Studiens syfte är att synliggöra vilka ändamål lärare har vid användning av IKT imatematikundervisning i årskurs 4-6. Studien ämnar även undersöka hur IKT kanstimulera de fem matematiska förmågorna utifrån grundskolans läroplan. Studien är empirisk och insamlad data består av observationer, intervjuer ochlektionsplaneringar. Insamlad data analyseras med stöd av det sociokulturellaperspektivet, där Vygotskys teori om mediering och den proximala utvecklingszonenligger i fokus. Vidare ställs matematiska förmågor mot studiens insamlade data.Förmågorna baseras på Niss samt Boesen, Lithner och Palms matematiska kompetenser.Kompetenser som ligger utanför de förmågor som är beskrivna i grundskolans läroplanomfattas inte av studien. Resultatet visar att lärare främst använder IKT i syfte att låta elever träna sinamatematiska förmågor samt för att skapa en variation i undervisningen som kan tilltalaeleverna. Lärare använder även IKT för att visuellt presentera olika lösningar ochstrukturer. Resultatet av observationerna synliggör också att IKT kan stimulera de femmatematiska förmågorna. Analysen påvisar att de digitala verktygen underlättarförmedling av kunskap såväl som utbyte av kunskap.

The purpose of my study is to investigate how educators from different preschools relate to the reading time and how the digital tools are integrated into the preschools. I chose to use observations and qualitative interviews as a method when I wanted to compare what the teachers said against what they did. The result of my study shows that the reading time is based on routines where the teachers´ purpose and goal with the reading time is that it should be a rest but also an important moment for children´s writing and language learning. The results shows that the digital tools take focus from reading time. It is important not to get stuck in routines without finding new paths to learning for the children. It is about meeting the children in their interests and experiences and challenging them there.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter av att använda eller att avstå från att använda digitala verktyg på en förskola i mellansverige. Fyra pedagoger har observerats och intervjuats där deras reflektioner bidrog till ett resultat som synliggör tre stycken teman: Vad styr vilka verktyg som ska användas. Pedagogers användning. Och digitala verktyg i förskolan. Analysen visar att barn behöver olika verktyg i sin utveckling och i sitt lärande. Specialpedagogen kan utgöra ett stöd för pedagogerna för att kunna utforma rätt verktyg utifrån varje enskilt barns behov. Där är digitalt verktyg ett möjligt redskap som kan vara gynnsamt även för de barn som är i behov av extra stöd. I studien framkommer även att förskolan behöver erbjuda barn olika slags verktyg som utgår från barnens olika behov för att de ska kunna utvecklas efter bästa förmåga. I studien framhävs variationer i hur barn och pedagoger använder digitalt verktyg i förskolan. Där den tillgänglighet som finns i hem och förskola har påverkan för barns användande av digitala verktyg.

Syftet med föreliggande arbete är att fördjupa kunskapen om förskollärares användning av digitala verktyg i arbetet med att främja barns språk- och kommunikationsförmåga i förskolan. Studien grundar sig på intervjuer med sju förskollärare på olika förskolor med olika ålder, bakgrund, kön, etc. Studiens metodologiska anslag är kvalitativ intervju och tematisk analys. Resultatet av studien påvisar att digitala verktyg anses som en viktig del av verksamheten och som avsevärt gynnar barns språk- och kommunikationsutveckling. Slutsatsen är att förskollärare har goda kunskaper i användandet av digitala verktyg men att det föreligger hinder i form av bristande kompetens och bristfällig utrustning för användandet i det vardagliga arbetet.

BakgrundI vårt nutida samhälle använder vi digitala verktyg inom många områden, både privat, iarbetslivet och i utbildningssammanhang. Digitala verktyg har skapat många nyamöjligheter i förskolan och skolan men det har dock inte varit enkelt att finna en balans mellan det gamla och det nya. Digitala verktyg så som den interaktiva tavlan skall fungera som ett hjälpmedel tillsammans med övriga verktyg.SyfteSyftet med min studie är att undersöka hur pedagogerna i en förskola upplever att införandet av den interaktiva tavlan har förändrat deras verksamhet.ForskningsfrågorHur menar pedagogerna att den interaktiva tavlan påverkar deras planering av denpedagogiska verksamheten? Vilka effekter menar pedagogerna att den interaktiva tavlan får på arbetssättet tillsammans med barnen? Hur upplever pedagogerna att den interaktivatavlan påverkar barns lärande? Vilka möjligheter och/eller hinder anser pedagogerna kan uppstå vid användandet av den interaktiva tavlan?MetodJag har genomfört en kvalitativ studie med intervju som huvudsaklig metod.ResultatI mitt resultat kan jag urskilja att pedagogernas kunskap och kompetens är av stor vikt i användandet av den interaktiva tavlan i barngruppen. Jag har också uppmärksammat pedagogernas glädje, lust och engagemang samt en vilja att lära. Pedagogerna såg många möjligheter med att använda den interaktiva tavlan som ett verktyg i vardagen. Tillgängligheten har en påverkan i hur den interaktiva tavlan används i verksamheten. / Program: Lärarutbildningen

Uppsatsen är en kvalitativ analys av fyra lärares, som undervisar i religionskunskap på gymnasiet, uppfattningar och åsikter av att undervisa med digitala medier och verktyg i undervisningen. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka digitala medier och verktyg som används av fyra gymnasielärare, som arbetar på två olika skolor i samma kommun, i deras undervisning i religionskunskap. Uppsatsen ska ge svar på vilket sätt som de digitala verktygen används i lärarnas undervisning. Även hur deras uppfattning är om digitala medier och verktyg i undervisningen samt hur de anser att det mottas av eleverna. Frågeställningarna som besvaras i uppsatsen är; ”Vilka digitala medier och digitala verktyg använder sig fyra gymnasielärare, på två olika skolor, av i skolan och i undervisningen i religionskunskap?”, ”På vilket sätt använder sig gymnasielärarna av digitala medier och digitala verktyg i undervisningen i religionskunskap?” samt ” Vilken uppfattning har gymnasielärarna om användningen av digitala verktyg i undervisningen i religionskunskap, samt hur de upplever att eleverna har för uppfattning om digitala verktyg i undervisningen?” Metoden som används är kvalitativa intervjuer. Empirin analyseras med hjälp av Frida Monséns undervisningsmodell samt Karin Nygårds tre kompetensområdena inom digital kompetens. Resultatet är att lärarna använder sig av digitala medier och verktyg i sin undervisningen men vilka de använder skiljer sig mellan lärare och mellan skolorna. De använder sig av bla. av Digilär, MTM, UR, SLI, olika presentationsverktyg, digitala quiz och prov m.m. Ett annat resultat är att uppfattningen om digitala medier och verktyg i undervisningen är generellt väldigt positiv. Lärarna anser att det är smidigare än tidigare att genom digitala medier att få fram information, lekitonsplaneringar och tillgången till t.ex. filmer.

Detta examensarbete har haft som syfte att undersöka hur bildlärare tolkar sitt uppdrag att undervisa med digitala medier, verktyg och tekniker i bildämnet och vad dessa digitala delar kan innebära för bildundervisningen samt kunskapsutvecklingen hos elever i åk 1–6. Detta görs genom fyra kvalitativa intervjuer. Hela studien grundar sig i det sociokulturella perspektivet samt det designteoretiska perspektivet för att få en helhetssyn av lärarnas upplevelser av sin digitala bildundervisning. Resultatet av de fyra intervjuerna visar att lärarnas upplevelser skiljer sig samt att det finns vissa gemensamma synsätt. Dessa grundar sig i att lärarna upplever att de förutsättningar som lärare har till sitt förfogande inte är tillräckliga för att upptäcka och ta till vara på de möjligheter som digital bildundervisning kan innebära. Enligt lärarna i denna studie så brister det i rektorernas ansvar att se till att dessa förutsättningar finns. Vilket resulterar i att nästintill alla av de intervjuade lärarna inte heller upplever att de kan och förmår att undervisa med digitala medier, verktyg och tekniker.

Huvudsyftena med den här studien är att undersöka hur IKT (informations- och kommunikationsteknik) används i svenskundervisningen av lärare i förskoleklassen till årskurs 3, samt en granskning av vad lärarna ser för möjligheter och hinder vid användning av IKT. För att uppnå detta syfte har jag valt att undersöka sju F-3 lärare. Frågeställningarna som har tagits fram för att svara på studiens syfte är: (1) hur används IKT i svenskundervisningen, (2) vilka möjligheter och hinder finns med IKT i undervisningen och (3) vilka attityder har lärarna till användningen av IKT som pedagogiskt redskap i svenskundervisningen? Kvalitativa intervjuer har genomförts med de sju lärarna i F-3-klasser. Det sociokulturella- och konstruktivistiska perspektivet har legat till grund för studiens analys. Resultatet visar att det finns samband mellan lärarnas användande av IKT och deras kompetens. Lärarna använder IKT på liknande sätt men i olika mängd. I svenskundervisningen använde lärarna IKT för att eleverna lättare ska kunna skriva och bearbeta längre texter. Lärarna använde även IKT för att visa bilder och filmer. De lärare som var mitt uppe i att lära eleverna att skriva bokstäver använde sig även av IKT för att lägga upp en bild på whiteboarden för att sedan skriva "på" bilder för att lättare visa eleverna vilka bokstäver som ska ner i "källaren" och vilka som ska upp på "vinden".

Sammanfattningsvis handlar denna studie om att undersöka hur mellanstadielärare i svenska arbetar med anpassningar i sitt klassrum, med fokus på hur de använder sig av digitala verktyg i sin undervisning för att ge alla elever möjligheten att utveckla sin läs- och skrivförmåga. Studiens övergripande syfte mynnar ut i två specifika frågeställningar. Den första berör hur svensklärare på mellanstadiet anpassar sin undervisning för att ge eleverna i klassrummet möjligheten att utveckla sin läs- och skrivförmåga genom digitala verktyg. Den andra handlar om vilka kunskaper svensklärare har i att göra anpassningar för att stötta elevernas utveckling i att läsa och skriva. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet och har en kvalitativ metodansats där data kommer att samlas in genom observationer och intervjuer med verksamma svensklärare på mellanstadiet. / <p>svenska</p>

Digitala verktyg som datorer och surfplattor har blivit ett vanligt inslag i bland annat skolans matematikundervisning. Enligt tidigare forskning domineras surfplattornas applikationer av färdighetsträning eller applikationer som fokuserar på elevers kognitiva utveckling, så kallade, elevcentrerade modeller. Därtill framkommer att de mest förekommande applikationerna ibland saknar matematisk noggrannhet. Denna empiriska studie syftar därför till att erhålla djupare förståelse för hur undervisande lärare i årskurs 1–3 använder applikationer i syfte att skapa situationer vilka kan erbjuda tillfällen till lärande. Resultatet visar att urvalet styrs av det tillfälliga behovet och att de applikationer som används är de som baseras på färdighetsträning, utmanade spel eller spel med inbyggt belöningssystem. Applikationerna används därför främst som ett komplement för att repetera och inöva via olika uppgifter, det framkommer således att valet utförs efter att erbjuda eleverna ett varierande och lustfyllt arbetssätt. Dessutom framkommer att det anses svårt värdera den kunskapsutveckling som påverkas genom användandet av enbart applikationer. / <p>Matematik</p>