I denna studie undersöker vi matematiklärares olika synsätt utifrån deras erfarenheter kring visuella representationer och aspekter av bråk. Lärare intervjuades om en uppsättning problem som deras elever fick lösa, vilka var de metoderna som användes. Vi undersöker därav även om det finns några samband mellan klassresultaten och matematiklärarnas olika synsätt. Tre olika teorier användes som ramverk vid både metodövervägandet och analysen; Fyra utvecklingsstadier vid inlärning med representationer, fem aspekter av bråk och pedagogical content knowledge. Resultaten visar att det finns likheter och skillnader i deltagande lärares synsätt. Några likheter var att alla deltagande lärare finner visuella representationer att vara ett användbart hjälpmedel vid utveckling av elevers förståelse samt att de alla uttrycker en större bekantskap med aspekten del-helhet jämfört med de övriga aspekterna. Några skillnader mellan lärarnas synsätt var att de har olika inställningar till huruvida bråk uppfattas som svårt för eleverna men också i vilken utsträckning visuella representationer ska användas i årskurs 9. Vid analys av klassresultaten finner vi några samband där eleverna har svårare för uppgifter med areamodeller som inte är indelade i lika stora delar, uppgifter med tallinjer och uppgifter där eleverna ska uttrycka sig med ord. Lärarnas kommentarer till detta är att eleverna saknar förståelse för den matematik som ska användas och att eleverna på så sätt använder en felaktig metod. Lärarna kommenterar även att vissa uppgifter i studien kräver en större begreppsförståelse vilket påverkar elevernas resultat på uppgifterna. / In this study we examine mathematics teacher’s verity in their reasoning and their different perspectives about visual representations and sub-constructs of fractions. Teachers were interviewed about task that their students solved, which were the methods used in this study. Therefor we also examine if there are any correlations between the teacher’s different perspectives of visual representations and the classes results on fraction tasks. The study was based on three theoretical frameworks; Four stages through the use of representations, five sub-constructs of fraction and pedagogical content knowledge. The methodological consideration and analysis were based on these theories. The result showed that there were some similarities and differences in the teacher’s reasoning. A similarity was that all participated teachers found visual representations as a helpful tool when teaching fractions for student’s conceptual understanding. Another similarity was that all teachers were more familiar with the part-whole sub-construct than the other subconstructs of fraction. Some differences in the teacher’s reasoning were if they found fraction difficult or not for the students and in which extent visual representation should be used in the ninth grade. When the class results were analyzed some connections were found. Student have difficulties with tasks where area models are not equaled partitioned, with tasks related to number lines and to tasks were the students must change from a visual to a textual representation. According to the teachers comments these difficulties accurse due to that the students lacks a curtain mathematical understanding that is required when solving these tasks. This leads to the use of an inaccurate method. The teacher’s also comments that some tasks in this study requires a higher conceptual understanding which affects the classes’ results.

Denna uppsats undersöker huruvida språklig konkretion i Allers 1905–2019 förändras över tid i takt med att de visuella inslagen ökar. Det studien syftar till är att utröna på vilket sätt visuella inslag och språklig konkretion i texten förändrats i förhållande till varandra. Detta genomförs på så sätt att ett antal om sju reportage, med intervaller om cirka tjugo år mellan dem, undersöks, och fenomenen visuella inslag och språklig konkretion i dessa reportage analyseras. Det viktigaste resultatet är att även om två av de sju undersökta exemplen på språklig konkretion minskar, så är två i stort sett konstanta medan tre ökar.

Climbing in video games is a game mechanic that, after the introduction of three-dimensional movement, became more and more common and extended the movement options of the player character. Climbing, as used in this thesis, is a very specific action that can only be performed by interacting with a climbable gameplay element in the game world. A visual analysis is applied to investigate how objects in action-adventure games depict climbable gameplay elements: specifically, whether the way the games communicate climbability through visual communications is consistent or not. Four games are included in this study and the results point towards an overarching consistency for each of the games' use of visual cues to communicate climbability. However, the consistency is affected by the gameplay experience of each game. The linear games use very clear and controlled visual cues to describe the climbable gameplay elements, and the player often only interacts with a climbable gameplay element once per section, similar to an obstacle course. The games that emphasize exploration of a gameplay area, akin to a playground, place climbable gameplay elements around the environment for the player to freely interact with and have less clear visual cues. Climbable gameplay elements, like ledges, are found to be unique in the interaction they provide, and this is proven by the many different methods of visual communication that are used to convey the affordance of climbing. / Klättrande i dataspel är en spelmekanik som efter introduktionen av tredimensionell rörelse, blivit allt vanligare och utvidgat möjligheterna för spelarkaraktärens rörelser. Klättrande, som använt i denna uppsats, är en mycket specifik handling som endast kan utföras genom att interagera med ett klättringsbart spelelement i spelvärlden. En visuell analys appliceras för att undersöka hur objekt i action-äventyrsspel avbildar klättringsbara spelelement. Specifikt, huruvida sättet spelen kommunicerar klättringsbarhet genom visuell kommunikation är konsekvent eller ej. Fyra spel är inkluderade i denna studie och resultaten pekar mot att det finns en övergripande följdriktighet för varje spels användande av visuella signaler för att kommunicera klättringsbarhet. Följdriktigheten är dock påverkad av spelupplevelsen i varje spel. Dem linjära spelen använder mycket tydliga och kontrollerade visuella signaler för att beskriva klättringsbara spelelement, och spelaren interagerar oftast endast med ett klättringsbart spelelement en gång per sektion, likt en hinderbana. Spel som betonar utforskande av ett spelområde, likt en lekplats, har mindre tydliga visuella signaler. Klättringsbara spelelement, såsom avsatser, upptäcks vara unika i interaktionen de förmedlar, och detta påvisas av de många olika metoderna för visuell kommunikation som används för att förmedla klättringsbarhet.

This dissertation deals with firms’ visual and pre-visual self-representations in accounting narratives. Self-representations are those descriptions about the company that firms include in accounting narratives to convey the current standings and their identity. External stakeholders increasingly expect non-numerical information about firms to be disclosed, and accounting narratives are a key medium for firms to account for their activities and maintain legitimacy as social actors. The question of which reporting conventions exist for legitimating selfrepresentations, especially from a visual perspective, remains unexplored. The purpose of this study is therefore to explore the empirical phenomenon of self-representations in accounting narratives in relation to legitimation rhetoric. The study is based on three research papers dealing with different patterns of self-representations in accounting-related narratives, including corporate reporting and business model diagrams. The examples are viewed through the theoretical lenses of semiotics and institutional theory, particularly legitimation theory. The study combines visual methods (visual content analysis and visual taxonomy) with other methods (interviews, text analysis) to conceptualize and exemplify what is meant by self-representations in accounting narratives. The study finds that there may be multiple parallel pre-visual self-representations at play to influence representations of the self, that visual self-representations are becoming more common in accounting narratives, and that several rhetorical strategies for legitimation are observable in these representations. By showing how diagrams can serve a legitimating purpose in accounting narratives, it is argued that diagrams should be considered on par with graphs and photographs as visual rhetorical devices in accounting narratives, and that they could be used as key communicative elements in the accounting process. Second, based on the longitudinal and comparative examples of self-representations, it is suggested that self-representations increasingly refer to abstract rather than concrete referents. This change is discussed in terms of the increasingly digital and service-based knowledge economy, where material referents give way to “amaterial” values. The contribution of this study is to describe selfrepresentations through several empirical examples, and to thereby increase awareness among practitioners and researchers of how visuals serve as communicative resources with legitimating functions in accounting narratives. Four concepts are proposed as tools for explaining the observed developments, and for improving visual literacy with regard to accounting narratives: inclusive perspective on accounting narratives, amateriality, self-representation, and diagrams. / Denna licentiatavhandling handlar om företags visuella och ”för-visuella” själv-representationer i kontexten redovisning. Till självrepresentationer hör de beskrivningar som företaget inkluderar i sin externt rapporterade information för att förmedla dess ställning och identitet. Externa intressenter förväntar sig i ökande utsträckning att även icke-numerisk information redovisas av företaget, vilket gör denna typ av externt rapporterade information viktig för att redovisa aktiviteter och för företag att därigenom bibehålla legitimitet som sociala aktörer. Frågan om vilka rapporteringskonventioner som finns kring företags självrepresentationer är i dagsläget inte utforskad. Syftet med denna studie är därför att undersöka det empiriska fenomenet självrepresentationer i kontexten redovisning kopplat till perspektivet legitimeringsretorik. Studien baserar sig på tre forskningsartiklar som behandlar olika empiriska exempel och mönster av självrepresentationer, exempelvis affärsmodellsdiagram. Dessa betraktas utifrån de teoretiska linserna semiotik och institutionell teori, speciellt legitimeringsteori. Studien kombinerar visuella metoder (visuell innehållsanalys och visuell taxonomi) med andra metoder (intervjuer och textanalys) för att konceptualisera och exemplifiera vad som menas med självrepresentation i kontexten redovisning. Studien finner att det kan förekomma många parallella för-visuella självrepresentationer som påverkar företags självuppfattning, att visuella självrepresentationer blir alltmer vanliga i företags externt publicerade information, och att flera retoriska legitimeringsstrategier förekommer i det undersökta materialet. Genom att visa hur diagram används som kommunikationsresurs så argumenterar studien för att fortsatt forskning behövs för att undersöka hur diagram, likt mer utforskade visuella format såsom grafer och fotografier, bidrar till företags legitimeringsretorik i externt publicerad redovisningskommunikation, samt att diagram kan fungera som viktiga resurser för självrepresentation i företags redovisningsprocess. Dessutom föreslås, baserat på longitudinella och jämförande exempel, att självrepresentationer i ökande grad relaterar till abstrakta snarare än konkreta referenter. Denna förändring diskuteras i termer av en alltmer digital och tjänstebaserad kunskapsekonomi, där materiella referenter överges till förmån för ”amateriella” värden. Studiens bidrag är att beskriva själv-representationer genom flera empiriska exempel, och att därmed öka medvetenheten hos praktiker och forskare om hur visuella format kan tjäna legitimeringssyften i kontexten redovisning. Baserat på studiens analys och resonemang lyfts fyra begrepp fram för att förklara den observerade utvecklingen, samt för att bidra till att förbättra praktikers såväl som forskares ”visuella läskunnighet”: ett inkluderande perspektiv på externt publicerad information, amaterialitet, självrepresentation, och diagram.

The business environment has during the last decades gone through major dramatic changes. Rapid and radical technological development and continuous change in both business practices and behaviours of the population, to name a few, have complicated and put pressure on organizations’ new product development (NPD) processes. Having an effective and efficient NPD process while succeeding in innovation in today’s business environment is a big challenge. Organizations face multiple organizational and process type barriers to innovation and have difficulties in finding suitable successful and efficient tools and methods. The overall purpose of this paper is to investigate how organizations dealing with product development can increase their innovation and efficiency performance, i.e. organizational performance, with the use of Visual management (VM). The aim of VM is to improve organizational performance by connecting and aligning organizational vision, core values, norms, and goals with other management systems, work processes and workplace elements. The individual elements of VM can affect how encouraged the employees are to perform in the workplace, hence having an effect on organizational performance. However, there are still many questions to be answered and new knowledge to be gained regarding how to best utilize VM, such as the understanding of what factors mediate the impact VM has on performance. The overall purpose is further concretized in a research model with five related hypotheses. A hypothesis-testing is performed in a comparative study with four large organizations. The empirical data is primarily collected through surveys with employees utilizing VM, with a total of 144 respondents. In addition, semi-structured interviews are performed with each department utilizing the visual tool; the interviewees being knowledgeable in the design and process of utilized VM. VM appears to have a substantial effect on innovation and efficiency performance. However, it has no direct effect, rather it exhibits indirect effects. VM’s positive effect on efficiency IV performance is mediated by efficient behaviour, and VM’s positive effect on innovation performance is mediated by an increased cognitive ability. This paper contributes to the understanding of VM’s impact on organizational performance. By statistical analysis it highlights previous research stating that managerial tools and processes indirectly has an effect on organizational outcomes. Proposed framework is a beginning of visualizing the complex relationship existing between VM and organizational performance in a product development setting. Practical implications are that depending on desired outcome in the use of VM, the framework can act as a guidance in the procedure of VM meetings, by highlighting certain activities. For managerial, it highlights that the goal should not be to develop the most advanced or novel visual tool; rather focus on improving the employee’s cognitive ability and efficient behaviour. / Bolag har under de senaste decennierna upplevt stora förändringar. Snabb och radikal teknologisk utveckling och ständig förändring av både affärsmodeller och konsumtionsvanor, för att nämna några få, har gjort det komplicerat och lagt press på organisationers produktutvecklingsprocesser. Att ha en effektiv produktutvecklingsprocess och samtidigt lyckas innovera i dagens konkurrenskraft har visat sig vara en svår uppgift. Företag står inför flera utmaningar gällande innovation och affärsprocesser för innovation och har svårigheter att hitta lämpliga och effektiva verktyg och metoder. Det övergripandet syftet med detta arbete är att undersöka hur organisationer som jobbar med produktutveckling kan öka sin innovations- och effektivitetsförmåga genom att använda visuell projektledning. Syftet med visuell projektledning är att förbättra en organisationers förmåga att vara innovativa och effektiva genom att sammanfläta vision, värderingar, normer och mål med andra ledningssystem, arbetsprocesser och arbetsmoment. Anställda kan påverkas av visuell projektledning till den mån att organisationens prestation i helhet påverkas. Det finns fortfarande många frågor att besvara och ny kunskap att hämta om hur visuell projektledning nyttjas på bästa sätt. Till exempel förståelsen för vilka andra faktorer som kan mediera effekten visuell projektledning har på organisatorisk prestation. Det övergripande syftet av detta arbete konkretiseras i en forskningsmodell med fem tillhörande hypoteser. Hypotes-testning utförs i en jämförelsestudie med fyra stora organisationer. Empiriska data samlas främst genom enkäter med anställda som nyttjar visuell projektledning, där totalt 144 anställda svarande. Dessutom genomförs semistrukturerade intervjuer med personer kunnig i designen och processen av det använda visuella projektledningsverktyget. Studien visade att visuell projektledning inte har någon direkt effekt på innovation och effektivitet, utan snarare en indirekt effekt. Visuell projektlednings positiva effekt på effektivitet medieras av II effektivt beteende och den positiva effekten på innovation medieras av en ökad kognitiv förmåga hos de anställda. Detta arbete bidrar till förståelsen av hur visuell projektledning påverkar organisatorisk prestation. Genom statistiska analyser belyses tidigare forskning som visat på att ledningsverktyg och processer som bäst indirekt har en påverkan på organisatorisk prestation. Ett förslag till ramverk presenteras som en början på ett försök att visualisera det komplexa sambandet som finns mellan visuell projektledning och organisatorisk prestation. Praktiska implikationer är att ramverket kan användas som ett guidande verktyg för designande av proceduren för visuell projektledning genom att lyfta speciellt aktuella aktiviteter. För chefer betonas det att målet inte bör vara att utveckla det mest avancerade eller nya visuella verktyget; snarare fokusera på att förbättra de anställdas kognitiva förmåga och främja effektivt beteende.

Denna studie ämnar att undersöka och identifiera lämpliga designprinciper för interaktiva system med icke-visuella gränssnitt. Genom att utveckla och ta fram ett hjälpmedel för synskadade människor med hjälp av AI och datorseende, är det möjligt att identifiera och utvärdera viktiga designprinciper. Teorier har samlats in kring interaktiva system, designprinciper, AI och datorseende för att både kunna utveckla en artefakt men också förstå befintliga designprinciper för interaktiva system. Design Science Research Methodology har använts som metod för att utveckla en artefakt i form av ett hjälpmedel som känner av olika objekt i realtid. Metoden har genom en iterativ process kunnat identifiera och utvärdera olika krav för artefakten som sedan resulterat i ett designförslag. För att identifiera kraven har kvalitativ data i form av semistrukturerade användarintervjuer samlats in från fem personer med en synskada. Avslutningsvis presenteras kopplingen mellan de krav som framkommit under intervjuerna och  befintliga designprinciper för interaktiva system med grafiska användargränssnitt. Ett förslag på vidare forskning inom ämnet diskuteras också. / This study aims to examine and identify appropriate design principles for interactive systems without visual interfaces. By developing an aid for the visually impaired with the help of AI and computer vision, it is possible to identify and evaluate important design principles. Theories within interactive systems, design principles, AI and computer vision have been collected in order to develop an artifact and to understand existing design principles. Design Science Research Methodology has been used to develop an aid that can detect objects in real-time. The method has been able to identify and evaluate different requirements for the artifact through an iterative process that results in a design proposal. In order to identify the requirements, qualitative data was collected from five people with visual impairment by conducting semi-structured interviews. Finally, the connection between the requirements identified from the interviews, and the existing design principles for interactive systems with graphical user interfaces is presented. A proposal for further research within the area is also discussed.

I den här undersökningen studeras hur visuella linjer används i den sydkoreanska filmen Parasite (2019) och hur dessa tillsammans med filmens mise-en-scène och bildkomposition bidrar till att förstärka de sociala teman som finns. Detta görs genom en semiotisk- och formanalys med hjälp av filmvetenskapliga begrepp. Teorier som används är främst Pierre Bourdieus kapitalteori men också filmvetenskapliga begrepp som mise-en-scène och dess underkategorier så som; setting, kostym och smink samt ljus. Dessutom ligger kameraarbetet och bildkomposition i fokus. Fyra olika scener där visuella linjer är närvarande valdes ut och analyserades, och samtliga semiotiska tecken i scenerna tolkades på en denotativ och konnotativ nivå. Genom att de kopplas till Pierre Bourdieus kapitalteorier om kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital samt habitus och fält visar resultatet av undersökningen att de visuella linjerna, tillsammans med scenernas mise-en-scène och bildkomposition bidrar till att förstärka de sociala och ekonomiska skillnaderna. / This study examines the use of visual lines in the South Korean film Parasite (2019) and how they, together with the film’s mise-en-scène and composition, contribute to reinforce its social themes. A semiotic and form analasys is used, utilizing film theoretical concepts. The primary theory used is Pierre Bourdeu’s capital theory, as well as film studies concepts such as mise-en-scène and its subcategories, including setting, costume and makeup and lighting. Additionally, camera work and composition are emphasized. Four scenes featuring visual lines were selected and analyzed and semiotics signs in the scenes were interpreted both denotatively and connotatively. By connecting them to Pierre Bourdieu’s theories of cultural, social, and economic capital as well as habitus and fields, the results of the study demonstrate that the visual lines, along with the mise-en-scène and the visual composition of the scenes, contributes to reinforce social and economic divisions.

Introduktion (och syfte): Byggbranschen är en växande bransch som producerar mer avfall och använder mer resurser än andra industrisektorer. Kunskapen kring återanvändning av materialet trä är tunn. Den biologiska mångfalden påverkas vid avverkning. Syftet med denna studie är att undersöka hållfasthetsegenskaperna på använt konstruktionsvirke för att utreda återbruksmöjligheterna. Metod: Metoden som användes är en kvantitativ studie. Datainsamlingen gjordes med hjälp av experiment. Visuell sortering (INSTA 142), visuella tilläggsregler, maskinell sortering, förstörande böjhållfasthets test och fuktkvotsmätning har utförts enligt gällande standarder. Resultat/Analys: Totalt samlades 49 virkesbitar med fem olika dimensioner av använt virke in från en återvinningscentral. 49 % av alla virkesbitar har någon typ av virkesfel enligt den visuella tilläggsregler i form av flatböj, skevhet etcetera. 43 % uppfyller kraven för INSTA 142. 87,9 % av virkesbitarna uppfyllde en böjhållfasthet på minst 24 MPa. 48,9 % av virkesbitarna går att återanvända i förhållande till den visuella sorteringen, INSTA 142 och uppfyller minst 24 MPa med hjälp av förstörande böjhållfasthets test. Resultaten som erhållit i studien för brukat konstruktionsvirket och obrukat konstruktionsvirket visar att elasticitetsmodulen mot böjhållfastheten har en användbar korrelation. Korrelationen mellan densiteten och böjhållfastheten hade däremot ett svagt samband för både det brukade och obrukade konstruktionsvirket. Diskussion: Ett system saknas för hållfasthetssortering av brukat virket, detta är nödvändigt för att uppnå en återanvändning. Densiteten hade en låg korrelationskoefficient R 2 mot böjhållfastheten, detta beror på att kvistar har en större betydelse för hållfastheten eftersom elasticitetsmodulen mot böjhållfastheten hade ett en betydlig högre korrelationskoefficient. En av slutsatserna är att sprickor och hål i det återanvända virket, som är en följd av torkning och infästningar, påverkar sorteringen. / Introduction (and purpose): The building sector is a growing sector that produces more waste and uses more resources than any other industry sector. The knowledge about reusing the material wood is thin. Biological diversity is affected by logging. The purpose of this study is to examine the strength properties of used structural timber in order to investigate the reuse possibilities. Method: The method that is used is a quantitative study. The data collection is done with help of an experiment. Visual sorting (INSTA 142), visual override, machine strength sorting, destructive bending test and moisture measurement have been done in accordance with European standards. Results/Analysis: In total 49 pieces of spruce and pine gathered from a recycling center was used in this study. 49 % of all pieces had some sort of defect such as flat blend, skewness etcetera according to the visual override. 43 % of the boards fulfilled the requirement according to INSTA 142. 87,9 % had a minimum bending strength of 24 MPa. 48,9 % of the pieces can be reused according to the visual override and fulfilled a minimum strength of 24 MPa. The result obtained in this study for used structural timber and unused structural timber show that the modulus of elasticity versus the bending strength has a useful correlation. The correlation between the density and the bending strength had however a week connection for the used and the unused structural timber. Discussion: A system is missing for strength grading used timber, this is necessary for achieving reusing. The density had a low correlation coefficient R 2 against the bending strength, the modulus of elasticity against the bending strength had a significantly higher correlation. One of the conclusions is that cracks and holes in the used timber, created by drying and screws, affect the grading.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka en dokumenterad respektive konstnärligt filmad metod för instudering av jazzdansmaterial, på ett sätt som samspelar med det egna sättet att lära. Undersökningen har gjorts genom intervjuer, film och observationer med hjälp av en danspedagogstudent. Litteraturen inom ämnet har varit begränsad vilket inneburit en kunskapsinhämtning från flera kunskapsfält. För att analysera materialet har jag använt en tematisk analys samt ett observationsschema med fokus på dansanalys av följande jazzdanskomponenter etablerade av Katarina Lundmark: bredd &amp; höjd, precision, timing, koordination och musikaliskt uttryck (2011). Analysen av intervjuerna resulterade i totalt 10 teman, varav 4st tillhörande respektive filmmetod. Observationerna jämförde två jazzdansfraser som båda filmats vid två tillfällen med en veckas mellanrum och skapade ett resultat för hur vardera jazzdanskomponent påverkade gestaltningen i respektive jazzdansfras. Ett av studiens fynd visar att arbetet med film som instuderingsmetod kräver ett tydligt situerat syfte där de inre processerna aktivt samspelar med de yttre processerna. / The purpose of this study was to investigate a documenting respectively screendance recorded rehearsal method for jazz dance material, in a way that interacts with one's own way of learning. The study has been done through interviews, film and observations with the help of a student in dance pedagogy. The literature on the subject has been limited, which led into the gathering of literature from several fields. To analyze the material, I have used a thematic analysis as well as an observation scheme combined with a focus on dance analysis of the following jazz dance components conducted by Katarina Lundmark: width &amp; height, precision, timing, coordination and musical expression (2011). The analysis of the interviews resulted in a total of 10 themes, of which 4 belongs to the respective filming method. The observations compared two jazz dance phrases that were both filmed on two occasions one week apart from each other and created a result for how each jazz dance component affected the performance in the respective jazz dance phrase. One of the study's findings shows that working with film as a rehearsing method requires a clearly situated purpose where the internal processes actively interact with the external processes. / <p>Angivet datum ovan för presentation är ifrån min opponering, uppsatsen godkändes först den 21 juni 2024, när revideringsarbetet till följd av opponeringen var avklarat. </p>