Detta masterarbete undersöker, utifrån ett socio-spatialt perspektiv och socio-teknologiskt perspektiv, hur det offentliga rummet Medborgarplatsen i Stockholm kan gestaltas utifrån relationen mellan ungdomars levnadsvanor, den tekniska utvecklingen av smarta telefoner och den fysiska miljön. Uppsatsen är ett kombinerat arbete som innefattar både en empirisk analys och en designprocess. Idag har i stort sett alla en egen smarttelefon vilket möjliggör för människor att nå de virtuella rummen under dygnets alla timmar och på majoriteten av alla platser i staden, både i privata och offentliga rum. Detta har påverkat och fortsätter påverka människors livsstil vilket i sin tur får effekter på hur människor använder den fysiska miljön och därmed även hur den utformas. Tekniken i dagens samhälle utvecklas i en allt snabbare takt och arbetets slutsatser visar på att detta ställer höga krav på den fysiska miljön, som inte sker genom samma snabba utveckling som tekniken. Det slutgiltiga designförslaget behandlar således hur Medborgarplatsen i Stockholm, kan utformas utifrån den förståelse som skapas i arbetet där den snabba tekniska utvecklingen och ungdomars användande av smarta telefoner utgör grunden för designkonceptet. Arbetet visar på teknikens avgörande roll i att forma stadsutvecklingen och belyser även vikten av att fortsätta arbeta och involvera den tekniska utvecklingen vid gestaltning av stadens rum.

Sätra är en stadsdel i Gävle kommun som byggdes under miljonprogrammet. När Sätra byggdes var många av byggnaderna standardiserade för kostnadseffektivitet. Stadsdelen har idag ett rykte med brottsproblematik och otrygga invånare, allra mest kvinnorna. Syftet med denna studie är att ta reda på om standardiseringen har påverkat tryggheten hos Sätras kvinnliga invånare negativt. Målet är att ta fram ett förslag på hur Sätra kan förbättra tryggheten. Med detta tas gestaltningsförslag fram på otrygga platser för att visualisera hur tryggheten kan förbättras med fysisk utformning. För att genomföra detta arbete har då en multimetod applicerats. Den första metoden för att samla kvalitativa data var genom platsanalyser på studieområdet. Där utfördes tre platsanalyser: en på dagen, en på kvällen och en igen på dagen för att samla ytterliga information. Sedan skickades en enkät ut till Sätraborna för att samla in deras åsikter. De fick även svara hur trygg eller otrygg de känner sig på vissa platser för att peka ut vilka av dessa platser som är mest otrygga. De platserna kunde sedan analyseras mer för att ta reda på vilka faktorer som de har gemensamt för att kunna identifiera vad som påverkar tryggheten. Detta data användes för att skapa en heatmap. Genom brottsdata insamlat från polisen kunde en heatmap för brottsplatser skapas och jämföras med otrygghetskartan. Slutligen med hjälp av teori och dessa metoder togs förslag fram på hur dessa otrygga platser kan förbättras. Svarsfrekvensen på enkäten var 48 kvinnor av 61 respondenter, så enkäten representerar inte vad hela Sätra tycker tillräckligt. Tack vare teori och hjälp från en expert inom ämnet kunde trots allt resultatet valideras. Faktorer som kan påverka tryggheten är belysning, siktlinjer, naturlig övervakning, rykte, image, underhåll och mänsklig aktivitet. Sätra har flertal av dessa listade faktorer, men belysning, underhåll, siktlinjer och ett stärkt samfund är det som saknas mest. Ryktet är även en influerande faktor, som med hjälp av en bättre image och gemenskap i stadsdelen kan stärka tryggheten. Det finns många olika faktorer kring trygghet och säkerhet som är svåra att besvara i ett examensarbete. Men den tydligaste slutsatsen att dra efter denna studie är att Sätra Centrum och de intilliggande områdena är i stort behov av underhåll, bättre belysning och ett förstärkt samfund med hjälp av bättre image.Nyckelord: / Sätra is a district in Gävle municipality in Sweden, which was built during the Million Programme. When Sätra was built, many of the buildings were standardised for cost effectiveness. The district has today a bad reputation with crime problems and citizens who feel unsafe, particularly the women. The aim of this study is to find out if the standardization has negatively affected the perceived safety of Sätra’s female inhabitants. The objective is to bring forth a suggestion on how Sätra can improve the perceived safety of the area, and to create a design proposal on how these areas can improve through physical design. To accomplish this objective a multi method have been applied. The first method was site analysis on the study area, which of three were carried through two on during daytime and one during the evening. A survey was also sent out to habitants of Sätra to collect their opinions on the matter. They also had to answer how safe or unsafe they felt on different picked out places to analyse which components the unsafe areas have in common. This data was also used to make a heat map, and crime statistics data was collected from the police to make a heat map. These two heat maps were later compared. Lastly, a design proposal was brought forth. The response rate of the survey was 48 women out of 61 responses. Therefore, the survey does not completely represent what everyone of Sätra’s residents think. However, thanks to earlier research and the help of an expert in the subject the results could be validated. Factors that affect the perceived safety are lighting, sightlines, natural surveillance, reputation, image, maintenance, and human activity. Sätra has several factors that plays into the lack of perceived safety, but lighting, maintenance, sightlines, and a strengthened community is what is missing the most. Reputation is also an influential factor, which with the help of a strengthened image and stronger community in the district can improve the perceived safety. There are many different factors playing in to perceived safety and actual safety that are hard to answer in a bachelor thesis. However, the most evident conclusion to draw from this study is that Sätra Centrum and its neighbouring residential areas need maintenance, improved lighting, and a reinforced community and image.

As Stockholm grows many rent controlled facilities subsidized by the government are rapidly decreasing leaving culture operators struggling with increasing rents. At the same time the instrumental values of culture are increasing, taking a greater role in the strategic urban and city planning of Stockholm. Culture has economized, a development criticized by many who argue that the culture’s core values are being undermined by economic incentive. In the wake of these developments it seems as if a new interplay between private real estate companies, cultural operators and the public sector, rises. The creation of physical rooms for the cultural sector is determined by this interplay where the private real estate companies’ influence is becoming more prominent. Stockholm’s Cultural Administration (Kulturförvaltningen Region Stockholm) has noticed a power structure within this triangular interplay, where cultural operators are depended on the public- and the private sectors. Stockholm’s Cultural Administration points out that it is necessary for the cultural operators to “speak the language” the private real estate owners prefer, meaning translating cultural values into market values in order to obtain influence. To examine if this power structure exists and how it is constructed, a case study on the project Danskvarteret, has been done. Danskvarteret, initiated by the non-profit organisation Danscentrum Stockholm, is to become a dance hub for the free dance field. In the establishing phase the project group of Danskvarteret are in dialogue with the private real estate owner Atrium Ljungberg and with Stockholm’s Public Cultural Management (Stockholms stads kulturförvaltning). The purpose of this examination is to illustrate what institutional logics are in play in the establishment of Danskvarteret. Can it tell us something about what motives are behind creating physical space for culture? The study is based on an institutional and cultural theoretical frame along with secondary data from the three main actors in this project as well as a semistructured interview with the project leader of Danskvarteret. The results show that the three market actors: Danskvarteret (cultural operator), Atrium Ljungberg (private real estate owner) and Stockholms stads kulturförvaltning (public sector) have different motives and logics for creating Danskvarteret and that the cultural operator is forced to balance between these different motives and logics. The cultural operator is dependent on external finance, a dependency that pressures the cultural operator to give up its own logic and adapt to the superior logics pursued by the private and the public sectors who provide the necessary resources. In this particular triangular interplay cultural professional logics are set aside to make room for market logics in order to get the product finances, even though it may contradict the cultural operators’ innate beliefs. / När Stockholm stad växer byggs många kulturaktörer bort och allt fler har svårt att klara av de hyreshöjningar som skett de senaste åren. Billiga verksamhetslokaler försvinner i takt med att subventionerade lokaler som allmännyttan tillhandahållit minskat. Parallellt betonas kulturens instrumentella värden allt mer och kulturen utgör idag en central aspekt i olika stadsplaneringsstrategier. Kulturen har ekonomiserats vilket kritiserats hos många med argument att kulturens inneboende värde i hög grad underordnas ekonomiska incitament. Som effekt av dessa förändringar verkar det ha uppstått ett nytt typ av samspel, där etableringen av kulturella rum i högre grad avgörs i dialogen mellan tre aktörer - privata fastighetsbolag, kulturaktörer och den offentliga sektorn, där de privata fastighetsägarnas roll blivit allt mer framträdande. Kulturförvaltningen Region Stockholm har observerat en maktordning i detta triangulära samspel, där kulturaktörer är i beroendeställning till det offentliga och det privata, och från Stockholms stads håll konstateras att det är nödvändigt att kunna tala fastighetsägarnas språk i samspelet. Stämmer detta? För att undersöka detta har en fallstudie gjorts på projektet Danskvarteret som är tänkt att bli en dans-hub för det fria dansfältet. Projektet är initierat av den ideella dansorganisationen Danscentrum Stockholm. Under den pågående etableringsfasen är de i dialog med fastighetsägaren Atrium Ljungberg och Stockholms stads kulturförvaltning. Syftet är att belysa vilka institutionella logiker som format etableringsprocessen av Danskvarteret, samt vilka motiv som ligger bakom att skapa rum för kultur. Undersökningen har utgått från en institutionell- och kulturteoretisk ram och kvalitativa data har samlats in i form av sekundärdata från de tre aktörerna samt en semistrukturerad intervju som genomförts med projektledaren för Danskvarteret. Resultatet visar på att de tre aktörerna handlar utifrån olika logiker och motiv, och kulturaktören tvingas balansera mellan dessa. Den gemensamma målsättningen att skapa en publik verksamhet kan ses som ett exempel på hur konkurrerande logiker i viss mån överlappar i gemensamma projekt. Kulturaktören är beroende av externa finansieringskällor och detta resursberoende tvingar aktören att anpassa sig till andra logiker än de egna. Även om de själva inte präglas av en marknadslogik, utan en klar kulturprofessionell logik, anammas denna för att hitta medel för projektet.

Sveriges externa och halvexterna handelsområden utgör tillsammans en uthyrningsbar yta på nästan 7 kvadratkilometer, vilket motsvarar cirka 1000 fotbollsplaner. Parkeringsytor och annan infrastruktur är inte inräknad i denna siffra. Dessa handelsområden är av vikt för kommuner genom de arbetstillfällen och skatteintäkter som genereras. Sedan år 2003 har e-handeln haft en årlig tillväxt på mellan 15 och 20%, medan den totala detaljhandeln under samma tid har vuxit med i snitt 2%. Mot bakgrund av e-handelns snabba utveckling menar Svensk Handel att den utgör en tydlig hotbild mot externa handelsområden.  Studien ämnar undersöka hur och i vilken utsträckning svenska kommuner hanterar problematiken kring e-handelns påverkan på externa handelsområden. Mot bakgrund av de stora markytorna som externhandelsområden upptar syftar studien även till att undersöka vilka rumsliga och andra strategier kommuner behöver arbeta med för att bemöta transformationstrycket som e-handeln orsakar i externhandelsområdenas fysiska miljöer. Studien är kvalitativ och görs genom en metodkombination där dokumentstudie, intervju och urbanmorfologisk analys appliceras på fyra undersökningsobjekt: Örebro, Västerås, Linköping och Norrköping. Det teoretiska ramverket utgörs av kreativ förstörelse, konsumtion, paradigm och urbanmorfologi, fyra perspektiv som syftar till att rama in ämnesområdet.  Samtliga undersökta kommuner uppvisar en förståelse för e-handelns påverkan och hotbild mot externa handelsområden. Ingen av kommunerna har dock någon uttalad beredskap för hur detta ska hanteras. Anledningen till detta är tvåfaldig: kommunerna anser att det inte går att ha en beredskap mot bakgrund av handelns snabba utveckling. Därutöver anses problematiken vara en mer angelägen fråga för externhandelsområdenas privata fastighetsägare. Det framträder även ett fokusskifte hos kommunerna; från planläggning av externhandelsområden till en vilja om att ha god planberedskap för logistikanläggningar, däribland för e-handelslokaler. I kommunernas policydokument synliggörs en vilja att hävda sig som regionala handelscentrum, även om ingen av kommunerna har för avsikt att planlägga nya externhandelsområden. Istället öppnar kommunerna upp för möjligheten att områdena i framtiden ska kunna omvandlas mot bostadsändamål. Mot bakgrund av ovanstående fynd samt de urbanmorfologiska analysernas synliggörande, att kommunernas externhandelsområden har skilda förutsättningar att integreras i den större staden, tas följande strategier fram för hur kommunerna kan möta e-handelns transformationstryck mot externa handelsområden:  • En mer platsspecifik syn på externhandelsområdens möjligheter  • Upprätta en logistikpolicy  • Utvärdera möjligheterna att inkorporera logistikytor i externhandelsområden  • Fortsätt satsa på ett mer blandat innehåll i externhandelsområden / <p>Presentation och opponering skedde digitalt via Zoom.</p>

The Million Programme was a reform program that arose as a result of the housing shortage of that time, but also the deficient housing standard in Sweden. The reform aimed to have one million homes built during the ensuing decade, while at the same time reforming the existing housing standard. In connection with the construction of these dwellings, criticism and a bad reputation began to arise about these residential areas. More recently, these homes have become associated with geographical segregation and social exclusion in society. The social sustainability aspects have many times ended up in the cloud and have not been as important. The purpose is to find remedial solutions in a residential area that is characterized by social exclusion and geographical segregation in society. The methods implemented in the study are literature studies, interviews, document analysis and observations. Since social sustainability is difficult to measure and difficult to define, a qualitative and a quantitative approach has been applied in order to obtain a holistic perspective on the problem area and further answer the issues. In the present study, the impact of an inadequate physical urban planning on segregation in a Million Programme area was analysed. The study also analysed the physical urban planning in a newly built residential area as a starting point. It turned out that the physical urban planning in the Million Programme area created good conditions for social interaction and activity that were less good in the newly built residential area. The obvious shortcomings in the Million Programme area were mainly the monotonous concrete housing which lacked a variety of forms of housing and types of houses. This led to a socio-economic and demographic segregation. The conclusion that could be drawn in the study was, by only paying attention to the physical factors in a residential area is a narrow way to evaluate the social sustainability of a city, and not least a residential area. A decent city must create conditions for activity, interaction, outdoor life, promoted health and quality of life, etc. Achieving social sustainability requires a balance of these factors. Attractive housing with a variety of forms of lease and housing types is also important. Finally, it is important to involve the resident’s views on the issue of physical urban development. A major limitation of the study was the analysis of physical urban planning with regard to social sustainability. This is in connection with previous occurrence of a considerable number of theories regarding social sustainability and a wide variety of interpretations and specifications of the area. This entailed an enormous amount of pilot studying on the subject which was time consuming. Furthermore, a limiting factor was the lack of involvement of key people working on these issues. / Miljonprogrammet var ett reformprogram som uppkom till följd av den dåvarande bostadsbristen men likaså den påtagligt bristande bostadsstandarden i Sverige. Reformen syftade till att under det påföljande decenniet låta uppföra en miljon bostäder och samtidigt reformera den dåvarande bostadsstandarden. I samband med uppförandet av dessa bostäder har det alltsedan uppkommit kritik och ett illa anseende om dessa bostadsområden. På senare tid har dessa bostäder övergått till att förknippas med geografisk segregation och socialt utanförskap i samhället. De sociala hållbarhetaspekterna har många gånger hamnat i skymundan och inte haft lika stor bemärkelse. Syftet är att påträffa åtgärdande lösningar i ett bostadsområde som präglas av socialt utanförskap och geografisk segregation i samhället. De metoder som implementerats i följande studie är litteraturstudier, intervjuer, dokumentanalys samt observationer. Eftersom social hållbarhet är svårmätbart och svårdefinierat har ett kvalitativt men likaså ett kvantitativt angreppsätt valt att utföras i syfte att erhålla ett helhetsperspektiv över problemområdet och vidare besvara studiens föreliggande frågeställningar. I innevarande studie analyserades den bristfälliga fysiska stadsplaneringens påverkan på segregation i ett miljonprogramsområde. I studien analyserades även den fysiska stadsplaneringen i ett nybyggt bostadsområde som ett utgångsläge. Det visade sig att den fysiska stadsplaneringen i miljonprogramsområdet skapade goda förutsättningar för sociala interaktion och aktivitet som var mindre bra i det nybyggda bostadsområdet. De påtagliga brister i miljonprogramsområdet var huvudsakligen de monotona betongbostäderna som saknade mångfald av upplåtelseformer och hustyper. Detta medförde till en socioekonomisk- och demografisk segregation. Den slutsats som kunde dras i innevarande studie var att enbart beaktan på de fysiska faktorerna i ett bostadsområde är ett trångsynt sätt att värdera den sociala hållbarheten i en stadsdel, och inte minst ett bostadsområde. En god stad måste skapa förutsättningar för aktivitet, interaktion, friluftsliv, främjad hälsa och livskvalité, etc. vilket innefattar de icke-fysiska faktorerna i stadsplanering. För åstadkommandet av social hållbarhet krävs en balans mellan dessa faktorer. Det är även viktigt med attraktiva bostäder med mångfald av upplåtelseformer och hustyper. Avslutningsvis är det av vikt att involvera de boendes synpunkter i frågan om fysisk stadsutveckling. En stor begränsning i studien var analyserandet av den fysiska stadsplaneringen med avseende på social hållbarhet. Detta i samband med förekomsten av en ansenlig mängd teorier beträffande social hållbarhet och stor mängd olika tolkningar och konkretiseringar av området. Detta medförde en stor mängd förstudie om ämnet vilket var oerhört tidskrävande. Ytterligare en begränsning är involverandet av nyckelpersoner i studien som arbetar med dessa frågor.

Utifrån det svårdefinierade begreppet smart stad syftar studien till att förstå vilken riktning, inom begreppet, Stockholm tar i jakten på att bli världens smartaste stad. På så sätt besvaras i studien frågan hur Stockholm blir smart istället för att besvara hur smart Stockholm blir. Med inriktning på implementeringen av nya digitala verktyg inom stadsplanering intervjuas tre aktörer med olika ingångsvinkel till ämnet. Genom denna kartläggning förväntas centrala faktorer och ytterligare viktiga aktörer framträda. Analysen av dessa ämnar leda fram till huruvida riktningen för Stockholm kan anses centreras kring stadens inånare eller kring tekniken, två tydliga läger i debatten kring den smarta staden. Resultatet pekar mot att Stockholm tar en invånarcentrerad riktning i kommunens strävan efter att uppå sitt mål att bli världens smartaste stad. Detta resultat behöver dock nyanseras där argument som stödjer den andra riktningen också är närvarande i studien. I vidare studier bör samtliga identifierade aktörer intervjuas, i ett försök att nyansera bilden av det splittrade begreppet smart stad. / Using the ambiguous definition of the concept smart city, this thesis aims to synthesize the direction Stockholm follows in Stockholm Municipality’s goal of becoming the smartest city in the world. Three actors with different backgrounds within the digitalization of urban planning are interviewed in the search of understanding how a city becomes smart rather than considering how smart a city is. This is achieved by finding material factors as well as key actors in the development of the smart city. Based on an analysis of the identified factors and actors, together with differentiating views of the concept smart city, the thesis proposes insight of whether Stockholm is considered as either citizen or technologically oriented. Understanding the local and social context of the smart city, we find that Stockholm displays a citizen-oriented perspective. However, arguments supporting the contrary view of the smart city concept are also present in the study, thus showcasing the complexity of the question in mind. Further studies should consider interviewing every identified actor in an attempt to piece out and elaborate the image of the ambiguously defined smart city.

Kollaborativ konsumtion är en slags ekonomi som handlar om att människor konsumerar genom att hyra, dela, byta eller låna saker av varandra. Den här rapporten handlar om hur en sådan typ av konsumtion skulle kunna implementeras och utvecklas i stadsbebyggelse. För att undersöka detta gjordes en fallstudie över stadsdelen Norra Djurgårdsstaden som är ett stadsutvecklingsprojekt i Stockholm med fokus på miljö och hållbarhet. Där studerades i vilken utsträckning Stockholms stad har tagit med kollaborativ konsumtion i sitt hållbarhetsarbete samt vad som planeras göras i framtiden. Dessutom tog författarna till den här rapporten fram förslag på hur kollaborativ konsumtion skulle kunna utvecklas ännu mer i stadsdelen. Syftet med det här arbetet var således att genom fallstudien redogöra för hur kollaborativ konsumtion skulle kunna bidra till mer ekologisk och social hållbar stadsutveckling. Dessutom undersöktes vilka aktörer som skulle kunna tillhandahålla kollaborativ konsumtion och vilka som skulle använda sig av den i Norra Djurgårdsstaden. Resultatet i rapporten visar att Stockholms stad, och särskilt Östermalms stadsdelsförvaltning, redan idag arbetar med vissa typer av kollaborativ konsumtion i Norra Djurgårdsstaden. Exempelvis finns stads- och biodlingar och bilpooler. Stockholms stad satsar även mycket på utbildning och information till de boende för att inspirera till hållbarare livsstilar och därmed förändrade konsumtionsmönster. Det finns många utvecklingsmöjligheter för den delande ekonomin i Norra Djurgårdsstaden. Exempelvis skulle fler lokaler för olika typer av byteshandel kunna finnas, mer delande av transportmedel och även byten av tjänster mellan de boende i området (exempelvis barnpassning, rasta hunden, matlagning, och så vidare). Dessutom skulle fler samarbeten mellan Stockholms stad och andra aktörer, såsom företag och organisationer, kunna uppstå. Fallstudien visade att det finns en viss problematik när lokala beslutsfattare planerar för att skapa förändrade konsumtionsmönster hos de boende i en stadsdel eftersom sådan planering kan inskränka på människors egna val och personliga integritet. Planeringsarbete som handlar om att styra människors vardagsvanor är kontroversiellt. Samtidigt krävs det att människor förändrar sina livsstilar till att bli mer hållbara. Förvisso är det inte givet att en mer delande ekonomi i en stadsdel ger mer hållbarhet, men den här studien visar att det finns positiva effekter av kollaborativ konsumtion, både miljömässiga och sociala, och att den delande ekonomin har potential att utvecklas i stadsbebyggelse. / Collaborative consumption is a kind of economy where people consume through sharing, hiring, swopping and borrowing. This report investigates how the sharing economy can be implemented and developed in urban areas by doing a case study over the Stockholm Royal Seaport (Norra Djurgårdsstaden). This district in Stockholm was chosen because it is an ongoing urban development project that focuses on sustainability. In the case study researches were made on how the City of Stockholm (the Stockholm municipality) uses collaborative consumption in the sustainability program of the Stockholm Royal Seaport, and also their plans for the future. Furthermore suggestions on how collaborative consumption could be developed in the district were presented. The purpose with this project was thus, with the use of the case study, to outline how collaborative consumption can contribute to ecological and social urban development. The result of this report shows that the City of Stockholm, and especially the district administration of Östermalm, already today works with different types of collaborative consumption in the Stockholm Royal Seaport. For example they have planned for urban framing, beekeeping, and car- sharing. The City of Stockholm also focuses on education and information to the inhabitants to inspire to more sustainable lifestyles and thereby changed consumption patterns. There are many opportunities to develop the sharing economy in the Stockholm Royal Seaport. For example they are planning for facilities for different kinds of trading, more sharing of transport and also swopping services between the inhabitants, such as babysitting, walk the dog, cooking, etc. The case study showed that planning for changed consumption patterns can be difficult for the local stakeholders. The reason is that such kind of planning can reduce people’s own choices and personal integrity. It can be controversial with planning that approaches controlling of people’s living habits, but at the same time people must change their lifestyles to be more sustainable. However, the sharing economy does not definitely bring more sustainability, but this study shows that there are positive effects by collaborative consumption, both ecological and social, and the sharing economy has potential to develop in urban areas.

There is an on-going generational shift related to car culture, occurring in the developed world. After decades of increased driving, a decline can now be seen in twenty of the developed countries. Moreover, one out of five regional shopping malls in America is either dead or likely to fail within the next five years. This has given rise to a new urban planning strategy called “suburban retrofitting”. The strategy mainly concerns redevelopment of suburban areas; involving densification of the area’s built environment, a diversification of functions and improved public transportation to the area. The most common mode of public transportation used within suburban retrofitting is light rail. Most suburban retrofitting projects to date have been carried out on sites of dead shopping malls, and the literature focused on suburban retrofitting is, so far, mainly focused on American conditions. Thus the purpose of the thesis is to relate the theories about suburban retrofitting to the Swedish urban planning context, to see if these theories are useful and relevant for Swedish urban planners and policymakers. This question is highly dependent on whether these strategies can be considered to contribute to sustainable development. A case study is carried out about the redevelopment of a commercial area called Kungens Kurva, in Huddinge, south of Stockholm. The area will be denser, take on a city like character and be supplied with public transport. However, some important aspects of this project differ from the theories about suburban retrofitting: no housing is planned, substantial space for parking remains and shopping will still be the dominant activity in the area. The preconditions for suburban retrofitting differs greatly between Sweden and the U.S. Thus, the subjects for suburban retrofitting in Sweden might currently rather be the “million program” suburbs than commercial areas at the urban fringe. One of the reasons for this is that, in Sweden, commercial areas at the urban fringe are often still doing economically well. Which means that the preconditions for fundamentally changing the character of these areas – by introducing housing and diversifying the functions in the area – simply is not good enough. Other factors that make a radical transformation of commercial areas difficult are the strong regulations concerning noise and pollution. It is particularly the regulations concerning housing that make suburban retrofitting projects adjacent to highways problematic in Sweden. As for introducing a light rail system to the area, it is only a rational choice for the Swedish cities that already has such a system. The subway system has proven to be far more effective in diverting car trips to locations at the urban fringe. Therefore it might be a better choice for suburban retrofitting projects in Stockholm. / Det pågår för närvarande ett generationsskifte vad gäller bilkulturen, både i Sverige och i hela den industrialiserade världen. Efter decennier av ökande bilkörning kan man nu se en nedgång i tjugo av de utvecklade länderna. Dessutom har ett av fem externhandelsområden i USA redan lagts ned, eller är sannolikt att bli nedlagt inom de närmaste fem åren. Detta har gett upphov till en ny strategi inom stadsplanering som kallas för ”Suburban retrofitting”, eller ”förtortsomvandling”. Strategin syftar till att omvandla förortsmiljöer och innebär förtätning av den byggda miljön, en diversifiering av områdets funktioner och förbättrad kollektivtrafik till området. I förortsomvandlingsprojekt är den vanligaste typen av kollektivtrafik spårvägssystem. De flesta genomförda förortsomvandlingsprojekt har avsett nedlagda köpcentrum och den litteratur som berör ämnet är i huvudsak fokuserad på Amerikanska förhållanden. Syftet med examensarbetet är att relatera teorier om förortsomvandling till svensk stadsplanering för att se om dessa teorier är användbara och relevanta för svenska stadsplanerare och beslutsfattare. Vilket är en fråga som i sin tur är starkt beroende av huruvida dessa strategier kan anses bidra till en hållbar utveckling. I detta examensarbete genomförs en fallstudie som berör omvandlingen av externhandelsområdet Kungens Kurva, beläget söder om Stockholm. Området planeras att bli tätare, få en kvartersstruktur och förses med kollektivtrafik. Dock skiljer sig projektet från de teorier som finns i litteraturen om förortsomvandling i flera viktiga avseenden. Inga bostäder är planerade, bilen står fortfarande i centrum och shopping kommer fortfarande att vara den dominerande aktiviteten i området. Några av de viktigaste slutsatserna i examensarbetet är att förutsättningarna för förortsomvandling skiljer sig kraftigt mellan Sverige och USA. Framförallt är de ekonomiska förhållandena för externhandelsområden i Sverige fortfarande relativt bra. Dessutom har Sverige starka regleringar vad gäller partikelhalter och buller, vilket kan göra omvandlingsprojekt nära motorvägar svåra att genomföra. Särskilt om de avser bostäder, vilka är en nödvändig del av ett förortsomvandlingsprojekt om det ska anses bidra till en hållbar stadsutveckling. Vad gäller frågan om att införa spårvägsförbindelser till förortsmiljöer under omvandling är detta endast ett rationellt val om man redan har ett spårvägssystem, eller saknar spårbunden kollektivtrafik överhuvudtaget. I det fall man har ett tunnelbanesystem, som i Stockholm, är det sannolikt mer miljömässigt hållbart att utnyttja detta än att bygga spårväg. Det beror på att tunnelbanesystem är betydligt mer konkurrenskraftigt gentemot bilen avseende resor till perifera mål, eftersom tunnelbanetrafiken är separerad från andra trafikslag och därmed får en högre medelhastighet.

The aim is to explore indigenous life situation and by identifying problems in service and infrastructure,health and social aspects provide suggestions on how the current situation can be improved.The goal is to provide a proposal for a plan for a new community with homes that are adapted to theindigenous people’s needs and unique tradition. The plan is part of the modernization taking place inChiapas but where indigenous traditions and culture are preserved and taken advantage of. How wouldthe housing and community planning look like? What can you learn from indigenous practices to takecare of our nature and self‐sufficiency? What type of modernization from the West is important andhow to combine tradition and modernity?A number of new housing for the relocation of indigenous people has been built. These neighborhoodshave received much criticism. Santiago el Pinar is an example. The indigenous were moved to minimalhouses built on stilts in a dry hillside without vegetation. There is absolutely no land to cultivate, thefloors are made of wood which makes it impossible to cook on the floor the traditional way and thereare no natural meeting places. The new housing is absolutely not linked to the people's needs andbackground.In the autonomous communities where indigenous people live today, there is a great opportunity tofurther develop sustainable agriculture because these communities opposes neoliberalism, capitalisttrade and multinational control. At the same time they develop an autonomous system for training andregional reinforcement. There are efforts to strengthen the culture of origin and the knowledge ofhealth, education and traditional agriculture. In The housing program which the state built the residents'life is based on consumption, and they depend on the state apparatus. Food could previously beobtained relatively easily at low or no cost. In The "rural town", people must, in contrast to past lives inthe countryside, buy everything.Important in this project is to find and exploit opportunities in indigenous society today and strengthenthese but also modernize so that access to services, infrastructure an architecture improves. / Syftet är att undersöka den inhemska livssituationen in Chiapas och genom att identifiera problem i service och infrastruktur, hälso-och sociala aspekter ge förslag på hur den nuvarande situationen kan förbättras. målet är att ge ett förslag till en plan för ett nytt samhälle med bostäder som är anpassade till de specifika människornas behov och unika tradition. Planen är en del av moderniseringen sker i Chiapas men där inhemska traditioner och kultur bevaras och tas tillvara. Hur skulle dessa bostäder och en sådan samhällsplanering se ut? Vad kan vi lära av den inhemska befolkningens kunskaper och traditioner?  Vilken typ av modernisering från väst är viktigt och hur kan man kombinera tradition och modernitet? Ett antal nya bostäder för omlokalisering av ursprungsbefolkningen har byggts. Dessa projekt har fått mycket kritik. Santiago el Pinar är ett exempel. En inhemsk grupp flyttades till minimala hus byggda på styltor i en torr sluttning utan vegetation. Där finns  ingen mark att odla, golven av trä  gör det omöjligt att laga mat på traditionellt sätt. Dt finns inga naturliga mötesplatser. Det finns ett behov av nya visioner och alternatriv till den typ av samhälls och urban planering som sker både metoder och förslag. I detta examensarbetet sker detta sökande efter alternativ.

This master thesis explores the nature of public participation as a central and most current subject in the field of urban planning. A first impression exposes a seemingly unanalyzed consensus on the values and benefits which public participation provides the process of urban planning. The city may be a concern to all its inhabitants; hence knowledge and opinions of the local public are of great importance for the urban development. But is there really something new to these assumptions, and are the advantages of increased public participation in urban planning always obvious?   By using action research as a main method, I have put myself into the context of the Swedish municipality of Nacka and their projects dealing with the development of public participation. The research process combines my support in practice and documentation with the investigation of established theories, the public discussion on public participation, as well as the rise of the matter. By doing so this thesis assigns to the task of portraying the current state of public participation in urban planning in a Swedish context.  The case studies, performed in Nacka, reveal what the measures of a municipality consist of and on what goals these initiatives are based, while at the same time investigating whether action researching the local case could generate more general conclusions and guidelines for public participation. The research swiftly leads to a number of reoccurring advocating arguments. These are given ground for by either strengthening or making the planning process more efficient, or by putting emphasis on the democratic aspects of ascribing power and influence to the citizens. Nevertheless there is critique and skepticism as well, highlighted in arguments of inefficiency and incompatibility with representative democracy. Theories on, for instance, multiple publics and Arnstein’s ladder of participation are close at hand, when analyzing the friction between the views and their relevance in practice. Nevertheless, the ongoing debate and discussion turns out to handle the potential conflicts in a general and unproblematized way. One discusses why public participation is important, but rarely how and when. That in itself says quite a bit about the current views on the matter. At that point this action research turns out to generate a valuable discussion and vital posers concerning e.g. clarity and aims when involving citizens, the significance of both phase and level of participation, the role of physical/technical preconditions for dialogue, and the measures required to turn temporary projects into continuous processes and established routines.  The thesis indeed focuses on a specific municipality. However, by connecting a practical case to both ongoing discussions and more or less well known theoretical concepts, it hopefully offers increased apprehension and widening perspectives to planners, regardless of their location.