintain mental well-being and prevent deeper depressions. The re-sult of this investigation is the concept NUNC, a mental first aid kit. The content of the box is intended to encourage people to reflect on their presence, become awa-re of their choices, discover and break negative thought patterns, and boost their self-compassion.