Inledning: Syftet med undersökningen är att få en bild av självskattade symptomförändringar hos de unga vuxna som genomfört en psykodynamisk psykoterapi på Stadsmissionens Terapicenter för Unga, under perioden 2008-september 2013. Frågeställningar: Den övergripande frågeställningen var om och i vilken grad patienternas självskattade symptom förändrats under behandlingstiden. Utgångshypotesen för undersökningen var att den skulle visa en signifikant förbättrad självupplevd psykisk hälsa hos de unga vuxna som ingår i studien. Metod: Studien har genomförts genom att en statistisk analys gjorts av insamlat självskattningsmaterial i SCL-90, för perioden 2008 - september 2013, från Stadsmissionens Terapicenter för unga. Materialet består av enkätsvar från 209 personer. Resultat: Resultaten visar att det sker en positivt signifikant symptomförändring under behandlingstiden. Störst är den positiva symptomförändringen i det generella genomsnittsvärdet, GSI, samt vad gäller depression, ångest, interpersonell känslighet och tvång. Resultaten visar också att det finns ett betydande bortfall som inte är slumpmässigt, då bortfallet tenderar att överrepresenteras av personer med en högre nivå av psykiska besvär. Diskussion: De positiva behandlingsresultaten går tyvärr inte att generalisera på grund av ett betydande bortfall, dessutom saknades i hög utsträckning persondata i databasen vilket bidrar till en brist i resultatdiskussionen. En bredare och mer kontrollerad bortfallsinformation, såväl som ytterligare persondata, skulle vara till gagn för framtida utvärderingar.

The number of people dealing with mental health issues like depression is increasing in Sweden. One common tool used by healthcare practitioners when treating depression is the use of self-assessment questionnaires, which estimates how severe the depression is. The current modus operandi is to let patients answer questionnaires with pen-and-paper, a practice with major inefficiencies. Our aim was to develop an ICT (information and communication technology) system that enables efficient and effective communication between patients and practitioners. Efficient in the way that manually transferring questionnaire results from pen-and-paper into the medical record is not necessary and effective in the way that the system enables data visualisation that makes it easier for the healthcare practitioner to make decisions. The result was an ICT system, ready for use by a healthcare provider, that was developed with the current regulations in mind. The system developed was deemed to make the utilisation of self-assessment questionnaires more efficient and effective. However, some features in the system can be further improved or added, to increase the efficiency and effectiveness of patient-practitioner communication. / Antalet människor med mentala sjukdomar så som depression ökar i Sverige. Ett verktyg som används av vårdgivare under behandlingen av depression är självskattningsformulär, dessa kan uppskatta hur allvarlig depressionen är. Den nuvarande arbetsmetoden är att patienter fyller i formulär med papper och penna, en arbetsmetod som kan vara mycket ineffektiv. För att lösa problemet utvecklades ett IT-system som möjliggör både produktivare och effektivare kommunikation mellan patienter och dess vårdgivare. Produktivare i den bemärkelsen att föra över formulärsvar från papper till patientjournalen inte längre kommer vara nödvändigt och effektivare då systemets datavisualisering tillåter vårdgivaren att fatta mer välgrundade beslut. Resultatet var ett IT-system, färdigt att användas av en vårdenhet, som dessutom har utvecklats med den rådande lagen i åtanke. Systemet som utvecklades anses göra hanteringen av självskattningsformulär mer produktiv och effektiv, dock kan vissa funktioner i systemet förbättras eller tillföras för att ytterligare öka produktiviteten och effektiviteten i kommunikationen mellan patienter och vårdgivare.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att undersöka om de fysiskt kvantifierbara förmågorna snabbhet, spänst, styrka och kondition har betydelse för slutbetyget i ämnet idrott och hälsa i årskurs nio. Följande frågeställningar var centrala för studien: Överensstämmer data från CY-PSPP med de egenformulerade enkätfrågorna? Korrelerar självskattade fysiska förmågor med betyget i idrott och hälsa? Finns det någon skillnad mellan ovan nämnda självskattade fysiska förmågor i hur de korrelerar med betyget i idrott och hälsa?   Metod Studiens data baseras på enkätsvar från 233 gymnasieelever i stockholmsregionen. Enkäten är dels utformad efter CY-PSPP-metoden, dels av egenformulerade frågor. Databehandlingen utfördes i beräkningsprogrammen Excel och SPSS Statistics, där Spearmans rangkorrelation beräknades. CY-PSPP variablerna jämfördes med variabeldata från de egenformulerade frågorna.   Resultat Resultatet av jämförelsen mellan CY-PSPP och EF-frågorna visar på tydlig korrelation. Baserat på elevsvaren var spänst den kvantifierbara förmåga som i högst grad korrelerade med betyget, strax följt av snabbhet och kondition. Styrkeförmågans korrelation gentemot betyget var långt mycket lägre än för de andra värdena.   Slutsats Data från undersökningen pekar på att det finns positiv korrelation mellan alla de fyra förmågorna och betyg i idrott och hälsa. Förankrat i Bourdieus begrepp är det svårt att avgöra i hur stor utsträckning konditionsförmågan i sig kan klassas som ett kapital för höga betyg samtidigt som styrkeförmågan föga verkar vara ett kapital i detta avseende. En del tyder på att snabbhet och spänst i lite högre grad än kondition kan ses som ett kapital för betyget. / Aim The aim of the study is to establish whether the four self-rated quantifiable attributes speed, elasticity, strength and endurance correlate with the acquired grade for physical education in year 9 in the Swedish school. The following questions were predominant: Is the data from the self-formulated questions consistent with data from the CY-PSPP form? Is there a correlation to be found between any or some of the self-rated four attributes and the grade in physical education? Is there any difference between the above-mentioned self-rated physical abilities in how they correlate with the grade in physical education?   Method The data presented in the study is based on answers from surveys from 233 high school students in Stockholm. The survey is constructed partly by the CY-PSPP method and partly from self-formulated questions. Data was processed in excel and the statistical program SPSS, where Spearman-correlations were calculated. The CY-PSPP variables were compared to variable data from self-formulated questions.   Results The result of the comparison between the CY-PSPP form and the self-formulated questions show evident correlation. Based on the student answers, elasticity was the attribute that showed strongest correlation toward the grade, closely followed by speed and endurance. The strength attribute correlated significantly less with the grade than the other attributes.    Conclusions Data from the survey display a positive correlations between all of the attributes and grades in physical education. Anchored in Bourdieu’s terminology, it is hard to decide whether the attribute endurance can be ascribed to be a capital with respect to the grade in physical education, meanwhile, the attribute strength show few signs of being a capital in that sense. Some suggest that speed and elasticity to a wider extent than endurance can be regarded as a capital for high grades.

Uppsatsens syfte är att teoretiskt analysera begreppet ”kreativitet”, liksom att nomotetiskt undersöka pedagogers uppfattning om begreppet ur fem experimentella perspektiv. Ur analysmaterialet har därför en enkät konstruerats. Enkäten, vilken biläggs, består av frågor om självskattning av pedagogernas föreställningar om begreppet kreativitet – genom tre kunskapsdimensioner (varav faktadimensionen presenteras) och fem experimentella perspektiv. Övriga delar av enkäten valdes bort i analyshänseende. Undersökningsgruppen utgörs av 56 respondenter, vilka själva spontant kunde välja att delta i mailundersökningen. Resultatet visar att pedagogerna som grupp, ur perspektivet Kreativitetens uttryckssätt anser sig ha goda kunskaper, och ur perspektivet Kreativitetens förutsättningar och gränser anser sig ha mycket små kunskaper. Med en styrd undersökningsgrupp beträffande respondenternas respektive ämneskategorier och kön för en kontrollerad fördelning, liksom en initial presentation av perspektivens innehåll och betydelse, skulle studien uppnå högre validitet och reliabilitet.

Tidigare forskning har visat att unga i jämförelse med äldre förare, har en mer positiv inställning till att ta risker och håller en generellt högre hastighet i trafiken (Hatfield & Fernandes, 2009). Forskning har också visat att unga förare, framför allt män har en tendens att överskatta sin körförmåga (De Craen et al., 2011). Självskattning kan mätas medolika metoder, något som bland annat Sundström (2008) menar kan påverka resultatet. Flera studier har visat att unga förare kan göra en mer exakt bedömning av sin körprestation när de bedömer en specifik körförmåga snarare än när de jämför deras allmänna körprestation med den genomsnittliga förarens (Mynttinen et al., 2009a; Mynttinen et al., 2009b). Syftet med den aktuella studien var att undersöka om självskattad körprestation påverkas av körerfarenhet samt om det fanns något samband mellan körprestation och självskattad körprestation eller riskbedömning. Studien ämnade att göra detta genom att besvara följande frågeställningar 1. Finns det ett samband mellan ålder och självskattad körförmåga? 2. Finns det ett samband mellan körprestation och självskattad körprestation? 3. Finns det ett samband mellan körprestation och riskbedömning? Totalt deltog 48 förare i studien, där hälften var i åldrarna 18–25 och resterande i åldrarna 45–60. Experimentet genomfördes hos Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) där deltagarna fick köra ett 20 minuter långt scenario i en stationär körsimulator. Innan, under och efter körningen ombads deltagarna att skatta sin körprestation och upplevda risk. Efter körningen hölls en kompletterande intervju. Resultaten visade att det inte fanns något signifikant samband mellan ålder och självskattad körförmåga, något som tyder på att körerfarenhet inte hade någon inverkan på självskattning. Det fanns en antydan till samband mellan körprestation och både självskattning och riskbedömning. För riskbedömning generellt fanns en potentiell effekt för både ålder och kön, något som inte fanns hos självskattad körprestation. Studien ger en indikation på samband för både körprestation och självskattad körprestation samt körprestation och riskbedömning som behöver studeras vidare med ett större underlag. / Previous research has shown that young in comparison with older drivers, have a more positive attitude towards taking risks and maintain a generally higher speed in traffic (Hatfield & Fernandes, 2009). Research has also shown that young drivers, especially men, tend tooverestimate their ability to drive (De Craen et al., 2011). Self-assessment can be measured using different methods, something that Sundström (2008), with others,believes can affect the result.Several studies have shown that young drivers can make a more accurate assessment of their driving performance when assessing a specific driving ability rather than when they are assessingtheir general driving performance against the average driver (Mynttinen et al., 2009a; Mynttinen et al., 2009b). The purpose of the current study was to investigate whether self-rated driving performance was affected by driving experience and whether there was any correlation between driving performance and self-rated driving performance or risk assessment. The study intended to do this by answering the following questions 1. Is there a correlation between age and self-rated driving ability? 2. Is there a correlation between driving performance and self-rated driving performance? 3. Is there a correlation between driving performance and risk assessment? A total of 48 drivers participated in the study, half of them were in the age group 18–25 and the rest were in the age group 45–60. The experiment was carried out at the Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI) where the participants completed a 20-minute long driving scenario in a stationary simulator. Before, during and after the drive, participants were asked to estimate their driving performance and perceived risk. After that, a supplementary interview was held. The results showed that there was no significant relationship between age and self-rated driving ability, which indicates that driving experience had no effect on self-assessment. There was a hint of correlation between driving performance and both self-assessment and risk assessment. For risk assessment in general, there was an effect for both age and gender, something that did not exist in self-rated driving performance. The study provides an indication of a relationship between both driving performance and self-rated driving performance, as well as driving performance and risk assessment that need to be studied further with a larger sample.

Hörselnedsättning är ett vanligt problem. Dock, på grund av dess progressiva natur är det många som kan vara omedvetna om försämringen av deras hörsel. Forskning indikerar att skyddsbeteende relaterat till hörseln ofta är korrelerat med närvaron av symptom. Man har vidare identifierat  unga vuxna studenter som en speciellt utsatt grupp då studentliv ofta involverar högljudda miljöer som kan vara skadliga för hörseln. Dessutom att unga vuxna har höga risktendenser och tar få åtgärder för att skydda sin hörsel. Dock, här finns det viss meningsskiljaktigheter i fältet huruvida man hävdar att det är en majoritet eller minoritet av studenter som är i risk av att utveckla hörselnedsättning. Det finns därtill dessutom lite data om utbredning av hörselnedsättning bland studenter och den som finns har använt metoder som inte helt lämpar sig för att utvärdera hörselnedsättning. Denna studie ämnar att utreda utbredningen av hörselnedsättning bland studenter med ett mer lämpligt test och undersöka huruvida denna grupp riskerar att utveckla hörselnedsättning eller förvärra den samt undersöka om självskattning och symptom närvaro är förbundna med skyddsbeteende. Arbetsmiljöverket föreskrifter och rekommendationer gällande bullriga miljöer i kombination med tidigare gjorda studier användes för att identifiera skadliga ljudmiljöer i studenters vardag samt lämpliga skyddsbeteende i dessa. Detta användes som basis för en webbenkät som studenterna fyllde i efter vilket de genomgick ett webbaserat hörseltest. Endast en person av 77 kunde sägas ha hörselnedsättning. Även om majoriteten inte ofta var i skadliga ljudmiljöer, när de var det använde endast ett fåtal hörselskydd och det fanns en signifikant subgrupp vars beteende innebär hög risk för hörselnedsättning. Bristen på skyddsbeteende var korrelerat med självskattning och en negativ attityd gentemot hörselskydd. 75% upplevde övergående tinnitus och 88% hade upplevt övergående tinnitus eller temporär hörselnedsättning i skadliga ljudmiljöer. Denna studie bidrar till en ökande mängd evidens som pekar på att en majoritet av studenter är i risk av att utveckla hörselnedsättning senare i livet. För att förhindra att studenters hösel förvärras behövs det nya verktyg för att öka medvetenhet kring skadliga ljudmiljöer och hörselnedsättning, för att detektera tidiga stadier av hörselnedsättning samt nya hörselskydd som studenter kan ha en positivare attityd gentemot. / Hearing impairment is a common problem. However, due to its progressive nature many might be subjected to deteriorating hearing without knowing it. In addition, research indicates that protective behavior is often correlated with the presence of a symptom, which further stresses the importance of the individual's awareness. Studies suggest that young adult students are a particular vulnerable group, as student life involves being in loud environments, potentially harmful to hearing. Also, young adults have high risk tendencies, taking few precautions to protect their hearing. However, there is disparity within the field as to whether it is a majority or minority of students that are at risk. Furthermore, there is limited research on hearing impairment within this group, and the research that has been made used less than perfect methods. This study aims to ascertain the extent of hearing impairment within this group, by using a more appropriate test than previous studies and determine whether this group is at risk of developing hearing loss or worsening the condition and if self-estimation and presence of symptoms are significant factors of protective behavior. The Swedish work environment authorities regulations and recommendation about noisy environments in combination with previous studies were used to identify potentially damaging acoustical environments and appropriate protective action. This provided a basis for the questionnaire that the students filled in. In addition, a web-based hearing test was used to ascertain hearing loss. Only one person out of 77 was found to exhibit significant hearing loss. Although the majority were not often in loud environments, few used hearing protection and there was a significant subgroup whose behavior places them at high risk of hearing loss. The lack of protective behavior was correlated with self-estimation and a negative attitude towards ear protection devices. Furthermore, 75% experienced intermittent tinnitus and 88% had experienced temporary tinnitus or hearing loss within harmful sound-environments. This study therefore aligns itself with a growing literature that indicates that a majority of students are at risk of developing hearing impairment later in life even if it does not show at this stage. To prevent further deterioration of student’s hearing, new tools to raise awareness, detect early stages of hearing loss and hearing protections that elicit positive attitudes from students needs to be developed.

Syftet med denna undersökningen är att synliggöra högstadieelevers upplevelser av formativa och summativa bedömningsformer i skolan. Vi vill även undersöka huruvida deras upplevelser kan påverka deras psykiska hälsa utifrån Banduras (1977; 1982) teori om självskattning. “Psykisk hälsa” i det här arbetet förklaras inte som psykologiska diagnoser utan snarare behandlar arbetet elevers “vardagsstress” och andra aversiva upplevelser som hör till vardagen. Två av frågeställningarna som studien undersöker är: Vilka bedömningsformer uppger elever används inom bildämnet respektive teoretiska ämnen? Hur upplever elever i årskurs 9 olika bedömningsformer? Undersökningen är av kvalitativ karaktär och utgår från semistrukturerade intervjuer för att belysa elevers individuella upplevelser och berättelser om bedömning. Resultatet visar att elever upplever att de använder mest formativa bedömningsformer inom bildämnet, där de även förklarar att de inte erfarar några aversiva upplevelser. I kontrast till detta berättar eleverna att de använder sig främst av summativa bedömningsformer i de teoretiska ämnena, och uppger olika aversiva upplevelser de erfarar inför dessa. Slutsatsen är att eftersom eleverna erfarar aversiva upplevelser kring summativa bedömningsformer, men inte formativa, behöver bildlärare och lärare i teoretiska ämnen samspela mer. Ett förslag är att Skolverket skriver in förtydligande och högre krav på formativ bedömning i de teoretiska ämnena. Lärare i generell aspekt behöver också ta elevernas psykiska hälsa på allvar och kanske fråga sig själva varför eleverna erfarar aversiva upplevelser om bedömningsformer och hur man kan motarbeta detta.

Allt fler människor deltar i lopp som sträcker sig över långa distanser. Denna studies syftevar att undersöka om dessa människors personligheter skiljer sig åt beroende på vilkengren de deltar i, och i så fall på vilket sätt. Med utgångspunkt i femfaktorteorin (Big Five)och med hjälp av ett självskattningsformulär, Revised NEO Personality Inventory, undersöktesoch jämfördes 214 löpare i Ultravasan 2015 och 145 cyklister i Cykelvasan 2015.Frågeställningen som föranledde arbetet var ifall löparnas personlighet skiljer sig från cyklisternas.Resultaten visade att löpare har en högre grad öppenhet i jämförelse med cyklisterna.Löparna hade även en lägre grad av extraversion i förhållande till cyklisterna,en skillnad som var statistiskt signifikant. Generellt sett visade resultaten små skillnadermellan löpare och cyklister. / More people than ever participate in long distance races and the purpose of this study wasto investigate the personality of these individuals. We had 214 Ultravasan runners and145 Cykelvasan cyclists complete the Revised NEO Personality Inventory test, to assesstheir personality based on the Big Five. The main question was whether the personality ofthe runners would differ from the cyclists’.Results showed that runners scored higher on openness compared to the cyclists.Furthermore, runners were significantly less extrovert than the cyclists. Generally however,the results showed minor differences in personality between the two groups.

Rörfonation och traditionell svensk röstbehandling är två av de vanligaste behandlingsalternativen inom svensk röstlogopedi idag. Som forskare är det viktigt att kontinuerligt utvärdera de behandlingar som erbjuds för att göra vården mer kvalitativ och kostnadseffektiv. Finns det skillnader i behandlingseffekt mellan dessa två röstbehandlingar? Är skillnaderna så tydliga att det går att fastslå att den ena behandlingen är att föredra framför den andra? Med analyser av ett patientmaterial, före och efter behandling, i form av akustisk analys, perceptuella bedömningar av en grupp erfarna logopeder samt patienternas självskattningar syftar föreliggande uppsats till att besvara vad behandlingsformerna har för effekt inom dessa områden. Patientmaterialet bestod av totalt 28 patienter varav 23 fullföljde behandling. Tolv av dessa erhöll behandling med rörfonation medan resterande elva patienter erhöll traditionell svensk röstbehandling.. Utöver röstinspelningar bestod materialet av patienternas självskattningar, i form av RHI- och Swe-VAPP-formulär. Gällande behandlingseffekt på akustiska parametrar kunde inga slutsatser dras. De perceptuella parametrarna afoni, hyperfunktion och knarr förbättrades sett till hela urvalet, oavsett typ av röstbehandling. Tydliga förbättringar sågs i patienternas självskattningar efter båda behandlingsmetoderna. Röstbehandling ger således positiva resultat, men några skillnader i behandlingseffekt mellan de två olika metoderna för röstbehandling kunde inte påvisas. / Tube phonation and traditional Swedish voice therapy are two of the most common voice therapy options in Sweden today. As a researcher, it is important to continually evaluate available therapy options to make health care more qualitative and cost effective. Are there differences in treatment effect between these two voice treatments? If so, are the differences so obvious that it is possible to conclude that one treatment should be preferred over the other? Analyses of a patient material, before and after treatment, which included acoustic analysis, perceptual analysis by a group of experienced speech-language therapists and patients' selfassessments were made aiming to answer what effect the two treatment options have in these areas. The patient material consisted of 28 patients, of whom 23 completed the therapy. Twelve of them received treatment with tube phonation while the remaining eleven patients received traditional Swedish voice therapy. Besides audio recordings, the material consisted of patients' self-assessments pre- and post-therapy, including VHI and Swe-VAPP forms. The treatment effect on acoustic parameters was inconclusive. The perceptual parameters aphonia, hyper function, and creaking improved over the entire sample, regardless of the type of voice therapy. Clear improvements were seen in the patients' self-assessments after both therapy methods. Voice therapy thus gives positive results, but no differences in treatment effect between the two different methods of voice therapy were seen.

Syftet med det här arbetet var att få en bild av hur lärare i svenska som andraspråk (SVA)förhåller sig till digitala hjälpmedel. Denna forskningsfråga valdes mot bakgrund av attarbete med digitala verktyg är en viktig del av kurs- och ämnesplaner. På samma gånghar tidigare studier visat att lärare ibland upplever sig mindre digitalt kompetenta än sinaelever, vilket lyfter frågan hur de då kan fungera som stöttande mentorer. Enenkätundersökning genomfördes för att undersöka verksamma SVA-lärares åsikter omsin egen digitala kompetens, vilka digitala verktyg de använder samt hur och i vilkasituationer dessa används. Det visade sig att majoriteten SVA-lärare ansåg sig varadigitalt kompetenta och att de bedömde sin egen nivå av digital kompetens som högreeller lika hög som elevernas, vilket tyder på att inställningen till den egna digitalakompetensen i denna grupp är mer positiv än vad som visats i tidigare studier. Tidigarestudier visade även att lärare använder digitala verktyg några gånger i veckan eller intealls, medan denna studie visade att majoriteten lärare använder digitala verktyg dagligen.I tidigare forskning framkom att lärare ibland inte använde digitala verktyg på grund avtidsbrist, vilket även ett visst antal lärare i denna studie angav. Utifrån detta kunde fleraslutsatser dras. Jämfört med tidigare studier finns idag många fler slags digitala verktygoch den självupplevda kompetensen är högre. Lärarnas digitala kompetens kan antasutvecklas i samband med mer och mer arbete med digitala verktyg. Baserat på dennastudies resultat ser det ut som att lärarna ligger steget före och kan stötta sina elever iundervisning med digitala verktyg.