Problemformulering: Vad har digitaliseringen inneburit för HR-avdelningar inom den offentliga sektorn? Syfte: Uppsatsens syfte är att identifiera hur digitaliseringen har påverkat HR-avdelningars arbete och roll, för att skapa en förståelse för vilka följder digitaliseringen har lett till för HR-avdelningarna. Metod: En induktiv ansats och kvalitativ datainsamling där det empiriska materialet samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer på informanternas arbetsplatser. Slutsats: Studien påvisar att digitaliseringen har inneburit och innebär en förändring för HR-avdelningar. Digitaliseringen har lett till att digitala verktyg introducerats som har påverkat många arbetsprocesser, och framför allt det administrativa arbetet. Digitaliseringen har även lett till konsekvenser för hur arbetet ser ut och hur bland annat kommunikation, relationer och effektivitet uppfattas. HRs roll har förändrats till att ha blivit mer stödjande, mer strategisk och antagit rollen till att vara en förändringsagent.

Lärare idag är överlag positiva till skolans digitalisering och många använder redan nu digital verktyg i sin undervisning dagligen. I och med att digital teknik har fått en allt större betydelse i skolans vardag, så ställer detta nya krav på lärarens kompetenser och skolans sociala arbete. Digital kompetens handlar om mycket mer än att bara kunna använda en dator och söka information. Om lärare vill använda internet, appar, filmer eller andra digitala verktyg i undervisningen måste skolan skapa en utbildning där man lära sig att använda digitala medier både kritiskt och kreativ för att förstå och utmana de medier som eleverna kommer att möta i livet. I samband med de nya revidering kring skolans digitalisering, som kommer att träda i kraft hösten 2018, har Filmriket skapat en film- och mediepedagogisk webbplattform som bland annat ska bidra till att ge eleverna ett källkritiskt förhållningssätt till rörlig bild genom att öka barn och ungdomars kreativa förmågor och digitala kompetenser med hjälpa av färdiga övningar skapade med utgångspunkt i grundskolans läroplan. Denna studien riktar sig mot filmskapande kopplat till bildämnet och syftar till att undersöka Filmrikets potential i undervisningssammanhang. Genom intervjuer har studien även undersökt lärarnas behov för att möjliggöra utvecklingen av elevernas digitala kompetenser. Studien visar att det finns ett intresse från lärarhåll att arbeta med filmskapande i undervisningen, men att det är viktigt att övningarna är tidseffektiva och att det finns tydliga kopplingar till kursmålen. Problemen som kan uppstå i arbetet med filmskapande är allt som oftast kopplat till skolverksamhetens organisatoriska aspekter och inte verktygen i sig, vilket tyder på att Filmrikets film- och mediepedagogiska webbplattform har potential att bli ett användbart hjälpmedel i grundskolans undervisning.

Syftet med studien var att bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar kring digitala verktyg för lärande med anledning av formuleringarna i förslaget till ny läroplan. Frågeställningarna var: Vilka uppfattningar har förskollärarna om digitala verktyg för lärande? Vilka möjligheter och utmaningar i undervisningen anser förskollärarna att det utökade uppdraget kan innebära? Metoden som användes för undersökningen var semi-strukturerade intervjuer av verksamma förskollärare med särskild kunskap om och intresse för digitala verktyg i förskolan. Det sociokulturella perspektivet användes som teoretiskt perspektiv i analysen. Resultatet visade att digitala verktyg används som lärandeverktyg i olika syften; för dokumentation och reflektion, i direkta undervisningsmoment, för att designa digitala miljöer där digitala verktyg är tillgängliga för barns lek och eget utforskande och som en kompensatorisk aspekt i verksamheten. Resultatet visade också att förskollärarnas resonemang kring vad formuleringarna i kommande läroplan kunde innebära, var positiva. De såg utmaningar men också många möjligheter i uppdraget.

Syftet med denna studie är att undersöka hur två högstadielärare resonerar kring och arbetar med digitala verktyg utifrån de nya styrdokumenten. Enligt de nya riktlinjerna ifrån Skolverket ska skolan utveckla elevers digitala kompetens och inom ämnet svenska ska de arbeta både med och utan digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen. För att besvara syftet brukades metodtriangulering med semistrukturerade intervjuer samt deltagande observation. Trianguleringen ämnar att ge en varierad bild av lärarna och möjlighet att sätta deras undervisning (observation) och tankar samt motiveringar (intervju) i relation till varandra. Ett teoretiskt avstamp tas i den sociokulturella teorin då det är arbetet med kulturella artefakter som står i centrum och centrala begrepp så som proximal utvecklingszon och mediering tas upp i analysen. Resultatet visar att de båda lärarna är vana vid att arbeta med digitala verktyg och har integrerat det i sina klassrum och i sin undervisning. De ser båda positivt på den tekniska utvecklingen och arbetar regelbundet med digitala verktyg främst för att det underlättar det organisatoriska arbetet så som att hålla reda på papper och uppgifter men också för att det gör det lättare för eleverna att redigera i sina texter och söka information på nätet. Kortare texter läses ofta på nätet medan längre skönlitterära texter läses i fysiska upplagor.

Studiens syfte var att undersöka hur några förskollärare upplever digital kompetens, hos sig själv samt i verksamheten, deras upplevelser av hur digital kompetens kan påverka deras arbete med IKT och deras upplevelser av att arbeta med IKT. Forskningsfrågorna lyder: Hur upplever några förskollärare sin digitala kompetens? Hur upplever några förskollärare att deras digitala kompetens påverkar hur de arbetar i förskolans verksamhet? Hur upplever några förskollärare arbete med IKT? Studien har en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Det har medverkat sex förskollärare från sex olika verksamheter i studien. Bearbetning av det insamlade materialet skedde genom en fenomenologisk analys samt en tematisk analys. Analysen presenteras i fyra kategorier: förskollärares upplevelser av digital kompetens, ett kvalitativt arbete med IKT, stöd och möjligheter för kompetensutveckling samt styrdokumentens roll och förväntningar. Resultatet visade på en skillnad mellan förskollärares definition av digital kompetens och hur skolverket definierar digital kompetens. Det framkom även en stor variation i hur säkra förskollärare upplever sig vara i sitt arbete med IKT. Resultatet visar även att det finns en skillnad mellan tillgången till digitala verktyg i verksamheter samt tillgång till kompetensutveckling. Slutsatsen är att arbete med IKT i förskolans verksamhet har en koppling till hur förskollärare ser på sin egna digitala kompetens, deras attityd och intresse till arbete med IKT samt de digitala möjligheter som verksamheten har att erbjuda.

Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer synliggöra hur digitala verktyg används i förskolan för att främja barns språkutveckling, även hur pedagoger förhåller sig till detta. Studien utgår ifrån utvecklingsteorier grundade av Vygotskij och Piaget, som mynnar ut i dagens utvecklingspedagogiska perspektiv på lärande. Där grunden för lärande är samspel, kommunikation och en vilja att ständigt utvecklas vidare, både enskilt som kollektivt. Digitala verktyg blir allt mer vanliga i förskolans verksamhet vilket bidrar till att pedagogernas kompetens måste kunna bemöta detta. Därmed är fokus riktas mot pedagogernas egna erfarenheter, kompetenser och värderingar kring användandet av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling. Resultatet i studien visade på att pedagogens förhållningssätt till digitala verktyg är av stor betydelse vid användandet. Det visade även att pedagogerna använde sig mycket av det som verktyg och att det ger positiva effekter på barns språkutveckling. Forskningsstudien är utförd med förhoppningar om att inspirera pedagoger i förskolan att använda sig av digitala verktyg.

I detta arbete undersöks det hur sex stycken elgitarrlärare på estetiskt gymnasium jobbar med engagemang i förhållande till lektionsmaterial. Syftet är att få kunskap om hur gitarrlärare på gymnasiet arbetar med lektionsmaterial för att stimulera elevens engagemang. I undersökningen intervjuades sex stycken gitarrlärare som undervisar eller har undervisat på estetiskt gymnasium. Empirin analyserades efter grundad teori och resulterade i tre stycken teorier. Första teorin visar på hur lärarnas ansvar över lektionsmaterialet är beroende av elevens engagemang eftersom eleven visar större benägenhet att själv föra fram sin utveckling ifall den har hög nivå av engagemang. Den andra teorin visar på hur lärares konstruktion eller val av material är ett resultat av en kombination av avstamp, ramar, process och mål som läraren genom många komplexa variabler behöver ta hänsyn till. Tredje teorin visar på hur lärarna ställer sig själva som komplement till de mer visuella inlärningstrender så som Youtube-videor då de anser att till exempel gehöret blir lidande samt att de använder multimedia som verktyg för att effektivisera lektionsmaterialet. Teorierna bidrar till insikt i hur elgitarrlärare på estetiskt gymnasium uppfattar engagemang och hur de anpassar sig till elevens individuella engagemang både i sitt val av material och hur de väljer att förhålla sig till materialet.

Denna uppsats bygger på en empirisk studie. Dess syfte är att undersöka hur bildlärare idag arbetar med digitala redskap samt vilka för- och nackdelar de har i bildämnet. Syftet är också att undersöka bildlärares synpunkter och erfarenheter om digitala medier stimulerar respektive hämmar lärandet i bildämnet. Ett medieekologiskt perspektiv bildar teoretisk utgångspunkt, och undersökningen har en kvalitativ ansats. Metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer via telefonsamtal, som bandas och transkriberas till text. Fyra lärare ingår i studien, varav en med undervisning på grundskolan och resterande tre på gymnasiet. En innehållsanalys används som metod för att analysera det insamlade materialet. Resultatet visar att bildlärarna vill att eleverna ska använda både digitala och traditionella verktyg för att ge variation i elevernas bildskapande. En fördel med digitala verktyg är att de ger eleverna möjligheten att leta efter information och inspiration. En nackdel är att digitala medier är tidskrävande och ibland kunde tekniken inte fungera som den skulle. Flera av bildlärarna ansåg att digitala medier var stimulerande för de bildskapande eftersom de gav elevernas möjlighet att variera och utveckla olika sätt att lösa olika problem.

Syftet med utvecklingsarbetet var att öka vårdnadshavarnas möjlighet till insyn och inflytande i det vardagliga och pedagogiska arbetet på fritidshemmet. Detta genom att erbjuda ett komplement till den befintliga kommunikationen. Det genomfördes med hjälp av Instagram, i videoform, med tillhörande verbal beskrivning och bildtext. Texten innehöll de läroplansmål som var kopplade till fritidshemsaktiviteten. För att alla vårdnadshavare skulle ha möjlighet att ta del av innehållet sattes även en Instagramvägg upp i fritidshemmet där inläggen visades i pappersform. Utvecklingsarbetet utformades efter Rönnermans beskrivning av aktionsforskning och Kurt Lewins cykliska modell. Genom intervjuer och enkätundersökningar med vårdnadshavare i fritidshemmet framkom det att de hade bristande insyn i det pedagogiska arbetet i fritidshemmet. I den avslutande enkäten som gjordes i samband med utvecklingsarbetets slut framkom det att en stor andel vårdnadshavare hade fått en ökad insyn i det pedagogiska arbetet i fritidshemmet.

För att ge barn möjlighet att utveckla digital kompetens behöver förskollärare ha kunskap och intresse att arbeta med digitala verktyg i förskolan. Vi lever i en värld där digital kompetens behövs eftersom samhället till stor del fungerar digitalt. Av den anledning har vi valt att göra en undersökning med syfte att skapa mer kunskap om digital kompetens i förskolan. För att nå syftet använder vi oss av följande frågeställningarna “vad innebär digital kompetens för förskollärare” samt “hur kan användandet av digitala verktyg enligt förskollärare bidra till barns lärande och utveckling”. Det kommande förslaget för revidering av förskolans läroplan framhäver att barn skall ha möjlighet att utveckla adekvat digital kompetens och det är förskollärarnas ansvar att i sin undervisning möjliggöra för detta. I studien presenteras tidigare forskning och annan litteratur som belyser styrdokument och riktlinjer, dessutom förskollärares kunskaper om digitala verktyg samt barns lärande genomdigitala verktyg. Vi har valt en kvalitativ metod som genomförs genom fokusgruppssamtal. Fokusgruppssamtal har som syfte att fördjupa en kunskap genom diskussion mellan flera deltagare, i det här fallet för att synliggöra hur förskollärare resonerar kring digital kompetens i förskolan. Resultatet visar att förskolläraren behöver vara intresserade och motiverade att använda digitala verktyg i förskolan. Förskollärarens kunskaper kring verktygens användningsområde samt möjligheter påverkar möjligheterna för barns lärande genom digitala verktyg. Resultatet visar även att förskollärarna anser det vara viktigt att arbeta med digitala verktyg för att ge barn de kunskaper som kommer att behövas för kommande skolgång och arbetsliv. Vidare visar resultatet att förskollärarna ser det lustfyllda lärandet som drivkraften i arbetet där barns erfarenheter och intressen är utgångspunkten. Förskollärarna har flera mål när de medierar med digitala verktyg, där ämneskunskaper utvecklas genom kommunikation och samspel mellanbarn.