Syftet med denna studie är att synliggöra hur undervisning i det naturvetenskapliga ämnet kemi kan bidra till att utveckla yngre elevers handlingskompetens för hållbar utveckling. De frågeställningar som låg till grund för studien var: På vilket sätt utvecklas elevernas handlingskompetens i samband med undervisning för hållbar utveckling? samt Vilka känslor uttrycker eleverna i samband med undervisning för hållbar utveckling? För att svara på detta har jag planerat och genomfört en lektionsserie i ämnet kemi samt utfört intervjuer med elever i årskurs två. Arbetssättet storyline har använts som verktyg för undervisningen och det sociokulturella lärandeperspektivet har utgjort en guidande princip för studien. Elevernas utveckling analyserades med hjälp av för- och efterintervjuer samt observationer.   Resultatet visade att elevernas handlingsförmåga utvecklades från individuella och reaktiva handlingar till kollektiva och förebyggande handlingar. Resultatet visade även att elevernas känslor förändrades under studiens gång och hade en inverkan på deras handlingar.

Syftet med undersökningen var att tolka och förstå samarbetet mellan vårdnadshavare och pedagoger och hur detta kan utvecklas. Med syfte att allt fler barn skall uppnå Folkhälsomyndighetens rekommenderade tid att röra på sig dagligen. Studien har Lev Vygotskjis sociokulturella teori och en kommunikationsmodell som teoretisk utgångspunkt. Materialet består av en enkät som 18 vårdnadshavare svarat på, samt semistrukturerade intervjuer med tre olika respondenter som samtliga är utbildade förskollärare med olika lång yrkeserfarenhet. Studien visar att det i dagsläget inte finns ett önskvärt samarbete mellan pedagoger och vårdnadshavare med utgångspunkt i barns fysiska aktivitet. Dock uppkommer det av studien att de båda parterna är villiga att inleda ett samarbetsprogram för att tillsammans med hjälp av deras olika erfarenheter och kunskaper stötta varandra i arbetet med barnens fysiska aktivitet. Både personal och vårdnadshavarna visar på hur viktig kommunikationen är för de båda, vilket är anledningen till kommunikationens stora del av studien.

Studien grundar sig i ett problem som framkommer vid stadieövergången från mellanstadiet till högstadiet där elevers uppfattning kring bildanalys brister. För att nå kunskap kring vad som kan orsaka elevernas uppfattning kommer denna studie att undersöka fyra lärares didaktiska val och uppfattningar kring bildanalys på mellanstadiet. För att undersöka detta har två kvalitativa metoder valts ut, dokument i form av lärarnas lektionsplaneringar samt semistrukturerade intervjuer. I studien har de didaktiska frågorna varit grund för att strukturera och skriva fram det insamlade materialets resultat. Resultatet har analyserats mot sociokulturell teori som grundar sig i människan lärande och utveckling. Det framkommer i studien att bildsamtal är den metod som är övervägande. Bildanalysmetoder utförs ibland som bildsamtal och lärare väljer ut delar av en analysmetod. Analysmetoderna förekommer relativt ofta då flera av lärarna gör bildanalys i andra ämnen, det vill säga ämnesintegrerat. Bilder som väljs ut är ofta beroende av vad eleverna jobbar med i andra ämnen, i bildämnet är det övervägande konstbilder. Lärarnas uppfattningar kring bildanalys är förhållandevis gemensam och stämmer väl med teorin. I studien framkommer att lärarna inte alltid förmedlar till eleverna att det är ett ämnesintegrerat arbetsområde, vilket teorin men även forskningen beskriver ha stor vikt för elevernas förståelse. Det framkommer även att lärarna anser att elever har svårigheter med bildtolkningar och baserat på teorin kan det finnas ett samband med att lärarna i studien inte alltid arbetar med bildanalysmetoder i sin helhet.

Denna studie inriktar sig på att undersöka hur förskolepersonal förhåller sig till och arbetar med  introduktionen i förskolan. Studien är en kvalitativa studie som grundar sig i sex stycken semistrukturerade intervjuer, som gjort på olika förskolor. Intervjupersonerna som deltog i studien är pedagoger som i sin verksamhet arbetar med att introducera små barn i förskolan samt har erfarenhet av olika introduktionsmetodik. Baserat på tidigare forskning som nämns i studien, har man upptäckt att introduktion är en komplex process. För att uppnå trygg introduktion samt för att barnen ska få en bra tid på förskolan krävs det tid och engagemang från de vuxna. Tidigare forskning lyfter också att barnets trygghet i förskolan skapar möjligheter för barnet att utforska och leka vilket i sin tur leder till ett livslångt lärande. Det insamlade materialet analyserades utifrån den sociokulturella teorin och anknytningsteorin som gav oss både sociala och psykologiska aspekter. Vår tolkning av resultaten i studien gav oss insyn att det finns vissa aspekter som väger tyngre än andra. Introduktionen är en individuell process och bör anpassas efter varje enskilt barn. Att bygga tillitsfulla relationer är avgörande för att skapa en trygghet på förskolan. Genom en god samverkan med vårdnadshavare samt tydliga strategier, förhållningssätt och rutiner grundar en god introduktion i förskolan.

Inledning Studien handlar om hur förskollärarna ser på musikens roll i förskolans undervisning med inriktning särskilt på vilka delar i musiken som bidrar till barnens lärande och vilka utmaningar som förskollärarna ser med musikundervisningen. Tidigare forskning som är relevant inom ämnet samt den sociokulturella teorin med begreppen mediering och den proximala utvecklingszonen sätts i relation gentemot resultatet för att svara på syftet och frågeställningarna. Syfte Syftet är att undersöka hur olika förskollärare från olika förskolor ser på användningen av musik och dess roll i förskolan. Vi vill också undersöka vilka utmaningar förskollärarna ser att det finns med arbetet med musik samt att se förskollärarnas och förskolornas förutsättningar inom musik. Metod Datainsamlingen till studien har gjorts utifrån semistrukturerade intervjuer med nio olika förskollärare som arbetar på sju olika förskolor. Till datainsamlingen har en kvalitativ metod används för att få djupgående och nyanserade svar från förskollärarna. Alla intervjuer spelades in för att sedan transkriberas. Det transkriberade materialet färgkodades och sammanställdes sedan till ett resultat. Resultat I studiens resultat framkom det att musik är en viktig del i förskolan som ger mycket glädje till barnen. Musiken används som bidragande faktor till språkutvecklingen men att man kan inom musiken få in alla läroplanens delar, fast på ett roligt sätt enligt förskollärarna. Det framkom att det fanns utmaningar med att jobba med musik genom praktiska förutsättningar och de förutsättningar som varje förskollärare har. Skillnaden mellan att jobba på yngre och äldre är att man som förskollärare behöver besitta kunskap kring att anpassa sig till de olika åldrarna. Resultatet visade att det skilde sig även när man gått förskollärarutbildningen när det kom till vilket slags undervisning man fått.

Inledning I dagens samhälle rör barn på sig för lite av vad som rekommenderas av Världshälsoorganisationen (2023). Folkhälsomyndigheten (2023) redogör att förskolan är en av de aktörer som kan vara en del av att vända denna negativa utveckling med bland annat fysisk aktivitet. Utifrån den anledningen är den här studien utformad att undersöka hur arbetet med rörelseglädje i förskolan kan se ut. Studien har en teoretisk utgångspunkt i den sociokulturella teorin eftersom den utgår bland annat ifrån att människan lär tillsammans med andra i dess miljö. Syfte Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver rörelseglädje i förskolan. Metod I denna studie bestod datainsamlingsmetoden av en kvalitativ nätbaserad enkät. Deltagarna i studien är 7 förskollärare från 4 olika förskolor. Resultat Resultatet visar att deltagarna i studien vill se mer prioritet av rörelseglädje i förskolans verksamhet och läroplan. De anser att det finns många positiva effekter av rörelseglädje som kan gynna barnen i förskolan idag men även ur ett hållbarhetsperspektiv. De beskriver att de arbetar för att främja rörelseglädje på flera varierande sätt. Bland annat utformar de miljön för att inspirera och möjliggöra för rörelseglädje samt för att utveckla motoriska färdigheter. Barnens intressen och behov tillvaratas av förskollärarna i utformningen av rörelseaktiviteter. Det i sig ger möjlighet att uppleva rörelseglädje.

Problemet som vi har sett ute i matematikklassrummen är att eleverna har svårigheter med att använda och uttrycka sig korrekt med de matematiska orden och begreppen. Syftet med den här studien har därför varit att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 arbetar språk­utvecklande med matematiska ord och begrepp i undervisningen för att utveckla elevers mate­matiska begreppsförståelse. Undersökningens frågeställningar handlar om vad lärare utgår ifrån när de planerar för det matematiska språket i undervisningen för att utveckla elevers begrepps­förståelse i matematik samt vilka olika metoder lärare har för avsikt att använda när de planerar för arbetet med språkutveckling kring ord och begrepp inom matematiken. Åtta informanter deltog i semistrukturerade intervjuer. Analysen av inter­vjuerna är inspirerade av Braun och Clarkes tematiska analysmetod där vi sökte efter mönster som utgick ifrån våra teoretiska begrepp hämtade från sociokulturell teori; närmaste utvecklings­zonen, scaffolding, samt mediering. Resultatet visar på att samtliga deltagande matematiklärare anser att språket är en viktig del av undervisningen och att lärare aktivt måste arbeta språkutvecklande inom matematiken. Informanterna nämner att språket är en förutsätt­ning för att eleverna ska kunna resonera och kommunicera inom matematiken för att de så småningom ska kunna utveckla sin begreppsförståelse. Lärarna i studien nämner olika arbets­sätt eller metoder som de planerar att använda för att utveckla elevernas ord- och begreppsför­ståelse inom matematiken bland annat genom kooperativt lärande, EPA, laborativa och praktiska moment men även det språkutvecklande arbetssättet med cirkelmodellen. Samt­liga metoder har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet på lärande. Informanterna beskriver att de planerar för samtal och interaktion i klassrummet genom diskussioner i par, grupp eller helklass. Studien bekräftar tidigare forskning som säger att det språkutvecklande arbetet bör ske i diskussioner elev till elev eller mellan lärare och elev.

Idag föds barn in i ett samhälle som präglas av digitalisering, därmed blir digital kompetens en nödvändig del av barns uppväxt. Digital kompetens hos både barn, förskollärare och pedagoger är något som kontinuerligt är i behov av utveckling då samhället blir alltmer digitaliserat. Denna studie utgör förskollärares perspektiv och syftar på att undersöka vilken syn förskollärare har gällande undervisning med digitala verktyg samt hur det kan se ut i praktiken. Forskningsfrågorna i studien fokuserade på möjligheter samt utmaningar förskollärarna såg med digitala verktyg, vilken typ av undervisning förskollärarna använder sig av vid användning av digitala verktyg, och hur de inkorporerar digitala verktyg för att främja utveckling av barns digitala färdigheter. Studien bygger på kvalitativa intervjuer samt observationer på fyra olika förskolor. Denna studie använder sig av både den sociokulturella och multimodala teorin. Resultaten i studien visar att det både finns möjligheter och utmaningar i arbetet med digitalisering i förskolan. Vidare visar resultaten att förskollärarna oftast använder digitala verktyg i samband med andra undervisningsområden i syfte för att utveckla och fördjupa undervisningen. Det pedagogiska innehållet visade sig vara lika viktigt som den didaktiska planeringen och digitala kompetensen hos pedagoger. Fortsättningsvis framkom det olika tillvägagångssätt i hur förskollärarna stöttar utveckling av barns digitala färdigheter som exempelvis användning av relevanta begrepp. Till sist visas det även i resultatet att innehållet av undervisningen med digitala verktyg oftast bidrog till att främja utveckling av digitala färdigheter som barnen kommer ha nytta av i framtiden.

Jag har undersökt hur förskollärare beskriver att de stödjer flerspråkiga barn i att utveckla både det svenska språket och deras modersmål. I och med att det befinner sig alltmer flerspråkiga barn i de svenska förskolorna är mitt syfte med studien att ta reda på fem förskollärares uppfattningar om flerspråkiga barns språkutveckling och vilka verktyg de beskriver att de använder i arbetet med att stimulera barns språkutveckling. Metoden för denna studie är kvalitativa intervjuer där jag har intervjuat fem förskollärare som arbetar på två olika förskolor. Studiens resultat diskuteras utifrån forskning om hur förskollärare arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling. I resultatdiskussionen har även resonemang förts i relation till den sociokulturella teorin. Resultatet visar att förskollärarna menar att barn behöver kunna sitt modersmål så att de kan lära sig eller utveckla ett andraspråk i förskolan. Därför behövs det modersmålslärare som stödjer barnen i att utveckla modersmålet. Förskollärarna beskriver att de använder sig av vardagliga situationer för att stimulera barnens språk.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. I vår studie utgår vi från två teorier, den sociokulturella och den interkulturella teorin. Fyra gruppintervjuer har genomförts med tio förskollärare. Under intervjuerna ville vi få svar på våra tre frågeställningar. Hur arbetar förskollärare för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? Vilka strategier använder de sig av för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? Var har förskollärarna fått sin inspiration/ kunskap ifrån för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? I resultatet kom det fram gemensamma nämnare. Osäkerhet, Polyglutt, bildstöd och mer utbildning. De flesta förskollärarna upplevde osäkerhet i arbetet med flerspråkiga barn och i samband med detta önskar de sig mer utbildning och kunskap. Polyglutt är ett hjälpmedel som var populärt i alla intervjuerna. Pollyglutt är en applikation med sagor inspelade på en mängd språk som används dagligen i förskolorna för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Högläsningen enligt forskarna var och är givande för flerspråkiga barn och bör återkomma i verksamheterna. Dessutom använder förskollärarna bildstöd för att förtydliga olika rutinsituationer, vilket underlättade för förskollärarna otroligt mycket, inte enbart för flerspråkiga barn utan för hela barngruppen. Flerspråkighet är en viktig del i förskolan konstaterar många förskollärare, vilket de har rätt i eftersom vart fjärde barn i dagens förskola är flerspråkigt (Calderon 2004).