Modernitet har ofta skildrats i litteraturhistorien med hjälp av en sammanbindning mellan panoramavy och bildningsresa. Ettsärskilt narrativ återkommer i sådana berättelser: protagonisten kämpar för att hitta genom storstadens myllrande gator, blir så småningom bekant med democh fullföljer därmed sin bildningsresa. Detta symboliseras genom en panoramavy över staden. Uppsatsen undersöker Hassan Loo Sattarvandis Still (2008), vilken använder panoramavyn i sin skildring av Stockholmsförorten Hagalund men tematiserar monotoni i stället för den förändring som tematiseras i skönlitteratur om moderniteten. Syftet med uppsatsen är att diskutera i vilken utsträckning denna kontrast beror på stadsplaneringen i Hagalund och vad ett sådant samspel mellan monotoni och miljö innebär för skildringen av modernitet. Genom geokritisk metod, vilken analyserar hur miljön påverkar berättelsen genom karaktärers rörelsemönster, framträder stadsplaneringen som gemensam komponent mellan de återkommande panoramavyerna, moderniteten, bildningsresan, flanerande och slutligen monotonin som tematik. Stadsplaneringen i romanen är nämligen utformad för att stävja moderniteten, och förlagan till utformningen härrör ur panoramavyn som uttryck för kontroll. Detta resulterar i att protagonisten i Still flanerar i cirklar och aldrig kan fullfölja sin bildningsresa, vilket symboliseras med en konstant panoramavy. Monotonin som tematik integreras och binds således till romanens miljö för att uttrycka segregation, avsaknad av utvecklingspotential och en avstannad modernitet. Uppsatsens bidrag består i en ny läsning av romanen, i vilken tematiken är bunden till sin miljö, som bör skänka nytt ljus till svensk arbetarlitteratur och läsningar av förortsskildringar i stort.

Introduction: This master thesis is written within the area building technology at Jönköpings Tekniska Högskola. It is made in collaboration with Arkitekthuset Jönköping AB. The study is supposed to be useful as a basis for the urban planning of growing cities to avoid lost spaces. The thesis will also include proposals for how lost spaces in Friaredalen could be developed. Method: The data collection has mainly been done through observations but also through interviews and a literature study. The people interviewed were professionally active within areas that are related to urban planning, lighting, and urban design in the municipality of Jönköping. Both quantitative and qualitative data has been studied in the thesis. Results: Only the interview answers that most clearly answer the research questions are presented under the title results. The full-length interviews are presented as appendices. The results of the observations are also presented under the same title. They were performed during days of sun, low wind velocity and without precipitation. Analysis: The analysis of the empirical indicates that parts of the park are used to a great extent. It also indicates that parts of the park are used to a small extent and have potential for development. The part that seems to be used to the least is the green areas in the north end of the park. The parts of the park that are frequently used can also be analyzed and eventually developed. Discussion: The case study shows that there are parts of Friaredalen that are lost spaces. One goal of this work was to bring forward suggestions for improvement, which has been made for the spaces that was shown to be lost. The observations made according to Gehl’s proven approach were successful in that they provided data showing that parts of the park have a lack of visitors. This data helps answer the report’s questions. The interviews also provided data that was useful for answering the questions. / Introduktion: Detta examensarbete skrivs inom Byggnadsteknik på Jönköpings Tekniska Högskola. Arbetet utförs i samarbete med Arkitekthuset Jönköping AB. Studien ska kunna användas som underlag i stadsplaneringen av växande städer för att undvika bristfälligt utnyttjade områden. Arbetet kommer även ge förbättringsförslag på hur outnyttjade och mindre bra planerade ytor i Friaredalen skulle kunna göras bättre. Metod: Datainsamlingen har i huvudsak skett genom observationer, men även genom intervjuer och en litteraturstudie. Intervjuerna har varit riktade till professionellt verksamma inom områden som rör stadsplanering, belysning och utformning i Jönköpings kommun. Både kvantitativa och kvalitativa data har studerats i arbetet. Resultat: Under rubriken resultat presenteras endast de intervjusvar som har tydligast koppling till frågeställningarna. De fullständiga intervjuerna finns att tillgå som bilagor. Under samma rubrik redovisas även resultat från observationerna. De är utförda under dagar med solsken, låga vindhastigheter och utan nederbörd. Analys: Analysen av empirin tyder på att delar av parken är använda i stor utsträckning. Den tyder även på att vissa delar av parken används i liten utsträckning och har potential för utveckling. Den del som verkar användas minst är gräsytorna i den norra delen av parken. Även de delarna av parken som är flitigt använda går att analysera och eventuellt utveckla. Diskussion: Fallstudien visar att det finns delar av Friaredalen som är bristfälligt utnyttjade. Ett mål i arbetet var att förbättringsförslag på Friaredalen skulle tas fram, vilket har gjorts på de delar som påvisats vara bristfälliga. Observationerna som utfördes enligt Gehls beprövade tillvägagångssätt var lyckade i det avseende att de gav data som visar att delar av parken har en avsaknad av besökare. Denna data hjälper till att svara på rapportens frågeställningar. Även intervjuerna gav data som var användbara för att besvara frågeställningarna.

Torgen har under en väldigt lång tid i människans historia spelat en viktig funktion i människors liv. Stadens öppna platser har fungerat som en social mötesplats och detta ända sedan antikens dagar. Under mitten av 1800-talet fram till vår tid har torgen dessvärre börjat att alltmer tappa fokus som en social katalysator med liv och rörelse. Torgen blev snarare politiska platser och mer en maktsymbol än en mötesplats. Under 1900-talet uppkom andra motkrafter till torgens existens som en social plats. Mycket av detta berodde på bilen, men även på grund av nya levnadsvillkor och estetiska ideal. Som följd av den moderna stadsutvecklingen har dessutom små butiker flyttat från torget för att bilda större enheter.  Men hur kan man transformera ett äldre torg till hur det en gång var eller borde ha varit? Under arbetets gång med detta omgestaltningsförslag av Davidhallstorg har det visat sig att dagens torg till stor del skiljer sig från torgens ursprungliga funktion. Gestaltningen försöker därför lösa problemet med problem som dagens storstadstorg kan ställas inför, såsom alldeles för dominerade av biltrafik och bilens behov och för lite aktiviteter. Förr i tiden ansågs städernas torg vara deras mittpunkter, och de var fulla av liv och rörelse. Arbetet i denna studie har fokuserat på att hitta en mer lämplig design för ett torg i centrala Malmö och därigenom försöka ge det tillbaka mer liv och rörelse som en social mötesplats.  Resultatet visar sig att torg är sociala mötesplatser som måste finnas kvar för att skapa sociala mötesplatser utomhus för människor i storstadsmiljö. Därför är det inte lämpligt eller rekommenderat att ”slösa” bort torgyta till stora bilparkeringar. Studien visar att funktionen som torgen har trots allt är viktig än idag att skapa en bakgrund till formella och informella möten mellan människor, en social mötesplats för människor. Bara för vi lever i nya moderna tider betyder det inte att vi ändå inte är beroende av att möta och umgås med andra människor. Torgen utgör en utmärkt plats för detta. Torg behöver uppdateras med sina ändrade invånare, dvs. återupplivas så att de åter fyller en funktion som passar dagens krav och behov. Gestaltningsförslaget visar på vikten av att låta torgen leva upp tills sin rätta funktion och placera bilen i kanten eller under torget.  Det går inte att glömma bort att bilen trots allt ännu är en stor del av vår vardag. Gestaltningsförslaget försöker hitta en lösning där både människa och maskin kan ta plats och vistas utan att den andra tar över för mycket, detta är av stor vikt. / For a very long time in human history, squares have played an important role in people's lives. The city's open spaces have functioned as a social meeting place since the days of antiquity. During the middle of the 19th century until our time, the squares have unfortunately begun to lose focus more and more as a social catalyst with life and movement. The squares became rather political places and more a symbol of power than a meeting place. During the 20th century, other counterforces arose to the existence of the squares as a social place. Much of this was due to the car, but also due to new living conditions and aesthetic ideals. As a result of modern urban development, small shops have also moved from the square to form larger units. But how can one transform an older square into what it once was or should have been? During the work on this redesign proposal of Davidshallstorg, it has turned out that today's square is largely different from the squares' original function. The design therefore tries to solve the problem with problems that today's metropolitan squares can be faced with, such as being far too dominated by car traffic and the car's needs and too few activities. In the past, the town squares were considered to be their centers, and they were full of life and movement. The work in this study has focused on finding a more suitable design for a square in central Malmö and thereby trying to give it back more life and movement as a social meeting place. The result shows that squares are social meeting places that must remain in order to create social meeting places outdoors for people in a metropolitan environment. Therefore, it is not appropriate or recommended to "waste" square space to large car parks. The study shows that the function that the squares have, after all, is still important today to create a background for formal and informal meetings between people, a social meeting place for people. Just because we live in new modern times does not mean that we are still not dependent on meeting and socializing with other people. The squares are an excellent place for this. Squares need to be updated with their changed inhabitants, ie. revived so that they again fulfill a function that suits today's requirements and needs. The design proposal shows the importance of letting the squares live up to their proper function and placing the car at the edge or under the square. It is not possible to forget that the car is still a big part of our everyday life after all. The design proposal tries to find a solution where both man and machine can take place and stay without the other taking over too much, this is of great importance.

Perceived safety is an important aspect of urban planning and is generally treated as an objective account of the personal sense of safety of each individual. The subject is inherently diffuse and therefore problematic to understand and evaluate in its entirety.This thesis builds on the practice of space syntax theory and the field of research that has sprung up around it, focused on quantifying urban qualities. A spatial syntax dedicated to perceived safety in urban environments is suggested, based on common themes in research and policy documents on the topic. Features that were considered to influence perceived safety were identified and their effects mapped with the use of standard GIS implementations. The effort aimed at introducing a quantitative approach to evaluation of perceived safety which is presently performed mainly in a qualitative manner. The features were quantified in the sense that their area of effect was mapped, which enabled measurements of the size and shape of their area of effect or number of features influencing a point in space. The mapped features have been listed below.• Field of view• Entrance locations• Active ground floors (e.g. storefronts and entrances available for public use)• Public lighting• Unclear landuseThe suggested methods were applied to the Stockholm suburb Skärholmen which currently suffers from lower perceived safety than the entire municipality and consists of an urban structure not considered to facilitate perceived safety by todays urban planning ideals.The methods were evaluated by reviewing the benefits of quantitative descriptions compared to written account, and through discussing the results with professionals at the planning office at the Municipality of Stockholm.The suggested syntax proved to have potential for concretizing the present planning process with respect to perceived safety. GIS is currently used in other aspects of urban planning and could be adapted to treat perceived safety. There would however be need for further standardization and a more user-friendly workflow. / Trygghet är en viktig aspekt inom stadsplanering och hanteras generellt som en objektiv beskrivning av enskilda upplevelser av trygghet i stadsbilden. Ämnet är diffust i sig självt och är därför problematiskt att till fullo förstå och utvärdera.Det här arbetet bygger på användandet av space syntax teori och den vetenskap som sprungit från ämnet, vilket syftar till att kvantifiera urbana kvalitéer. Ett spatialt syntax dedikerad till trygghet föreslås, som baseras på återkommande teman i forskning och plandokument som behandlar ämnet. Utformningar som anses påverka trygghet kartlades genom standardimplementering av GIS-verktyg. Syftet var att föreslå ett kvantitativt tillvägagångssätt för utvärdering av trygghet, vilket för närvarande generellt hanteras med kvalitativa men. De utformningar som kvantifierades gjordes så genom att det område de påverkar avbildades, vilket möjliggjorde fastställande av dessa områdens storlek och form samt hur många objekt som påverkar var punkt. De kartlagda utformningarna är listade nedan.• Öppet synfält• Entréplacering• Aktiva bottenvåningar (exempelvis skyltfönster samt entréer som inbjuder till publik användning)• Gatubelysning• Otydlig markanvändningDe föreslagna analysmetoderna applicerades på stockholmsförorten Skärholmen vilken för närvarande belastas av otrygghet jämfört men övriga kommunen och vars stadsutformning ger upphov till otrygghet enligt dagens stadsbyggnadsideal.Analysmetoderna utvärderades genom att bedöma fördelarna med resultaten jämfört med redogörelser i text samt genom diskussion med planerare på planorganet på Stockholms Stad.Det föreslagna spatiala syntaxet visade sig ha potential att konkretisera den aktuella planeringsprocessen med hänsyn till trygghet. GIS används vid behandling av andra frågor i stadsplanering och kan anpassas för att användas vid behandling av trygghet. Dock skulle viss standardisering samt ett mer användarvänligt utförande behövas.

I och med en växande befolkning och negativ klimatpåverkan går dagens planeringstrend i Sverige mot förtätning som innebär att städer utvecklas genom att ny bebyggelse koncentreras på redan exploaterad mark. Trots att förtätning är förknippat med hållbarhet har denna strategi resulterat i att barns betydelsefulla utemiljöer, såsom skol- och förskolegårdar, tagits i anspråk. Samtidigt är barn en relativt maktlös social grupp som utgör samhällets framtid och således behövs kunskap om barns perspektiv i planeringen av städer. Syftet med denna studie är därför att bidra med en ökad förståelse av hur barnperspektivet, insikten om barns bästa, kan tillämpas i samband med stadens förtätning inom kommunal samhällsplanering. I studien avgränsas barnperspektivet genom att undersöka hur en kommun kan skapa barnvänliga utemiljöer för skolor och förskolor. I studien tillämpas ett kvalitativt tillvägagångssätt genom en fallstudie av Eskilstuna kommun. Med hjälp av intervjuer och en dokumentstudie inhämtades data om kommunens arbete med skolors och förskolors utemiljöer. För att skapa en förståelse av den kommunala samhällsplaneringens förutsättningar studerades lagstiftning samt statliga och kommunala publikationer. Vidare utfördes en litteraturstudie beträffande barnperspektiv, barnkonsekvensanalys, barnvänlig utemiljö och kollaborativ planering. Tillsammans med data som inhämtades från expertintervjuer formar detta studiens teoretiska referensram som i sin tur legat till grund för den efterföljande diskussionen.  Resultatet påvisar att barnvänliga utemiljöer för skolor och förskolor innefattar ett flertal faktorer som bidrar till barns utveckling: plats för utelek, reducerad trafik, gröna och naturliga miljöer, variation samt utmaningar. Av dessa fastställs att plats för utelek, storleken på gården, utgör den grundläggande faktorn. Studien visar på att skolors och förskolors utemiljöer är en fråga som ofta hamnar i konflikt med andra utmaningar som samhällsplaneringen ställs inför. I Eskilstuna kommun finns en strävan att uppnå barnvänliga utemiljöer för skolor och förskolor. Dock utgör brist på tillgängliga ytor och avsaknad av konkreta strategier samt riktlinjer hinder som försvårar detta i praktiken. För att uppnå barnvänliga utemiljöer för skolor och förskolor belyser resultatet av denna studie vikten av ett kollaborativt arbetssätt genom samverkan och samförstånd mellan olika aktörer. Dessutom fastställs att barns behov bör lyftas fram i ett tidigt skede av processen för att säkerställa plats åt skol-och förskolegårdar i den täta staden. / As a result of a growing population and negative climate impact, today’s planning trend in Sweden is going towards densification which means that cities are being developed by concentrating new buildings on already exploited land. Even though densification is linked to sustainability this strategy has resulted in the exclusion of significant places for children’s outdoor play, such as school and preschool playgrounds. At the same time, children are a quite powerless social group that constitute the future of society and thus knowledge of their perspectives is necessary in urban planning. Therefore, the purpose of this study is to contribute to an increased understanding of how the child perspective, the perception of a child’s best, can be applied in relation to densification of the city in the municipal community planning. In the study the child perspective is defined by examining how a municipality can create child-friendly school and preschool outdoor environments. This study applies a qualitative approach through a case study of the municipality of Eskilstuna. By conducting interviews and a documentary study, data regarding the municipality’s work with school and preschool outdoor environments was generated. In order to gain an understanding of the conditions for municipal community planning, legislation as well as government and municipal documents were studied. A literate review was also conducted with the aim of studying previous work on the child perspective, the child impact assessment, the child-friendly outdoor environment and collaborative planning. Together with data collected from expert interviews this constitutes the study’s theoretical framework that in turn formed the basis for the following discussion. The results prove that child-friendly outdoor environments for schools and preschools comprise several factors that promote children’s development: room for outdoor play, reduced traffic, green and natural environments, variation and challenges. Among these, room for outdoor play, the size of the school or preschool playground, is the fundamental factor. The study also shows that school and preschool outdoor environments are a matter that often conflicts with other challenges that the municipal community planning has to deal with. In the municipality of Eskilstuna there is an ambition to create child-friendly outdoor environments for schools and preschools. However, the lack of available places as well as strategies and guidelines makes this difficult in practice. In order to create child-friendly outdoor environments for schools and preschools the results indicate the importance of using a collaborative approach through cooperation and mutual understanding between different actors. Also, it is stated that children’s needs should be highlighted in an early stage of the process to ensure room for school and preschool playgrounds in the dense city.

För att möta de växande storstadsregionernas framtida krav gällande trängsel och hållbarhet i transportsektorn måste cykeln prioriteras regionalt. En undersökning av Stockholms- och Köpenhamnsregionen görs med syftet att lyfta fungerande tillvägagångssätt för planering av regionala cykelvägnät genom samverkan. Syftet ska besvaras med två frågeställningar. Dels vilka åtgärder som är utpekade i plandokumenten och dels hur samverkan i regionen ser ut i praktiken. Planerna för utbyggnaden av Stockholms regionala cykelvägnät är mycket lika Köpenhamns, vilka har setts som föregångsexempel för det regionala cykelkansliet. De regionala och kommunala dokumenten anger standarder för utformning, drift, underhåll och finansiering av regionala cykelstråk. Kompletterande till planerna är upplevda erfarenheter kring samverkansprocesserna i praktiken. Mellankommunal samverkan i regionerna sker via det regionala cykelkansliet i Stockholm respektive sekretariatet i Köpenhamn. I Köpenhamn arbetar kommunerna gemensamt genom hela processen med ett cykelstråk, söker statlig medfinansiering och skriver samarbetsavtal gällande en överenskommen standard. I Stockholmsregionen arbetar kommunerna mer självständigt, söker själva statlig medfinansiering och samverkar mer gällande drift, underhåll och skyltning. Kommunerna i Köpenhamn var medverkande från början vid framtagandet av den regionala cykelplanen till skillnad från kommunerna i Stockholm, vilka hade en mer marginaliserad samverkan. Att låta kommunerna vara delaktiga i processen är viktigt för att integrera tänkandet kring regionala cykelstråk i kommunerna. Åtgärder vilka skulle kunna införas i Stockholm med Köpenhamn som inspiration innefattar att göra plats för cykeln i gaturummet genom bekostnad på bilens, att samtliga kommuner längs ett regionalt cykelstråk arbetar närmare tillsammans för att säkerställa en god standard och att utöka det regionala cykelkansliet. Att utöka kansliet genom exempelvis en styrgrupp som kontrollerar regionens standard, samt mer anställda, skulle skapa förutsättningar för mer handlingskraftiga väghållare i regionen. Vidare skulle det vara intressant för Stockholm att likt Köpenhamn arbeta för att skapa mer gena vägar för cykeln, genom att låta cykeln gå över grönområden, vatten och större trafikleder utan att ta hänsyn till andra trafikslag. / To be able to meet the growing needs of the future regarding traffic jams and sustainability in the traffic sector, the bike must be prioritized in the region. An investigation of the Stockholm and Copenhagen region will be made with the purpose to look at good regional planning for the bicycle grid through cooperation of the municipalities. The report will look more closely at proposed actions in planning documents and how the cooperation looks in reality. The plans for the making of the Stockholm regional bicycle grid is quite similar to the ones in Copenhagen, which has been seen as a great example for the regional plans in Stockholm. The regional och municipality plans contains standards of shape, maintenance, and finance of the regional bicycle lanes. In additional to the plans is experiences of the cooperation processes in real life. Cooperation between the municipalities in the region is made via the the regional bicycle council in Stockholm and Copenhagen. In Copenhagen, the municipalities work together through the whole process of making a regional bicycle lane, they apply for state financing together and write a contract of cooperation which states that they must keep to the agreed standards. I the region of Stockholm the municipalities work more independently, they apply for state financing themselves and only cooperates regarding maintenance and signage. The municipalities of Copenhagen were involved from the start in the process of making the regional bicycle plan. The municipalities of Stockholm had a more marginalized role. It is important to let the municipalities be a part of the process regarding integrating the thinking about the regional bicycle lanes in the municipalities. Actions which could be implemented in Stockholm with Copenhagen as an inspiration includes making more space for the bicycle on the streets while decreasing space for the car, that all the involved municipalities of regional bicycle lane cooperates closely to make safe a great standard and to also increase the size of the regional bicycle council. The council could contain a group which is responsible to see to that all the regional lanes has the same standard. The council can also grow in personnel to make sure that all the municipalities have the conditions which is needed to make the bicycle more prioritized. Stockholm could also like Copenhagen work to create routes for the bicycle which work more as a shortcut through green belts, over water and over highways without having to consider the routes of cars.

Landskapsarkitekter i Stockholm, samlades augusti 2015 på en skolgård i Årsta för att protestera mot vad de upplevde som en allt sämre möjlighet att bidra till kvalitativa miljöer. Mer specifikt protesterade de mot att kraven på vinst prioriterades över kvaliteten på de miljöer som byggdes, med effekten att bostadsgårdar, och förskolegårdar blir allt mindre och som de såg det, otillräckliga. I en doktorsavhandling från 2008 konstaterades det att arkitektens praktiska roll saknar plats för kunskapsåterföring av brukares synpunkter på färdigställda projekt. En sådan uppföljning utförs sällan och arkitektkontor saknar vetenskapliga metoder för att systematiskt utvärdera slutanvändares upplevelser och användning av dessa miljöer. En utvidgad kunskapsgrund kan användas för att stärka rollen samt fungera som underlag för arkitekterna i förhandlingar med byggherrar och entreprenörer där de kan påvisa tydliga argument för att upprätthålla goda kvaliteter. Den här rapporten undersöker hur rollen som arkitekt, planarkitekt och landskapsarkitekt kan utvecklas till att vara en mer kunskapsåterförande, detta genom att dra lärdom om hur brukare upplever och använder sig av färdiga miljöer och öka kunskapen kring detta inför framtida projekt. Arbetet syftar till att undersöka vilka vetenskapliga metoder som mest effektivt kan kartlägga hur brukare upplever och använder sig av de färdigställa miljöerna. Det har gjorts genom en fallstudie där tre stycken bostadsgårdar i Stockholmsområdet undersöktes genom metoderna platsobservation, enkät och intervju, med syftet att generera data vilken ska besvara hur de upplevs och används. Men också för att utforska hur en mer kunskapsåterförande eller återkopplande arkitekturpraktik skulle kunna se ut. Urvalet av fallen i form av tre olika bostadsgårdar belägna i Stockholmsregionen, gjordes i samråd med handledare från White Arkitekter efter förslag från kontorets landskapsarkitekter. För att bättre förstå tankar bakom utformningen av bostadsgårdarna utfördes även fyra intervjuer med totalt fem stycken landskapsarkitekter som alla var inblandade i utformningen. Platsobservationer utfördes vid sex tillfällen under fallstudiens gång för att dokumentera användningen av gården. En enkät utformades med ambitionen att samla in främst kvantitativ data från de boende i kvarteren gällande deras användning, upplevelser och åsikter om gården. Intervjuer valdes som metod för att på ett mer djupgående vis än i enkätundersökningen ta reda på hur de boende upplever och använder bostadsgården. Empirin samlad genom metoderna visar på att användarna av gårdarna är barn och familjer men på alla gårdar finns en uttryckt önskan och ett behov av att funktioner och ytor skapas för vuxna att koppla av och hitta plats för att sätta sig ned och fika, äta eller grilla ute på gårdarna. Möbleringen uppfattades som okej till bristfällig och bord och stolar var det som flest saknade i alla fallen. Boende i alla tre fallstudier svarade att gårdsmiljön upplevs som trygg men i två av fallen fanns indikationer på att belysningen särskilt kvällstid uppfattades som bristfällig. Grönskan däremot ansåg boende var okej till tillfredsställande på gårdarna. Sammanfattningsvis kunde ingen av de tre metoderna, platsobservation, enkät och intervju, direkt avfärdas som en olämplig metod för kunskapsåterföring av brukares användning och upplevelser av färdigställda miljöer. De har alla tre karaktärsdrag och kvaliteter som i grunden är oersättliga. De har också alla tre svagheter när det gäller vilken sorts data de kan samla in och hur väl den datan står sig på egen hand. Samtliga tre metoder bör användas i kombination för kunskapsåterföring om det är möjligt. I analysen kunde det konstateras att metoderna bör anpassas för att vara realistiskt genomförbara ur en konsults perspektiv, då tidsåtgången för genomförandet av metoderna är av största vikt. En standardisering av samtliga metoder är en förutsättning för det och aspekter som platsobservationer med kortare varaktighet, enkätundersökning utan skrivsvar samt genskjutsintervjuer istället för djupintervjuer är lösningar som möjliggör detta. Som avslutning presenteras ett förslag utformat med tanken att systematiskt användas efter färdigställda projekt, ett arbetssätt som kan inkluderas i projektbudgetar genom kontraktskrivningen mellan entreprenör och arkitekter. / Landscape architects in Stockholm, gathered in August 2015 on a schoolyard in Årsta to protest against what they experienced as an increasing challenge to create environments with good quality. They protested more specifically against the fact that profit is prioritized over quality in the built environment and that the effect is that residential yards and schoolyards are increasingly getting reduced in size and in their view becoming insufficient. Research has shown that the role of the architect rarely includes knowledge transfer regarding the users views on completed projects. Such follow-ups are rarely being made and the architectural firms are lacking methods to systematically evaluate the end-users experience and usage of these environments. A broadened knowledge base could be used to strengthen the role and further work as a basis for architects in negotiations with developers, where they can present clear arguments for maintaining certain good qualities. This report will investigate how the role of the architect, urban planner and landscape architect can be developed to include knowledge transfer. This can be made by learning how users experience and use completed environments and increase the awareness of this for future projects. The report aims to investigate which scientific methods that most efficiently can map how users experience and use these completed projects. This has been made through a case study where three residential yards in the Stockholm area were examined through the methods: site observation, survey and interviews. The purpose was to generate data which would answer how the yards was experienced and used, but also to research how a more reentrant practice of architects could look like with more knowledge transfer. The selection of the cases of three different residential yards where made in consultation with the supervisors from White Architects, selecting from proposals made by the landscape architects from White. Four interviews were held with five landscape architects responsible for the design of the residential yards in order to better understand the thoughts behind the design. Site observations were made on six occasions with the purpose of documenting the usage of the three cases. A survey was designed with the ambition to mainly collect quantitative data from the residents regarding their usage, experiences and views on the yards. Interviews were chosen with the purpose of reaching more in-depth and qualitative data regarding the residents sage and experiences of the yard. The collected data of all three methods showed that the yards were mainly used by kids and families. But on all yards there was a wish for more functions and space where adults can relax and find a place for drinking a cup of coffee, to eat or barbeque on the yard. The furnishing of the yard were experiences as inadequate and a common denominator was that the residents were missing tables and chairs in all the cases. In all vases the residents responded that they feel safe, but in two of the cases there was indicators showing that the lighting of the yard during night time was inadequate. The greenery ranged from okey to satisfying in the three different yards. In summary, none of the three methods, site observation, survey or interview, could be dismissed as an inappropriate method for knowledge transfer of users usage and experience of completed environments. All three methods have characteristics and qualities that are virtually irreplaceable. All three also has weaknesses regarding what kind of data they can produce and how well that data can stand on its own. The methods should for greatest effect be used in combination if possible when performing knowledge transfer. It was however stated in the analysis that the methods should be customized in order to be realistic to perform by a consultant. The time that the methods will take to perform will have a big impact on whether they can by systematically implemented by architects. A standardization of all methods is a basis for time efficiency and can further be achieved by having shorter site observations, surveys without writing as well as short unplanned interviews made in combination with the observations. In the discussion a proposal is presented with the purpose of being used systematically after complete projects, a proposed way of working that can be included in the budget for projects by contracts between the developer and the architects.

2000 nya hus i Tallkrogen Tallkrogen i söderort, Stockholm är ett egnahemsområde byggt på 30-talet. Via små förändringar i många steg har området och husens egenskaper förändrats och husen har gått från en generell utgångspunkt till en strävan mot individualitet. Genom dessa stegvisa förändringar har en långsam töjning av vad platsen tillåter utvecklat området om än dolt under en form av bevarande av egna hem rörelsen.  Hur kan den gradvisa utveckling som skett i Tallkrogen agera generator för expansion? Hur skulle rum, hus och översiktsplan gestalta sig i en nytolkning av området sprunget ur den utveckling som skett sedan området byggdes?  Genom att knyta an till Tallkrogens DNA föreslår projektet två nya hus på en tomt i Tallkrogen. Storasyster och Lillebror. En mutation som med tiden skulle kunna komma att påverka hela området och senare bli 2000 nya hus. / 2000 new houses in Tallkrogen Tallkrogen, just south of Stockholm, is an Egnahemsrörelsen (own home movement) area built in the 1930’s. Through small changes in many steps, the area and the characteristics of the houses have gradually changed; from a general point of view to a movement towards individuality. Through this evolution, a slow stretching of what the area allows has developed Tallkrogen, though hidden under a form of conservation of the own home movement. How can the gradual development that occurred in Tallkrogen act as a generator for expansion? How would rooms, houses and the master plan take shape in a new interpretation of the area, originated from the development that has taken place since the area was built? By connecting to the DNA of Tallkrogen and furhter elaborate on the existing evolution, the project proposes two new houses on a plot in Tallkrogen. Big Sister and Little Brother. A mutation that could affect the entire area and eventually become 2000 new houses in the future.

Projektet syftar till att ta itu med behovet av en ny konsthögskola i Malmö. Centralt beläget i det gamla men lovande industriområdet Nyhamnen står skolan en spännande framtid till mötes. / This project aims to address the need for a new art school in Malmö. Centrally located in the old, overlooked industrial area of Malmö, I hope the building will add new life to the future urban district.

Det blir allt vanligare att offentliga och privata aktörer samverkar för att bedriva stadsutvecklingsprojekt, inte minst för att främja en hållbar utveckling. Den sociala dimensionen av hållbarhetsbegreppet har på senare tid fått större utrymme i stadsplaneringen där samverkan ses som en viktig beståndsdel för att skapa socialt hållbara områden. Detta examensarbete avser att närmare undersöka hur offentliga och privata aktörer samverkar i stadsutvecklingsprojekt för att främja social hållbarhet. Syftet med studien är att bidra med kunskap om möjligheter och utmaningar med samverkan i arbetet för en socialt hållbar stadsutveckling. Detta undersöks genom en fallstudie av projektet Odde i stadsdelen Kista i Stockholm, där planläggning av cirka 2000 bostäder pågår. Odde är ett pilotprojekt för social hållbarhet där detaljplaneprocessen sker i samverkan mellan markägaren Stockholms stad och byggherren Skanska och Areim. De frågor studien avser att besvara är: hur fungerar det praktiska arbetet med social hållbarhet i en samverkansprocess? samt; vilka möjligheter och utmaningar kan identifieras för samverkan mellan offentliga och privata aktörer kring social hållbarhet inom stadsplaneringen? Det empiriska materialet bygger på intervjuer med involverade i projektet samt studier av projektets arbetsmaterial. Studiens resultat tyder på att det anses givande men utmanande att arbeta med social hållbarhet i en samverkansprocess. Det finns en stor vilja att främja social hållbarhet både hos staden och byggherren i Oddeprojektet. Upplevelsen är att samverkan kan skapa det helhetsgrepp som social hållbarhet kräver. Det kan däremot vara tidskrävande att nå en gemensam syn gällande hur samverkan kring social hållbarhet ska gå till i praktiken. Undersökningen visar att detta kan härledas till att social hållbarhet är ett abstrakt och svårmätbart begrepp, vilket försvårar en tydlig uppdelning av ansvarsområden för att realisera åtgärderna. I Oddeprojektets arbete med social hållbarhet har ett antal centrala teman identifierats, vilka är; social hållbarhet som process, social hållbarhet som mål samt förståelsen av social hållbarhet. I studien argumenteras för att dessa komponenter har skapat förutsättningar för att finna samverkansformer för social hållbarhet i planprocessen. I fallstudien kan urskiljas en stor potential för samverkan kring social hållbarhet. / It is becoming increasingly common for public and private actors to collaborate in urban development projects to promote sustainable development. The social dimension of the concept of sustainability has recently gained greater acknowledgement in urban planning, where collaboration is seen as an important element in creating socially sustainable areas. This degree project intends to investigate how public and private actors collaborate in urban development projects to promote social sustainability. The purpose of the study is to provide with knowledge about opportunities and challenges with collaboration in the work of creating a socially sustainable urban development. This is investigated in a case study of the ongoing planning process of the project Odde. The plan is to construct approximately 2000 dwellings in the district of Kista, Stockholm. Odde is a pilot project for social sustainability where the City of Stockholm and the developer Skanska and Areim, are collaborating in the process of developing a detailed development plan for the area. The study intends to explore the following research questions: how do actors work with social sustainability in a collaborative process? and; what opportunities and challenges can be identified for collaboration between public and private actors in the work of creating a socially sustainable urban development? The empirical material is based on interviews with actors involved in the project as well as studies of working material from the project Odde. The results of the study indicate that working with social sustainability in a collaborative process is considered rewarding but challenging. The two main actors desire to promote social sustainability, and experience that collaboration can assist achieving the holistic approach needed for social sustainability. However, it may be a time-consuming process to reach a shared view of how to collaborate in practice for social sustainability. The study shows that this can be explained by the fact that social sustainability is an abstract concept, and thus difficult to measure. This complicates the division of responsibilities needed to realize the suggested measures. Three themes has been identified in the Odde project that have proven to be important components in creating favourable conditions for finding a collaborative planning process around social sustainability. These are; social sustainability as a process, social sustainability as a goal and finally a common understanding of social sustainability. A great potential can be distinguished in public and private collaboration to promote social sustainability in urban developments.