Studien syftar till att öka kunskapen om hur förskollärare i förskolan definierar och arbetar med kränkande behandling mellan barnen. I studien har kvalitativa intervjuer använts som metod för att få svar på hur förskollärare definierar kränkande behandling, vilka strategier som använts när kränkningssituationer uppstår och hur förskollärare arbetar för att motverka och förhindra att kränkningar sker mellan barnen i förskolan. Intervjuerna genomfördes på 3 olika förskolor med 5 förskollärare. Resultatet visar att förskollärare har en samstämmig definition om vad kränkande behandling innebär, och att det är mottagarens reaktion som avgör om det är en kränkande behandling eller inte. De poängterar även vikten av närvarande förskollärare i samspelssituationer. Är förskollärare närvarande kan kränkningarna upptäckas och hanteras i stunden. Orsakerna som beskrivs till varför kränkningar sker, är att barnen inte känner varandra nog väl och därför testar gränserna. Det beskrivs även att det kan handla om ett maktbeteende, och arbetslagets kommunikation och förhållningssätt till kollegor. För att förebygga och motverka kränkande behandling beskriver förskollärarna att det är viktigt att arbetslaget har en god kommunikation. Kommunikationen och hur kollegor talar till varandra speglar av sig på barnen. De beskriver vidare att om det är en god samvaro i gruppen så minskar risken att kränkningar uppstår.

Undervisningen i samhällskunskap ska syfta till att stötta och förbereda eleverna till att bli aktiva medborgare i Sveriges demokratiska samhälle. Det här gör att skolan har ett mycket viktigt uppdrag, vilket innefattar att främja elevernas lärande och inhämtning samt utveckling av väsentliga kunskaper och värden. Syftet bakom denna studie har som grund ur undertecknads egna erfarenheter utifrån samtliga verksamhetsförlagda utbildningar när elever visade minskad motivation eller lust till att lära. Främst förekommande var det i samhällskunskapsundervisningen. Enligt läroplanen för grundskolan, förskoleklass och fritidshem (2022) är elevens lust till att lära en grundläggande del av skolans utbildning och undervisning. Syftet och frågeställningarna till det här arbetet har formulerats för att åskådliggöra vad motivation innefattar och vilka inre och yttre faktorer som anses vara grundläggande för arbetet med motivation. Syftet ämnar även att undersöka vilka arbetssätt som lärare främst använder sig av i undervisning. Med avsikt att skapa en djupare förståelse av hur lärare inom skolan arbetar med motivation utgörs arbetet av en enkätundersökning och analyseras med hjälp av tidigare forskning inom motivationsämnet. Resultatet synliggjorde hur olika motivationsfaktorer kan påverka elevers motivation inom ämnet. Bland annat visar både tidigare forskning och svar från enkäten hur inre och yttre motivation kan påverka elevernas prestationer både positivt och negativt. För vidare forskning inom området bör en ny metod testas, exempelvis en intervjustudie, då svaren i en sådan studie kan generera djupare och bättre förståelse för ämnet. / <p>Godkänd 2023-10-09</p>

The aim of this thesis is to gain an understanding in children’s librarians usage of multimodal tools and different methods for expression in their work regarding promoting reading activities, in a public library context, and what effect these methods and tools have on the children participating in such activities. Empirical content was gained in the vein of qualitative studies through semi structured interviews with five children’s librarians. To analyze the results of the findings multimodal social semiotic theory and sociocultural theory were used. Our results show that the physical book – despite storytelling from other media –remain the common aim of promoting reading. And although many activities contain multimodal expressions, it isn’t something that most of the respondents are actively thinking about. Expressions seem to emerge by themselves, mostly because of – connected to younger children that don’t know how to read – how children's literature is composed: the combination of written words and pictures. The use of expressions seems to be mainly used for clarifying or amplifying purposes. Social contexts and social gatherings are regarded as even more important than the use of different expressions, though the analysis show that there is a collective understanding of the multimodal expressions beneficial aspects when it comes to the aim of getting children to gain interest towards books and reading. The red thread running through the promoting reading activities, according to the empirical findings, is interaction, social gatherings, making reading a joyous experience, communication and activities centered around creating.

I detta examensarbete undersöktes syftet hur pedagoger i förskolan förhåller sig till ordlösa bilderböcker. Metoden som användes var kvantitativ metod med digitala enkäter som skickades ut via grupper på Facebook. Pedagogerna valdes ut med ett konsekutivt urval och enkäten inbringade totalt 59 svar. Resultatet av enkäten analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med fokus i den sociokulturella teorin. Resultatet från enkätstudien visade att pedagoger hade en positiv inställning till ordlösa bilderböcker samt att de flesta pedagogerna använde eller hade använt sig av böckerna inom verksamheten. Den främsta anledningen till användningen var för att stimulera barnens språkutveckling. För att göra barnen delaktiga i berättande framgick det av resultatet att de skapade berättelserna tillsammans och att pedagogerna efterfrågade deras tankar. Detta möjliggjorde att den ordlösa bilderboken kunde vara medierande för barns språkutveckling i samspel med andra.

I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018 s. 5) beskrivs det att pedagoger ska bidra barnet med förståelse för att kunna hantera sina känslor. I dagens samhälle möter pedagoger barn i förskolan från olika kulturer med olika erfarenhetsryggsäckar varav det barnet kan uppfattas utmanande av pedagoger. Syftet med vår studie är att bidra till att synliggöra hur pedagogers kunskap om anknytning används i förskolan för att stötta utmanade barns emotionella förmåga på småbarnsavdelning. Den metod som används för all datainsamling är kvalitativa intervjuer som är semistrukturerade. Informanterna består av sex förskollärare och barnskötare verksamma i förskola och arbetandes på småbarnsavdelning, varav tre är förskollärare och tre barnskötare. Från det insamlade materialet analyseras samt diskuteras de angivna resultaten från samtliga intervjuer, detta genom teoretiska begrepp ur sociokulturell teori och Bowlbys anknytningsteori. Resultatet har gett uttryck för en likartad syn hos informanter gällande hur pedagoger förhåller sig till att stötta utmanande barns emotionella förmåga genom anknytning. Det framkommer från resultatet att trygg anknytning skapas genom att en trygg bas arbetas fram och utmanande barn kan därigenom stöttas i sin emotionella förmåga. Tolkningen i studien görs att pedagogerna arbetar fram en trygghet för utmanande barn genom lyhördhet och genom lågaffektivt bemötande.

Arbetet vilar på en kvalitativ metod där studiens syfte är att undersöka pedagogernas förhållningssätt till begränsningar i den fria leken.  Vi har utfört intervjuer med olika pedagoger i förskolans verksamhet för att få en större inblick på vad som kan begränsa barnens fria lek och hur pedagogerna förhåller sig till de begränsningar som uppstår. Vi använder oss av Sociokulturell teori samt Foucaults maktteori. Syftet med denna studie är att undersöka innebörden av pedagogers förhållningssätt till begränsningar i den fria leken inom förskolan. Syftet är vidare att undersöka vilka dessa begränsningar är och vad de innebär för den fria leken samt på vems initiativ begränsningarna uppstår, enligt pedagogerna.   Resultatet visar att pedagogerna uppmuntrar barnen till deras fria lek men att det finns både medvetna samt omedvetna begränsningar som påverkar den fria leken. Begränsningar som skapas på grund av barns säkerhet, förskolans miljö, rutiner, aktiviteter samt samhällets normer. Resultatet visar även att pedagogerna anser att den fria leken är av stor vikt för barnen och att den bör vara fri från vuxnas styrning men att det inte alltid är möjligt att uppnå. Krigslekar är ett ämne där de intervjuade pedagogerna lyfte fram flera perspektiv men den gemensamma nämnaren är att det kan vara svårt som pedagog att veta när och om de ska ingripa i leken.

I studien undersöktes huruvida den naturvetenskapliga undervisningen gynnas av de estetiska lärprocesserna och om naturkunskapslärare kan urskilja om dramapedagogik kan konkretisera abstrakta begrepp och bidra till att lärande uppstår hos eleverna. Kvalitativa metoder för datainsamling och analys användes för att kunna besvara studiens syfte och frågeställning. Studien delades upp i två faser för att tydliggöra arbetets delar. Fas I bestod bland annat av lektionsplanering och deltagande observation där forskaren agerar lärare under en lektion som genom pedagogiskt drama ämnade att konkretisera vattnets aggregationstillstånd och fasövergångar i en årskurs 4. Lektionen filmades och studerades sedan av NO-lärare under Fas II som under pedagogiska samtal fick reflektera över om de kunde urskilja att lärande skett och påvilket sätt. Fokus låg på att möjliggöra ett synliggörande av lärande för pedagogerna i relation till undervisningen. Resultatet visade att den konstnärligt laddade undervisningen ledde till en betydande kunskapsutveckling hos den utvalda elevgruppen som pedagogerna kunde skönja.

Förskollärare har enligt förskolans läroplan ett särskilt ansvar för att varje barn utmanas och stimuleras i sin utveckling av naturvetenskap. Barnen ska i förskolan ges förutsättningar att utveckla förståelse och förmågor för att kunna samtala om naturvetenskapliga fenomen. Ett flertal studier uttrycker dock att det finns en osäkerhet i den egna kunskapen inom naturvetenskap hos en del förskollärare, vilket kan påverka om eller hur de undervisar i ämnet. Syftet med studien är därför att undersöka förskollärares erfarenheter av att didaktiskt planera och undervisa barn inom naturvetenskap, med ett särskilt fokus riktat mot hur de använder förskolans fysiska miljö och betydelsen av material i den naturvetenskapliga undervisningen. För att ta del av förskollärares resonemang kring detta användes skriftlig intervju som metod. Totalt deltog åtta förskollärare i studien. Insamlade data har sedan analyserats med begrepp utifrån den sociokulturella teorin. Sammanfattningsvis synliggör resultatet att förskollärare planerar in var den naturvetenskapliga undervisningen ska ske utifrån de olika miljöer de har tillgång till. I förskolans inomhusmiljö är det främst organisatoriska aspekter som påverkar var undervisningen sker. Rummen som används till den naturvetenskapliga undervisningen är därför rum som tåls att stöka ner, som till exempel ateljén eller våtrum där det också går att stänga dörren för att undervisa i mindre grupper. Vidare framkommer det att förskollärarna i den naturvetenskapliga undervisningen intar ett utforskande förhållningssätt och att de använder både förskolans inomhusmiljö och naturen i utomhusmiljön för att undersöka naturvetenskapliga fenomen tillsammans med barnen. Förskolans gård och närliggande skogar används för att ge barnen konkreta erfarenheter av olika processer som sker i den naturliga miljön. De material resultatet visar och som beskrivs som viktiga att ha tillgång till för den naturvetenskapliga undervisningen är bland annat digitala verktyg, som både gör det möjligt att undersöka föremål närmare och att ta reda på fakta. Olika material från naturen lyfts också som användbara i den naturvetenskapliga undervisningen. Material från naturen kombineras också med andra föremål som finns på förskolans avdelning för att bidra till olika naturvetenskapliga undervisningstillfällen. Förskollärarna lyfter ett förproducerat material, vilket benämns som NTA-lådor (Naturkunskap och teknik för alla) och kan användas av de förskollärare som genomfört en introduktionsutbildning för dessa. Lådorna innehåller naturvetenskapliga experiment utifrån olika teman och fungerar stöttande för förskollärarna i deras planering och undervisning i ämnet naturvetenskap.

Syftet med studien är att undersöka bildlärares uppfattningar om vilka möjligheter och utmaningar som finns i att skapa möten mellan skola och samhällets konstutbud. Med samhällets konstutbud menas här dels konstinstitutioner och dels möten med yrkesverksamma konstnärer. Studien har utförts med en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats. Empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer med tre verksamma bildlärare. Resultatet från empirin har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och slutligen diskuteras i relation till tidigare forskning. Informanterna betonar vikten av den enskilde bildlärarens ambitioner i att möten mellan skola och samhällets konstutbud ska kunna äga rum. Det leder till att möten mellan konst och skola blir beroende av bildlärarens engagemang till att skapa dessa möten. I läroplanen för grundskolan (Skolverket 2022c) står det att målet är att eleverna ska ha inblick i närsamhället och genom det dess kulturliv, samt utveckla kontakter med ovanstående. Läroplanen understryker att detta ska berika skolans verksamhet. Informanterna är positiva till detta arbetssätt och ser det som en del av sitt uppdrag att delge sina elever tillgång till samhällets konstutbud. För att eleverna ska både lära och utvecklas krävs en genomtänkt undervisning och olika former av möten med konsten, det är på detta sätt som eleverna kan appropriera uttryckssättet och hitta sina egna. Samtliga informanter uttrycker att skolan spelar en viktig roll i elevernas möte med samhällets kulturliv då detta berikar både eleverna och hela skolans verksamhet. Avslutningsvis visar studien att skolan spelar en central roll i att ge eleverna tillgång till samhällets konstutbud. Genom att använda sig av och visa samtidskonst i bildundervisningen ger informanterna sina elever tillgång till en bildvärld som ger möjlighet till vidare lärprocesser.

Språket beskrivs som en central förmåga för lärandet som sker i skolan och i fritidshemmet. Undervisningen i fritidshemmet utgår från styrdokument så som läroplanen och Skollagen, där det framgår att elever ska ges möjlighet att utveckla sin språkliga förmåga. Det ska ske genom såväl lek, social interaktion som i den planerade undervisningen. Vidare har Skolinspektionen(2018) uppmärksammat brister i arbetet med språkutveckling i svenska fritidshem. Studien ämnar belysa de hinder och möjligheter för språkutvecklande arbetssätt fritidslärare och fritidspedagoger i verksamheten upplever. Vidare syftar studien till att synliggöra de strategier lärare och pedagoger använder för att främja utveckling av språk hos elever i fritidshemmet. Studien har utgått ifrån en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre olika fritidshem i Västra Götaland där sammanlagt sju respondenter deltog. Den insamlade datan analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell där empirin grupperades i olika teman utifrån studiens syfte och frågeställningar. Baserat på dessa teman kunde likheter och skillnader i respondenternas utsagor urskiljas. I studiens resultat framgår att stora barngrupper, brist på tid och anpassade lokaler kan försvåra och hindra språkutvecklande arbete i fritidshemmet. Vidare visar resultatet att brist på utbildad personal och personaltäthet påverkar möjligheterna för att arbeta språkfrämjande negativt. Vad gäller möjligheter i förhållande till språkutveckling benämns flerspråkiga kollegor som en tillgång, likväl fritidshemmets möjligheter till sociala samspel som positivt. Resultatet belyser lek och engagerad personal som betydelsefulla faktorer som kan möjliggöra språkutveckling. Respondenterna framhäver kunskap och utbildning som relevant i förhållande till ökad medvetenhet kring språkutveckling. Resultatet visar att högläsning och böcker, implementering av nya begrepp samt engagerad och stöttande personal är strategier som respondenterna använder för att gynna språkutveckling i fritidshemmet.