Slöjdföremål har haft en central roll i slöjdundervisningen sedan ämnet infördes i skolan. I denna studie undersöks hur textilslöjdslärare använder slöjdföremål i undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Genom observationer och intervjuer samlades material kring när och hur lärare använde slöjdföremål i undervisningen, med vilka syften de använde dem och vilken aspekt av lärande de syftade till att uppnå hos elever med hjälp av slöjdföremål. Materialet har sedan analyserats med hjälp av meningskoncentrering, Lindström och Pennlerts utvecklade didaktiska triangel och Blooms reviderade taxonomi. Vid analysen har olika teman som berör slöjdföremålens roll i relation till textilslöjdslärares didaktiska kompetens framkommit: kommunikation, metoder, slöjdföremålens närvaro, värdering och lärande. Av studiens resultat framgår att textilslöjdslärare anser att slöjdföremål är viktiga och att de använder slöjdföremål främst i interaktion med elever. Textilslöjdslärarnas syfte med att använda slöjdföremål var främst att inspirera och instruera och användningen av slöjdföremål syftade också till ett brett spektrum av lärande. Som en röd tråd genom studien finner vi kommunikation och lärande. Slöjdföremål har en integrerad roll i undervisningen och spelar en central roll i textilslöjdslärares didaktiska kompetens.

Den här studien har som syfte att undersöka hur lärare i årskurs ett till tre beskriver att de förhåller sig till undervisningen i källkritisk informationssökning i digitala miljöer. Lärarnas inställning till undervisning i källkritisk informationssökning har undersökts genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserats ur ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv. Studien är viktig då forskningen på området visar att barn i allt yngre åldrar idag har tillgång till ett enormt informationsflöde genom internet. Samtidigt som informationsmängden ökar så ökar kraven på informationskonsumenten. Forskningen visar att undervisningen om digital källkritik idag är bristfällig samt att elever många gånger har svårigheter att bedöma källors trovärdighet. Elevers digitala källkritiska nivå varierar kraftigt. Samtidigt visar forskningen att elevens förmåga att förhålla sig till digital text korrelerar med elevens läsförståelse. Resultaten visar att lärarna har en mycket samstämmig inställning till både vad källkritik är samt vad de vill uppnå med undervisningen. Då elever många gånger har bristande läs- och skrivkunskaper i de tidiga årskurserna så startar flera av lärarna undervisningen under lågstadiets senare del. Lärarnas målsättning är att eleverna utvecklar en förståelse för vikten av ett källkritiskt förhållningssätt och ett kontinuerligt reflekterande. / <p>Svenska</p>

Studiens syfte är att ge en fördjupad uppfattning om hur lärare organiserarar muntlig framställning i kursen Svenska 1 för att stötta elever med talängslan. Studien avser även att belysa vilka pedagogiska anpassningar som lärare använder i undervisning för att förebygga och minska talängslan hos elever. Vidare undersöks även hur elever med talängslan upplever dessa anpassningar, hur deras talängslan påverkar dem psykiskt och fysiskt samt vilka utmaningar de möter inom och utanför skolvärlden. För att inhämta material till studien har en kvalitativ intervjumetod använts där två svensklärare och sex elever med talängslan har blivit intervjuade. De intervjuade lärarna har undervisat eleverna i kursen Svenska 1. Det transkriberade materialet har analyserats med hjälp av en tematisk innehållsanalys. Studien utgår från en sociokulturell teori och några centrala begrepp som språkliga redskap, appropriering, mediering, den proximala utvecklingszonen, stöttning samt sociokulturella praktiker. Resultatet visar att svensklärarna organiserar muntlig framställning i kursen Svenska 1 för att stötta elever med talängslan med ett progressivt undervisningsupplägg som innebär frekvent färdighetsträning, emotionellt stöd och ett förbyggande arbete i form av ett tillåtande klassrumsklimat. Resultatet från elevintervjuerna visade att elevernas upplevelser av huruvida lärarnas anpassningar hade en främjande effekt eller inte dels grundade i relationen till läraren, dels i vilken nivå av talängslan de upplevde. Elever med låg till medelhög nivå av talängslan upplevde att anpassningarna som erbjöds var tillfredställande medan elever med hög nivå av talängslan inte fann anpassningarna tillfredställande. Resultatet visar att elever med hög nivå av talängslan behöver ett mer omfattande stöd för att minska sin talängslan än vad lärare kan erbjuda inom ramen av undervisningen.

Med skönlitteratur kan människan förflyttas i både tid och rum. Skönlitteratur i skolan kanhjälpa eleverna att få nya perspektiv och möta nya världar. Syftet med vår studie är att bidratill kunskap om lärares arbetssätt med skönlitteratur i klassrummet samt elevers inställningtill skönlitteratur. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer och enkäter med lärareoch elever i årskurs 4–6. I studien deltog sex lärare och 100 elever. Det insamladematerialet i studien har analyserats med hjälp av det sociokulturella perspektivet.Intervjuerna spelades in och transkriberades. Enkäterna och intervjuerna analyseradessedan med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visade att lärare och elever främst är positivatill att använda skönlitteratur i undervisningen och att det finns både fördelar och nackdelarmed skönlitteratur i undervisningen. Studiens resultat visar också att det är vanligt attanvända skönlitterära böcker i litteraturundervisningen och att eleverna tycker det är ett braarbetssätt. Lärarna i studien högläser mycket för eleverna vilket också är det arbetssätt deframhäver mest.

Föreliggande studies syfte är att undersöka hur verksamma lärare på lågstadiet arbetar med återkoppling för att eleven ska få möjlighet att bearbeta texter. Den teoretiska ramen för studien är den sociokulturella teorin där stöttning (eng. scaffolding) i form av lärarens återkoppling är i fokus för att utveckla elevens textskapande. Metoderna som används i studien är intervjuer med lärare och analys av lärarkommentarer på elevtexter. Resultatet av textanalysen och intervjuerna visar att responsen från läraren utgår från de kunskapskrav som finns i svenska för årskurs 1–3 i läroplanen för grundskolan. Feedbacken till eleven är oftast muntlig, men de lärare som arbetar med digitala verktyg ger oftast skriftlig respons direkt i elevens dokument. Det framgick även att flertalet lärare gärna skulle vilja ge en-till-en-återkoppling oftare för att eleverna ska få en god respons som hjälper dem framåt i bearbetningen, men att tidsbrist och resurser är några hinder som finns för att lärare ska kunna använda det här arbetssättet.

I vårt uppsatsarbete utgick vi från den sociokulturella teorin och vårt syfte med att synliggöra eventuella samband mellan barns utveckling och lärande i relation till olika estetiska aktiviteter, även kallat “estetiska lärprocesser”, samt till de metoder som förskolepersonalen använder sig av och i vilka situationer dessa används. Tidigare forskning har pekat på hur de olika formerna av estetiska uttryckssätt är essentiella för barns olika områden av inlärning och utveckling. Genom en webbaserad enkätundersökning nådde vi ut till förskollärare som själva hade ett intresse för de estetiska ämnena, vilket påverkade deras svar på så sätt att de beskriver ett mer estetiskt tolkande av läroplanen och dess mål. Vi upptäckte i arbetet med analysen av vår data att variationen på utbudet av de estetiska aktiviteterna som barnen fick möjlighet att uppleva spelade en roll i vad de fick möjlighet att lära sig och utvecklas inom. Vidare kunde vi även se att pedagogernas eget intresse påverkade hur utbudet för barnen såg ut och vilka verktyg barnen fick.

Traditionellt har fokus i bildundervisningen varit att eleverna ska lära sig tekniska färdigheter, vilket kan leda till att de sociala och subjektiva aspekterna förbises. Samtidigt glöms elevernas förmåga att utforska och tänka kritiskt bort, vilket minskar den sociala interaktionen i klassrummet och hindrar eleverna från att fördjupa sin förståelse och insikt i viktiga samhällsfrågor genom diskussioner och dialog med varandra som ett kollektivt samarbete i klassrummet. I mitt examenarbete undersöker jag vilken potential har kritiskt utforskande samtal om aktuella nyhetshändelser i bildundervisning på högstadiet? Och på vilket sätt utvecklas elevers uppfattningar om bildskapande i mötet med metoder relaterade till samtida konstutövande, genom arbete med kollektivt undersökande, kritiskt tänkande och skapande metoder? Studien syftar till att undersöka potentialen i en kritisk och utforskande metodik i bildundervisningen, där högstadieelever i årskurs 9 kollektivt utforskar nyhetshändelser och skapar kritiska koncept relaterade till samhälleliga frågor för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Studiens empiriska material består av elevarbeten, ljud- och filmmaterial från workshopen. Jag observerade både elevernas arbete och diskussioner mellan lärare och elever. Resultaten och tolkningen av den insamlade data kommer att presenteras i mitt gestaltningsarbete genom visuella tolkningar av data och analysresultaten. Till exempel har jag i min gestaltning försökt tolka elevernas samtal och deras visuella arbete, med utgångspunkt i det omfattande arbete som deltagarna i studien har utfört. De genomgående och betydelsefulla teman som framträdde i flera av deras gestaltningar var "skolskjutningar", "psykisk ohälsa" och "krig och konflikt". Genom att analysera och tolka deras verk har jag strävat efter att belysa de djupgående och mångfacetterade uttrycken av deltagarnas visuella verk, samtal och engagemang i undersökningen. Samtidigt har jag också undersökt aspekter av social interaktion, kritiskt utforskande och en relationell syn på kunskap.

This paper is based on the interest of knowing more about cooperative learning and the possible impact it has on primary students' education. Using cooperative learning as a method in school is mostly to involve the students more in their learning process. Through discussions and other structures students have a chance to express themselves and every student can participate in the activity. Our purpose for doing this study is to bring forward the positive aspects of using cooperative learning but also the challenges. Our research questions are: 1. How is cooperative learning used? 2. How do teachers describe cooperative learning and the contribution to students´ language development? Our paper is based on the sociocultural theory which cooperative learning has evolved from. It is important for pupils to use talking skills in school. The methods we used to collect data was through interviews and observations. We interviewed six different active teachers and observed four of them. The material we used to record the interview was a dictaphone. One of us asked the questions and the other made notes by writing down some keywords in case there was something wrong with the recording. The results show us cooperative learning may make the classroom environment a bit noisy. However, this still works since the method has more benefits than challenges. In conclusion, the interviews and the observations reveal the result of how cooperative learning contributes to students' learning by benefiting the students.

Syftet med studien har varit att undersöka vilka möjligheter och utmaningar verksamma, utbildade förskollärare och barnskötare har i arbetet med digitala verktyg i förskolans dagliga verksamhet tillsammans med barnen. Studien har även fokuserat på om pedagogerna ansåg sig ha tillräckliga kunskaper inom digitalisering för att kunna arbeta mot Lpfö 18s strävansmål om digital kompetens hos barn i förskolan. Metoden som använts är en kvalitativ enkätundersökning där empirin analyserats med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visade en regelbunden användning av digitala verktyg i förskolans verksamhet och respondenterna såg många möjligheter i arbetet med dessa så som underlättande av dokumentation, utforskande och barns erövrande av digital kompetens. Det framkom även utmaningar så som tidsbrist, brist på kunskap och motvilliga kollegor. Respondenterna ansåg sig vara väl insatta i förskolans läroplan och dess strävansmål gällande digital kompetens men majoriteten ansåg att de inte fått tillräckligt med utbildning för att möta dessa. De önskade möjlighet till ytterligare utbildning för att utveckla adekvat digital kompetens. Slutsatsen blev således att verksamheters ledning och rektorer bör möjliggöra för både individuell och kollegial kompetensutveckling för förskollärare och barnskötare för att på bästa sätt skapa förutsättningar för barns erövrande av adekvat digital kompetens.

The starting point in this licentiate thesis is the fact that students are to do a national test in Swedish, Course B, in upper secondary school, and that their oral presentations are to be assessed by the teacher. Since the assessment of orality must be equal according to the curriculum and irrespective of the teaching preceding the assessment, questions on teacher training in orality are highlighted. This is a general didactic problem in all subjects, but it might appear more acute in oral work, depending on a number of factors. The transience of speech makes an accurate assessment of the oral presentation difficult. The complexity of the oral situation might cause uncertainty as to what is to be assessed. Consequently, the point of departure in this thesis is a practical problem, which also has theoretical relevance.This study has a didactic perspective and rests on sociocultural theory, which emphasizes that learning and development are situated, mediated, and, as a result, dependent on linguistic and intellectual tools. Rhetoric and reception theory are the theoretical perspectives that contribute analytical tools to make visible the teacher’s preparation, realization, and assessment of the oral national test and the students’ understanding of this. The assessment is both formative and summative.The purpose of this study is to examine how the tools for metacommunication in the area of orality, tools supplied by rhetoric as a resource for concepts, are implemented and conveyed by a teacher in a class, before and in the assessment of the national test.Data were collected from a Natural Science Programme class. The national test in Swedish, Course B, takes place in the autumn term in year three.The results show the importance of the teachers and students, as well as the steering documents, having a common language for orality to support assessment and learning respectively. Orality has no such base, which is obvious in the steering material in Swedish accompanying the national test.The study shows how a rhetorically trained teacher can help develop a metalanguage, as well as didactic instruments to make the work with the preparations, the carrying through, and the assessment of oral presentations work smoothly. The result, however, shows how orality is given less scope in general and before the national test in particular, despite the high ambitions of the teacher. This is apparent in a more everyday and vague metalanguage, at the same time, as the didactic instruments are inadequate. The students’ ability of reception runs the risk of getting more limited.In the same way as writing, orality requires time for practice (techné), as well as distinct instructions in comments to the test material and steering documents concerning metalanguage, genre, and copia. By using the rhetorical work process as a tool, the teachers and students obtain a working instrument for producing speech that is supported by the theory of rhetoric. It can also be used when assessing an oral presentation, which gives the students and the teachers the same instrument for both speech production and its assessment. The study points to the fact that the distinctive characteristics of orality, memoria and actio, are not considered and problematized by the teacher to the same extent, as are other steps in the rhetoric work process. Teachers’ and students’ ability of reception runs the risk of becoming too restricted, which might jeopardize the equality of the assessment.