Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med matematik i förskolan för barn i åldern 3–5 år. Fokus i studien ligger också på vilka strategier förskollärare använder sig av för att inkludera de barn som inte visar intresse för matematik. En kvalitativ undersökning genomfördes med 10 förskollärare från olika förskolor och kommuner. Studiens resultat visar att alla tillfrågade förskollärare arbetar medvetet med matematik i förskolan för barn i åldern 3–5 år, där olika matematiska aktiviteter gavs som exempel. De tillfrågade förskollärarna anser att nästan alla barn på förskolan upplever att matematik är roligt. Slutsatsen av denna studie är att vi har ökat vår förståelse kring hur viktigt det är att förskollärare har ämneskunskaper för att bedriva undervisning i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka pedagogernas förhållningssätt till flerspråkiga barn inom förskolan, samt hur pedagogerna arbetar för att främja barnens språkutveckling. En kunskapsöversikt om språkutvecklande arbete i förskolan har varit en inspirationskälla och till hjälp i mitt examensarbete. Studien kombineras och utgår från ett sociokulturellt perspektiv med ett centralt begrepp som tillhör perspektivet som kallas för den proximala utvecklingszonen. Mitt skriftligt inhämtade material genomfördes med tio pedagoger där jag fick varierande svar. Den övergripande frågeställningar: Vilka resurser, möjligheter och tillvägagångssätt har pedagoger idag för att underlätta kommunikation med flerspråkiga barn? Och vilka olika arbetssätt använder pedagoger för att utveckla språket för barn med annat modersmål än det svenska. Intervjufrågorna har ställts med öppna frågor för att få en överblick på pedagogernas förhållningssätt, uppfattning i arbetet med flerspråkiga barn. Resultatet visar att pedagogernas engagemang och intresse har varit en viktig del i arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Pedagogerna har samarbetat för erfarenhetsutbyte av kompetens och erfarenheter för att på bästa sätt kunna ge stöd och hjälp till flerspråkiga barn. Enligt respondenterna är möjligheterna till fortbildning om flerspråkiga barns språkutveckling beroende på egna individuella initiativ. Stöd från ledningen är bristfällig. Respondenternas svar pekar på att förskolans uppdrag att tillhandahålla likvärdig utbildning för alla barn är beroende av enskilda initiativ. Det kan tolkas som att uppdraget inte efterlevs.

Mot bakgrund av både tidigare forskning och egna upplevelser framkommer det att dans inte är ett vanligt förekommande ämne i förskolan. Därför väcktes intresset av att undersöka dansens plats i förskolan. Således är syftet med föreliggande studie att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med dans och vilken roll förskollärarna har i dansundervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Metoden som användes för att samla in emperi var semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från olika förskolor i södra Sverige. Därefter genomfördes en tematisk analys för att kategorisera förskollärarnas utsagor. Resultatet synliggör dansens komplexitet i förskolan och att det inte är ett prioriterat ämne. Dansen som barnen erbjuds är främst den spontana dansen och den används i första hand som en metod med andra syften än dans. Det framkommer även att förskollärarna har olika uppfattningar om vad som räknas som dansinnehåll och inte, vilket därmed påverkar barnens möjligheter till lärande om dans. Dessutom synliggörs att både fysiska artefakter och förskolläraren själv kan ses som ett verktyg i dansundervisningen. Samtliga förskollärare inser sin viktiga roll som förebild i dansen, men det skiljer sig mellan förskollärarna om de är bekväma i att leda dans eller inte. Utifrån resultatanalys och diskussion kan slutsatsen dras att dans bör få en tydligare plats i förskolans verksamhet, där kompetensutveckling ses som det mest väsentliga för att utveckla dansen som ämne i förskolan.

No description available.

Denna avhandling utgör ett rättsvetenskapligt bidrag till historievetenskapens källkritik. Det handlar om att sätta fokus på vad som händer med förståelsen av det förflutna, när historieskrivningen hamnar i händerna på juristen och dennes juridiska metod, med andra ord, när en av dessa självskolade historiker, juristen, lämnar en avgränsad juridik för att ta sig an en i tiden, eller rummet, främmande juridik, som juristen rent faktiskt inte har studerat, i egenskap av just i tiden, och rummet, främmande, och, som man har anledning att misstänka, läses med ögon, inskolade i en av tid och rum avgränsad, och därmed betingad, juridik. Därmed aktualiseras ett juridiskt korrekt förvridningsmoment, vilket på ett principiellt plan måste ske utan hänsyn till den berörda ickejuridiska kunskapsarten, exempelvis historievetenskapen. En sådan historieskrivning väcker självklara frågor om tendens, men inte hos källan, utan hos juristen, i egenskap av självskolad historiker. När den skolade historikern därför har att förhålla sig källkritiskt till den historiskt självskolade historikerns juridiska historieskrivning, saknar han ofta källkritiskt språk för detta. Avhandlingen föreslår bruket av ordet självkritik, för att sätta namn på tendenskritiken av den oskolade och självutnämnde historikern. Det är i detta avseende, som avhandlingen utgör ett bidrag till historievetenskapens källkritik. Det rättsvetenskapliga bidraget till historievetenskapens källkritik förmedlar även en förståelse av relationen mellan juridisk och humanistisk kunskap. Den fråga som avhandlingen har måst ställa sig är, i vad mån rättshistoria kan sägas utgöra en enhetlig disciplin, givet de instanser som de facto företräds av dagens rättshistoriker. Den skillnad som utåt sett anmäler sig mellan historikerns och juristens rättshistoria måste därmed granskas, för att utröna i vad mån, om alls, det föreligger förutsättningar för ett meningsfullt vetenskapligt samtal dem emellan. Avhandlingen föreslår att juridisk och historisk rättshistoria, utåt sett sammanförda inom ämnet rättshistoria, utgår från skilda vetenskapssyner, metoder och källkritiker, varför de bör betraktas som skilda kunskapsarter samt utgåendes skilda vetenskapliga grunder.

Bakgrund: Andelen unga med psykisk ohälsa ökar, var sjätte person i åldern 10–19 år drabbas. En fungerande teamsamverkan är av stor betydelse i skolsystemet för att tidigt identifiera elever med behov av extra stöd och tidiga insatser. Skolsköterskor har en central roll i samarbete med elever med psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av teamsamverkan vid psykisk ohälsa bland elever. Metod: Nio skolsköterskor från fem kommuner i norra Sverige deltog i studien. Data samlades genom semi-strukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Resultatet presenterades i en kategori; Att vara en del av ett tvärprofessionellt team, och fyra underkategorier; Att ha en betydande och central roll, Att arbeta med tidiga samordnade insatser, Att möta utmaningar och Att utveckla samverkan. Slutsats: Skolsköterskor har en central roll för elever med psykisk ohälsa. Genom god samverkan mellan elevhälsoteamets olika kompetenser och tidiga insatser kan psykisk ohälsa hos elever förebyggas. Mer resurser till elevhälsoteamet och utvecklandet av samverkan och samarbete med externa instanser är ett lämpligt förbättringsområde, eftersom det kan stödja skolsköterskor i deras hälsofrämjande och förebyggande arbete när det gäller psykisk ohälsa bland elever.

Samlingen i förskolan kan ses som en djupt rotad aktivitet med dess historiska rötter, vilka utgår ifrån Friedrich Fröbels teori. I förskolans läroplan står det att förskollärare ska möjliggöra för barn att få inflytande i de aktiviteter som erbjuds barnen och barnkonventionen lyfter barns rätt att få sin röst hörd. Utifrån förskolans styrdokument och samlingens historiska kontext var det intressant att undersöka hur förskollärare uppfattar barns handlingsutrymme och delaktighet i samlingen. Syftet med den här studien var därför att undersöka förskollärares uppfattningar om barns handlingsutrymme i samlingen. Därmed användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare för insamling av data. Intervjuerna spelades in med en ljudinspelare, vilka därefter transkriberades och tolkades utifrån det Sociokulturella perspektivet. Studiens analysmetod utgick ifrån Braun och Clarkes tematiska analys där intervjuernas transkriptioner tolkades och bidrog till att olika teman för studien framträdde.  Studiens huvudsakliga resultat visade på att förskollärare uppfattar att barns handlingsutrymme i samlingen möjliggörs eller begränsas beroende på förskollärares olika förhållningssätt och förskolors organisatoriska förutsättningar. För att exemplifiera detta var tiden en aspekt som framträdde i resultatet, vilket begränsar barns handlingsutrymme. Ytterligare visade resultatet att barns handlingsutrymme möjliggörs när förskollärare skapar inflytande och delaktighet. Detta i den tillåtande atmosfär som samlingen kan bidra till, vilket även synliggör en gemenskap som barn i förskolan kan delta i.

Bakgrund: Forskning visar att många kvinnor lever med sexuella problem efter en hjärtinfarkt. Kvinnors sexuella problem prioriteras inte i vården bland annat på grund av bristande kunskaper hos sjuksköterskorna. För många individer är sexuell hälsa och sexuell aktivitet av stor betydelse för deras liv. När den sexuella aktiviteten påverkas av hjärtinfarkt, kan detta negativt påverka kvinnors sexuella hälsa vilket i sin tur kan påverka kvinnors övergripande hälsa negativt. Detta examensarbete behöver utföras för att ge ökade kunskaper till grundutbildade sjuksköterskor för att kvinnor med sexuella problem efter hjärtinfarkt ska kunna få individanpassad omvårdnad.  Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av sexuell aktivitet efter en hjärtinfarkt. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ metod utfördes med induktiv ansats och som är baserad på 6 vetenskapliga artiklar.  Resultat: Tre huvudrubriker framkom med sex underrubriker. Huvudrubrikerna är följande: Fysiska och emotionella hinder, Förändrade behov i relationen och Otillfredsställande vårdmöte. Underrubrikerna är följande: Fysiska hinder, Emotionella hinder, Ökat behov av närhet, Minskad sexuell lust, Informationsbrist samt Tabu och skam. Slutsats: Rädsla för återinsjuknande i hjärtinfarkt påverkade kvinnors sexuella lust som i sin tur påverkade kvinnornas sexuella aktivitet. Problem med den sexuella aktiviteten påverkade även kvinnornas relation med partnern. Det finns bristande kunskaper hos sjuksköterskor kring kvinnors upplevelser av den sexuella aktiviteten och detta behöver lyftas fram i vården för att förebygga kvinnors sexuella problem.

Tidigare forskning har visat på vikten av att arbeta med explicit undervisning iläsförståelsestrategier för att utveckla elevers läsförståelse. Samtidigt som forskning pekat pådet positiva i detta arbetssätt har den uppmärksammat hur denna form av undervisning oftabortprioriteras. Syftet med vår studie är att undersöka: när i läsprocessen väljer lärare attarbeta med explicit undervisning i läsförståelsestrategier? och vilka arbetssätt väljer lärarenär de ska arbeta med explicit undervisning i läsförståelsestrategier? Studien är genomfördmed utgångspunkt i den sociokulturella teorin och synen på lärande och utveckling, då vianser att dagens skola är starkt influerad av denna. Det sociokulturella synsättet framhävsäven i tidigare forskning som gynnsam för elevers utveckling av läsförståelse och lyfterexempelvis vikten av att arbeta i grupp. Vi genomförde en kvantitativ enkätundersökningbland behöriga årskurs 1-3 lärare i södra Sverige. Ett slumpmässigt urval gjordes ochsemistrukturerade enkäter, bestående av tio förkodade frågor och tre öppna, skickades ut till32 kommunala skolor i södra Sverige. Resultatet visade att lärare är medvetna om vikten avexplicit undervisning i läsförståelsestrategier och majoriteten menar att de kan se hur elevernatar till sig dessa som ett verktyg för sin kunskapsutveckling. Parallellt med detta uppgavungefär hälften av lärarna att de endast arbetar med explicit undervisning iläsförståelsestrategier en till två gånger i veckan. Vi såg en viss osäkerhet hos lärare kring vaden läsförståelsestrategi är samt att omfånget av lärarnas explicita undervisning iläsförståelsestrategier före läsningen avviker från det under och efter läsning. Det glapp somtidigare forskning uppmärksammat, mellan fördelarna med att arbeta med explicitundervisning i läsförståelsestrategier och bortprioriteringar, går även att se i vårt resultat.

Syftet med studien var att synliggöra förskolepersonalens inställning till IKT-verktyg samt att synliggöra förskolepersonalens uppfattning om barns användning av IKT-verktyg i förskolan, ur ett sociokulturellt perspektiv. Frågor som lyftes fram i studien var, utbudet av IKT-verktyg som barn möter i förskolan, förskolepersonalens in­ställning till IKT-verktyg och skattning av sin egen digitala kompetens. För att besvara dessa frågeställningar användes en kvantitativ metod, webbenkät­sunder­sökning, som riktade sig till förskolepersonal. Resultatet visade att Ipad var det IKT-­verktyg som dominerade hos barn och förskolepersonal i användandet. Förskole­personalens inställning skattades som positiv och utvecklande, de ansåg sig ha ganska goda och måttliga digitala kunskaper. Resultatet visade en variation mellan förskole­personalen, att möjligheten till digital kompetensutveckling erbjöds delvis eller i hög grad. Slut­satsen av studien belyser vikten av det kollegiala lärandet inom digitalisering, mellan de två yrkesprofessionerna. Utbytet av erfarenheter och kunskaper kring IKT-verktyg kan bidra till att främja barns digitala kompetens och stödja dem till att bli framtidens digitala samhällsmedborgare.