Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur styrdokumenten tolkas och användsav lärare i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Studien ämnar även undersökahur samarbetet mellan lärarna och elevhälsans professioner fungerar och hur det kanutvecklas. Studiens teoretiska ramverk utgår ifrån ett perspektiv på skolan som en byråkratiskverksamhet och lärarna som byråkrater som dagligen behöver omsätta officiell policy ipraktiken. I denna process sker det tolkningar och anpassningar för att verksamhetens dagligaarbete ska fungera. Studien är en kvalitativ intervjustudie genomförd med femmellanstadielärare och analyserad genom fenomenografisk analys av intervjutranskripten.Denna studie visar att lärarnas personliga preferenser och undervisningsstil påverkar hur detar sig an arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Lärarna upplevde att de på grundav begränsade resurser i verksamheten behövde prioritera vilka elever som ska ges tillgångtill särskilt stöd. lärarna upplevde att det var de själva som avgjorde vilka elever som behövdesärskilt stöd och att elevhälsans professioner oftast inte var närvarande i det urvalet. Lärarnagav uttryck för att de för de upplevde sig tvungna att uttrycka sig strategiskt i kontakt medandra professioner, rektor samt vårdnadshavare. Studiens resultat indikerar ett behov av etttätare samarbete mellan elevhälsans professioner och lärarna för att minska risken för ensubjektiv bedömning av elevers stödbehov.

Förväntat kunskapsbidrag: Enligt tidigare forskning kan EHM ha en positiv inverkan på skolans främjande och förebyggande arbete. Det förväntande kunskapsbidraget med denna studie är därför att lyfta fram det specialpedagogiska bidraget i EHM samt vilka aspekter som är viktiga för ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete genom EHM. Syfte: Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om det specialpedagogiska bidraget i elevhälsomöten (EHM) samt lyfta fram viktiga aspekter som genom EHM leder fram till framgångsrikt främjande och förebyggande arbete. Frågeställningar: På vilket sätt anser specialpedagogerna och rektorerna att specialpedagogernas kompetens tas till vara genom arbetet med EHM? Vilka aspekter gör att EHM bidrar till ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete? Teori: Studien använder systemteorin som betraktar skolan som en helhet med olika komponenter och dynamiska relationer. Specialpedagogernas insatser genom EHM integreras som en del av det övergripande skolsystemet, vilket möjliggör strategisk planering för att stödja elevernas lärande och utveckling Genom systemteorin analyseras förändringar inom skolan, särskilt förändringar av första och andra ordningen. Utmaningen ligger i att förstå komplexiteten och samverkan mellan komponenter för att fullt ut förstå hur specialpedagogernas kompetenser påverkar skolsystemet som helhet. Metod: I denna studie utgörs av en fallstudiedesign med semistrukturerade intervjuer som metod. En fallstudiedesign har valts att göra en fallstudie för att mer ingående kunna studera hur specialpedagogernas kompetens tas tillvara vid EHM på den aktuella skolan samt ta reda på vilka aspekter som gör arbetet med EHM främjande och förebyggande. Resultatet analyseras utifrån tematisk analys för att möjliggöra en djupgående och strukturerad undersökning av den data som samlas in genom semistrukturerade intervjuer med tre specialpedagoger och två rektorer. Resultat: Resultaten visar att specialpedagogernas kompetenser spelar en central roll i arbetet med EHM. Deras deltagande och nyckelroll inom EHM påverkar skolsystemet som helhet och bidrar till skolans främjande och förebyggande uppdrag. Vidare visar resultaten att specialpedagogerna har en aktiv roll i att upprätthålla ett salutogent förhållningssätt och ett brett fokus på elevernas lärande, vilket stöds av systemteoretiska tankar om hur delar av systemet påverkar helheten. EHM betraktas som en integrerad del av skolsystemet och har bidragit till att skolan genomgått en kulturell förändring med ett ökat fokus på gruppnivå med ett salutogent förhållningssätt som grund. De olika professionerna i EHM-teamet har olika fokusområden utifrån det förebyggande och det främjande där de kan bidra med sin specifika kompetens. Genom EHM kan specialpedagogers och andra yrkesgruppers kompetenser gemensamt användas på ett effektivt sätt. Inkludering av elevernas röster under EHM främjar långsiktiga förändringar inom skolsystemet. Skolan har en framtida utmaning med att balansera gruppnivå och individnivå samt att tydligare förstå skillnaden mellan begreppen främjande och förebyggande. Specialpedagogiska implikationer: Resultaten visar att specialpedagogens tillämpning av ett salutogent förhållningssätt främjar fokus på elevernas behov vilken kan bidra till en positiv skolkultur. Studien betonar specialpedagogens nyckelroll inom Elevhälsomöten (EHM) och framhäver vikten av att ta vara på specialpedagogens kompetens samt vikten av att ledningen ser till att detta görs inom skolverksamheten. En implikation är även att elevhälsan och lärarna behöver en tydlig struktur, EHM kan vara en sådan, för att uppnå ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete. En än gång är det skolledarnas ansvar att se till att en sådan struktur finns.

Bakgrund: Samsjuklighet av intellektuell funktionsnedsättning, substansbrukssyndrom ochpsykisk ohälsa hos vuxna medför behov av vård, stöd, omsorg och omvårdnad inom blandannat psykiatrisk specialistvård, habilitering, socialtjänst och funktionsstöd. Samverkankrävs för att säkerställa samordning av insatser så att målgruppens samtliga behovtillgodoses. Syfte: Att beskriva det tvärprofessionella teamets upplevelser av samverkankring vuxna personer med samsjuklighet av intellektuell funktionsnedsättning,substansbrukssyndrom och psykisk ohälsa. Metod: Deskriptiv kvalitativ design medinduktiv ansats. 20 semistrukturerade intervjuer genomfördes med professionella aktörerinom verksamheter som möter målgruppen. Materialet analyserades enligt Graneheim ochLundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Samverkan upplevs viktig ochanvänds för att skapa en sammanhållen planering med insatser som utgår från individen.Utmaningar upplevs när samordning och ansvarsfördelning mellan verksamheter brister,professionella aktörer saknar kunskap kring målgruppens behov, anpassningar utifrån denspecifika samsjukligheten saknas och målgruppen stängs ute från insatser trots behov. Ettgott samarbetsklimat och integrering av verksamheter upplevs underlätta samverkan. Diskussion: Upplevelser av samverkan som medel för att möta omfattande behov av vårdoch stöd inom flera olika livsområden och därmed verksamheter stämde väl med tidigarestudier och utredningar inom området. Identifierade utmaningar och förutsättningarupplevdes påverka samordningens effektivitet. Helhetsperspektivet och riktningen motindividanpassning i samverkan går i linje med NSM och bidrar till hälsofrämjande ochförbyggande insatser. Slutsats: I dagsläget saknas ett tydligt utformat team runtmålgruppen. Organisatoriska förändringar som skapar mer givna former för samverkan ochfrämjar målgruppens delaktighet är önskvärda. / <p>2024-01-10</p>

Syftet var att studera hälso- och sjukvårdskuratorers erfarenheter av att arbeta i tvärprofessionella team samt hur det upplever sin egen yrkesroll. Vidare studerades deras erfarenheter av hur de upplevt att pandemin påverkat deras och teamets arbete. Informationen samlades in genom halvstrukturerade intervjuer med sex hälso- och sjukvårdskuratorer inom två olika verksamheter. Vår empiri analyserades med stöd av systemteori, interaktionsritualer och emotionell energi samt tidigare forskning. Av resultatet framgick å ena sidan att kuratorerna såg positivt på att ingå i tvärprofessionella team eftersom det var givande för både dem själva som professionella och för patienterna. Bidragande orsaker var bland annat patientcentrerad vård, emotionellt stöd, bredare kunskapsbas och främjandet av arbetsglädjen. Hög arbetsbelastning och tidsbrist visade sig å andra sidan vara en negativ faktor som kunde påverka samarbetet. Resultatet kunde urskilja att kuratorn inte hade någon tydlig arbetsbeskrivning och att konsekvenser av yrkesrollens otydlighet kunde orsaka en känsla av att vara vårdens slasktratt och en svårighet i att förstå rollens avgränsningar. Trots att kuratorerna upplevde en god kommunikation så nämndes försvårande omständigheter som för stora team, tidsbrist, förändrade kommunikationsvägar utifrån pandemin samt övergången till digitala möten i relation till fysiska. En slutsats vi gör är att ett samarbete kräver sociala relationer och sammanhållning och att en möjliggörande faktor till detta är mindre team med en balanserad samarbetsstruktur och tydlig arbetsbeskrivning för samtliga professioner i teamet.Hälsofrämjande aspekter behöver även få en högre prioritet i det digitala arbetssättet som pandemin bidragit till för att stärka sociala relationer och samarbetet i det tvärprofessionella teamet. / The aim was to study the experience of healthcare curators working in cross-professional teams and how they experience their own professional role. Furthermore, their experiences of how they experienced the pandemic affected their work and that of the team were studied. The information was collected through semi-structured interviews with six healthcare curators in two different activities. Our empirical data was analyzed using system theory, interaction rituals and emotional energy, as well as previous research. The results showed, on the one hand, that the curators were positive about being part of cross-professional teams because it was rewarding for both themselves as professionals and for patients. Contributing causes included patientcentred care, emotional support, a broader knowledge base and the promotion of job satisfaction. High workload and lack of time, on the other hand, proved to be a negative factor that could affect cooperation. The result could discern that the counsellor had no clear job description and that consequences of the ambiguity of the professional role could cause a feeling of being the sleagre steering wheel of care and a difficulty in understanding the boundaries of the role. Although the curators experienced good communication, aggravating circumstances such as magnifying teams, lack of time, changing communication paths based on the pandemic and the transition to digital meetings in relation to physical ones were mentioned. One conclusion we make is that collaboration requires social relationships and cohesion and that an enabling factor to this is smaller teams with a balanced collaboration structure and clear job description for all professions in the team. Health promotion aspects also need to be given a higher priority in the digital way of working that the pandemic has contributed to in order to strengthen social relations and cooperation in the cross-professional team.

Bakgrund: Typ 1-diabetes en av de vanligaste, svåra kroniska sjukdomarna bland barn och ca 8000 barn i Sverige är drabbade. Vid insjuknande får barnen kontakt med tvärprofessionella diabetesteam, en kontakt de behåller till 18 årsdagen. Det finns flera fördelar med teamarbete och de tvärprofessionella teamen uppskattas av både personal, patienter och anhöriga. Teamets kompetens och sammansättning har en stor betydelse kring vården för familjerna. Motiv: Målet är att bidra med en ökad förståelse av det stöd tvärprofessionella team kan bidra med samt eventuellt finna förslag på utvecklings- och förbättringsarbete inom diabetesvården. Syfte: Syftet med studien är att belysa föräldrars upplevelse av stöd från tvärprofessionella diabetesteam. Metod: En kvalitativ intervjustudie. Resultat: Föräldrarnas erfarenheter av diabetesteamets stöd genomsyrades av positivitet, men visade även en viss brist på föräldrastöd. Intervjuernas resultat mynnade ut i 3 huvudkategorier; ”Stödjande relation”, ”Stöd i lidande” och ”Stöd i vardagen”. Konklusion: För att möta upp föräldrarnas behov av stöd krävs en förändring kring diabetesteamens arbete. En mer individanpassadomvårdad, där även föräldrars psykosociala behov inkluderas vilket gynnar hela familjen. / Background: Type 1-diabetes is one of the most common, severe chronic diseases among children and about 8000 children in Sweden are affected. When the children get sick, they get in touch with interprofessional diabetes team, a contact they keep until their 18th birthday. There are several benefits to teamwork and the interprofessional teams are appreciated by staff, patients, and relatives. The team’s competence and composition are of great importance in the care of the families. Motive: The goal is to contribute with an increased understanding of the support that interprofessional teams can contribute with and possibly find proposals for development and improvement work in diabetes care. Aim: The aim of the study is to find out parent’s experience of the support from the diabetes team.Methods: A qualitative interview study.Result: The parent´s experiences of the diabetes team´s support was permeated by positivity, but also showed a certain lack of parental support. The results of the interviews resulted in 3 main categories: “Supportive relationship”, “Support in suffering” and “Support in everyday life”.  Conclusion: To meet the parent´s need for support, a change in the work of the diabetes team is required. A more individualized care, where parent´s psychosocial needs are also including, which benefits the whole family. / <p>Presenationen genomfördes via zoom, anordnad av Instutionen för omvårdnad, Umeå Universitet</p>

Vår studie syftar till att undersöka vilken upplevd roll några studie- och yrkesvägledare har eller skulle kunna ha i elevhälsoteam. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med sex olika informanter, fyra studie- och yrkesvägledare och två elevhälsoteamansvariga och tittat på deras erfarenheter och åsikter kring studie- och yrkesvägledarnas roll i elevhälsoteam. Våra forskningsfrågor är: Hur ser studie- och yrkesvägledarnas roll ut och hur används dennes kompetenser i elevhälsoteamens arbete? Hur ser de elevhälsoteams-ansvariga på studie- och yrkesvägledarens roll och kompetenser i elevhälsoteamen? Hur upplever studie- och yrkesvägledarna och de EHT-ansvariga samarbetet mellan studie- och yrkesvägledarna och övriga professioner i elevhälsoteamen? Resultatet visar att samtliga av studiens informanter är eniga om att studie- och yrkesvägledare ska ingå i elevhälsan. Det framkommer att studie- och yrkesvägledare besitter kompetenser som ingen annan i elevhälsoteam har, om bland annat utbildningsvägar, skolgångar och samtalsfärdigheter. Vidare framkommer det att det tvärprofessionella samarbetet i elevhälsan visar sig både ha för- och nackdelar. / Our study aims to explore what experienced role some school counselors have or could have in school-health teams. We have explored this through qualitative interviews with six different informants, four school counselors and two leaders of school-health teams. We have examined their experiences and opinions about the school counselor’s role in school- health teams. Our research questions are: How does the school counselor’s role look like and how are their competencies being used in school-health teams? How does leaders of school-health teams see the school counselor’s role and competencies in the work done by school-health teams? How does the school counselor and the leader of the school-health teams experience the cooperation between the school counselor and the other members of the school-health team? The results show that all our informants agree that the school counselor should be a part of the school-health team. They also agree that the school counselor have competencies that no other member of the school-health team have, including knowledge about educational routes, schooling, and conversation methodology. Furthermore, our study shows that the interprofessional cooperation in the school-health team prove to have both pros and cons.

Based on the premise that addiction care requires collaboration between municipalities and regions, the Maria clinics have been highlighted as good examples of how addiction care in Sweden can work. Despite this, there is a lack of updated knowledge about how staff understand and give meaning to substance-using youth and the treatment system. By adopting Carol Bacchi's critical approach "problematizations", this study examines how youth with substance use problems, as well as interprofessional treatment collaboration around them are constructed. Twenty semi-structured interviews with staff in Maria clinics and municipal social services, have been analyzed using post-structural interview analysis. Three main subject positions were identified: self-medicating, disturbing and law-breaking youth whose characteristics made them fit better or worse with the current supply of interventions in the treatment system. In discussing the key aspects of professional collaboration, the participants concentrated on leadership, healthcare and shortcomings in psychiatry. The staff tended to create a reality through a medical discourse where the complexity of youth substance use is reduced to an isolated individual problem, that should primarily be identified and treated through medical interventions. This can be limiting regarding the staff's understanding of substance-using youths’ situations and how interprofessional collaboration can support them.

Övervikt och fetma är ett växande komplext folkhälsoproblem även hos barn. Följdsjukdomarna som övervikt och fetma orsakar ett lidande för drabbade barn, vilket även är en stor kostnad för vården och samhället. Flera olika yrkeskategorier förutom distriktssköterskor, som läkare, dietist och psykolog möter barn i arbetet kring övervikt och fetma. Syftet med studien är att belysa distriktssköterskors upplevelse av att arbeta i ett tvärprofessionellt team på BVC kring överviktiga barn och deras familjer. Dataanalysen har skett genom en kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008) med en induktiv ansats där åtta distriktssköterskor som arbetar på BVC har intervjuats. I resultatet framkommer betydelsen av ett tvärprofessionellt teamarbete. Genom att samarbeta med dietisten får familjen och barnet träffa sedan träffa dietisten som ger stöd kring kost, portionsstorlek och näringsberäkning av måltidsportioner. Dock är distriktssköterskorna inte närvarande under detta möte. Psykologen kan stödja familjen i deras vardag med gränssättning och med dagliga rutiner som kan påverka familjens kost och levnadsvanor. Teamarbetet med läkarna fungerar bra men deras kunskapsnivå kring att vara uppdaterade på rådande riktlinjer och åtgärder anses bristfälliga, vilket påverkar arbetet kring de överviktiga barnen. Samarbetet med både familjecentralen och med pedagogerna på förskolan anses vara betydelsefull i arbetet kring överviktiga barn. För att alla i teamet ska vara uppdaterade på riktlinjer för övervikt och fetma är det en organisatorisk fråga för att tid ska frigöras åt läkarna så att de kan gå på utbildningsdagarna där gemensam kunskap inhämtas. Genom att förenkla processen med att skriva remiss till obesitasmottagningen och genom att öka samarbetet med både familjecentral och pedagoger på förskolan skulle det stödjande och förebyggande arbetet kring överviktiga barn främjas. Det bidrar i sin tur till en förbättrad folkhälsa och minskade samhällsekonomiska kostnader. Genom teamarbete och genom att tillvarata de olika specialistkompetenserna ökar chanserna för distriktssköterskor att kunna hjälpa det överviktiga barnet och familjen. / Overweight and obesity are a growing complex public health problem. The secondary diseases that overweight and obesity cause means suffer for the child and cost the society money. The aim of the study is to elucidate district nurses' experience of teamwork at primary child health care centers with overweight children and their families. The data analysis was done through a qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs (2008) with an inductive approach where eight district nurses working at primary child health care centers were interviewed. The result shows the importance of cross-professional teamwork. By working with the dietitian, the family and the child receive support regarding diet, portion size and nutritional calculation of meal portions. The psychologist can support the family in their everyday lives with boundaries and with daily routines that can affect the family's diet and lifestyle. Teamwork with the doctors works well, but their level of knowledge about being updated on prevailing guidelines and measures is considered inadequate, which affects the work of the overweight children. Through teamwork and utilizing the various specialist skills, the chances of being able to help the obese child and the family increases. Collaboration with both the family center and the educators at the preschool is considered to be important in the work on overweight children. For everyone in the team to be up to date on guidelines for overwight and obesity, it is an organizational issue to free time for the doctors so that they can go on training days where common knowledge is obtained. By simplifying the process of writing a referral to the obesity clinic and by increasing cooperation with both family centers and educators at the preschool, the supportive and preventive work on obese children will be promoted. This in turn contributes to increased public health and reduced socio-economic costs.

Det övergripande syftet med denna uppsats var att undersöka hur kuratorer upplever sina möjligheter att bedriva psykosocialt arbete inom en medicinsk kontext. Upplever kuratorerna att de har handlingsutrymme att utföra psykosocialt arbete samt har förutsättningarna ändrats sedan införandet av en legitimation för hälso- och sjukvårdskuratorer? Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer genomförts med sex kuratorer på olika mottagningar på en klinik på ett medelstort sjukhus i Sverige. För att bearbeta materialet har tematisk analys använts, där fyra huvudteman och fjorton underteman växte fram. Kuratorerna på kliniken gör ett gediget psykosocialt arbete men utrymmet det får i kontrast till det medicinska är begränsat. Hierarkier och statusskillnader framkommer på olika sätt i materialet. Uppsatsen visar på att det upplevda handlingsutrymmet är stort men att det faktiska handlingsutrymmet till viss del är begränsat. Gällande hälso-och sjukvårdskuratorslegitimationen ges en bild av att legitimationen inte hade haft någon inverkan på kuratorernas arbete på kliniken, varken gällande arbetsuppgifter, arbetsförhållanden eller status. En förhoppning fanns hos dock alla informanter men främst hos de med kortast tid på kliniken gällande att legitimationen framledes skulle stärka deras ställning samt förbättra deras arbetsvillkor. / The overall aim of this essay was to examine how healthcare social workers experienced their opportunities to conduct social work within a medical context. Do they feel that they have room for action to carry out social work, and have the conditions changed since the introduction of a license for health care social workers? The study was conducted as a qualitative interview study where semi-structured interviews were held with six healthcare social workers at a clinic in a medium-sized hospital in Sweden. To analyze the material, thematic analysis was used, where four main themes and fourteen sub-themes emerged. The healthcare social workers at the clinic do solid social work, but the space it gets in contrast to the medical perspective is limited. Hierarchies emerge in different ways in the material. The essay shows that the perceived room for action is large, but that the actual room for action is to some extent limited. The healthcare social workers didn´t experienced any improvement regarding duties, working conditions or position at the clinic since the introduction of a license for health care social workers. However, there was a hope among all the informants, but mainly among those with the shortest time at the clinic that the license in the future would strengthen their position and improve their working conditions.

Socialtjänstens barnavårdsutredningar utgör samhällets verktyg för att bedöma när stöd eller skydd till barn och unga som riskerar att fara illa fordras. I dessa ingår svåra bedömningar som ställer höga krav på kompetens och samverkan. Studiens syfte var att undersöka vilka svårigheter barnavårdsutredande socialsekreterare möter i arbetet med psykologiska frågor rörande barn och familj samt hur kompetens i dessa frågor finns strukturellt och praktiskt tillgänglig i arbetet. Induktiv tematisk analys av elva intervjuer med socialsekreterare genererade tre övergripande områden; trångmål i utredningen, begränsningar utifrån arbetets ramar samt möjligheter. Centrala teman rörde konflikt mellan barnets behov och kravet på föräldrasamarbete, svårigheter relaterade till samarbete med andra verksamheter, tillgänglig kompetens samt tidsbrist i arbetet. Möjligheter fokuserade på struktur för kompetensutveckling, möjlighet till psykologisk avlastning, relationsbaserat arbete, samverkan och tvärprofessionellt arbete i barnavårdsutredningar. Resultaten går i linje med tidigare forskning rörande utmaningar inom social barnavård och samverkan kring utsatta barn. Implikationer för professionens specialisering och välfärdssystemets organisering av tjänster för att identifiera och stötta utsatta barn och familjer diskuteras.